Bokrean 2016 (del 2 av ?)

Dagens hög är de jag köpte på Adlibris. Jag vill poängtera att jag från början hade 31 böcker i varukorgen...

• New Yorks gudar av Lyndsey Faye har jag hört så otroligt mycket om så...
• Slutet på mr Y av Scarlett Thomas hör också till ovanstående kategori.
• Causa mortis av Elias Palm är andra delen i serien om rättsläkaren Ella Andersson. Trots att jag försöker att inte köpa på mig fler delar i en serie där jag inte läst någon bok så klarade jag inte att stå emot denna. Och det blir värre...
• Jag ger dig solen av Jandy Nelson är också en av de där böckerna som andra talat sig varma om och jag är nog lite för lättpåverkad. När det gäller böcker i alla fall.
• Skuggorna av Katarina Wennstam är är tredje delen i serien om Charlotta Lugn. Nu har jag ju inte läst någon i denna serie heller, men den om Madeleine Edwards är läst och gillad.
• Inga gudar jämte mig av Caroline Eriksson har jag väntat på i pocket, men den verkar ju inte komma så en inbunden för nästan samma pris är ju omöjlig att stå emot.
• Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr undrar jag lite vad den gjorde på bokrean. Den är både ny och prisbelönt (förutom omtyckt av andra bloggare) så då fick den följa med i paketet.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 9

Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.

Veckans bokbloggsfråga är: Vilken typ av blogginlägg tycker du är roligast att läsa hos de bokbloggar du följer (recensioner, svar på utmaningar, listor, fakta, boknyheter, personliga inlägg, temainlägg eller vad det nu kan vara)? Och vilken typ av blogginlägg tycker du själv är roligast att skriva?

Det blir inte så uttömmande och långt svar den här veckan. Tycker det är en svår fråga som egentligen inte har något svar. Eller faktiskt ett väldigt enkelt; allt som har med böcker att göra...

Bokhögar är ju alltid kul att se, det har varit väldigt många nu senaste dagarna. Jag är också väldigt svag för listor och enkäter av alla de slag. Inläggen med boknyheter läser jag med skräckblandad förtjusning och recensioner gillar jag också. Egentligen gillar jag nog att läsa alla typer av inlägg, bara de handlar om böcker.

Vilka som är roligast att skriva vet jag faktiskt inte. De som är jobbigast, oftast, är i alla fall recensioner, men ibland skriver de sig nästan själva och de inläggen är nog faktiskt roligast att skriva.

Film: Mission: Impossible - Rogue Nation

Titel: Mission: Impossible - Rogue Nation
Originaltitel: Mission: Impossible - Rogue Nation
Genre: Action
Regissör: Christopher McQuarrie
Manus: Christopher McQuarrie
Skådespelare: Tom Cruise, Simon Pegg, Rebecca Ferguson, Jens Hultén, Jeremy Renner
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 12 februari 2016




Handling
IMF är avvecklat och Ethan Hunt är ute i kylan. Det stoppar inte Hunt när han försöker stoppa Syndikatet, en organisation som består av före detta agenter och vars livsuppgift är att förgöra IMF och förändra världen. Till sin hjälp har Ethan Hunt sina lojala kollegor och en kvinnlig agent, Ilsa Faust, som kanske är på hans sida. Kanske inte.

Min kommentar
Dags för ännu en bekännelse? Ända sedan jag såg Top Gun någon gång i mitten av 80-talet så har Tom Cruise hört till mina absoluta favoriter. Många har de varit som försökt dra ner honom från piedestalen och gudarna ska veta att de här illvilliga människorna fått mycket att jobba med, men helt ärligt: Jag bryr mig inte ett dugg om Tompas privatliv när jag tittar på film. Ville bara ha det sagt...

Mission: Impossible-filmerna har länge hört till det bästa man kan se på film. Förutsatt att man gillar action, mycket explosioner och fräcka leksaker. Och det gör jag. Dessutom får man en hel del humor på köpet, det säger jag aldrig nej till.

