Eftersläntrare

Av någon anledning var en av böckerna jag beställde på Adlibris restnoterad, så den kom veckan efter alla de andra.

Hon som tittade in av Karin Wahlberg är andra delen i serien om Claes Claesson. Även om jag inte varit jätteimponerad av det jag läst av henne innan så vill jag ändå läsa "ikapp" till sjätte delen som var den första jag läste. Om inte annat så kan min mamma få böckerna när jag läst dem...

Kongospår är andra delen i Christian Unges serie om kirurgen Martin Roeyken på Karolinska sjukhuset och i Läkare utan gränser. Jag fick första delen, Turkanarapporten, av författaren för någon vecka sedan och nu kom andra delen, också från författaren.

En smakebit på søndag: En mässa för de döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är inte ofta jag läser franska författare, inte sedan jag läste massor av Jules Verne i min ungdom i alla fall. En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé hittade jag på en outlet när jag var på semester för tre år sedan och anledningen till att jag valde just den var för att den gav mycket valuta för pengarna. Nästan 500 sidor för 25 kronor... När jag kom hem igen upptäckte jag att denna författare har skrivit boken som en av mina favoritfilmer, De blodröda floderna (The Crimson rivers), bygger på. Ändå har jag inte börjat läsa boken förrän nu.

Jag har kommit en dryg fjärdedel in i boken, men så här börjar den.

Skriket var fånge i orgeln.
     Det visslade i piporna. Ekade i hela kyrkan. Klingade av. Dämpades. Tonade bort. Lionel Kasdan tog några steg och stannade vid de tända stearinljusen. Han betraktade det tomma koret, marmorpelarna, stolsraderna med sitsar i mörkt hallonröd läderimitation.
     "Uppe vid orgeln", hade Sarkis sagt. Kasdan vände sig om och smög uppför spiraltrappan till läktaren. I Saint-Jean-Baptiste har orgeln en egenhet: piporna är placerade i mitten, som missilerna på en robotramp, och klaviaturen sitter till vänster, separat, vinkelrätt mot orgelfasaden. Kasdan följde den röda mattan utmed stenbalustraden.
     Kroppen låg inklämd mellan piporna och notstället.

Läsplanering juli 2014

Juli. Snart är det dags för semester och då kan man ju kanske hoppas på att få läst en del. En tågresa till Göteborg blir det i alla fall i slutet av månaden, då ska man väl hinna en del...

• En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé. Hyllvärmare

• 11 gram sanning av Daniel Akenine.

• Nattens grymma stjärnor av Kjell Eriksson. Hyllvärmare

• Gården av Tom Rob Smith.

• Himmelsdalen av Marie Hermanson. Hyllvärmare

Bokbloggsjerka 27 – 30 juni

Äntligen fredag! Kan man tycka. Det tycker jag i och för sig också, men nu har jag minsann gått och fått den där förkylningen som verkar härja land och rike runt. Jag känner på mig att allt jag kommer att orka göra i dag är att ligga i soffan och titta på TV-serier. Men innan jag säckar ihop där så ska jag nog orka med Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Vilket är ditt litterära land?

Jag tänkte att det måste jag ju kunna se i Book Collector och svaret jag fick där förvånande mig inte jättemycket, men lite grann. De senaste åren har det nämligen varit Sverige. Överlägset.

Egentligen vill jag svara med lite fler länder och eftersom det är säsongsavslutning på jerkan så drar jag till med Sverige, Storbritannien, Norge och Danmark :)

"Råttfångerskan" av Inger Frimansson

Genre: Thriller
Antal sidor: 356
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rose Bruhn 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2014





Första meningen: Hon väcktes av ett skrik.

Baksidetext
Den store förläggaren Titus Bruhn lämnade för många år sedan sin hustru Rose för den lite för tjocka och ganska osäkra bokhandlerskan Ingrid. Nu ligger han svårt sjuk och vill till varje pris träffa Rose för att försonas. När hon inte svarar i telefonen vädjar han till Ingrid att åka till henne och be henne komma.

