Antal sidor: 284
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To kill a mockingbird
Översättare: Jadwiga P Westrup
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 1960 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 april 2013
Första meningen: När min bror Jem skulle fylla tretton bröt han armen alldeles vid armbågen.
Baksidetext
Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: Hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.
Min kommentar
Detta var min första klassiker på ganska lång tid och medan jag läste den förstod jag varför det faktiskt inte blir oftare. Den var inte dålig på något sätt, men kanske hade den vunnit på en nyöversättning, i alla fall om man vill att den ska tilltala en större grupp människor.
Boken är skriven på 60-talet, men utspelar sig på 30-talet, och åtminstone jag kände att det ibland blev för många antydningar om saker och tings tillstånd, vilket ju oftast fungerar i en modern bok. I det här fallet kände jag mig som ett frågetecken i många fall, jag kunde inte alls gissa vad som antyddes eftersom jag varken känner till 30- eller 60-tal i den amerikanska södern. Hela historien berättas ur Scouts perspektiv och följden blir att både hon och hennes bror placeras på de mest konstiga ställen i de mest absurda situationer, för hur skulle vi annars få veta vad som hände. Jag vet inte om sättet att berätta också härrör från barnets ögon, eller så var det så man skrev på 60-talet, men allt blir rörigt och pladdrigt. Något av det värsta jag vet när det gäller berättarkonst (ja, i verkliga livet också) är när man börjar berätta något för att strax hoppa över till en annan tråd och från den tråden till ytterligare en annan och så vidare. Här finns så många tappade trådar att man kan göra ett garnnystan av dem. Jag uppskattar den fina barndomsskildringen, men gillar inte hur den är berättad.
Detta är egentligen en berättelse om när barnet plötsligt tvingas stirra verkligheten i vitögat, bara för att upptäcka hur orättvis världen är. Det är en uppskakande upplevelse, men alla som inte växt upp i en fullständigt skyddad miljö och kanske till och med hört äldre släktingar prata om hur de hade det förr har själva upplevt den hjälplöshet man känner när verkligheten plötsligt visar sig i all sin grymhet. Det mest otäcka i den här boken är nog ändå att det faktiskt fortfarande är så här illa ställt med världen, inte mycket har ändrats på 50 år.
Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Dödssynden: Boktoka, Bokblomma och Beroende av böcker.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Det känns som att det här är en bok man verkligen ska ha läst (och vill läsa), tror att jag ska försöka hinna med den i sommar :)
SvaraRaderaDen är ju ganska tunn så det går ganska fort att läsa den, eller borde göra i alla fall.
RaderaOkej! Jag hade föreställt mig en ganska tjock bok, men om den är tunn så borde den ju absolut hinnas med :)
RaderaNu kan man ju definiera tjock bok väldigt olika, men den har under 300 sidor :)
RaderaJag läste den här boken för kanske tio år sedan och tyckte mycket om den. Är dock helt säker på att en nyöversättning vore på tiden.
SvaraRaderaNågot var det som störde och irriterade mig, men det är inte säkert att det hade med översättningen att göra även om den var väldigt... gammal. Jag har så svårt för den där pladdriga stilen ;)
RaderaHar varit lite osäker på om jag har läst den här boken. Storyn och omslaget är väldigt bekant så det är nog ganska troligt att jag har läst den,men det är nog inte helt fel med en omläsning:)
SvaraRaderaJag har flera sådana där böcker, som jag inte vet helt säkert om jag läst eller ej. Bästa sättet att bli av med förvirringen är nog att läsa dem. Då vet man i alla fall :)
RaderaJag gillade denna bok. Men tyckte att Scout verkade äldre än vad hon egentligen var.
SvaraRaderaJa, det var också en sådan där grej som jag störde mig på, men det finns ju brådmogna barn också :)
RaderaHär lästes den ut häromdagen. Fick den i pocket av en engelsk brevvän för 38 år sedan. Här kan vi snacka hyllvärmare/prokrastinera! Något har tagit emot tydligen.
SvaraRaderaTyckte den var bra. Läste den på engelska och uppskattade mkt humorn, stänk av ironi och barnens värld i en annan tid och annan plats blir levande på ett fint sätt. Visst är Scout för vuxen för sin ålder, snarare 12 än 9!