En smakebit på søndag: Rörgast

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Just nu läser jag fjärde och sista delen i Johan Theorins serie Ölandskvartetten, Rörgast. Jag hade hoppats att det skulle vara lite mer övernaturligt i denna, helt enkelt mer likhet med Nattfåk, men det verkar vara de vanliga onda människorna i den här också.

Smakebiten kommer från sida 259-260 och i det här stycket är det Jonas 12 år som vi följer. Röret som nämns är ett gammalt gravröse. Jag vet inte om Jonas bara försökte skrämma en kompis eller om han verkligen tror att gasten (anden, spöket) släpps fri från röset när tretton stenar ramlat...

Blåelden som stack upp ur den steniga marken hade börjat torka ut och bli mörkt lila. Vildgräset därute hade gulnat. Buskarna hade börjat tappa sina löv. Det var bara röret som såg ut som vanligt, bortsett från att en till sten hade rullat ner. Hur många var det som låg i gräset nu - tio, eller elva? Jonas gick snabbt förbi dem, utan att räkna.
     Han klev ut på den gamla stentrappan som ledde ut från klippkanten, ner i sänkan och vidare till stranden. Det var inte mer än femtio meter att gå, men han stannade plötsligt på halva vägen.
     Han hade hört ett ljud nere i sänkan. Från det gamla stenbrottet, där huggarna hade brutit sig nedåt och lämnat ett V-format sår med spruckna stenbitar efter sig.
     Ett skrapande ljud till höger. Jonas såg ditåt. Allt han såg var rosafärgad sten och grått grus. Inga människor.
     Men ljudet hördes igen, flera gånger. Det lät som om någon högg eller hackade rytmiskt i marken, med spett eller spade.
     Nej, inte i marken. Under marken.