I sin ensligt belägna backstuga lever Rose ett isolerat liv. Som sällskap har hon några råttor som hon försöker tämja. Hon uppskattar inte besöket, och när Ingrid av misstag har ihjäl hennes favoritråtta startar ett dramatiskt skeende som leder till en kamp på liv och död.

Min kommentar
Inger Frimansson är en författare som gått mig helt förbi så när jag läste om henne på andra bloggar blev jag så klart nyfiken. När jag sedan hittade den här boken på en outlet tvekade jag inte länge. Psykologisk thriller är triggerord för mig.

När jag började läsa så var det första jag tänkte på att meningarna var rumphuggna, ibland var de bara enstaka ord och det kändes lite som att texten gick i staccato. Det upplevde jag som lite jobbigt, trots att jag oftast gillar ett kort och rappt språk, men även jag verkar ha en gräns. Detta var bara något som fanns på de allra första sidorna, sedan övergick det till mer normala meningar.

Vi följer två personer, Ingrid och Rose, i takten varannat kapitel. De två berättelserna hakar i varandra ibland och då får vi uppleva samma sak från två håll. Det funkar bra, både med byte av person och de två synvinklarna.

Tempot är extremt långsamt och personligen tycker jag att det är både segt och ganska trist. Det händer inte speciellt mycket och det känns som att det mesta av det jag läser är återblickar och tankar, vilket i och för sig förklarar allt som händer, men det gör det inte mindre tråkigt. Jag dras aldrig med i berättelsen och jag vet egentligen inte varför. Det finns helt enkelt inget som fångar mig och detta trots det lovande temat. Förmodligen beror det på att jag inte gillar när allt berättas för mig, jag vill uppleva det.

Karaktärerna är inte många, vilket är ett plus, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dem, de känns inte sympatiska och jag bryr mig faktiskt inte om någon av dem. Inte ens stackars Ingrid. Och tonårsdöttrarna undrade jag ett tag hur gamla de egentligen var (kanske nämndes det någonstans, men jag orkade inte leta), de betedde sig som om de var i nedre tonåren, men eftersom de skulle flytta hemifrån gissar jag att de var över 20 i alla fall. De var nog faktiskt de minst sympatiska i den här boken och ett skräckexempel på hur barn som aldrig behöver ta några konsekvenser av sitt handlande kan bli.

Slutet är förutsägbart, men därmed inte mindre bra. Det är alldeles lysande. Tydligen finns det en fortsättning på Råttfångerskan som heter Det kalla landet. Den kommer jag med största säkerhet inte att läsa. Kanske är det lite orättvist att bedöma den här boken precis efter jag läst två fullpoängare i rad, men så kan det bli. Det känns i alla fall som att detta inte alls passade mig.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. På Goodreads hade den 3.57 i genomsnitt. Jag ger den 3.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Råttfångerskan: Med näsan i en bok, Ariels bokhylla och Den lilla boklådan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Tematrio - Sommarläsningsplaner

Det är evigheter sedan jag var med på Lyrans Tematrio, men i dag är det dags igen. Veckans uppgift: Berätta om tre böcker du planerar att läsa i sommar!.

Det är svårt att plocka ut bara tre, men dessa är jag säker på att jag kommer att gilla.

1. 11 gram sanning av Daniel Akenine, den sägs handla om all information vi lämnar på nätet och vad någon illasinnad kan göra med den.

2. Gården av Tom Rob Smith ser jag väldigt mycket fram emot att läsa. Jag älskade hans Barn 44. Den här nya handlar om Daniel och hans föräldrar. Pappan ringer en dag och säger att mamman blivit intagen på sjukhus eftersom hon drabbats av psykos. Innan Daniel hinner åka till dem dyker mamman upp i hans lägenhet och säger att pappan ljuger.

3. Himmelsdalen av Marie Hermanson har jag hört så mycket om att det nästan känns som att jag redan läst den. Här finns det också en Daniel, han åker till Himmelsdalen, ett hem för människor med psykiska åkommor, för att hälsa på sin tvillingbror Max. Max har ett ganska underligt förslag; att de ska byta plats så att han kan ordna upp lite privata affärer.

