Sidor

söndag 30 september 2012

En smakebit på søndag: Elva


En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Som många kanske redan vet så är jag väldigt glad i Arne Dahls (pseudonym för Jan Arnald) böcker om A-gruppen och nu läser jag den allra sista i dekalogin, den elfte boken (ja, i den här dekalogin finns det elva böcker) Elva. Den är väldigt annorlunda jämfört med de andra böckerna och man kan nog kalla det för en novellsamling. Jag har snart läst ut den, men vet fortfarande inte vad den egentligen går ut på.

Min smakebit tar jag från början, sida 75, innan novellsamlingen tar vid. Den gamla upplösta A-gruppen har blivit sammankallade av någon och de är inbjudna till en avlägsen herrgård, där de ska äta, dricka och berätta historier. Vem som bjudit in dem vet de inte, alla misstänker alla.

Det var inte ett slott, det vore att säga för mycket, men inte var det långt ifrån. Man fick nog kalla det en herrgård, och herrgården lyste liksom av ett inre ljus. Fasaden var förmodligen så nära kritvit en färg kan komma, men i den regnstrimmiga skymningen tycktes den imposanta byggnaden snarare gulrandig. Den liknade en svan som navigerat fel och inte varit i närheten av annat vatten än regnvatten på ett bra tag. Ett svagt, svagt ljus läckte ut ur i stort sett vartenda fönster, och det kändes inte elektriskt. Det var mer som om ett stycke sjuttonhundratal alldeles nyligen hade pressat sig upp ur den regnsjuka novembermarken och bestämt sig för att ge dem ett imponerande men återhållsamt mottagande. Ett värdigt mottagande helt enkelt.

lördag 29 september 2012

"Passageraren" av Steffen Jacobsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 327
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Passageren
Översättare: Per Olaisen
Utmärkelser: -
Serie: Robin Hansen 1
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 23 september 2012




Första meningen: Ojämna, svarta klippor tornade upp sig över den unga kvinnan.

Baksidetext
Under rytande storm kämpar besättningen på kappseglingsbåten Nadir förtvivlat för sina liv medan våg efter våg sköljer över dem. De befinner sig strax söder om Svalbard, ett område vida känt för sitt oberäkneliga väder.

När havet blivit lugnt igen har båten försvunnit i djupet och kvinnan ombord mist livet. De två männen - Jacob Nellemann och Axel Nobel - har mirakulöst nog överlevt och lyckats ta sig i land på den närliggande Björnön.

Drygt ett år senare ger sig Jacob Nellemann en tidig morgon ut på jakt vid vännens slott på Själland. Han får snart korn på några rådjur på en äng. Samtidigt gör sig en mördare beredd. Det enda Nellemann hinner uppfatta är en rörelse mellan trädstammarna. Hans kropp hittas några timmar senare i det höga gräset.

Fallet hamnar på kommissarie Robin Hansens bord. Denne rutinerade men djupt ärrade polis är den bäste inom kåren och han arbetar med egensinniga metoder. Han får snart sina teorier bekräftade. Det rör sig inte om någon jaktolycka som man först misstänkt, snarare har händelsen en koppling till den ödesdigra seglatsen i Norra ishavet. För det finns en person som fortfarande inte har glömt - och inte heller förlåtit.

Min kommentar
Detta var den sista boken i den nordiska läsutmaningen inför årets Bokmässa och den representerar Danmark. Danska spänningsromaner brukar vara riktigt bra och här var det spänning och action från sida ett, man kan säga att det började snabbt för att sedan öka. Detta är en klassisk äventyrsroman, förklädd till deckare, fast på 2000-talet.

Kommissarie Robin Hansen är en riktig supersnut, smartast i Danmark, han kan segla, klättra i berg och slåss som en Gud. Trots att han är dödligt skadad. Han har obegränsade resurser, tack vare en otroligt förstående chef, och kan kalla in marinen, helikoptrar och what not. Till och med i främmande land. Och allt detta gör han på halvtid. För han är en modern man också och vill också ägna sig åt sin familj. Förutom det där sista så känns det här väldigt bekant, Robin Hansen är en Harry Hole-wannabe.

Humorn i boken är enastående och passar mig perfekt, vid vissa tillfällen skrattar jag, om inte högt, så ändå ett riktigt skratt. Och böcker som har referenser till andra böcker, det måste man ju gilla. Här sitter Robins fru och läser Jerome K. Jeromes bok Tre män i en båt och skrattar så tårarna rinner och det är en bok som jag varit riktigt nyfiken på ett bra tag nu. Vad som däremot drar ner betyget är alla facktermer, både när det gäller läkar- och seglartermer. Det är liksom lite trist att inte förstå allt och uttryck som incisura jugularis, basocellulärt carcinom och Thrane & Thrane kupoler är mig helt främmande. När jag sedan kollar upp den här Jacobsen, så får jag veta att hans yrke är läkare och hans största intresse är segling...

Alla frågor får inte heller svar, vilket egentligen inte är så vanligt i deckargenren och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Samtidigt som det är oerhört befriande att inte få allt svart på vitt så känns det ändå en aning konstigt. Jag vill ju veta.

Jag har sett att det kommit ut fler böcker om Robin Hansen, på danska. Jag hoppas verkligen att de översätts till svenska för jag vill läsa mer, om inte annat så för humorn.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Passageraren: Fru E, DAST Magazine och hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 28 september 2012

Bokbloggsjerka 28 september – 1 oktober

Då var det slut på de lätta frågorna, gissar jag. Helgens bokbloggsjerka är en riktigt jobbig en.

Veckan uppgift är: Återigen har Annika hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”

Fy, det här var svårt på riktigt. Men så kommer jag på det... Arne Dahls böcker om A-gruppen är rena uppslagsverk och där lär man sig de mest underliga saker. Bland annat har jag lärt mig att de otäcka erinnyerna i den grekiska mytologin var hämndgudinnor och skulle förfölja missdådare för att hämnas deras oförrätter.

Skillnaden mellan kakafoni och kakofoni har jag också fått förklarad för mig. Jag har även fått veta massor om Chiosmassakern 1822, det vimlar helt enkelt av fakta i de här böckerna och jag har lärt mig om mytologi, etymologi, trafficking, Italien, förintelsen... ja, överallt smygs det in massor av kunskap.

Och så har jag lärt mig att poliser ofta inte ser ledtrådarna även om de nästan skrivs dem på näsan, att så gott som alla poliser är alkoholiserade, har relationsproblem, har en fullständigt oförstående man/fru och i så gott som all brott som inträffar (i Sverige) så finns det en suput, en homosexuell, en ensamstående förälder, en mobbare, en otrevlig rik och gärna en kvinna i chefsposition (kan vara samma som den ensamstående föräldern) inblandade. Verkligt mystiskt.

torsdag 27 september 2012

Kommande böcker oktober 2012

Nu märks det att hösten är här, det är massor av nya böcker som släpps. Detta är bara ett litet urval av de jag verkligen är intresserad av.

Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes
Genre: Chick-lit
Serie: Walsh 5
Antal sidor: 494
Utgivningsdatum: 2012-10-01
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Marian Keyes efterlängtade nya roman med familjen Walsh är äntligen här! 34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?


Äntligen boken om den sista systern Walsh!

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Nådastöt av Louis Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache 2
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2012-10-04
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Det är vinter i Three Pines och byn ligger under ett täcke av snö. Den årliga curlingturneringen är i full gång på den frusna sjön när en fasansfull upptäckt görs: mitt bland åskådarna på isen ligger en förkolnad kropp.

Det kunde vara det perfekta brottet. Ingen har sett mordet begås och inga ledtrådar eller motiv verkar finnas. Men när kommissarie Gamache börjar nysta i offrets förflutna framträder en livshistoria fylld av mörka hemligheter. Och medan de isande vindarna drar in över byn märker Gamache att han har egna fiender och han är tvungen att ta reda på vem han egentligen kan lita på.

Nådastöt är ett klipskt och klassiskt mordmysterium i samma anda som Agatha Christies och P.D. James bästa böcker. Det är den andra boken i Louise Pennys hyllade serie om den charmige kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines och dess egensinniga invånare.


Jag vann ju Pennys första bok, Mörkt motiv, och allt bra jag läst om den gör att jag vill ha denna del två också, utan att ha läst den första.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Fjällgraven av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Genre: Kriminalroman
Serie: Sebastian Bergman 3
Antal sidor: 460
Utgivningsdatum: 2012-10-08
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Höst. Två väninnor är uppe och fjällvandrar i Jämtlandstriangeln. Det regnar häftigt och när en av dem kommer för nära kanten mot det forsande vattendraget ger den vika och kvinnan faller. Hon klarar sig, men kvinnorna gör en makaber upptäckt.

Från flodbanken sticker en skeletthand upp. Lokal polis kommer till platsen. Det visar sig vara sex lik nedgrävda, två av dem barn. Ganska snart slås det fast att det inte handlar om ett fornfynd och Riksmordkommissionen kallas in. Sebastian Bergman är numera en del av teamet och beger sig tillsammans med de andra till Jämtland. Arbetet med att identifiera de döda tar sin början.

Det blir en mycket svår uppgift. Två av de döda är ett holländskt par som rapporterades försvunna hösten 2003. Men de andra fyra, en familj, kommer de ingenstans med, trots att allt pekar på att de hamnat i graven samtidigt. De enda familjer som skulle kunna stämma överens med de övriga kropparna i fjällgraven försvann tidigare eller senare och långt från Jämtland.

Och så var det den där singelolyckan några mil därifrån, samma vecka som holländarna måste ha försvunnit. En amerikansk kvinna i hyrbil, tydligen med falska id-handlingar.

Det finns mycket i historien som inte stämmer och utredningen riskerar att gå i stå.

Samtidigt undersöker en tv-journalist en så kallad asylavvikelse, två afghanska flyktingar som enligt myndigheterna gick under jorden sommaren 2003. Den enes fru har aldrig trott att hennes man skulle kunna lämna sin familj och har kontaktakt tv-journalisten. När han börjar gräva i ärendet visar det sig att Säpo varit inblandad i utredningen, som därför är hemligstämplad med hänsyn till rikets säkerhet.


Det är ju det där med serier alltså. Jag har visserligen inte läst de två första än, men de står redan här hemma och frustar i hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Processen av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 459
Utgivningsdatum: 2012-10-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Oscar Finley och Wally Figg har på någon sätt lyckats få sin lilla advokatbyrå i Chicago att överleva. Småhugg håller dem flytande och de väntar på det stora lyftet. När en utbränd och berusad David Zinc står på deras tröskel är det överraskande nog inledningen på en ny era för byrån. Zinc blir snart byråns tredje advokat. Nu känner de sig redo att hantera ett rejält fall, som i bästa fall kan se till att de slipper fundera mer på pengar och rättssalar. De har hört talas om en kolesterolmedicin, Krayoxx, som används av överviktiga. Medicinen omsätter närmare hundra miljarder varje år för läkemedelsföretaget, och ryktet säger att ett flertal patienter har råkat ut för hjärtattacker efter att ha tagit medicinen. Wally känner doften av pengar.

Allt som de tre kompanjonerna behöver göra är att hänga på en planerad masstämning som en annan byrå i Florida jobbar med, hitta personer som drabbats av hjärtattacker och tar Krayoxx, övertala dem att bli klienter och ingå i stämningen.

Det verkar nästan vara för bra för att vara sant.


Efter att ha gjort en rejäl djupdykning i boken Utpressningen, som jag inte alls gillade, så har de två senaste böckerna jag läst av Grisham återställt mitt förtroende för honom. Därför vill jag gärna ha denna också.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Brodern från Moskva av Matti Rönkä
Genre: Kriminalroman
Serie: Viktor Kärppä 2
Antal sidor: 258
Utgivningsdatum: 2012-10-15
Förlag: Lindelöws bokförlag

Från Bokus
En broder från Moskva är Matti Rönkäs andra kriminalroman i hans serie om Viktor Kärppä, som i Finland hittills nått upp i sex böcker. Denna andra kriminalroman har kommit ut i tio länder, bland annat Tyskland, Norge, Italien, Holland, Polen och nu snart i Sverige.

Huvudpersonen Viktor Kärppäs äldre bror heter Aleksej. Han bodde i Moskva med sin familj men bröt av olika skäl upp för att flytta till sin yngre bror Viktor i Helsingfors. De två bröderna, uppväxta i forna Sovjetunionen i ryska Karelen, är olika varandra och Aleksej blir misstänkt för heroinsmuggling och för samröre med maffian i Sankt Petersburg. Viktor Kärppä försöker rentvå sin bror, både med hjälp av kriminella kontaker och med den finska polisen Korhonen. Han är piskad att hitta heroinets verkliga väg in i Finland.

Viktors flickvän Marja, från del 1, flyttar nu till USA för att fortsätta sina studier.


Finland är en blind fläck för mig när det gäller litteratur, kan man säga. Så när jag nu hittade den här boken så blev jag nyfiken. Men jag får nog börja med första delen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Löftet av Tinka Ullbro
Genre: Kriminalroman
Serie: Paola 1
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-10-15
Förlag: Förlaget Orda

Från Bokus
Paola arbetar som barnpsykolog för rättsväsendet i Göteborg. Hon förhör och behandlar barn som har blivit offer för brott. Efter trettio år i yrket trodde hon att hon sett det mesta, ändå blir hon chockad när hon möter Adrian. Han är fem år gammal och har precis sett sin egen pappa försöka slå ihjäl hans mamma. Pojken är så illa tilltygad inombords att han slutat tala helt och hållet. I boken får vi följa Adrian, hans lillasyster Mathilda och deras mamma Annika, som tillsammans har varit nere i helvetet och vänt, och nu försöker kämpa sig tillbaka till verkligheten igen.

