Smakebit på söndag: Det finmaskiga nätet

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En oplanerad helg! Den första på jag vet inte hur länge. Jag behöver inte ens gå och rösta i dag, det har jag redan gjort. Just med tanke på att jag inte vill ha några måsten den här helgen. Och, minsann, nu är det egentligen bara en vecka kvar till semestern.

Håkan Nesser har länge varit en favorit. Ett lugn kommer alltid över mig när jag läser hans böcker. Tempot, språket, det ironiska tonfallet, klurigheten. Allt gör att jag kan koppla av. Nu har jag då börjat läsa den tionde och sista, påstås det, delen om Gunnar Barbarotti, Det finmaskiga nätet.

Min smakebit är från sida 229:

Barbarotti låg i det sovrum som sannolikt skulle bli hans sista - i varje fall hans sista ordinarie, så var åtminstone planen - och kunde inte få en blund i ögonen.
    Detta berodde varken på själva rummet eller sängen, eller på det känsloladdade ordet sista. Han mådde utmärkt och hade för avsikt att leva ett rikt liv på norra Gotland tillsammans med Eva så länge det nu var tänkt av högre makter.
    Det vill säga Vår Herre. Innan han lade sig sömnlös hade Barbarotti fört ett kort samtal med denna, bett för hans och Evas åtta barn och fem barnbarn samt för världsläget i största allmänhet. Klimatet, krigen, det demokratiska förfallet.