Topp Tio trender i bokomslag som jag gillar/ogillar

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Book Cover Trends (or just elements of covers) I Like/Dislike {can stick to one or the other or both!}.

Det var ju det där med bokomslag... jag har egentligen inga åsikter om sådana. Visst kan jag tycka att ett är fint eller fult, men därifrån till att analysera trender är steget gigantiskt. Jag har åtminstone en av varje som jag tänkte på, så listan blir väldigt kort i dag.

Gillar: När man ser att en serie hör ihop

Ogillar: Omslag som använder sig av en bild med personer från filmen

Kommande böcker juli 2014

Nu kommer chansen att hinna ifatt med alla nya härliga böcker som kommit de senaste månaderna. I juli är det nästan boktorka.

Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Leo Junker (2)
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum: 2014-07-25
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger sociologen Thomas Markus Heber död. Leo Junker är tillbaka på våldsroteln och utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck.

I Hebers forskningsanteckningar finns tecken som tyder på ett kommande politiskt attentat, men vem är det som ska utsättas? Och vem är den skyldige? När det otänkbara inträffar rasar ett kraftigt snöoväder, och mitt i stormen befinner sig Gabriel och Leo, som inte inser att de rör sig rakt mot gärningsmannen.

Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.

Nu har jag inte läst något av Christoffer Carlsson, men jag ska och några av er bokbloggare har varit alldeles lyriska över den förra boken i serien. Jag tror på er.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

---

Ödesgudinnan på Salong d'Amour av Anna Jansson
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 328
Utgivningsdatum: 2014-07-25
Förlag: Norstedts

Från Bokus
På Södertorg i Visby ligger Salong d'Amour. När du kommer in på min frisersalong och jag frågar: "Vad kan jag göra för dig?" menar jag inte bara ditt hår. Jag menar: "Vad kan jag göra för dig i ditt liv?" Min ambition är större än att få till en fin klippning, den är att ge dig ett möte.

Som frisör möter jag människor i alla livssituationer. Bröllop, begravningar, separationer och skolavslutningar. Livsberättelserna kommer glimtvis, ibland får jag förtroenden. Du kan lita på min tystnadsplikt - dina hemligheter stannar hos mig.

Till hjälp på salongen har jag en ung man från Grötlingbo. Han heter Ricky. Jag har lovat hans mamma att göra honom rumsren och lära honom laga mat.

Om du är en trogen kund och vågar se dig i min spegel kan allting hända.

Vi ses på Salong d'Amour!
Angelika Lagermark

Jaha, så Anna "Maria Wern" Jansson har bytt genre? Ja, jag kan nog tänka mig att prova detta.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.

En smakebit på søndag: De redan döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser just nu, De redan döda av Robert Karjel, har jag inte alls fått grepp om än. Alltihop börjar vid tsunamin i Thailand 2004, huvudtråden är 2008 där huvudpersonen, säkerhetspolisen Ernst Grip, blivit skickad till USA på något mystiskt uppdrag, som varken han eller jag känner till än. Däremellan, eller möjligtvis innan 2004, ligger en liten sidohistoria om när Ernst var i New York. Därifrån kommer veckan smakebit, från sida 86.

Tillbaka i Sverige igen köpte Grip New York Times varje eftermiddag i Pressbyrån på Centralen. Tjugosex dagar i rad, tjugosex förstasidor om Bush och Irak innan det stod där en dag, en notis. Ganska stor men ändå inte mer än en notis inne i tidningen. Två stulna skulpturer av Arp, en suddig liten bild. En lastbil som försvunnit, inget våld - en notis i marginalen.
     Ben ringde senare samma kväll. Började med att säga att han älskade Grip, pratade oavbrutet, kanske hade han druckit, och avslutade med att säga att de hade betalat. Det fanns ingen skam mellan dem i tystnaden. Det var gjort, de sa hej och la på.
     Hösten hade rullat vidare, en läkare tog sig an Ben och hostan försvann. Det hade kunnat vara bra med det. Det hade kunnat räcka där.