Jag hade nog, med facit i hand, ingen koll på den här filmen och vilka som är med i den. Överraskningen blev nämligen stor när en kvinna, en bit in i filmen, plötsligt pratar svenska. Innan jag hinner reagera så svarar en man, på svenska. Då skriker jag: Det är ju Jens Hultén! Och visst är det så. Inte mindre än två svenska skådespelare är med alltså. Kvinnan är Rebecca Ferguson och henne hade jag inte alls hört talas om innan. Men vilken prestation hon gör! För en gångs skull så har Ethan Hunt en kvinnlig motsvarighet och jämlike. Det här är helt och hållet Rebecca Fergusons film.

Precis som i de två tidigare filmerna så är Simon Pegg den som är abolsut roligast att titta på. Vilken otroligt irriterande figur, men så brittisk. Tom Cruise själv är precis lika bra som han brukar och jag är helt vanvettigt imponerad över att han gör sina egna stunts (även den som innefattar hängande i en flygplansdörr när planet lyfter, på utsidan). Han är ju inte direkt någon ungdom längre.

Jag får känslan att handlingen är mer komplicerad i den här femte filmen, men det kan bero på att vi hade en väldigt jobbig dag innan det var dags att sjunka ner i soffan hemma. Förmodligen måste jag se om den, för jag tror jag missade en del vändningar. Trovärdigheten är lika med noll och hade nog varit på minus om det hade varit möjligt, men allvarligt talat, vem bryr sig. Det här är bra. Mycket bättre än de nya Bond-filmerna.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 617 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 201 709 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Bokrean 2016 (del 1 av ?)

Jag kom fram till att det nog skulle bli betydligt enklare, för både mig och andra, om jag delade upp alla inköp under bokrean i olika inlägg. Då känns det ju som att den naturliga inledningen skulle vara inköpsställe. Så då gör jag så...

Här är den första högen. Inköpt i en fysisk bokhandel, Akademibokhandeln. Det var inte alls meningen att det skulle bli så många, men jag drabbades av något slags sammanbrott och började bara lägga ner böcker i korgen. Ändå fick jag med mig en för lite (11 är ju tyvärr inte jämnt delbart med 4), men jag orkade bara inte gå runt och hitta en till.

• Allegiant av Veronica Roth kändes som självklar. Älskade Divergent, men har inte ännu läst Insurgent (som jag faktiskt köpte på bokrean förra året).
• The drop av Dennis Lehane har legat på min önskelista i vad som känns som evigheter. Och nu har ju till och med filmen kommit.
• Mörkrets hjärta av Joseph Conrad har lockat i många år. Nästan alla (lite överdrivet) skräckböcker refererar till den.
• Hon som älskade honom av Sara Kadefors kändes också som ett måste. Jag verkar köpa en av henne varje år. Dock fanns den inte på min shoppinglista.
• Straffa och låta dö av Mats Olsson fanns inte på min shoppinglista, men efter att jag drabbats av mitt sammanbrott så råkade jag vända på denna och såg att den utspelar sig i Malmö. Då var jag tvungen...
• Karthago av Joyce Carol Oates köpte jag nästan redan i höstas. Trots det fanns den inte på min shoppinglista. Trots det fick den följa med hem.
• New York trilogin av Paul Auster hände också efter mitt sammanbrott. Jag har ju sagt att jag inte ska läsa mer av honom, men så tänkte jag att han kan ju få en chans till.
• Himlakroppar av Eleanor Catton såg jag en del positivt om när den kom och ja, vad ska jag säga... miljön lockar ju extremt mycket. Och så är det ju det där med tegelstenar.
• Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp har många gillat och bara titeln gör ju att man blir nyfiken.
• Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker är också en bok som jag sett många positiva inlägg om.

En smakebit på søndag: Triptyk

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I morse började jag läsa Triptyk av Karin Slaughter, som verkar vara första delen i en serie om Will Trent, FBI(?)-agent i Atlanta. Boken har stått i min hylla sedan januari 2012 och jag blev väldigt glad att jag hade den på min boktolva i år när det började dyka upp inlägg om Slaughters senaste bok. Om jag har förstått saken rätt så är hennes böcker väldigt grymma, råa och våldsamma. Något jag faktiskt upptäckte själv nästan med en gång när jag började läsa.

Smakebiten kommer från sida 23 och detta är själva kulmen på väldigt målande beskrivningar av en brottsplats.