Detta är första boken i en serie om barnpsykologen Paola. Historien är helt fiktiv även om vissa av detaljerna tyvärr är sanna.

Tinka Ullbro, är 36 år och jobbar som marknadsföringschef för ett internationellt kosmetikabolag. För tillfället är hon tjänstledig för att satsa helhjärtat på skrivandet samtidigt som hon jobbar ideellt för en kvinnojour.


Och så var det ju det där med böcker som utspelar sig i Göteborg. Jag kan ju bara inte motstå dem.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

De odöda : Skräckberättelser av Johan Theorin, John Ajvide Lindqvist, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 155
Utgivningsdatum: 2012-10-15
Förlag: Bokförlaget Semic

Från Bokus
Isande skräckberättelser av våra bästa författare!

Skräcktrenden har nått Sverige! Under de senaste åren har en mängd skickliga skräckberättare etablerat sig.

Vi har samlat skräckberättelser av de allra bästa: John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman och Caroline L. Jensen. Dessutom de klassiska skräckförfattarna Edgar Allan Poe och H P Lovecraft samt en spöklik historia av Selma Lagerlöf. Läskig underhållning av högsta kvalitet!

"Jag frös."
Din röst var svag, ihålig, som om den kommit långt bortifrån. Min kropp blev iskall, jag frös fast på stolen. Dina läppar slöts igen. Du hade inte särat dem mer än vad som var nödvändigt för att orden alls skulle kunna slippa ut. Det dröjde en lång stund innan mina stämband tinat så pass att jag kunde säga:
"Du kan inte frysa. Du är död."

John Ajvide Lindqvist berättar i sin gastkramande novell "Equinox" om ett möte mellan en ohälsosamt nyfiken kvinna och en man som har varit död en tid, men som ändå lever ...


Skräcknoveller av den svenska skräckeliten. Behöver jag säga mer?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Hus vid världens ände av Åke Edwardson
Genre: Kriminalroman
Serie: Erik Winter 11
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2012-10-19
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Efter tio romaner med kriminalkommissarie Erik Winter lämnade Åke Edwardson honom liggande på botten av en swimmingpool i en turistort i Spanien, Nueva Andalucía. Vi visste inte om han var död eller levande. Men nu vet vi. Erik Winter klarade sig, men alla år som kriminalkommissarie vid polisen i Göteborg hade tagit ut sin rätt. Han var mycket nära en irrebarabel hjärnblödning, och fick finna sig i att kliva av, att vila.

Efter två år är Erik Winter tillbaka i tjänst, någorlunda återställd men med en obotlig tinnitus som ständigt sällskap. Aneta Djanali är där, Fredrik Halders är där, Bertil Ringmar är där, allt är nästan som vanligt. Och knappt har han hunnit börja jobba igen förrän det där alltför bekanta obehaget kryper sig in i hans tankar.

För det första fall han får är ett synnerligen obehagligt mordfall nära Stora Amundön i södra Göteborg. En kvinna och hennes två små barn hittas brutalt knivmördade i ett hus på ön, i ett hus vid världens ände. Men mirakulöst nog hittar man också ett spädbarn vid liv i ett av rummen i husen, medtaget av uttorkning men oskadat.

Vem mördade familjen så besinningslöst? Och varför skonades babyn? Var det för att barnet skulle få leva eller för att det skulle dö en utdragen plågsam död?


Jag trodde faktiskt att serien om Winter var slut efter den tionde delen. Men så dök den här upp. Om man nu har läst de tio tidigare så måste man ju fortsätta.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Heder av Elif Shafak
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-10-25
Förlag: 2244

Från Bokus
"Han är min bror. Han är en mördare."

"Hon saktade in och stirrade på gatumusikern med ryggen mot mig. Jag iakttog henne från sidan. Hon log. Förbittringen steg upp som en våg inom mig. Hade jag inte sagt att hon inte fick gå ut, att hon inte fick ha klänning och visa benen? Och nu var hon ändå här och struntade i mina regler och gjorde mig till åtlöje.

Jag följde efter. Hon tittade i ett skyltfönster och hade tydligen inte bråttom hem. Jag tänkte att hon kanske väntade på sin älskare men inget sådant hände. När vi närmade oss vår gata snubblade hon till och tappade sin portmonnä. En gammal kakifärgad som jag aldrig sett förut. När hon plockade upp den såg hon mig bakom sig.

"Iskender...", viskade hon, som om mitt namn var en hemlighet."

Av författaren till Bastarden från Istanbul: en ny roman om en av vår tids mest brännande frågor - hedersvåldet. En berättelse om en turkisk-kurdisk invandrarfamilj i London. En berättelse där vi färdas från en avlägsen kurdisk by till Istanbul och vidare till England och Abu Dhabi. En berättelse om den fjortonåriga Esma - och hennes bror Iskender, som mördade deras mamma för att upprätthålla familjens heder. En berättelse om lojalitet, våld och försoning. En berättelse med den psykologiska skarpblick och djupa humanism som kännetecknar Elif Shafaks författarskap.

" ... en vidunderlig roman ... Exotisk, stämningsmättad och ytterst gripande." The Times


Jag tyckte väldigt mycket om Bastarden från Istanbul, så den här är ju ett måste.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

onsdag 26 september 2012

"Levande begravd" av Peter James

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 363
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead simple
Översättare: Reine Mårtensson
Utmärkelser: -
Serie: Roy Grace 1
Förlag: Ponto Pocket
Utgivningsår: (första) 2005 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 19 september 2012





Första meningen: Med undantag av några smärre avbräck hade allting gått enligt planen så här långt.

Baksidetext
Vad skulle du säga om du på din svensexa blev begravd i en kista tillsammans med en flaska whisky och en walkie-talkie? Det var tänkt som ett dåligt skämt på svensexan. Michael Harrison skulle få igen för det han utsatt sina vänner för tidigare. Men allt går väldigt fel. Vännerna krashar med bilen på väg till puben och Michael är lämnad ensam, levande begravd i en kista som långsamt tar in vatten.

Bara tre dagar återstår till bröllopet och kommissarie Roy Grace kontaktas av den upprörda fästmön Ashley Harper. Och den som vet vart Michael Harrison tagit vägen säger inget alls. Den personen har mest att vinna på att Michael aldrig återfinns, mer än någon kunde ana...

Min kommentar
Egentligen skulle jag inte ha läst den här boken. För nästan två år sedan läste jag andra delen om Roy Grace, Ett snyggt lik, och även om jag inte tyckte den var rent dålig så fanns det alltför mycket som irriterade mig. Så jag bestämde mig för att inte läsa några fler böcker av Peter James. Sedan gav jag mig in i bokbloggsvärlden och där träffade jag på Annika, som faktiskt övertalade mig att läsa den första delen också. Nu har jag läst den och jag vidhåller att den här serien inte är för mig.

