Antal sidor: 426
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark places
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 november 2013
Första meningen: Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ.
Baksidetext
Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde - och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.
Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt
Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.
Min kommentar
Det här var en av de böcker som känts jobbigast att påbörja. Gillian Flynn är ju bokbloggarmaffians heligaste ko. Tänk om jag inte gillade. Vad skulle hända då? Men nu är den läst.
Jag blev lite orolig alldeles i början för det här var inget jag alls kunde relatera till. Fattigdomen och det mörka, skitiga är så mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Karaktärerna är inte heller speciellt vanliga och igenkänningsfaktorn är extremt låg i den egoistiska, självömkande Libby, den självuppoffrande Ben och hans djävulska flickvän Diondra. Här snackar vi kungarna och drottningarna av white trash. Jag tycker inte om någon av dem, men jag bryr mig om hur det ska gå. Hopplösheten är enorm och jag känner riktigt hur karaktärerna stjäl min energi, men jag hoppas hela tiden att det åtminstone ska ordna sig för Libby. Nu gjorde det inte speciellt mycket att karaktärerna var så osympatiska, för historien blev bättre och när jag kom till sista halvan hade jag svårt att lägga undan boken.
Det finns tre berättare här, Libby har vartannat kapitel, mamma Patty och brodern Ben delar på den andra hälften. Libby berättar i nutid, mamma och Ben berättar vad som egentligen hände den där dagen som slutade så mardrömslikt. Kapitlen som berättar vad som hände är vansinnigt spännande och jag vill inte sluta läsa dem. Nutidstråden är inte alls lika dramatisk. Till att börja med.
Kapitlen är relativt korta, vilket gör att det går snabbt att läsa och tempot ökar hela tiden. Jag gillar att jag inte var helt säker på vad som hänt förrän mot slutet, även om vissa delar var lätta att gissa. En del tyckte jag nog var väldigt oväntat.
Språket är drivet och snabbt, men tyvärr finns det en del översättningsmissar som fel ordföljd och liknande. Det är inte speciellt vanligt och stör inte alltför mycket. Lösa trådar däremot stör och vem fick egentligen livförsäkringspengarna efter mamman? Framgick det?
Nu ska jag nog snart göra ett litet besök i en nätbokhandel och se om de har Vass egg och Gone girl till mig...
Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Mörka platser: Lotten, Pocketblogg och Bokdamen.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
Puh. Då kan man dra en lättnadens suck ;-) Jag läste den på engelska så jag slapp ju översättningsmissar då, men annars håller jag med.
SvaraRaderaDet är fruktansvärt jobbigt att läsa en hypad bok och det är jobbigt när någon annan läser en bok man själv älskat :)
RaderaJag saknade också den delen, det lät ju inte som att Libby fick pengarna så vad hände med dem?
SvaraRaderaPappan frågade ju till och med Libby, men det kom aldrig något svar.
RaderaHahaha, det kunde varit jag som skrivit den här recensionen! Jag hade oxå hört om den på bloggar och jag hade oxå oerhört svårt att ta till mig den initialt, allt var så eländigt och främmande. Men den tog sig mot slutet och nu har jag beställt en till bok av Gillian...
SvaraRaderaMiljön var så totalt främmande så jag var liksom först tvungen att ta till mig den. Och det var verkligen inte det lättaste. Det blir definitiv fler Flynn för mig också :)
RaderaEn av de bästa böcker jag läst i år. Jag älskade rubbet. Att Libby var så osympatisk är nog det jag gillade mest. Det kändes trovärdigt, en person som upplevt det hon upplevt borde bli rätt påfrestande.
SvaraRaderaDte som var så underligt för mig var att, trots att Libby var så osympatisk, så brydde jag mig om hur det skulle gå för henne och hoppades så att allt skulle ordna sig. Hon var liksom värd lite bra saker också.
RaderaHar inte läst något av denne hyllade författare men har denna hemma i hyllan som jag hoppas snart blir läst.
SvaraRaderaJag ska försöka se till så ett par av hennes andra böcker hamnar i min hylla :)
RaderaSPOILERS OHOY!
SvaraRaderaAngående din fundering om mammans livförsäkring, så fick din recension mig faktiskt att hålla lite utkik efter om det kom ett svar. På sidan 144 i min bok så framgick det att alla pengarna gick åt till Bens advokatkostnader.
Åh! Toppen! Tack för att du tog dig tid att både tänka på det och att berätta det för mig :)
Radera