Ett bokregn!

Förra veckan var lite som ett bokregn, det ena paketet efter det andra ramlade in (ja, jag var helt passiv i denna fråga, hade inget alls med det att göra...). Varför mår man (läs: jag) så bra när det dyker upp så många böcker?

Först kom det ett paket från Adlibris och det var ett ganska kul paket att öppna. Jag hade glömt vilka böcker jag hade beställt, förutom en, så jag blev väldigt positivt överraskad över vilka som var där.

Malin Persson Giolitos Bara ett barn, som är första delen i serien om Sophia Weber.
Harlan Cobens Svikaren, som är femte delen i serien om Myron Bolitar.
Katarina Bivalds Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, som jag faktiskt inte alls minns att jag beställde. Trodde att jag fortfarande funderade på om jag skulle läsa den eller ej. Tydligen hade jag bestämt mig.
Stephen Kings Att skriva, en av få böcker av King som fattats i min hylla.
Carin Gerhardsens Hennes iskalla ögon, som är sjätte delen i Hammarbyserien.
Linwood Barclays Tro dina ögon. Hans böcker brukar vara läsvärda.

Sedan kom det inte mindre än tre paket från cdon.

Jens Lapidus VIP-rummet, som tydligen ska vara första delen i en ny serie.

Arne Dahls Sista paret ut, som är fjärde och sista delen om Opcop.
Mari Jungstedts Den man älskar, som är tolfte delen om Anders Knutas.

Död i främmande land och Klädd för döden av Donna Leon, som är andra och tredje delen i serien om Guido Brunetti,

Precis som att jag behövde fler böcker... Och var ska dessa stå någonstans då? Det är ju fullt. Men hördu, det är faktiskt petitesser när det gäller en boknörd. Det ordnar sig.

Bokbloggsjerka 20 – 23 juni

Midsommarafton! Äntligen helg och det behöver jag efter en riktig helvetesvecka på jobbet. Trots att det inte är en vanlig fredag så är det, som traditionen bjuder, dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Det beror på så mycket... Oftast väntar jag till dagen efter innan jag börjar på nästa, jag gillar inte att påbörja en ny bok när jag ska läsa innan det är dags att sova. Ibland tycker jag det är skönt att låta den utlästa boken sjunka undan lite, speciellt om jag har läst väldigt intensivt. Det händer att jag har en novellsamling liggande vid sängen som jag tar till när jag ändå vill läsa något, noveller passar bra när man bara vill ha något kort.

I dag kan faktiskt vara ett undantag till detta med att vänta, läste nämligen ut Zack i morse och det kan hända att jag väljer ut en ny bok att börja på i dag. Det känns som väldigt lång tid att vara utan en bok när man läser ut en på morgonen...

Glad midsommar!

"Paradisoffer" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 403
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2014






Första meningen: När flight 573 flyger in mot USA är det tidig kväll.

Baksidetext
En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut.

Min kommentar
Fjärde boken om Fredrika Bergman och hennes kollegor vid Stockholmspolisen. I den här boken har Fredrika börjat ett annat jobb, på justitiedepartementet, så egentligen är de inte kollegor längre (eller, tja, det är ju bara Alex Recht kvar), men tro det eller ej, de får med varandra att göra ändå.

Det finns vissa saker här i livet som skrämmer mig mer än annat. En av de sakerna är att vara på ett flygplan som man vet är på väg att störta. Nu var det inte riktigt så här, men jag visste ju att de skulle störta. Eller egentligen trodde jag väl att det skulle lösa sig på något sätt, men ändå, helt säker var jag ju inte. Jag läste alltså om ett flygplan som i stort sett var på väg att störta. Herregud! Det var spännande. Jag blev frustrerad över de olika inblandades oförmåga att se det som jag såg (i mitten någonstans var jag ganska säker på hur det mesta låg till, i det stora hela) och jag blev alldeles kallsvettig av tanken att faktiskt vara på det där planet.