Boken börjar extremt spännande och jag tänker att det här ska nog funka ändå. Michael blir levande begravd av sina vänner, de åker därifrån för att ta några öl, men de krockar och alla dör eller blir allvarligt skadade. Visst låter det som ett underbart och spännande upplägg? Avsnitten som handlar om Michael där i kistan och hans kamp för att få kontakt med någon och komma ur detta levande är riktigt bra, men tyvärr är det som händer ovan jord inte tillnärmelsevis lika fängslande.

Kvinnorna, de som inte är poliser, beskrivs lite som dumma våp som bara finns till för att behaga sina män. Männen är stora, starka och de lever för att beskydda sina kvinnor, men utan dem är de helt hjälplösa. Klyschigt? Ja, litegrann. Roy Grace själv är så torr att man nästan hör hur det knastrar om honom. Ingen humor alls, inte ens ett leende. Dessutom tar författaren det säkra före det osäkra och slänger in massor av totalt ovidkommande och inte speciellt trovärdiga händelser. Precis som om han inte själv trodde på att storyn skulle hålla och jag är ganska säker på att den varit bättre utan all Hollywood-action.

Boken är särdeles förutsägbar, det krävs inte många sidor innan det är ganska tydligt vad som är på gång. Det enda jag egentligen reagerade på med förvåning var vändningen där Hollywood-stuket tog vid och den twisten hade jag gärna varit utan. Jag hade mycket hellre läst mer om Michaels klaustrofobiska upplevelser, det var det enda som tog tag i mig på riktigt. Och så klart det där med Roys försvunna fru, hon som försvann helt utan spår på Roys 30-årsdag.

Eftersom jag var helt övertygad om att de som gillade detta hade rätt och jag hade fel så står redan del tre i hyllan, så det blir i alla fall minst en bok till om Roy Grace. Hoppas den är bättre och att man får veta mer om Roys försvunna fru.

Boktipsets estimerade betyg var 4.6. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Levande begravd: Malin, Det mörka tornet och enligt O.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

tisdag 25 september 2012

Topp Tio Tisdag: Oavslutade serier


I veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar det om oavslutade serier. Orsaken till att de är oavslutade kan vara vad som helst, att de inte var bra, att man skjutit upp det av en eller annan anledning och så vidare.

Jag följer mängder av serier och många av dem (nästan alla) är oavslutade så jag har försökt minska urvalet genom att inte ta med serier som flyter på utan problem. Självklart är dessa serier utan inbördes ordning.

1. Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid skulle jag jättegärna vilja fortsätta läsa. Tre delar har kommit, men jag har bara läst den första och jag väntar fortfarande på att åtminstone del två ska komma i pocket.

2. Serien om Carl Hamilton av Jan Guillou har jag nästan läst allihop. Dessvärre inte i ordning. Nu har jag äntligen lyckats samla ihop alla delar och så småningom ska jag läsa dem allihop. I ordning.

3. En serie som jag kan säga till nästan 100% säkerhet att jag inte kommer att fortsätta läsa är Unni Lindells om Cato Isaksen. Jag har läst åtta av dem och jag tror att den nionde har kommit på norska, men jag har gjort slut med Unni Lindell. Jag klarar helt enkelt inte av alla detaljerade beskrivningar av hur man startar sin bil, gör en macka, duschar och så vidare.

4. Böckerna om Maria Wern av Anna Jansson är otroligt många och av någon outgrundlig anledning råkade jag köpa del tio först. Det enda att göra var ju bara att försöka få tag på de nio tidigare. Tyvärr är jag inte alldeles överförtjust, även om det blivit betydligt bättre. Jag har bara kommit till del fyra än, femte står redan i hyllan och jag kommer att fortsätta köpa en eller två i taget så länge serien är läsvärd.

5. För nästan två år sedan läste jag del två i serien om Roy Grace av Peter James och gillade den inte alls. Efter att ha blivit övertalad om att del ett skulle vara så mycket bättre så har jag nu läst den också (kommer nog ett inlägg i morgon). Eftersom jag var helt övertygad om att de som gillade detta hade rätt och jag hade fel så står redan del tre i hyllan.

6. Förutom att jag verkligen gillar serier så försöker jag alltid hitta böcker som utspelar sig i eller omkring Göteborg, så jag kan stilla min hemlängtan lite. Då blev jag så otroligt glad när jag hittade serien om Sören Högström och Fatima Wallinder av Mats Ahlstedt, men dessvärre gillade jag dem inte alls. Tror det har kommit ut fem i serien, men jag har bara läst tre och fler blir det nog inte.

7. En annan serie jag hittade som utspelar sig i Bohuslän (och ibland i Göteborg också) är Ramona Franssons om Greger Thulin och tyvärr köpte jag de fyra första för att jag var övertygad om att jag skulle gilla det. Jag hade fel. Det blir inga fler för mig.

8. Serien om Paddy Meehan av Denise Mina har jag lite blandade känslor för. Jag gillar miljön och historierna är bra, men jag gillar verkligen inte Paddy Meehan. Jag tror det har kommit ut tre böcker i serien och jag har läst två. Den tredje har jag redan i hyllan.

9. Kanske blir jag lynchad nu men Elizabeth Georges serie om Lynley och Havers är något jag bara inte klarar av. Jag har läst fem delar (1, 2, 3, 9 och 10) och jag kan med säkerhet säga att det blir inte fler.

10. Inte heller serien om Alan Banks av Peter Robinson är något som tilltalar mig. Nu har jag bara läst del 11 och 17, men fler blir det inte.

måndag 24 september 2012

Tematrio - Norden på Bokmässan

Nu är det riktigt snart dags för årets Bokmässa, en mässa som har Norden i fokus. Uppgiften i veckans Tematrio från Lyran är: Berätta om tre favoriter från Norden - författare eller böcker!

Svårt det här ju, jag läser för det mesta nordiskt så för mig vimlar det av bra författare som jag kan ta med här. Så jag gör det lätt för mig och återanvänder lite.

1. Olav Hergel (DK): Det verkar som att han inte har skrivit mer än en bok, Flyktingen, men den var riktigt otäckt bra. Hergel är journalist och skriver ofta om ämnen som har med flyktingar att göra. Ett inte så populärt ämne i Danmark. Från baksidan:

Journalisten Rikke Lyngdal kidnappas i Irak där hon befinner sig bland danska soldater i Danmarks fredsbevarande styrka på plats. Hon hålls fången medan kidnapparna tvingar henne att läsa upp deras krav inför en tv-kamera.

Så plötsligt en dag återvänder Rikke till Camp Danmark. Hon är fri. Men hur var det möjligt och exakt hur gick det till? Bara två personer vet. Hon mottas vid sin återkomst till Danmark av all världens medier och blir den stora hjältinnan, hedrad och beundrad för sitt mod.

En tid senare dyker en ung man från Irak upp. Snart börjar sanningen bakom fritagningen att avslöjas. Sanningen om vad som egentligen hände under Rikkes fångenskap. Rikke och den unge mannen från Irak tvingas hålla sig undan och söka hjälp från motvilliga danskar. Deras flykt blir enormt uppmärksammad, samtliga medier och politiska partier dras in och frågan om den enskilda människans eget ansvar ställs på sin spets.