     "Ta emot",sa Leo och slängde ner bevispåsen till Michael.
     Michael såg i ultrarapid hur påsen snurrade genom luften som en skev fotboll. Han fångade den innan den slog i marken och slöt fingrarna runt någonting tjockt och tydligen blött.
     Leo sa: "Ta hem det till katten."
     "Vad i..." Michael tystnade. Han visste vad det var.
     "Kolla minen!" Leos kulsprutegarv ekade mellan väggarna.
     Michael kunde bara stirra på påsen. Han kände blodsmak i halsen, det metalliska stinget av oväntad rädsla. Rösten som kom ur hans mun lät inte som hans egen - det var mer som om han var under vattnet, och kanske höll på att drunkna. "Hur gick det till?"
     Leo skrattade fortfarande, så Pete svarade: "Han bet av tungan på henne."

"Blindspel" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Blindspel
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 511
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blind to the bones
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 4
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2003 (min) 2004
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 februari 2016




Första meningen: Så fort han öppnade dörren hörde han skriken.

Baksidetext
Howard och Sarah Renshaw är fyllda av förväntan där de står på perrongen för att möta sin dotter Emma. När hon inte kliver av tåget utgår de från att hon blivit fördröjd och tagit en senare avgång. Men Emma kommer inte med nästa tåg heller...

Två år senare hittas en ung man brutalt ihjälslagen ute på Dark Peaks mörka hedar. En man som växt upp i samma lilla by som Emma. Kriminalinspektör Diane Fry och hennes kollega Ben Cooper anar ganska snart att byborna sitter inne med information om vad som kan ha hänt. Men att få dem att tala är inte lätt. De är vana vid att sköta sig själva utan inblandning av några utomstående, allra minst av polisen.

Det finns många mörka hemligheter som man inte vill ska komma till ytan – hemligheter från det förflutna som kastar sin skugga inte bara över tillvaron i byn, utan även över Diane Frys och Ben Coopers privata liv.

Min kommentar
Nu när jag läser böckerna i den här serien med något kortare uppehåll mellan dem så hade jag hoppats på att det skulle ge en extra kick. Det är ju betydligt roligare att läsa om man minns vad som hände i förra boken. Men Blindspel gör mig faktiskt lite besviken.

Bara några sidor in så är jag nästan färdig att ge upp. Den ena karaktären efter den andra dyker upp och när hälften av dem (känns det som) dessutom är släkt med varandra och heter nästan likadant så blir det bara jobbigt allting. Man måste inte heller ha en massa personer som bara dyker upp en gång i varje bok. Många av de där poliserna är bara namn, de får aldrig någon substans.

Något som brukar störa mig är när det blir för mycket detaljer och föreläsningar, något som Booth briljerar i i den här boken. Jag uppskattar historiska fakta, men inte när det blir för mycket och tar över, som det gör här. Alla dessa beskrivningar av än det ena än det andra (som egentligen inte alls för historien framåt) får mig att tappa intresset. Information om border dancing och gamla anglosaxiska traditioner tar upp spaltmeter och jag tröttnar ganska fort. Allt är så tydligt och detaljerat beskrivet att det faktiskt hindrar min fantasi och jag får inga bilder alls i huvudet.

Det är också på tok för mycket samhällskritik och moraliserande. Jag får en känsla av att författaren plötsligt vill skriva något "bättre" och "djupare" än en "vanlig" deckare och naturligtvis blir det bara pannkaka av alltihop. Det är svårt att få grepp om vad han egentligen vill berätta. Är det en deckare, ett relationsdrama, ett historiskt drama eller en politisk skrift? Vid de tillfällen när det fokuseras på själva fallen (ja, det är naturligtvis inte bara ett) så blir det ändå spännande.

Tempot är långsamt och miljön är nästan en egen karaktär. Det är lite samma anda som Arnaldur Indriðason, men med betydligt fler ord. Nästan dubbelt så många. Den som hoppas på en utveckling i relationen mellan Ben och Diane får hoppas förgäves. De jobbar inte ens ihop i den här boken och har knappt med varandra att göra.