Temat i boken handlar om övervakning kontra integritet. Får man göra precis vad som helst för att förhindra terrorism? Helgar alltid ändamålet medlen? Har inte terroristerna vunnit då? Jag tycker Kristina Ohlsson gör ett bra jobb när hon, utan föreläsningar, inte skriver en på näsan vad man ska tycka utan låter läsaren dra sina egna slutsatser.

Naturligtvis har jag ju en del invändningar... Jag tycker det är lite synd att de framgångsrika kvinnorna är de som framställs som minst sympatiska (missförstå mig inte, jag gillar både Fredrika och Eden, men visst är de lite manhaftiga?). Tyvärr är det väl så det ligger till i verkligheten, men då kan man ju förbättra den fiktiva världen. Jag är inte heller helt säker på att man fick reda på vad bombhoten dagen innan hade med allt att göra, hur hängde de ihop med det bombhotade flygplanet? En annan sak jag stör mig på är att en del karaktärer beter sig ologiskt och/eller bara konstigt. Till exempel den där amerikanen på flygplanet, vem hade inte reagerat som Erik? Det hade ju varit tjänstefel att göra på något annat sätt. Och en liten, liten detalj, när en bok utspelar sig ett specifikt år och man helt enkelt hittar på ny statsminister, utrikesminister, justitieminister och liknande så blir jag väldigt förvirrad. Det är inte något egentligt problem, det bara stör mig.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.52 i genomsnitt. Jag ger den 5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Paradisoffer: Lotten, Annika och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Omslagsonsdag #49 sommar

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat sommar.

Jag var nära att ge upp i mitt letande, jag hade väldigt svårt att associera mina omslag med sommar. Men till slut visade det sig att några passerade nålsögat.

Favoriten? Jättesvårt. Radhusdisco får mig att tänka på när jag själv var liten och låg så där på gräsmattan. Svinhugg får mig att tänka på Gotland och alla fält som är röda av vallmon. Döden på Nilen är så härligt retro att jag blir nostalgisk.

Topp Tio böcker på min sommarläslista

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books On My Summer TBR list.

Sommaren har ju redan börjat, i alla fall som jag räknar. Det här är vad jag hoppas få läst i sommar, juni, juli, augusti... (låter som en Gyllene Tider-låt :))

1. Mareld av Dennis Karlsson. Redan läst.
2. Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Läser just nu.
3. Himmelsdalen av Marie Hermanson.
4. 11 gram sanning av Daniel Akenine.
5. Sankta Psyko av Johan Theorin.
6. Gården av Tom Rob Smith.
7. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij.
8. Paradisoffer av Kristina Ohlsson. Redan läst.
9. De redan döda av Robert Karjel.
10. Eldvittnet av Lars Kepler.

Fler böcker att läsa

Förra veckan var en sådan där vecka när man tycker att allt bara går ens väg. Det började med ett mejl från Stimpla Publishing med en fråga om jag skulle vara intresserad av att få Toms senaste. Med Tom menas så klart Tom Rob Smith och hans senaste är Gården. Om jag var intresserad? Oj, det kändes lite som om jag gick på moln efter det mejlet.

Någon dag senare kom det ett mejl från Christian Unge, som undrade om jag var intresserad av hans senaste bok Kongospår (tack Jenny, för att du tipsade om mig). Naturligtvis var jag intresserad av den, men jag har ju något slags inre tvång att läsa serier i ordning så Turkanarapporten dök upp här.

En smakebit på søndag: Zack

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Just nu läser jag Nattskärran av Kjell Eriksson, men eftersom jag är alldeles i slutet av den vill jag inte ge någon smakebit därifrån. I stället kommer det en liten bit från nästa bok jag ska läsa, Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är första delen i en planerad serie som ska bygga fritt på Herkules stordåd. En bok för varje dåd. Jag tycker det verkar vara en intressant idé, om det går att få ihop, och jag är otroligt nyfiken. Boken börjar med en prolog från 1999...

