"Upp till ytan" av Margaret Atwood

Genre: Drama
Antal sidor: 229
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Surfacing
Översättare: Vanja Lantz
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 1972 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 augusti 2012





Första meningen: Jag kan inte fatta att jag åker på den här vägen igen, som slingrar sig fram längs sjön där de vita björkarna håller på att dö, sjukdomen breder ut sig söderifrån, och jag ser att man nu hyr ut sjöflygplan.

Baksidetext
Tillsammans med tre vänner återvänder en ung kvinna till platsen där hon växte upp. Hennes far är försvunnen och hans ensliga stuga vid en vidsträckt sjö i Quebec ligger öde. Motvilligt börjar hon söka efter honom, vilket alltmer får formen av en återkomst till något okänt eller sedan länge glömt. Det blir en både skrämmande och vacker uppgörelse med många bottnar.

Min kommentar
Det här var inte riktigt likt något jag läst tidigare och sanningen är väl att det inte passar mig som handen i handsken, men det är fortfarande bra och jag kan förstå om man blir helt såld på det.

Först vill jag bara säga att du som inte läst denna utgåva och tänker göra det: Läs absolut inte förordet först. Där avslöjas nämligen en stor del av berättelsen och det hade varit mycket bättre om förordet hade varit ett efterord. Dessutom är det en ren tolkning av texten och är det något jag är fullständigt allergisk mot så är det andras påtvingade tolkningar. Jag vill ha friheten att känna efter själv.

Här är stämningen avgrundslik, så mörk att det faktiskt är jobbigt att läsa boken till och med mitt på dagen. Det är så mycket som är dolt och förträngt, som till slut kommer upp till ytan (vilken otroligt passande titel). Det är svårt att omsätta tankarna i skrivna ord, om det blir lite flummigt så beror det på det. Den kvinnliga huvudpersonen verkar ha förträngt hela sin uppväxt när hon flyttade hemifrån, till staden. Hela tiden hon bott i staden har hon försökt anpassa sig till ett "civiliserat" liv, med kommersialism (representerad av amerikanarna som finns överallt och tar för sig?) och allt man får på köpet, som bara förstör. Den där anpassningen tycks inte ha gått alltför bra, för när hon tvingas tillbaka till naturen så upptäcker hon friheten i det enkla.

En liten feministisk sida hittar jag också och personligen tycker jag det är fantastiskt kul att de tuffa machomännen inte klarar sig ute i naturen utan huvudpersonen, trots att hon "bara" är kvinna så är de helt beroende av henne. Och detta i något som borde vara en "riktig" mans rätta miljö. Och jag blir fullkomligt tokig på hur de där två männen behandlar "sina" kvinnor.

Tyvärr spårar det ut i slutet och jag blir en aning fundersam över vad författaren egentligen vill få fram. Jag tycker om när jag måste fundera och det är lite (med betoning på lite) flummigt, denna bok balanserar farligt nära gränsen till för mycket.

Boktipsets estimerade betyg var 2.8. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Upp till ytan: Feministbiblioteket, Textappeal och Beroende av böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.