2. Knut Faldbakken (NO): Det var längesedan jag läste Oår nu, men jag kommer ihåg att jag knappt släppte den ifrån mig förrän den var utläst. En av de första dystopier jag läste. Från baksidan:

Sweetwater är en storstad som håller på att bryta samman under sin egen tyngd. Allan Ung flyr med sin hustru Lisa och sin son Boy till stadens enorma soptipp Utfyllningen. De får sällskap av fixaren Smiley, hans prostituerade flickvän Mary Diamond, den filosofiske läkaren Doe Fisher och några andra. Men allteftersom Sweetwater går mot sin undergång blir det svårare att livnära sig på tippen. En död stad ger inget avfall. Nybyggarna tvingas söka sig tillbaka till staden.

Nu har jag upptäckt att Faldbakken skriver deckare också, en serie om en Vallman. Jag har inte läst någon av dem än, men den första delen, Gränsen, har jag skaffat mig i alla fall.

3. Arnaldur Indriðason (IS): Skriver deckare där fokus inte ligger på själva brottet, utan mer på allt runtomkring, som relationer, historia och miljö. I serien om Erlendur Sveinsson och hans kollegor finns elva böcker, varav nio är utgivna på svenska. Jag har bara läst de sex första av de som är översatta och helt klart kommer jag att läsa resten också.
Synir duftsins ej översatt
Dauðarósir ej översatt
Glasbruket
Kvinna i grönt
Änglarösten
Mannen i sjön
Vinterstaden
Frostnätter
Mörka strömmar
Svart himmel
Den kalla elden



Följ min blogg med Bloglovin

söndag 23 september 2012

En smakebit på søndag: Passageraren


En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser just nu är en dansk krim av en författare jag aldrig läst tidigare, Passageraren av Steffen Jacobsen. Själva upprinnelsen till historien är en seglats som går helt fel och båten går under, någonstans utanför Björnön. En av seglarna, en kvinna, dör och två män överlever. Ett år senare mördas en av de två männen. Polisen Robin Hansen sätter mordet i samband med seglatsen. Vad hände egentligen ombord på segelbåten?

Jag vet inte om det beror på översättningen, men ibland är det lite svårtytt. Däremot finns det en humor i boken som tilltalar mig mycket, cynism och ironi är aldrig fel. Boken är i stort sett utläst, men jag väljer att ta smakbiten alldeles från början.

Ojämna, svarta klippor tornade upp sig över den unga kvinnan. Hon öppnade ögonen och betraktade den grå himlen och havsfåglarna högt ovanför sig; små, vita sneda streck som skar ut över havet, återvände till ungar med föda eller vilade på vinden ovanför klippkanten. Fåglarnas skrin svepte längs klippväggen i ett oupphörligt, flerstämmigt oväsen.
     Hon låg på rygg i en räddningsflotte som tömts på luft, uppspolad på en vall längst in i en vik som vette mot Barents hav. Hon visste inte vad som hade väckt henne. Smärtan, kylan, fåglarna eller stenarna som oavbrutet gneds mot varandra i bränningarna.

lördag 22 september 2012

"Död i gryningen" av Deon Meyer

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Engelska (eller Afrikaans)
Originaltitel: Dead at daybreak (eller Orion)
Översättare: Jesper Högström
Utmärkelser: -
Serie: Tobela Mpayipheli 1 (eller Zatopek van Heerden 1)
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 september 2012



Första meningen: Han vaknade tvärt ur en alkoholdränkt sömn och det första han kände var smärtan i revbenen.

Baksidetext
Zatopek van Heerden har inte bara ett knepigt förnamn, hela hans liv har varit knepigt. Nu har han precis en katastrofal period bakom sig som slutade med för mycket sprit och avsked från polisen. Motvilligt tar han ändå på sig ett omöjligt uppdrag som privatdeckare. Jakten på ett försvunnet testamente för honom tillbaka i spåren till Sydafrikas nära och mycket våldsamma historia. Det tvingar honom också att samarbeta med sina gamla kolleger, en samling ganska stukade brottsbekämpare med bakgrund i den gamla boerkulturen. Mer givande är den nya vänskapen med Tiny Mpayipheli, före detta elitsoldat i ANC.

Min kommentar
Det här är den första sydafrikanska författare jag läser och den är en del av Pocketlovers tre på tre-utmaning. Jag har länge varit nyfiken på Deon Meyer, bland annat tack vare den för mig exotiska miljön. Efter att ha läst boken är jag exalterad över miljöbeskrivningarna, men själva deckargåtan är jag tveksam till.

Det som egentligen fascinerar mig mest är karaktärernas namn, de är milslånga (vad tycks om Wilhelmina Johanna van As och varför inte huvudpersonens Zatopek van Heerden) och sedan kallas de för smeknamn på bara tre eller fyra bokstäver. Samtidigt som namnen var en del av charmen så gjorde det också att det var svårt att komma ihåg vem som var vem. För det vimlade av personer och alla var inte viktiga för historien utan somliga kändes mer som utfyllnad.

Boken beskriver ett Sydafrika under uppbyggnad, där apartheid fortfarande är ett öppet sår och där byråkratin lever och frodas i högsta välmåga. Jag upplevde det som att det saknades något i min utbildning för ibland hade jag svårt att hänga med i vad som hänt när och på något sätt förutsattes det att man var insatt i Sydafrikas historia. Det är inte jag, jag känner till den i stora drag, men jag vet inte på långa vägar tillräckligt för att bara på personens namn kunna säga om han är boer eller något annat. Jag tyckte ofta det insinuerades saker om karaktärerna på grund av deras ursprung, men det gick mig nog förbi för att jag helt enkelt inte begrep deras härstamning.

Varannat kapitel handlar om Zatopeks historia och den är skriven i första person, och varannat handlar om fallet som Zatopek ska lösa och den är skriven i tredje person. I början blev jag väldigt förvirrad av detta, men efterhand blev jag riktigt förtjust i det. Under läsningens gång märkte jag att jag alltid blev glad när jag fick läsa om vad som gjorde Zatopek till den han är och när kapitlen om fallet kom så ville jag helst bara skumma igenom snabbt. Därmed inte sagt att halva boken är dålig, utan bara att den ena hälften är så mycket bättre.

Det kommer att bli fler Meyer för mig och jag hoppas att jag kan bli mer fångad av huvudhistorien nästa gång. Jag vet att jag hade lite svårt att komma in i fler böcker den här perioden för läsningen blev lite hackad och malen på grund av flytt. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig riktigt och förhoppningsvis blir det bättre till nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Död i gryningen: Fantastiska berättelser, Annas bokhylla och Emmas boktips.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 21 september 2012

Bokbloggsjerka 21 – 24 september

Ibland är det skönt med en jerka där man inte behöver fundera på svaret. I helgens bokbloggsjerka, är det så och det är precis vad jag behöver just nu.

Veckan uppgift är: Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Det här har faktiskt varit en helt fantastisk vecka i bokväg, hela sju böcker har flyttat hem till mig.