Den tolvårige pojken ligger på rygg i det vildvuxna gräset och andas med korta andetag.
     Augustinatten är mörk och varm.
     Lukten av järn från färskt blod blandas med doften av ängsblommor, och han tittar på den ofantliga himlen med stora klarvakna ögon.
     Himlen tycks full av lysande punkter. Även inuti stjärnbilder som Stora björnen, Cassiopeja och Orion trängs mängder av andra små stjärnor om utrymmet. I ett långt stråk längs himlen ligger stjärnorna så tätt att de bildar en vit dimma.
     Vintergatan.

"Inga kelgrisar, inga styvbarn" av Cia Sigesgård

Genre: Skräck
Antal sidor: 391
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 28 maj 2014





Första meningen: Det stod en främling i hallen.

Baksidetext
Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Min kommentar
Den här boken blev jag nyfiken på så fort jag såg den i förlagets nyhetsbrev. Den kallades folkhemsrysare och det kan jag ju bara inte stå emot.

Miljön är ett hyreshus och det är knappt att vi rör oss utanför det. Låter det trist? Det är det inte. De enda vi träffar är egentligen hyresgästerna, en och annan vaktmästare eller liknande kan dyka upp. Låter det trist? Det är det inte. En sak har jag att invända mot och det är epitetet rysare. Det här är mer ren skräck. I alla fall för mig.

Det jag tänker på när jag läser är att det är väldigt mycket detaljer, mycket som "tog upp nyckeln ur fickan, låste upp, öppnade dörren", men här stör det mig inte ett dugg. Det passar in. Förmodligen fungerar det som något slags motvikt till allt det onormala, så att man helt enkelt vet att man fortfarande befinner sig i verkligheten. De få karaktärer man får träffa är underliga, jag gillar persongalleriet, men ingen av dem är en vanlig tråkig genomsnittssvensk. Anna är nog min favorit, precis så där känner jag mig också ibland, fullständigt oförstående inför andra människor som inte säger vad de tänker. Kasper kommer som god tvåa.

Den här boken är så spännande och rent ut sagt äcklig att den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Andra halvan slukade jag på en eftermiddag, jag var bara tvungen att veta hur det skulle sluta. Vägen till slutet innehåller den ena absurda händelsen efter den andra. Till och med en ganska härdad skräckläsare som jag hade problem med att vissa bilder envisades med att dyka upp i huvudet och, faktiskt, vid vissa tillfällen mådde jag fysiskt illa. Det kan jag nog säga att det nästan aldrig hänt. Att jag tyckte den var otäck kan bero på att jag verkligen hatar råttor, men att jag äcklades berodde helt och hållet på Cia Sigesgårds förmåga att måla upp vidriga scener.

Titeln på boken hade jag lite huvudbry med, tills en bit in där jag fick veta att detta tydligen var något Per Albin Hansson sa om folkhemmet, där skulle inte finnas några kelgrisar och inga styvbarn, alla skulle behandlas lika. Och i folkhemmet kan det dölja sig precis vad som helst. Kapitelnamnen funderade jag också på, det måste väl vara en referens till rutmönster, men i så fall har det inte lika många rader för alla kolumner och då fattar jag fortfarande inte.

Jag hoppas verkligen att Cia Sigesgård fortsätter att skriva böcker, för jag kommer i alla fall fortsätta läsa dem.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet på sju satta var 4.0. På Goodreads hade den 3.83 i genomsnitt. Jag ger den 5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Inga kelgrisar, inga styvbarn: Lotten, Bokfrossa och Vargnatt.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bokbloggsjerka 13 – 16 juni

Fredag igen! Veckorna bara rusar förbi. Som vanligt är det Annikas bokbloggsjerka som gäller på denna blogg när det är fredag..

Veckan uppgift är: Vad ska du läsa i sommar?

Ja, jag hoppas få läst massor, men än så länge har jag inte riktigt bestämt vilka böcker. Några vet jag förstås...

Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman är jag väldigt nyfiken på, den påstås bygga löst på mytologins Herkules. Det återstår ju att se vad som menas med det. Gården av Tom Rob Smith är också ett måste, den utspelar sig tydligen i Falkenberg och där har jag ju varit en del. 11 gram sanning av Daniel Akenine tänkte jag också hinna med, den lär handla om all information vi lämnar på nätet och vad någon illasinnad kan göra med den.

"Prinsessan av Burundi" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 333
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 4
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2002
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 maj 2014






Första meningen: Tallriken skalv till, stötte emot glaset som tippade.

Baksidetext
Det är december 2001 och vintern har slagit till med full kraft. I en snödriva hittar en joggare en man som torterats och mördats. Polisen identifierar honom som John Jonsson, även kallad Lille John, f.d.problembarn och småkriminell, men på senare år en av stans främsta experter på akvariefiskar. Johns storebror Lennart är fast besluten att hämnas sin brors död, med vilka medel som än krävs, och parallellt med polisens utredning startar Lennart en egen jakt på mördaren.

Min kommentar
Fjärde boken om Ann Lindell är avklarad och det är fortfarande inte riktigt OK, i alla fall inte om man tänker deckare. Ordvalen fortsätter också att förvåna ibland. Jag förstår ju visserligen vad talefot betyder, men när användes det ordet senast egentligen?

De enda (polis)karaktärer som man får lära känna är egentligen Ann Lindell (och hon är ledig i den här boken) och Ola Haver. De andra, tio-tolv stycken, är bara något som finns ute i periferin, det finns nästan lika många poliser som övriga karaktärer. De nämns emellertid med jämna mellanrum och det blir en faslig massa att hålla reda på, speciellt när man faktiskt inte känner dem. Det är också, fortfarande, så att vissa poliser kallas vid förnamn och en del vid efternamn. Jag vet ännu inte om några av dessa namn eventuellt hör ihop och alltså är samma person. Jag vet att detta förmodligen räknas som bagateller för de flesta läsare, men mig stör det oerhört mycket.

Gåtan är fortfarande, tyvärr, inte i fokus. Jag får veta det mesta om Anns privata problem, trots att hon faktiskt inte ens jobbar, och jag är måttligt intresserad av dem. Det kan bero på att jag inte bryr mig det minsta om någon av alla de karaktärer som hör till själva serien. Möjligtvis kan jag uppamma aningens empati för de andra, men poliserna är tråkiga, platta personer som bara går runt och ältar sina personliga problem. [spoiler]När nu Ann dessutom är ensamstående mamma så blir det bara för mycket. Jag vill inte kalla henne för en dålig mor, men inte är hon speciellt rationell. Och bara det att hon kallar sonen för kraken ger mig rysningar. Jag hade en bekant som hela tiden kallade sin dotter för barnet och den relationen var inte helt frisk.[/spoiler]

Det som dock stör mig allra, allra mest är att det faktiskt är omöjligt att lösa mordgåtan, eftersom Kjell Eriksson valt att inte följa de så kallade deckarreglerna i den här boken. I de tidigare böckerna har vi fått veta vem som är den skyldige och även fått följa denne genom berättelsen. Här får vi inte träffa på mördaren förrän alldeles mot slutet, vid upplösningen. Det känns inte speciellt schyst. Ett plus för att titeln förklarades, den funderade jag på ett tag, och även omslaget blir då solklart. Prinsessan av Burundi är en fisk som lever i Tanganyikasjön, den delen som hör till landet Burundi.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.36 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Prinsessan av Burundi: The Book Pond, Boklysten och Angos bok- och filmblogg.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Omslagsonsdag #48 brunt

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat brunt.

Brun ja, det är en svår färg. När blir brun orange eller röd? Nåja, jag hittade några som förmodligen är bruna i alla fall.

Favorit har jag egentligen inte, eftersom jag har väldigt svårt för brunt, men Nådens omkrets är ändå ganska läckert.