Boken blir tyvärr väldigt spretig och osammanhängande, ibland till och med svamlig, med alla dessa olika trådar och ovidkommande historiska fakta. Visst är det bra med research, men man måste faktiskt inte ta med allt man hittar. Och blev säcken verkligen ihopknuten? Och motivet, känns inte det lite luddigt och aningen krystat? Jag ser ändå fram emot att läsa nästa bok, det ska bli spännande att se vad som händer med den där personen ur det förflutna som plötsligt dyker upp.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,45 (beräknat på 139 betyg).
På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 1 081 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Blindspel: Bokmoster, Jennies boklista och books.humler.se.

Boken verkar inte längre gå att få tag i som ny.

Kvinnoalfabetet bokstaven V

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

När jag gick i skolan så hade alfabetet bara 28 bokstäver, V och W var samma. Jag gillade aldrig det och nu kan jag till min stora glädje faktiskt läsa att svenska alfabetet har 29 bokstäver (det verkar i och för sig ha skett redan 2006, men ibland är jag sent på det), men jag var lite tveksam till om V och W skulle köras samtidigt i kvinnoalfabetet. Vilket det ju inte verkar som. Dessvärre har jag inte samlat på mig en enda kivnna på V, så det här blir lite hur som.

1. Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?
Hon är inte någon favoritförfattare, längre, men Virginia Andrews är den jag läst i särklass flest böcker av på bokstaven V.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på V vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Alicia Vikander är ju en stjärna på uppåtgående och jag tycker hon har varit fantastisk i de filmer jag sett med henne.

3. Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?
Den här var lite klurig, men efter mycket funderande så föll valet på Vanessa Dahl, en av häxorna i Engelsforstrilogin.

4. Vilket verk på V av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
Åh så svårt! Tyckte jag till en början. Precis när jag var på väg att ge upp kom den till mig. Vem tänder stjärnorna av och med Eva Dahlgren. Naturligtvis.

5. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?
Viveca Sten är lite av en skamfläck för mig. Jag som älskar svenska deckare har inte läst en enda bok av henne.

Bokbloggsjerka 26 – 29 februari

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga kommer från Koko: Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Först tänkte jag nästan hoppa över (pun intended) veckans jerka för det här med fanfiction alltså... jag vet inte ens säkert om jag vet vad det är. Vad jag tror att det är är typ fortsättningar och spin-offs på andras verk. Något man skriver hemma i kammaren för att man bara liksom inte klarar att inte veta vad som hände Harry Potter. Egentligen.

Om jag tror rätt så har jag ingen som helst förståelse för genren. Eller jo, om man gör det för sin egen skull, men då behöver man ju inte skriva ner det, då skulle man ju bara kunna fantisera ihop det i huvudet. Själv har jag inget som helst intresse av att läsa någons gissningar och teorier om karaktärer och världar som någon annan har skapat. Det sköter jag så bra själv. I mitt huvud.

Så nej, jag har inga bra lästips för mig veterligen har jag inte läst någon, men kanske kan någon annan påminna mig om att den där boken, den är fanfiction.

Läsplanering mars 2016 samt Ta kontroll över bokhyllan

Kan man börja våga hoppas på en vår även i år? Mars är snart här och när det gäller böcker så blir det en satsning på gammalt. Vårstädning? Passande nog så har Anna på Fantastiska berättelser en tävling, Ta kontroll över bokhyllan, som går ut på att läsa hyllvärmare. Hur kunde det slumpa sig så?

• Triptyk av Karin Slaughter. Hyllvärmare (2012). Boktolva.
• Corpus delicti av Elias Palm. Hyllvärmare (2011).
• Ett sista andetag av Stephen Booth. Hyllvärmare (2013). Finish That Series Challenge.
• Dödens kemi av Simon Beckett. Hyllvärmare (2012).
• Hela havet stormar av Arne Dahl. Hyllvärmare (2014). Finish That Series Challenge.

Hett i hyllan #28

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då är det dags för de två sista böckerna från bokrean 2012, som fortfarande är olästa.

De hör inte ihop på något sätt, förutom att Wilbur Smith skrivit dem båda två. Visserligen hör de till serier, men dessvärre två olika. Nefer - Faraos son är tredje delen i serien som kallas Egypten och Blå horisont är tredje delen i serien om familjen Courtney. Att de ingick i serier hade jag ju ingen aning om när jag köpte dem.

