Sidor

onsdag 6 februari 2013

Min litterära resa i januari 2013

Januari var en riktigt intressant läsmånad. Jag gjorde slag i saken och läste bara skräck och otäckt. Något jag upptäckte med skräckböcker är att de ofta utspelar sig på en fiktiv plats, vilket gör att vissa kartnålar sitter lite osäkert, men jag hoppas jag är i närheten i alla fall.

Var månaden började är faktiskt lite oklart. Naturligtvis förutsatte jag att den utspelade sig i Stockholm, det gör ju nästan alla böcker. Sedan upptäckte jag att vissa saker kanske inte stämde så bra. Därför hamnar kartnålen i Göteborg, som är författarens hemort. I vilket fall så slogs jag mot mörka skuggor och upplevelser som gick långt tillbaka i tiden. Goda grannar kan vara bra till mycket. (Någon i din säng)

Resan gick vidare till North Carolina, USA, där det faktiskt blev ännu värre. Här jagades vi av en mycket elak och hämndlysten vålnad. En vålnad som var väldigt fysiskt närvarande. (En hjärtformad ask)

När jag nu ändå var i USA så reste jag bara tvärs över kontinenten, där jag jagades av en elak och hämndlysten litteraturkritiker. Till sällskap hade jag en teknisk idiot, en överintelligent sexåring och en mycket klok hund, vid namn Lassie. (Kritikern)

Sedan stack jag över till Spetsbergen, där allt var kallt och mörkt och ensamt. Ja, eller nästan i alla fall. Jag jagas minsann av en elak och hämndlysten vålnad bland isberg och isbjörnar. (Evig natt)

Nästa stopp blev Highlands, Skottland. Det gamla huset Tistelblomman, med tapeterna från helvetet (de hade nog skrämt mig från vettet) är hemsökt av en elak och hämndlysten vålnad. Eller är det månne något annat? Eller både och? (Tistelblomman)

Därefter åker jag till Roslagens skärgård där, tro det eller ej, en hel ö är hemsökt. Är det kanske en elak och hämndlysten vålnad? Kanske. Kanske inte. Faktum är i alla fall att jag nog aldrig mer kan gå förbi en GB-gubbe utan att titta lite extra och jag hoppas verkligen att min relation till havet inte har förändrats. För mycket. (Människohamn)

Nästa stopp blev i mina gamla hemtrakter, Kungsbacka och Göteborg, och det var en väldigt underlig känsla. Här jagas jag av spöken med budskap i jakten på en försvunnen liten flicka. Och jag får veta mer om nutidens tonårstjejer än vad jag egentligen ville. Det mesta är mörkt och deprimerande, allt till tonerna av Kent. (Kaninhjärta)

Precis när man tror att det inte kan bli värre så stannar jag till i Landskrona, där en riktigt fasansfull historia börjar. Här får vi följa en liten, osäker flicka genom uppväxten tills hon bli vuxen. Då hon dödar sitt eget barn. (Dit drömmar färdas för att dö)


Visa Januari 2013 på en större karta

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag måste läsa fler skräckböcker, men kanske lite mer utspritt över året :)

      Radera
  2. Jag tycker om att läsa om dina litterära resor :)

    SvaraRadera