Topp Tio böcker jag läst hittills i år

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I've Read So Far This Year.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop detta. Jag har tre fullpoängare (fantastiskt! Då har ändå inte ens halva året gått) och tre som nästan nådde ända fram. Det blir ju bara sex böcker. Då har jag ju inte mindre än elva böcker som fått betyget fyra, men då har jag plötsligt sjutton böcker... Hur gradera böcker som fått samma betyg? Jag försöker väl då :) Och jo, den här gången har jag satt dem i inbördes ordning...

1. Paradisoffer av Kristina Ohlsson. Andlöst spännande. Det är något med flygplan som fascinerar samtidigt som det skrämmer mig.
2. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Så otroligt äcklig att till och med en härdad läsare kan må illa. Råttor är bland et äckligaste jag vet.
3. 22/11 1963 av Stephen King. Inte så mycket skräck, hade det varit en film så skulle jag velat kalla den för dramathriller med en gnutta science fiction. Det handlar ju ändå om tidsresor.
4. Odödlig av S.J. Bolton. Äntligen har jag gillat Bolton riktigt mycket!
5. Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen. Både rolig och hemsk. Små utrymmen skrämmer mig också. Precis som ren ondska.
6. Onda flickor av Alex Marwood. Barn som dödar barn och vad massmedia kan ställa till med.
7. Svarthuset av Peter May. Börjar fundera på varför denna inte fick högre betyg. Fantastiska miljöer och en riktigt bra historia.
8. Doktor Sömn av Stephen King. Inte så bra som jag hade hoppats, men ändå fullt tillräckligt.
9. Hungerspelen av Suzanne Collins. Hela trilogin alltså.
10. Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Det här tyckte jag var den svagaste boken i trilogin, det räcker ändå till en topp tio.

Sommarenkät

Den här lilla enkäten gjorde jag redan förra året och nu blev jag påmind om den när den råkade dyka upp på den ena bloggen efter den andra. I år såg jag den först hos bokhora.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman
11 gram sanning av Daniel Akenine
Himmelsdalen av Marie Hermanson
Mareld av Dennis Karlsson
Sankta Psyko av Johan Theorin

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Metro av Dmitrij Gluchovskij. Den är så otroligt tjock och det är pytteliten text. Och så handlar den om ryska tunnelbanor. Tror jag. Och något som eventuellt skulle kunna vara zombieliknande varelser. Tror jag.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På vår härliga balkong. Där kan man vara även om det nu skulle regna.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
På balkongen. Där sitter jag redan varje dag och läser.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Nej, jag passar på denna. Det är ju omöjligt att gissa. Men jag känner på mig att jag kommer att gilla 11 gram sanning.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Tror inte att någon bok passar alla, det hade ju faktiskt varit förfärligt. Alla borde läsa något som de gillar och mår bra av.

7. Strand eller hängmatta?
Det får nog bli strand det. Under ett parasoll.

8. Deckare eller roman?
Deckare.

9. Favoritgenre?
Skräck.

En smakebit på søndag: Mareld

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser nu, Mareld av Dennis Karlsson, utspelar sig på Västkusten, min favoritmiljö, och är första delen i en serie om en kvinnlig kommissarie placerad i Kungälv. Hennes första dag på jobbet får hon sätta tänderna i ett dubbelmord ute på Marstrandsön. Den här lilla smakbiten kommer från sida 14, där en kvinna som är ute på promenad hittar liken.

Den omedelbara reaktionen, när hon rundade klippkanten och fick syn på paret som satt där, var att hon trängt sig på, och hon hejdade sig mitt i steget, redo att vända på klacken.
     För att lämna dem ifred...
     Men ursäkten, som hennes hjärna redan formulerat, kom av sig, den behövde inte uttalas. Hon insåg att de var döda när hon kände lukten av bränt kött och när hon registrerade röken som, trots ihållande regn, fortfarande steg från de nästan svarta kropparna. Och hon förstod det av sättet de såg på varandra, eller såg ut att se på varandra, med oseende, vidöppna håligheter där ögonen för inte så länge sedan hade suttit.
     De satt med ryggarna mot bergväggen, och hon fick intrycket att de dukat till fest. En kärleksmåltid på klipporna i avskildhet. Så nära havet det bara gick att komma.
     Synen var grotesk.