"Mörka platser" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 426
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark places
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 november 2013






Första meningen: Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ.

Baksidetext
Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde - och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

Min kommentar
Det här var en av de böcker som känts jobbigast att påbörja. Gillian Flynn är ju bokbloggarmaffians heligaste ko. Tänk om jag inte gillade. Vad skulle hända då? Men nu är den läst.

Jag blev lite orolig alldeles i början för det här var inget jag alls kunde relatera till. Fattigdomen och det mörka, skitiga är så mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Karaktärerna är inte heller speciellt vanliga och igenkänningsfaktorn är extremt låg i den egoistiska, självömkande Libby, den självuppoffrande Ben och hans djävulska flickvän Diondra. Här snackar vi kungarna och drottningarna av white trash. Jag tycker inte om någon av dem, men jag bryr mig om hur det ska gå. Hopplösheten är enorm och jag känner riktigt hur karaktärerna stjäl min energi, men jag hoppas hela tiden att det åtminstone ska ordna sig för Libby. Nu gjorde det inte speciellt mycket att karaktärerna var så osympatiska, för historien blev bättre och när jag kom till sista halvan hade jag svårt att lägga undan boken.

Det finns tre berättare här, Libby har vartannat kapitel, mamma Patty och brodern Ben delar på den andra hälften. Libby berättar i nutid, mamma och Ben berättar vad som egentligen hände den där dagen som slutade så mardrömslikt. Kapitlen som berättar vad som hände är vansinnigt spännande och jag vill inte sluta läsa dem. Nutidstråden är inte alls lika dramatisk. Till att börja med.

Kapitlen är relativt korta, vilket gör att det går snabbt att läsa och tempot ökar hela tiden. Jag gillar att jag inte var helt säker på vad som hänt förrän mot slutet, även om vissa delar var lätta att gissa. En del tyckte jag nog var väldigt oväntat.

Språket är drivet och snabbt, men tyvärr finns det en del översättningsmissar som fel ordföljd och liknande. Det är inte speciellt vanligt och stör inte alltför mycket. Lösa trådar däremot stör och vem fick egentligen livförsäkringspengarna efter mamman? Framgick det?

Nu ska jag nog snart göra ett litet besök i en nätbokhandel och se om de har Vass egg och Gone girl till mig...

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka platser: Lotten, Pocketblogg och Bokdamen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.