lördag 18 augusti 2012

"Upp till ytan" av Margaret Atwood

Genre: Drama
Antal sidor: 229
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Surfacing
Översättare: Vanja Lantz
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 1972 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 augusti 2012





Första meningen: Jag kan inte fatta att jag åker på den här vägen igen, som slingrar sig fram längs sjön där de vita björkarna håller på att dö, sjukdomen breder ut sig söderifrån, och jag ser att man nu hyr ut sjöflygplan.

Baksidetext
Tillsammans med tre vänner återvänder en ung kvinna till platsen där hon växte upp. Hennes far är försvunnen och hans ensliga stuga vid en vidsträckt sjö i Quebec ligger öde. Motvilligt börjar hon söka efter honom, vilket alltmer får formen av en återkomst till något okänt eller sedan länge glömt. Det blir en både skrämmande och vacker uppgörelse med många bottnar.

Min kommentar
Det här var inte riktigt likt något jag läst tidigare och sanningen är väl att det inte passar mig som handen i handsken, men det är fortfarande bra och jag kan förstå om man blir helt såld på det.

Först vill jag bara säga att du som inte läst denna utgåva och tänker göra det: Läs absolut inte förordet först. Där avslöjas nämligen en stor del av berättelsen och det hade varit mycket bättre om förordet hade varit ett efterord. Dessutom är det en ren tolkning av texten och är det något jag är fullständigt allergisk mot så är det andras påtvingade tolkningar. Jag vill ha friheten att känna efter själv.

Här är stämningen avgrundslik, så mörk att det faktiskt är jobbigt att läsa boken till och med mitt på dagen. Det är så mycket som är dolt och förträngt, som till slut kommer upp till ytan (vilken otroligt passande titel). Det är svårt att omsätta tankarna i skrivna ord, om det blir lite flummigt så beror det på det. Den kvinnliga huvudpersonen verkar ha förträngt hela sin uppväxt när hon flyttade hemifrån, till staden. Hela tiden hon bott i staden har hon försökt anpassa sig till ett "civiliserat" liv, med kommersialism (representerad av amerikanarna som finns överallt och tar för sig?) och allt man får på köpet, som bara förstör. Den där anpassningen tycks inte ha gått alltför bra, för när hon tvingas tillbaka till naturen så upptäcker hon friheten i det enkla.

En liten feministisk sida hittar jag också och personligen tycker jag det är fantastiskt kul att de tuffa machomännen inte klarar sig ute i naturen utan huvudpersonen, trots att hon "bara" är kvinna så är de helt beroende av henne. Och detta i något som borde vara en "riktig" mans rätta miljö. Och jag blir fullkomligt tokig på hur de där två männen behandlar "sina" kvinnor.

Tyvärr spårar det ut i slutet och jag blir en aning fundersam över vad författaren egentligen vill få fram. Jag tycker om när jag måste fundera och det är lite (med betoning på lite) flummigt, denna bok balanserar farligt nära gränsen till för mycket.

Boktipsets estimerade betyg var 2.8. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Upp till ytan: Feministbiblioteket, Textappeal och Beroende av böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

11 kommentarer:

  1. Det är ju oroligt länge sedan jag läste denna men under en period i mitt liv så var Atwood min favoritförfattare. Underligt hur lite jag minns...

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gått många år sedan jag läste en bok så minns jag väldigt sällan detaljer, det jag brukar komma ihåg är känslan jag hade när jag läste.

      Radera
  2. Känns inte riktigt som min typ av bok :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, egentligen inte min heller. Den är väldigt speciell.

      Radera
  3. Har bara läst en Atwood och den hade jag väldigt blandade känslor för, kommer inte ihåg vad den hette ens... Jobbigt med förordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte varför har den texten först, den borde ha varit sist. Då kunde man läst den efter att man själv skaffat sig några tankar om alltihop. Och så är jag lite allergisk mot att påtvingas andras tolkningar.

      Radera
  4. Du har blivit utmanad på min blogg :)=

    SvaraRadera
  5. Jag gillar verkligen det här med att du lägger ut första meningen i boken du skriver om :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre inte min egen idé, många har kommit på det före mig :)

      Radera
  6. Jag håller med om att Atwood är speciell men jag tycker hon är fantastiskt bra också! Den här boken har jag däremot inte läst, men kommer säkert göra någon gång. Tack för tipset :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är lite tudelad :) Visst tyckte jag det var bra, men det var lite för speciellt för mig.

      Boken är ju skriven för 40 år sedan så den är ju inte alldeles purfärsk :)

      Radera