Sorgligt nog så har jag bara läst elfte delen i serien om Courtneys innan och jag har inte några av de andra delarna stående någonstans. Jag har tydligen lyckats att bara (nästan i alla fall) köpa på mig och läsa hans fristående böcker. Något som nog faktiskt måste ses som en bedrift i sig.

Det återstår att se hur jag gör med de här böckerna, om jag läser dem utan att först skaffa mig de tidigare delarna. Hoppas det.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 8

Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.

Veckans bokbloggsfråga är: Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall?

Ja, jag betygsätter alltid böckerna jag läser. Personligen tycker jag det är en jättebra indikation på vad man egentligen tycker. Ibland händer det att jag skriver en hel del negativt om en bok, men det kan vara småsaker som inte påverkar det stora hela. Om jag då inte hade haft ett betyg så hade det kanske varit lätt att tro att jag inte alls gillade den. Givetvis blir det ibland tvärtom också, att en bok får sämre betyg trots att det finns massor av bra saker att säga, men kanske var det helt enkelt så att den inte passade mig.

Betygen jag använder är i den "vanliga" skalan, 1-5, men har även halva steg så den är 10-gradig. 1 är sämst och 5 är bäst. Eftersom betyg är så otroligt subjektiva och betyder olika för olika personer så har jag angett vad de olika betygen motsvarar i klartext (i högerspalten). Något jag uppskattar även hos andra. Jag har nämligen märkt att min skala inte riktigt är samma som andras. En trea av mig är inte bra, det är liksom baslinjen jag utgår från. Man skulle kunna säga att det är vad alla böcker har innan jag har läst dem.

Jag har inga som helst problem med att sätta betyg på böcker även om de är i olika genrer, det är inte genren jag sätter betyg på utan mer helhetskänslan. Inte heller gör det mig något om jag sätter en fullpoängare på en bok och sedan läser en som är ännu bättre, då är de värda full pott båda två för den första boken blir ju inte sämre av att jag läser en som är bättre. En fullpoängare är en perfekt bok och perfekt kan ha många skepnader.

Kom att tänka på en grej till... När jag hittar en recension, på en annan blogg, av en bok som jag vill läsa då vill jag bara kunna kika på ett betyg så jag vet ungefär vad blogginnehavaren tycker. Jag vill inte läsa hela recensionen eftersom det ofta förekommer spoilers och jag vill ju inte veta för mycket om boken som jag ska läsa så småningom. Det är också en orsak till att jag sätter betyg själv.

"Enkel biljett till världens ände" av Johan Frick

Författare: Johan Frick
Titel: Enkel biljett till nattens ände
Genre: Science fiction
Antal sidor: 234
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Mix Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2016




Första meningen: Han böjde sig ner bakom en stor snödriva och satte sig försiktigt på knä.

Baksidetext
Tidigt femtiotal i Frankrike. Mänskligheten får ett unikt erbjudande: stig ombord på ett främmande rymdskepp och följ med till en högteknologiskt utvecklad del av universum. Några hundra personer antar erbjudandet. Men när skeppet efter 300 år når sin slutdestination visar den sig vara något helt annat än vad de väntat sig.

Enkel biljett till nattens ände är en stämningsmättad blandning av klassisk rymd-science fiction, noir och jazzromantik. Tusenskönan Rosalind - festens givna mittpunkt, privatdetektiven Slim Jim, frilanspiloten Valentina Cruz, och Solange - ännu en Brigitte Bardot-klon som röker cigaretter i en sunkig bar medan hon längtar bort från Port Michèle. Det är bara några av de till lika delar luggslitna och glamourösa existenser som befolkar Johan Fricks universum i en galax långt, långt bort. I den nya världen där rymdskeppet L'Harmonie Du Monde landade frodas krig, konflikter och brottslighet. Och frågan är om inte vapnet xenotech är värre än något som finns på jorden? Följ tusenskönor, skuggpojkar, profeter och gangsters i det changerade Port Michèle, besök drakråttornas hemvist Claudette och Nouveau Versailles - staden där allt har ett pris men inget har ett värde. Bokens alla delar går att läsa fristående, men glider också samman på oväntade sätt och vidgar berättelsen till något mycket större. Ett tungt debutverk och en blivande klassiker.

