Sidor

tisdag 5 februari 2013

"Tistelblomman" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 298
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja Grå 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 januari 2013






Första meningen: Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.

Baksidetext
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. De trivs i det gamla kråkslottet och njuter av sin förälskelse i den storslagna omgivningen.

Men i trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen i lokalbefolkningen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Samtidigt oroar hon sig för hur Jack skulle reagera om han visste att hon är klärvoajant och hur detta kan påverka deras framtid.

Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag.

Min kommentar
Denna tredje bok om Maja Grå blev jag inte heller besviken på, även om jag inte blev störtförälskad. Här fanns alltför mycket saker att störa sig på. Inte språkmässigt, för är det något den kvinnan kan så är det att skriva. Jag har ingen aning om hur hon gör, men det blir så krypande obehagligt att håren reser sig i nacken.

Störande nog så dyker det fortfarande upp en del engelska uttryck, det är väldigt konstigt. Jag måste ju anta att Maja alltid pratar och SMS:ar på engelska med Jack. Inte bara när de här helt oprovocerade meningar gör sitt intåg. Jack är för övrigt en osedvanligt osympatisk, mullig mansgris. Att någon ens kan tycka att det är OK att vara tillsammans med en man som för det första inte ens frågar om sambon vill följa med till Paris, men när han väl åker dit så hör han inte av sig på hela tiden. Inte ett telefonsamtal. Inte ett SMS. I min värld är det inte acceptabelt.

Byn som ligger i närheten av det gamla huset har väldigt knepiga invånare. Inte en enda av dem vill överhuvudtaget nämna något om vad som hänt i huset. Vilket faktiskt ter sig underligt, med facit i hand. Det gjorde mig omåttligt irriterad. Men det är klart, hade man fått veta så hade det ju kanske inte varit så otäckt. Med otroligt små medel, så små att de inte märks, så byggs en så otäck stämning upp så det går inte att beskriva. En av de läskigaste sakerna i boken är tapeterna, ni som läst den vet. Allt börjar så fantastiskt lovande. Sedan stannar det upp och därefter blir det lite som en antiklimax när man kommer till slutet. Varför i hela friden välja en naturlig förklaring och deckarvinkling? Nej, jag vill ha skräck och det är det Amanda Hellberg är så rysligt bra på.

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Tistelblomman: Eli läser och skriver, Det mörka tornet och Malins bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

12 kommentarer:

  1. Åh den här verkar ju jätte bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, spökerier på skotska Highlands, det går inte av för hackor :)

      Radera
  2. Helt naturlig var ju inte lösningen ändå, men jag förstår din poäng. Jag tänkte bort bybornas beteende som vidskeplighet, vilket jag i min enfald inbillar mig att det finns rikligt av på den skotska landsbygden. Men, JA, deras beteende var märkligt, det var det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae, Maja Grå har ju ingen naturlig förklaring om man säger så :) Jo, vidskeplighet är troligt, det tyckte jag också, om bara beteendet hade stått i proportion till vad de inte ville berätta. Jag tyckte inte det var så märkvärdigt :)

      Radera
  3. Jag gillar också dem här men minns också att jag inte var lika tagen av den här som den förra (men att den ändå var rejält bra). Precis som du störde jag mig på Paris-resan och förstod inte beteendet alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju inte så att boken är dålig, den är jättebra, men vissa saker stör.

      Radera
  4. Men det låter som jag har något att se framemot
    Mia

    SvaraRadera
  5. Språket och tapeten är definitivt två av de bästa sakerna i boken.

    Jag älskade den här boken, men jag blev lite, lite besviken på slutet. Jag hade gärna sett att hon hade öst på med övernaturligt och skräck ännu mer in i det sista.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattar inte hur hon gör, men det blir väldigt otäckt. Slutet ja, det kunde kanske ha varit ett annat, mer skräck :)

      Radera
  6. Brukar ju inte gilla skräck men hennes första står ju i hyllan så jag skaaa läsa den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det Styggelsen du har då? Den är nästan grotesk :)

      Radera