Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2003
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2013
Första meningen: Bakom podiet i Medborgarhuset i centrala Stockholm hänger två flaggor.
Baksidetext
Under några månader årsskiftet 1991 och 1992 var Stockholm en stad i skräck. En okänd gärningsman, beväpnad med ett lasergevär, sköt sammanlagt 11 personer vid tio olika attentat. En dog, flera fick men för livet. Det enda offren hade gemensamt var sitt mörka hår och mörka hudfärg. Samtidigt genomgick Sverige sin värsta ekonomiska kris på decennier. I arbetslöshetens och krisens spår växte en ny militant rasistisk rörelse fram. Terrororganisationen VAM förklarade krig mot samhället. Runt om i landet attackerades flyktingförläggningar med brandbomber och molotovcocktails. Näst Tyskland hade Sverige flest rasistiska våldsdåd i hela Europa. Och i riksdagen hetsade Ny demokrati mot invandringen.
Laserattentaten satte igång Sveriges största polisjakt näst Palmemordet. Efter sex månader greps John Ausonius på bar gärning mitt under ett bankrån. Han dömdes trots sitt nekande till livstids fängelse, men bevisen räckte inte för att fälla honom för samtliga laserskjutningar.
Efter nästan tio års tigande har John Ausonius bestämt sig för att erkänna attentaten samt 17 bankrån. Förutom polisen har Ausonius pratat med en enda person - journalisten och författaren Gellert Tamas.
Boken Lasermannen beskriver John Ausonius väg från framgångsrik börsklippare och yuppie till rasistisk seriemördare. Berättelsen är en verklighetens deckare som på nära håll skildrar polisens intensiva kamp att fånga en seriemördare - innan han slår till igen. Men boken ger också en bild av det samhälle, den debatt och det politiska klimat som påverkade Lasermannen - och som han i sin tur påverkade.
Boken bygger på ett rikt källmaterial och intervjuer med lasermannens offer, poliser, ledande politiker, journalister och samhällsdebattörer.
Min kommentar
Jag kommer ihåg när Lasermannen härjade, men efter att ha läst den här boken så inser jag att jag hade missat massor. Många händelser minns jag, men har inte alls kopplat ihop dem med Lasermannen. Som "We shall overcome"... Boken har en så otäck prolog att jag faktiskt nästan slutade läsa innan jag ens hade börjat. Det här är berättelsen om hur många slumpartade, osannolika händelser gör att Ausonius hamnar mellan stolarna flera gånger och det får till slut tragiska konsekvenser.
Det är flera berättare här, offren har fått en röst, vi har också den allvetande och så klart Lasermannen själv. Hans del av boken är tagen från olika intervjuer som Tamas gjorde med honom. Sammanlagt är det inte speciellt mycket text därifrån, men det är absolut den värsta biten. Det här toppar vilken skräckbok som helst. Det är också två olika tidstrådar, den ena börjar med Ausonius (eller Wolfgang Zaugg, som han hette från början) uppväxt och den andra börjar med morden. Givetvis går trådarna ihop i slutet. Dessvärre hoppas det en hel del även inom varje tråd, så ibland har jag lite svårt att veta var jag är. Det hela blir inte bättre av att vissa kapitel, som är namngivna efter datum, inte alls handlar om den dagen. Kapitlet om 27 april 1992, till exempel, har bara några rader om vad som hände just då, sedan kommer en åtta sidor lång utläggning om saker som hände 1993/1994. För mig blir det jobbigt att läsa då.
Jag vill egentligen inte recensera innehållet, men vissa saker har jag väldigt svårt för. Som när författarens åsikt lyser igenom så tydligt att det vid flera tillfällen mer liknar pekpinnar än faktabok. Ingen behöver påpeka för mig att det här är ungefär så avskyvärt som det kan bli och egentligen kan man inte tycka mer än på ett sätt. Därför blir det extra störande när någon berättar vad jag ska tänka. En annan sak som jag reagerade över var att Tamas utgjöt sig över att media alltid nämnde brottslingens nationalitet. På sidan 335 gör han precis samma sak själv.
Boken är, trots de många sidorna med tät och liten skrift, väldigt lättläst och jag rekommenderar den till alla som inte läst den.
Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 4.5.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Lasermannen: Nellons bokblogg, Boktoka och Meningsbyten.
Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.
hemska saker, men jag tror inte jag läser boken
SvaraRaderaDen är ganska otäck.
RaderaJag har läst flera bra recensioner av den här boken på sistone så den kanske är värd att läsas trots allt.. vi får se!
SvaraRaderaJa, hemsk men nyttig.
RaderaVerkligheten kan vara nog så otäck ibland. Oftast otäckare än skräckberättelser, tycker jag.
SvaraRaderaJa, verkligheten överträffar väl ofta dikten.
RaderaDet här kanske jag får ta och läsa!
SvaraRaderaJag rekommenderar den verkligen.
RaderaSanna böcker kan vara mycket värre än fiktion. Så trots att det verkar vara en riktigt bra bok så sätter jag inte upp den på min läslista ;-)
SvaraRaderaUnder läsningen så mådde jag ibland så dåligt att det nästan blev fysiskt, så jag kan förstå om man väljer bort den.
Radera