Först kom det två böcker från Lotten, som jag vunnit i en utlottning.

Illdåd av Thomas Erikson är andra delen om Alex King och jag tror att jag snart måste läsa första delen. Jag är inte helt säker, men jag tror inte jag läst något annat än positivt om de här böckerna. Illdåd handlar i alla fall om Sara, som blir våldtagen på en fest och om hur samhället behandlar vissa våldsoffer.

Som en lite extra överraskning dök även andra delen om Leo Demidov, Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith, upp i samma paket. Jag fullkomligt älskade första delen, Barn 44, så vi får se hur länge denna får stå oläst i hyllan. Det har hunnit bli 1965, Stalin är död och Chrustjov har tagit över. Leo själv upptäcker att det förflutna inte är glömt.

Sedan kom det också ett litet paket från AdLibris med fem böcker.

Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson är femte delen om läkaren Ellen Elg, den utspelar sig i Pakistan och handlar om en familj som förlorar sin heder.

Belinda Bauers Mörk jord har jag varit sugen på så länge att det inte är riktigt klokt. Den handlar om tolvårige Steven som tar kontakt med en seriemördare för att kunna hitta liket av sin mördade morbror. Ett mord som seriemördaren har erkänt.

En annan bok som jag kände att jag bara måste ha är Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, som är första delen i en trilogi. Vi reser tillbaka i tiden till det glada 80-talet och får uppleva hur samhället såg på homosexuella och HIV-smittade.

Åttonde delen om den isländske polisen Erlendur Sveinsson, Svart himmel av Arnaldur Indriðason, har bytt huvudperson och det är nu Sigurdur Óli som får ta hand om fallet med den ihjälslagna kvinnan som anklagats för utpressning.

Evig natt av Michelle Paver beskrivs som en arktisk spökroman och mer behövs inte för mig.

torsdag 20 september 2012

Bokhyllerunda: V

På V har jag en väldig massa bra böcker, det var svårt att bara välja ut fem stycken av de 47 som jag hittade, men dessa blev det till slut.


Vattenståndet (John Irving) - Förr läste jag i stort sett allt av Irving, men av någon anledning försvann han ur fokus. Detta är i alla fall en av de roligaste.

Var är Jane Eyre? (Jasper Fforde) - Denna har jag faktiskt inte läst, men den verkar oerhört... galen. Detta är första delen om Thursday Next, som jobbar på Litteraturroteln i London. Där hör tidsresor och kidnappningar av stora litterära karaktärer till vardagen.

Varsel (Stephen King) - Den enda bok jag med gott samvete kan säga att jag sträckläste. Jag släppte den överhuvudtaget inte ifrån mig förrän den var utläst. Och den skrämde mig från vettet.

Vattenmelonen (Marian Keyes) - Den i särklass roligaste chick-lit jag läst. Jag skrattade med tårar i ögonen.

Väktare (Dean Koontz) - Detta måste vara Koontz allra bästa bok. En av de första jag läste och jag tror inte jag någonsin vågar läsa om den. Tänk om den inte alls är så bra som jag minns...

onsdag 19 september 2012

"Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 315
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 september 2012





Första meningen: Birgittas sista dag i livet var inte anmärkningsvärd.

Baksidetext
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.

Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

Medan höstmörkret smyger in genom Oxfords gränder fördjupar sig Maja i studierna. Hon har brutit sig loss från en svår uppväxt och landsortens bedövande strypgrepp. Med hjälp av den levnadsglada rumskamraten Nikita börjar Maja ta sig ur sitt nedärvda utanförskap och inleder ett trevande kärleksförhållande med oljemålaren Jack. Men Maja grubblar på den komplicerade relationen till modern. Varför valde hon att försvinna till Brighton, och varför blev hon mördad?

Majas sensibilitet skruvas upp till det outhärdligas gräns när hon förnimmer en övernaturlig närvaro på elevhemmet. Är det de döda som söker Majas hjälp? Gengångare som vill avslöja gamla illgärningar, eller en oberäknelig mor som försöker nå sin dotter från andra sidan? Maja Grå rycks in i en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion - och en gäckande mördare.

Min kommentar
Jag hade höga förväntningar på den här boken och de infriades allihop. Det här var den första riktiga spökbok jag läst på nästan hur länge som helst. Det var precis så där mysigt rysligt som det ska vara, inget splatter (nåväl, lite blod var det väl) utan bara spöklikt.

Jag, som inte brukar gilla miljöbeskrivningar, bara lutade mig tillbaka och njöt av det mörka, dystra Oxford och när det dyker upp färgnyanser som är fullkomligt underbara så blir jag alldeles lycklig. Eller vad tycker du om tomterött, bubbelgumsrosa, klementinorange och citrongult (sid 168). Det kallar jag färger som betyder något och bilderna jag får i huvudet är glasklara. När jag sedan, bara en sida senare, råkar på ordet ruelse så är jag såld på riktigt.

Boken är skriven i presens och jag har nog inget emot det. Jag brukar lägga märke till det, men det stör mig inte på något sätt. Faktum är att jag tycker att det blir lite mer fart och fläkt i nutid, det händer ju liksom precis just nu. Och jag inbillar mig att det är mycket svårare att skriva i presens.

Självklart finns det något som stör mig också och i det här fallet var det all insprängd engelska. Eftersom personerna Maja Grå pratar med är engelsktalande så förutsätter jag att de pratar det språket hela tiden. Inte bara ibland. Som ju texten nu, på sätt och vis, antyder. Det blev bara förvirrande och störande, speciellt när det skrevs både svenska och engelska i samma mening.

Förutom en liten svacka i mitten när det varken fanns spöken eller något annat mystiskt, så är detta en lysande spökhistoria och jag ska med glädje skaffa mig tredje delen om Maja Grå, Tistelblomman, och läsa den också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Döden på en blek häst: Eli, Boktoka och Det mörka tornet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

tisdag 18 september 2012

Nya vänner är alltid välkomna!

Jag var med i en utlottning av Thomas Eriksons Illdåd hos Lotten för ett tag sedan. Och jag vann!

Igår kom den gröna brevpåsen och när jag hämtade den tyckte jag att det här minsann var för tjockt och tungt för en bok.

Illdåd är andra delen i serien om Alex King som är beteendevetare och brukar hjälpa polisen. Nu har jag visserligen inte läst första delen, Bländverk, än men jag tror att jag får putta upp den lite i läslistan. För det här verkar vara bra på riktigt.

I brevpåsen låg dessutom en bonusbok, Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith, som är andra delen om den sovjetiske polisen Leo Demidov. Som av en händelse fullkomligt älskade jag första delen, Barn 44. Och faktum är att jag precis var på väg att beställa den här boken, så den kom som en väldigt välkommen och uppskattad bonus.

Dessutom låg det med ett bokmärke, det allra sötaste man kan tänka sig, en snögubbe. Nu hör det till saken att jag faktiskt är löjligt förtjust i snögubbar och det skrev jag här redan förra året.

