"Frostnätter" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 311
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Harðskafi
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: Blóðdropinn 2008
Serie: Erlendur Sveinsson 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 11 augusti 2012




Första meningen: María hade knappt varit medveten om att hon befann sig på begravningen.

Baksidetext
En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men när Erlendur får ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död, känner han att han måste gräva i hennes historia och ta reda på varför hennes liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.

Min kommentar
Den här sjätte (nja, egentligen den åttonde) delen om den isländske polisen Erlendur Sveinsson måste jag nog hålla som en av hans bättre. Mest beror det nog på temat, här behandlas den stora frågan om allt är slut när vi dör eller om det finns något mer och vad önskan om att få visshet kan få människor att göra.

Egentligen finns det inget fall att lösa, från början, men Erlendur är inte som alla andra. Det solklara självmordsfallet är som en magnet och allt eftersom han luskar vidare kommer det fram en hel del olustiga hemligheter. De gamla olösta mysterierna visar sig handla om två ungdomar, en man och en kvinna, som försvann vid ungefär samma tidpunkt, för nära trettio år sedan, och alla vi som läst de andra böckerna om Erlendur vet att han fascineras av försvinnanden. Så han börjar luska här också. Vad jag tycker är lite märkligt är att polisen i den tidigare utredningen förutsätter självmord eftersom inga kroppar hittats. Existerar inte mord med gömmande av lik på Island?

I den här boken ligger fokus helt och hållet på Erlendur och hans relationer, de väldigt tillkrånglade han har med sin före detta fru och sina barn. Det är långsamt och ingen action alls och alldeles otroligt förutsägbart. Men det gör överhuvudtaget ingenting. Indriðason kan verkligen berätta en historia utan att använda för många ord. Det enda som egentligen stör mig är att hela grejen med Erlendurs försvunne bror ältas i varenda bok. Jag vet att hans bror försvann i en snöstorm när han var liten och alltihop behöver inte berättas för mig om och om igen. En annan liten rolig sak är att det här liknar en gammal favoritfilm, Dödlig puls, med Kiefer Sutherland, Kevin Bacon och Julia Roberts från tidigt 90-tal. Jag vet inte om Indriðason sett den, men likheterna är slående.

Och så undrar jag när de två "riktigt" första böckerna om Erlendur ska översättas till svenska. Jag skulle gärna läsa dem också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Frostnätter: Boktoka, hyllan och Hellre barfota än boklös.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.