En smakebit på søndag: Lämna världen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det var någon gång för två år sedan, ungefär när jag började blogga, som alla skrev om den där författaren Douglas Kennedy. Jag blev ju otroligt nyfiken och köpte den enda bok som egentligen gick att få tag i just då, Lämna världen. Nu har det äntligen blivit dags att läsa den också och smakebiten är från början.

Samma dag som jag fyllde tretton år deklarerade jag:
     "Jag ska aldrig gifta mig och jag ska aldrig skaffa barn."
     Jag minns exakt när och var beskedet lämnades. Det var vid sextiden på kvällen den första januari 1987 och orden for ur mig strax efter det att mina föräldrar hade börjat gräla med varandra. Det var ett gräl som stärkt av sprit och en imponerande mängd djupt rotad förbittring slutade med att mamma skrek att pappa var en skit och gråtande stormade ut till det som hon alltid hade kallat "flickornas rum". Även om detta ljudliga uttryck för äktenskapligt missnöje fick restaurangens övriga gäster att gapa kom deras gräl inte som någon större chock för mig. Mina föräldrar grälade alltid - och de brukade formligen explodera vid just sådana tidpunkter i almanackan (jul, thanksgiving, årsdagen av deras enda barns ankomst till världen) då familjekänslan skulle vara allenarådande och alla borde känna sig "varma och kramgoa" mot varandra.