Sidor

lördag 8 oktober 2011

"Bastarden från Istanbul" av Elif Shafak

Genre: Drama
Antal sidor: 382
Originaltitel: The bastard of Istanbul
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2011
Förlag: 2244

Första meningen: Du skall icke förbanna det som kommer ovanifrån.

Baksidetext
En regnig eftermiddag i Istanbul. I minikjol och högklackade skor skyndar den unga Zeliha fram genom trängseln. Hon rusar in på en läkarmottagning och förklarar att hon vill göra abort. Zeliha är 19 år och ogift. Det som sker den eftermiddagen kommer att förändra hennes liv och livet för alla runt henne.

Tjugo år senare: En familj med fyra generationers kvinnor bor tillsammans i en stor våning i Istanbul. Det vilar en förbannelse över familjen; alla männen i den dör i förtid. Bara Mustafa är kvar - och han har försökt undkomma sitt öde genom att bosätta sig i USA.

Asya Kazanci, Zelihas dotter, är den yngsta av de färgstarka och delvis excentriska kvinnorna i familjen. Hon är trotsig, stolt och upprorisk och på desperat jakt efter sin egen identitet. Asya är faderlös och har mer än en gång i livet blivit kallad oäkting, bastard.

En dag kommer Asyas armenisk-amerikanska kusin Armanoush på besök från San Francisco för att lära känna sin släkt i Turkiet. Ett besök som kommer att leda till livsavgörande insikter för både Armanoush och Asya.

Bastarden från Istanbul är en roman om det moderna Istanbul och om Turkiets turbulenta historia. En underhållande och livfull skildring av hur två unga kvinnor konfronteras med dramatiska familjehemligheter i det förflutna.

Min kommentar
Den här boken läste jag medan jag faktiskt semestrade i Turkiet och jag fick en del aha-upplevelser. En hel del om de turkiska traditionerna och deras "folksjäl" förklarades och det känns som att jag fick bättre förståelse för dem.

Jag gillar böcker där jag inte bara blir underhållen, utan också får lära mig saker sådär i förbifarten. Det fick jag här och det var inte bara angenäma kunskaper jag fick. Jag är inte alls insatt i turkisk-armeniska konflikten och ska jag vara ärlig så tror jag inte ens att jag kände till folkmorden under första världskriget. Men det får man lära sig om här, faktum är att det är själva kärnpunkten i boken, tillsammans med relationen historia-nutid-framtid. Den gjorde mig också nyfiken på att ta reda på mer.

Här finns alla möjliga konstiga typer, allt ifrån kvinnor som talar med djinner till moderna turkiska kvinnor som står på egna ben. Det kändes kanske lite tillrättalagt, alla olika fördomar behandlades, men det gör inget. Faktum är att det var både roligt och intressant, för allt beskrivs med kärlek och värme och inte så lite ironi. Gänget på Café Kundera och deras beskrivande, fördomsfulla smeknamn är obetalbart. Man skulle kunna tro att man skulle hitta pekpinnar och fördömanden, men jag uppfattar inga sådana toner, det enda jag känner är en sorgsenhet över två sidors envishet och den onödiga smärta som är resultatet av detta. Måste man älta gamla oförrätter eller ska man gå vidare och fortsätta sitt liv? Ska ättlingar till skurkar ställas till svars för vad deras förfäder gjorde? Är det så att man håller fast vid det gamla, för annars förlorar man sin identitet? Blir man lyckligare av att förneka sin historia? Tyvärr är det ju så att historien skrivs av segraren, förlorarens version får man nästan aldrig höra.

Det som var jobbigt var egentligen de många konstiga namnen (tänk Tchakhmakhchian), i början var det riktigt besvärligt att hålla ordning på dem allihop för de är många och de har väldigt invecklade släktförhållanden. Ett tag funderade jag på att rita ett släktträd, det hade nog hjälpt. Det var också väldigt långa kapitel och det upplever jag som lite besvärligt, eftersom det inte finns så många naturliga ställen att sluta läsa på.

Jag saknade någon sorts översättningslista på alla de delikata turkiska och armeniska maträtter som dukades upp och önskade att jag kunde känna smak och doft där jag satt. En del maträtter tror jag att jag åt, men min turkiska är inte så bra, snarare obefintlig. Den sträcker sig till "Hej", "Tack" och "Skål".

2006 blev Elif Shafak, på grund av den här boken, åtalad för att ha "förolämpat Republiken Turkiet" eftersom det är olagligt enligt turkisk lag att erkänna att det någonsin förekommit något folkmord på armenier och att "förolämpa turkiskheten". Egentligen säger det mer om Turkiets lagar än om boken. Åtalet lades dock ner. På Wikipedia kan man läsa mer om den Turkisk-armeniska konflikten.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom det bara satts 14 betyg på den, genomsnittet var 3.71. Jag ger den 4.


Andra som bloggat om Bastarden från Istanbul: bokmania, Bokblomma och Breakfast Book Club.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Bastarden från Istanbuk av Elif Shafak.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

9 kommentarer:

  1. Intressant. Den står överst på min önskelista och jag har beställt den via bokcirkeln på jobbet. Min förväntning är just att den ska innehålla mycket av olika saker;-)

    SvaraRadera
  2. Innehåller mycket av olika saker, det gör den verkligen :-) Den är nog annorlunda mot det mesta jag har läst. Annorlunda på ett bra sätt då.

    SvaraRadera
  3. Det här verkar vara en bok som passar mig också! En blandning av nya kunskaper och en bra berättelse. Så den ligger högt i min önskelista!

    SvaraRadera
  4. Nu funkade det att kommentera hos Bokstunder, måste testa hos dej också...

    SvaraRadera
  5. Japp, nu funkar det visst här också :-).

    SvaraRadera
  6. @Cissi: Tyvärr hade jag skyhöga förväntningar på boken efter att ha läst alla hyllningar, så det är faktiskt möjligt att den är ännu bättre än vad jag tyckte :-)

    SvaraRadera
  7. @boksnoken: Nu är jag nyfiken... gjorde du någonting eller fungerade det bara plötsligt?

    SvaraRadera
  8. Jag följde ett råd bland kommentarerna i Elinas blogg, att ändra i internetinställningarna: Verktyg - Internetalternativ - Sekretess - ändra från Mellan till Låg. Sen funkade det att kommentera :-).

    SvaraRadera
  9. Monika: Risken är alltid stor att man inte tycker boken är så bra om förväntningarna blivit allt för höga. Det är svårt det där. Sen hänger det också på att man fått en del lästid och inte varit för trött efter jobbet och för upptagen på helgerna osv... Men jag hoppas mina förväntningar inte är allt för höga för jag vill tycka om den här :-).

    SvaraRadera