Det här måste vara det bästa bokpaket jag någonsin fått. Tack Lotten!

måndag 17 september 2012

Tematrio - Titelsiffror

Titelutmaningarna fortsätter och man undrar lite hur många saker man kan hitta på med titlar. Det verkar vara en outtömlig källa och kul är det. Uppgiften i veckans Tematrio från Lyran är: Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller siffror (eller antal).

Det finns nästan hur många böcker som helst med siffror i titeln i min bokhylla, upptäckte jag. Ganska snart såg jag också att möjligheterna till ett tema inom temat var väldigt många. Till och med när jag bestämt mitt eget tema fanns det flera att välja på. Det är faktiskt ganska kul det här, att tänka lite mer på vad böckerna egentligen heter. Dessa blev det nu i alla fall.

1. De tre blir dragna av Stephen King är andra delen i mastodontserien Det mörka tornet. Revolvermannen Roland fortsätter sin resa och får nu sällskap, genom att helt enkelt hämta dem från olika tider och platser i "vår" värld. Detta sker genom tre väldigt speciella dörrar.

2. Det tredje tecknet av Yrsa Sigurðardóttir har jag inte läst än men den ska tydligen handla om en tysk student som hittas mördad på en kyrkogård i Reykjavik. Det verkar som att tunga droger är inblandade. Men är det verkligen så enkelt? Kanske inte, eftersom häxor och häxbål också nämns i baksidetexten.

3. Den tredje hemligheten av Steve Berry handlar om Vatikanen och profetian de hållt hemlig. Kanske inte en jättebra bok, men det är alltid intressant att läsa om konspirationsteorier.

söndag 16 september 2012

En smakebit på søndag: Levande begravd


En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ordningen är återställd, åtminstone när det gäller läsningen, då det står en brittisk deckare på dagordningen. Annars är nästan allt ett rejält kaos just nu, vi flyttade i torsdags och huvuddelen av våra ägodelar finns nerpackade i ett oändligt antal flyttkartonger. Datorer har i alla fall hittats, packats upp och kopplats in. Det viktigaste först :) (ja, det är ju böckerna också förstås, men jag plockade undan ett antal innan flytten och la på ett säkert ställe).

Boken jag läser är i alla fall del ett i serien om Roy Grace, Levande begravd, av Peter James. Den handlar om en svensexa som går fel. Minst sagt. Killen som ska gifta sig, Michael, blir nergrävd i en kista och meningen är att hans kompisar ska gräva upp honom efter några timmar. De ska bara ta en vända till en pub först. Problemet är att de på vägen från "graven" krockar och alla dör eller blir allvarligt skadade. Fästmön blir orolig när han inte kommer hem, men ingen vet var han är. Eller? Smakbiten är från sidan 86, precis där jag läser just nu, och vid det här laget har Michael legat i sin kista i två dygn eller så.

Michael vaknade med ett ryck ur sin förvirrade dröm, försökte sätta sig upp och slog genast huvudet i kistlocket. Med ett skri av smärta försökte han röra armarna, men både till höger och vänster stötte de omedelbart emot de orubbliga sammetsväggarna. Han kastade sig av och an i ett plötsligt anfall av klaustrofobisk panik.
     "Släpp ut mig härifrån!" skrek han medan han vände och vred sig och kippade efter luft samtidigt som han svettades och huttrade på samma gång.
     "Snälla, släpp ut mig härifrån!"
     Ljudet av hans röst lät isolerat. Platt. Det ledde ingenvart; det var instängt här på samma sätt som han.

lördag 15 september 2012

"En mörk välsignelse" av Dennis Lehane

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 366
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Moonlight mile
Översättare: Ulf Gyllenhak
Utmärkelser: -
Serie: Kenzie-Gennaro 6
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 3 september 2012





Första meningen: En solig och för årstiden varm eftermiddag i början av december gick Brandon Trescott ut från spat på Chatham Bars Inn på Cape Cod och klev in i en taxi.

Baksidetext
För tolv år sedan lyckades deckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro söka reda på en försvunnen flicka, den fyraåriga Amanda McCready, och återbördade henne till modern trots att de båda visste att Amanda skulle få det bättre hos sina kidnappare. Det är ett beslut de ännu inte lyckats förlika sig med.

Nu är Amanda försvunnen på nytt och både Patrick och Angela ser en möjlighet att ställa saker till rätta. För att hitta henne tvingas de ta itu med en psykotisk rysk maffiaboss och hans obalanserade fru, deras lika obalanserade underhuggare och en vit makt-ledare med skjutglada anhängare. Med risk för sina liv tvingas de in i en härva av identitetsstölder, olagliga adoptioner och en jakt på ett ovärderligt ryskt krucifix. Jakten leder dem till en värld där gott är ont och ont är gott, en värld där det som gått förlorat aldrig bör komma upp till ytan igen.

Min kommentar
Sjätte delen om Kenzie och Gennaro kan man säga är en direkt fortsättning på Gone, baby, gone, som är fjärde delen i serien. Tyvärr levde den inte alls upp till mina förväntningar och jag får nog hålla den som den sämsta i serien. Därmed inte sagt att den är dålig, utan mer att Lehanes lägstanivå är ganska hög. Och så vill jag varna för att detta inlägg kan innehålla spoilers.

Boken är väldigt lagom, Kenzie, som alltid varit en hårdkokt person (Angie också för den delen) har nu blivit, kanske inte en mes, men han har ju familj nu och det gör att han plötsligt är mer försiktig. Vilket ju kan vara förståeligt, men inte fullt lika spännande för läsaren. Det är också mitt i finanskrisen och Kenzie får helt enkelt ta de jobb som dyker upp. Även om det är nästan samma fall som när Amanda försvann första gången och Patrick och Angie gick åt skilda håll för att de helt enkelt inte var överens om "lösningen". Och nu råkar de återigen ut för samma dilemma.

Trots finanskris och rysk maffia tycker jag att boken inte är i närheten av samma mörker som de andra, inte för att det är direkt lättsamt men jag tycker humorn har en mer framträdande roll här (se min smakbit). Och så kan det bero på att jag har väldigt svårt att relatera till en iskall och beräknande 16-åring. Hon måhända ha haft en riktigt tuff uppväxt, men det där kyliga, principfasta och uppoffrande har jag svårt att se hos en tonåring. Kanske har jag bara träffat "fel" sort, men den biten känns inte trovärdig och det förstör lite för mig.

Historien är ganska förutsägbar, i alla fall vad gäller vem, varför och hur (vad mer finns det?), men det blir ändå spännande. Vad som möjligtvis kan störa lite är sidospåren, som inte alls har med saken att göra. En annan liten sak som gör mig förvirrad när jag läser är när han som rövade bort Amanda första gången kallas hennes morbror, men kvinnan han är gift med kallas hennes faster. Jag har oerhört svårt för krångliga släktförhållanden och jag är inte alls bra på vad olika släktingar kallas, men detta låter som ett väldigt trist översättningsfel för så mycket vet jag att morbror och moster hör ihop, inte morbror och faster.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En mörk välsignelse: Annika, Olika sidor och Ordförrådet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 14 september 2012

Bokbloggsjerka 14 – 17 september

En lite tuffare fråga i helgens bokbloggsjerka, men man måste ju koppla av lite mellan uppackningen av alla flyttkartonger. Och nu är dator och Internet igång så det är inget att be för.

