Sidor

lördag 21 mars 2015

"Fasanjägarna" av Jussi Adler-Olsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 367
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Fasandræberne
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: Avdelning Q 2
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 2 mars 2015






Första meningen: Ännu en knall från ett skott över trädtopparna.

Baksidetext
År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.

Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.

Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan den hemlösa Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?

Min kommentar
För drygt ett år sedan läste jag första delen om Avdelning Q, Kvinnan i rummet, och jag blev väldigt positivt överraskad. Trots det har det tagit så lång tid innan jag ger mig på andra delen, men eftersom 2015 ska bli året då jag läser ikapp serier så var det äntligen dags. Och jag blev inte besviken.

Från början upplever jag att boken är lite rörig, men det ordnar snart upp sig. Det vimlar av karaktärer, men jag har inga problem med att hålla reda på dem. Vissa författare verkar kunna fixa detta på ett bra sätt, andra inte och jag har ingen aning om vari skillnaden ligger. Kanske kan det bero på hur väl man lära känna dem, hur nära man kommer? Här kommer man väldigt nära några av dem i alla fall. Vissa av dem skulle jag helst slippa lära känna, som de där internatskoleleverna, men Carl, Assad och Rose hade jag gärna haft i min närhet i verkligheten också. Carl, som verkar så bufflig och fyrkantig, men har ett hjärta av guld. Assad, som inte är riktigt lika kul i den här boken, men som fortfarande gör mig nyfiken. Vem är karln egentligen? Och nu också Rose, som är lika bufflig och tvär som Carl och lika kul som Assad. Jag måste erkänna att jag gillar tanken på en arbetsplats som består av obekväma personer som inte passar in. Jag tror jag hade trivts där.

Båda denna och förra boken handlar om ondska i dess renaste form, men där ondskan i första delen i alla fall hade ett syfte så är denna om våld som bara är för våldets egen skull. Vissa paralleller dras till filmen Clockwork Orange (som jag såg för en del år sedan och faktiskt satte en etta på), som också är om personer som misshandlar och dödar bara för att det är kul. Det här är personer som är osannolikt grymma och fullständigt empatilösa. Jag känner mest avsky för dem, till och med för Kimmie, som har lite, lite känslor. Men jag kan inte inte låta bli att tycka lite som man bäddar får man ligga. Jag kan egentligen inte tycka synd om någon av dem.

Slutet känns en aning för enkelt och lite som att de kommer undan för lätt, men det var väl enda sättet antar jag.

Boken börjar för övrigt med något som kallas för prolog och som egentligen, om jag fattat saken rätt, är det som händer mot slutet. Det där greppet funkar på film, men inte så bra i en bok. Speciellt inte om man envisas att kalla det för prolog (= början, inledning). För mig blir det bara fel.

Nu ser jag fram emot att se filmen Fasanjägarna också, som redan finns här hemma. Och naturligtvis resten av serien, som ju ska bli läst under årets lopp.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 428 betyg).
Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 11 214 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Fasanjägarna: Lotten, Annika och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

18 kommentarer:

  1. Har ännu inte läst något av Adler-Olsen men har en av hans böcker väntandes i bokhyllan. Och sen kanske det är dags att prova med den här serien, det låter som nånting för mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker den är lite uppfriskande, trots det grova våldet.

      Radera
  2. Jag satte också en etta på A Clockwork Orange. Min syster och jag satte oss ned på för att se den och efteråt ångrade vi oss något förfärligt. Det har fått mig att dra mig för att läsa boken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte alls se storheten i A Clockwork Orange och jag har ju gillat andra filmer som klassats som väldigt våldsamma (till exempel Warriors, som till och med stoppades helt från början) så jag vet inte vad det var som störde mig. Kommer faktiskt inte ihåg den... :)

      Radera
  3. Har läst de tre första böckerna i serien men var inte lika förtjust som du. Tyckte inte alls om Carl. Däremot Assad och Rosie gillade jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker Carl är en helt underbar person, så fyrkantig och bufflig så han blir charmig :)

      Radera
  4. Jag hoppas resten av serien fortsätter lika bra som de två första böckerna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänkte ju läsa resten av serien i år så jag ska väl inte behöva vänta så länge på de andra :)

      Radera
  5. Tycker också Adler-Olsen är riktigt bra. Ser fram mot den nya som kommer i maj. Flaskpost från P är nog min favorit hittills i serien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flaskpost från P är ju nästa bok i serien, det låter ju fantastiskt bra :) Kanske köper jag den nya delen och tuggar i mig den direkt efter de jag redan har :)

      Radera
  6. Gillar den här serien jättemycket. Ganska våldsamt och otäckt men ändå bra. Kan knappt vänta tills den sjätte boken kommer. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju ganska många böcker kvar innan jag är klar med de fem som redan är utgivna, men det kan bli så att jag köper sjätte delen direkt :)

      Radera
  7. Nja, jag vet inte. Jag har läst de två första (och har del tre och fyra här hemma) men var tvungen att pausa. Jag tycker de är för otäcka. För mycket sjuka våldsamma människor. Gillar däremot Carl, Assad och Rosie så synd att det inte är lite mindre råa mord som utreds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt våldsamma brott, i alla fall i de här två första. Om det fortsätter vet jag inte än, men efter att ha haft skräck som favoritgenre sedan jag var liten så är jag ganska härdad nu :)

      Radera
  8. Jag har läst 4 böcker i denna serie och jag kan säga att Assad fortfarande är ett mysterium :) men han är ändå en härlig karaktär :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge man fortsätter att få små ledtrådar så ska jag väl klara av att leva med ovissheten :)

      Radera
  9. Jag har läst alla böckerna om avdelning Q som kommit i pocket. Carl är ett rent nöje att lära känna och jag älskar människorna runt omkring honom. Deckarhistorierna tycker jag är rätt okej, men framför allt läser jag böckerna pga persongalleriet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det slog mig nu när jag läste den här boken, att de är så otroligt våldsamma. Nu stör det inte mig jättemycket, men ändå. Carl och gänget är helt fantastiska människor, jag hade gillat dem i verkligheten också :)

      Radera