"Sandmannen" av Lars Kepler

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 517
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Joona Linna 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2015






Första meningen: Det är mitt i natten och snö blåser in från havet.

Baksidetext
En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.

Ingen kan gömma sig för Sandmannen. Stanna inte, somna inte. Mardrömmen har bara börjat.

Min kommentar
Efter att ha haft väldigt blandade känslor för Keplers tidigare böcker så har Sandmannen inte lockat speciellt mycket.

Det börjar väldigt bra. Faktiskt nästan exakt som Eldvittnet slutar. Jag säger nästan för det är en del som skiljer sig åt, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Det konstigaste är ändå att medicinen som ska överdoseras plötsligt har bytts ut mellan böckerna. Tycker nog att man får ha lite koll när man återanvänder text.

Tyvärr är det samma übermänniskor i den här boken; Joona som har en helt övernaturlig förmåga att se saker som andra missar, Saga som är så övernaturligt vacker att människor knappt klarar att titta på henne, Jurek som nästan på ett övernaturligt sätt manipulerar människor bara genom att säga några ord. Nåja, jag förstår ju att det inte är meningen att det ska vara trovärdigt på något sätt, men det finns faktiskt en gräns. Något annat som är precis som vanligt är de extremt korta kapitlen, i genomsnitt tre sidor långa och den otroliga mängden karaktärer.

Vad som skiljer sig från de andra böckerna är att det i denna i stort sett inte alls finns de där sammanfattande förklaringarna av vad som hände tio sidor innan. Tack och lov! Det gjorde läsningen mycket mer behaglig och utan vredesutbrott. Namnen på karaktärerna har också förändrats, till det bättre, de flesta har alldeles vanliga och normala namn.

Det börjar som sagt väldigt bra och fantastiskt spännande. Sedan händer det något och jag tycker det blir segt, förmodligen är det när vissa saker ägnas lite för mycket tid. Men ibland, ganska ofta, är det andlöst spännande. Vi får bland annat äntligen veta bakgrunden till varför Joona är som han är. Även Sagas bakgrund blir lite klarare.

Det som jag tycker är mest otäckt är vad som händer Saga när hon infiltrerar säkerhetsavdelningen där Jurek sitter. Jag har ingen aning om det är trovärdigt att man placerar en kvinna på samma ställe som en serievåldtäktsman, utan egentlig övervakning, men det är egentligen inte det som är det läskiga. Den som är mest skrämmande och höjer mitt blodtryck till farliga nivåer är läkaren som har ansvaret där. Jag får nästan panik. Efter allt man läst/sett i nyheterna så är det väl tyvärr också denna del som är mest trovärdig. Jag är väldigt glad över att läkaren får vad han förtjänar.

Slutet får man nog kalla en rejäl cliffhanger och helt ärligt vet jag inte alls vad jag ska göra nu. Detta var ju sista delen jag hade hemma och jag hade tänkt att ge upp serien med den. Men Sandmannen är så mycket bättre än de två tidigare delarna. Så hur ska jag göra nu?

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 (beräknat på 1 112 betyg).
På Goodreads hade den 4,2 i genomsnitt (beräknat på 3 481 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sandmannen: Vargnatts bokhylla, Boklysten och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.