"Vi" av Jevgenij Zamjatin

Genre: Science fiction
Antal sidor: 217
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Мы
Översättare: Sven Vallmark
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1924 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 september 2015





Första meningen: Jag skriver helt enkelt av - ord för ord - vad som står i Statstidningen i dag:

Baksidetext
Boken utspelar sig i en totalövervakad stat innanför glas. En profetisk satir över Stalins Sovjet, där boken förbjöds. Men Zamjatins dystopiska visioner av en framtida övervakningens diktatur tog lika mycket intryck av väst: den första versionen av boken skrevs i England under första världskriget.

Min kommentar
Jag har sagt det förut, men säger det igen: Science fiction är min favoritgenre och jag är väldigt svag för de gamla ryssarna. Om man då kombinerar detta i en bok som dessutom påstås vara den allra första dystopin och föregångare till Orwells 1984 då måste jag ju bara läsa.

Det är ca 900 år sedan Den Enda Staten tog över styret i världen och alla människor är lyckliga. För se, Den Enda Staten har kommit fram till vad äkta lycka är och så regerar de. Allt grundar sig på matematik (till och med poesin) och logik. Lycka är frånvaron av frihet.

Alla människor, eller egentligen kallas de inte för det längre, har nummer i stället för namn och de kallas också för nummer, inte människor. Mitt eget rationella tänkande undrade vad numren stod för, men det fick man inte veta. Det enda som framgick var att vokal betydde kvinna och konsonant betydde man. Alla nummer bor i glashus, det går inte att dölja någonting. Endast när någon som abonnerar på deras sällskap kommer med en rosa talong, som (ofast) betyder sex eller i alla fall tillåtelse att ha det, så får de lov att dra för gardiner. På gatorna promenerar marscherar de tillsammans, fyra i rad, och där finns mikrofoner installerade. Det smyger också omkring hemliga Beskyddare som ser och hör allt. I hemlighet.

Vi får följa D-503, som ju följaktligen är en man, först genom den totala lyckan och ofriheten och vidare till förvirring, frustration och olycka. Jag kan riktigt känna D-503s röriga och tilltrasslade tankar/känslor. Han vet med sitt hjärta att något är fel, men hans hjärna och livslånga indoktrinering kämpar emot. Jag får lite samma känsla som i Dostojevskijs Brott och straff. Det är febrigt och drömliknande när det kämpas mot både inre och yttre demoner.

Det finns en del jag inte förstår (förmodligen mer än jag tror), men man får aldrig veta varför det var otillåtet att bli gravid, bara så där, och vad de gjorde för att förhindra det. Inte heller får man veta vad som händer med barnen som faktiskt blir till. Det nämns att de hamnar på Barnuppfostringsfabriken, men det är allt. Kanske inte så konstigt med tanke på att boken skrevs på 1920-talet, då skulle ju inte barn märkas. Även omslaget är en gåta för mig. Var i hela friden kom masken ifrån?

Om det här är föregångaren till 1984 så är denna faktiskt snäppet värre. Bara det där med glashus får mig att bli nojig på riktigt. Åt sidan hade väl eventuellt fungerat, men tänk över och under. Huh! Det är en fascinerande värld som växer fram och den är inte så lite skrämmande. Speciellt i dessa dagar när frågan frihet kontra säkerhet/trygghet debatteras i det oändliga. Jag vet vad jag väljer. Alla dagar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,14 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 36 066 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vi: Tyvärr så kunde jag inte hitta någon.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.