Veckan uppgift är: Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Först tänkte jag att det var en omöjlig fråga att svara på, jag läser ju flera genrer, vissa utan någon som helst likhet med någon annan, men så började jag tänka på vad det är med deckare som lockar mig. Och då kom jag på det. Jag är ju en problemlösare till både yrke och på min fritid (lösa kniviga problem är det bästa jag vet) så det är ju solklart därför jag läser böcker med någon gåta att klura ut svaret på.

Skräck är ju också en genre som jag gillar och varför jag gör det skulle ju kunna bero på samma sak som att man gillar att åka otäcka attraktioner på nöjesfält. Det är helt enkelt en kick att bli rädd under kontrollerade former.

Ibland hugger jag ju tag i annat också och generellt kan man nog säga att jag gillar en bra historia (surprise!) och att sätta mig in i andras livssituation vare sig det är en deckare, skräck, historisk roman eller vad man nu kan komma på för genre.

torsdag 13 september 2012

Femton böcker: En ovana

Det här kommer att bli en bekännelse av stora mått och jag är inte alltid stolt över detta karaktärsdrag...


Jag älskar citat och det bästa med dem är när/om man kan ta ett riktigt bra ett och dänga i huvudet på någon som är dum. Många gånger har jag fått tyst på folk med ett sånt anfall. Det behöver inte vara ett elakt citat utan bara sant.

Det här har alltid varit en del av mig och mitt första egentliga minne av hur jag fick tyst på någon med ett citat var redan i nian. Jag hade en klasskamrat som jag är säker på föddes gammal och tråkig och eftersom jag var är ofantligt barnslig kom vi ofta på kollisionskurs. Tills den dagen jag sa till henne: Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen. (tydligen en Jevgenij Jevtusjenko som är upphovet). Hon sa aldrig mer något om att somliga borde mogna lite.

onsdag 12 september 2012

Födelsedagskalas hos Annika!

Annika fyller år och då kan vi andra få fina presenter. Det blir hemliga bokpaket och eftersom Annika, liksom jag, läser mest inom spänningsgenren så kan det ju bara bli bra böcker. Ett kalas i min smak :)

Det som ligger i potten är:
1:a pris: 5 böcker
2:a pris: 3 böcker
3:e pris: 2 böcker

Grattis Annika!

"Mirakelmannen" av Jonas Moström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 437
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Axberg och Jensen 5
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 29 augusti 2012




Första meningen: En natt i början av oktober ringlar en huggormshona ned mot i Bråsjön i södra Medelpad.

Baksidetext
Första dagen på sin påtvingade tjänstledighet blir kriminalkommissarie Johan Axberg kontaktad av en barndomsvän, Mattias Molin, som han inte haft kontakt med sedan han flyttade från den lilla byn Bråsjö i Medelpad vid elva års ålder. Mattias vädjar till Johan att han ska besöka honom. Han har något viktigt att berätta om olyckan då en annan barndomsvän, den så kallade mirakelmannen Chris Wirén, drunknade under en fisketur.

Wirén var chef för Symfonikliniken - ett hälsocenter som ger alternativ vård till obotligt sjuka personer för skyhöga belopp. Wirén skapade sig ett världsrykte när han botade en Hollywoodstjärna från skelettcancer trots att alla läkare sa att det var omöjligt. Nu vallfärdar rika personer från jordens alla hörn till Symfonikliniken för att bli friska från sjukdomar som läkarvetenskapen inte klarar av.

Efter viss tvekan beslutar sig Johan Axberg att återvända. När han kommer fram hittar han Mattias brutalt ihjälslagen i köket. Förtvivlad och chockad beslutar han sig för att hitta mördaren och samtidigt ta reda på sanningen bakom mirakelmannens död.

Min kommentar
I den här femte delen om Johan Axberg och hans kompis Erik Jensen avhandlas alternativmedicin och de moraliska dilemman man eventuellt kan ställas inför och, som vanligt, vad pengar kan få människor att göra. För min del kändes det väldigt krystat att Erik plötsligt dök upp i samma by som Johan befann sig i. Erik var nämligen stafettläkare där. Har vi hört talas om detta i de tidigare böckerna? Jag kommer faktiskt inte ihåg om det nämnts förut. Om inte, så tycker jag det var en riktigt dålig lösning. Annars får jag skylla på mitt dåliga kom-ihåg.

Det var också ett evinnerligt tjat om hur Johans föräldrar dog i en bilolycka när han var liten. Visserligen brukar det nämnas i varenda bok, men här dök det upp hela tiden, så ofta att det blev tjatigt. Med tanke på cliffhangern i slutet (som för övrigt var så förutsägbar så det nästan blev löjligt) och tjatet som föregick den, så anar jag ett större samband. Kanske anar jag fel för det blev inget mer med det. Kanske kommer det i nästa bok.

Beskrivningen av den ointresserade och oempatiska "allmänna" sjukvården känner jag igen till 99%. Där verkar kvantitet gälla före kvalitet, generellt sett. Jag vet att det finns engagerade läkare, men de verkar vara väldigt få. Detta ställs mot den intresserade och empatiska privata (i det här fallet även alternativa) sjukvården. Där även pengaintresset styr. Personligen tycker jag att det kunde ha gjorts mer med den vinklingen.

Johan själv gör mig så irriterad och arg att jag faktiskt skulle skälla ut honom om jag träffade honom. Hans velighet och oförmåga att bara bestämma sig när det gäller kvinnorna i hans liv är inte av denna världen. Hur svårt kan det vara att bara säga till den nuvarande att han tycker det går för snabbt och till den gamla att det inte är riktigt passande att hon ringer och har sig hela tiden? Precis som med den så kallade cliffhangern så tjatas det så mycket om vissa saker att man enkelt förstår att detta kommer att betyda något längre fram. Det här, måste jag säga, sköter Moström inte speciellt bra.

Boken är dessutom fruktansvärt dåligt korrekturläst, efter 40-talet sidor hade jag hittat 5-6 fel och det bara fortsatte, saknade ord, felstavningar och jag vet inte vad. Helt plötsligt byttes också tempus till presens i kaptitel 61 till 66. Varför?

Trots allt negativt jag skrivit här så är boken väldigt spännande och en bok som får mig att känna massor av saker kan ju inte vara dålig. Därför får den ändå ett ganska högt betyg, men jag önskar att Moström kommer tillbaka till sitt eget sätt att skriva i nästa bok. Här känns det mest som att han försöker härma andra och det blir inte så bra då.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Mirakelmannen: Bokbrus, Tankar från en samlares hjärna och Shamrock läser.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.