Min kommentar
Redan i somras blev jag erbjuden att läsa en novell av Johan Frick, Det stora svarta. Jag ville väldigt gärna göra det, men tiden gick utan att jag svarade på mejlet och när det gått flera månader tyckte jag det var pinsamt att be om den. Det gjorde mig ledsen att jag hade missat chansen, men det visade sig vara lyckosamt. Det kom nämligen ett mejl till, i december, och då handlade det om hans novellsamling, Enkel biljett till nattens ände. Den här gången lät jag knappt dammet lägga sig utan tackade ja med en gång.

Det är svårt att skriva om varje novell var för sig, för de hör ju ihop och de är faktiskt nästan lika bra allihop. Redan från start, i novellen Port Michèle, blir jag helt såld. Nästan det första jag råkar på så är det ett slagsmål mellan rosa kaniner, teddybjörnar och en grön elefant. Vad skulle man inte kunna gilla med det? Jag kastas rakt in i den här mörka och besynnerliga värld och jag gillar det.

Allt eftersom jag läser blir jag klokare över vad allt egentligen handlar om. Den ena förklaringen efter den andra dyker upp. När jag kommer till sista novellen, Sista skeppet till Alphaville, får jag en känsla av att jag kanske förstår vad som egentligen har hänt. Tyvärr kommer jag aldrig att få reda på om jag har rätt, för Johan Frick dog innan han var riktigt klar och sista novellen är egentligen inte avslutad.

Efter att ha läst samlingen som noveller så önskar jag att jag hade läst den mer som en bok, utan långa uppehåll mellan några av novellerna. Jag tror jag hade förstått mer då. Som det är nu är min känsla att vi färdas bakåt i historien för varje novell och kommer till själva början i den sista. Det är inte ofta jag känner att jag vill läsa om en bok jag precis har läst, men denna kvalificerar sig dit. Jag tror det finns hur mycket som helst att upptäcka mellan raderna. Visst går det att läsa novellerna var för sig och de är väldigt bra så också. Tillsammans blir de helt fantastiska.

Boktipsets estimerade betyg var ? och genomsnittet 3,5 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Enkel biljett till världens ände: Bokhyllan och Endast eböcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Tematrio - Äntligen lästa böcker

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!

Jag tror jag får försöka fokusera på det positiva, speciellt nu i bokrea-tider då den olästa högen brukar utökas med ganska många nya. De här tre böckerna har stått lite olika tid i min hylla, men de är alla lästa i år.

1. Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith stod oläst i drygt tre år. Detta trots att jag älskade första delen. Denna andra var inte riktigt lika omvälvande, men ändå väldigt bra.

2. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon köpte jag på bokrean 2013. Jag blev så glad i den här boken att jag faktiskt beställde fyra pocket när jag såg att Bokus hade rea på dem.

3. Den hemliga historien av Donna Tartt är ju något som det alltid pratas om i bokbloggosfären. Köpte den sommaren 2014. Det blir inte flera Donna Tartt för mig.

Top Ten Tuesday: Böcker jag gillat som inte varit min vanliga genre

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Books I Enjoyed Recently (last yearish) That Weren't My Typical Genre/Type of Book (or that was out of your comfort zone).

Ja... det här var ju inte heller så lätt. Jag får gå tillbaka hela 2015 för att hitta tio stycken. Om det är tvunget att jag ska ha gillat dem...

1. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
2. Stål av Silvia Avallone
3. Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce
4. Señor Peregrino av Cecilia Samartin
5. Drömbokhandeln av Laurence Cossé
6. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
7. Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
8. Förr eller senare exploderar jag av John Green
9. Radhusdisco av Morgan Larsson
10. April, April av Mattias Edvardsson

Film: Närkontakt av tredje graden

Titel: Närkontakt av tredje graden
Originaltitel: Close encounters of the third kind
Genre: Science fiction
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Steven Spielberg
Skådespelare: Richard Dreyfuss, François Truffaut, Teri Garr, Melinda Dillon, Bob Balaban
Utgivningsår: 1977
Produktionsland: USA
Längd: 135 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 11 februari 2016





Handling
Kabelarbetaren Roy Neary upplever tillsammans med flera andra förstummade åskådare närkontakt av första graden när de får se ett ufo sväva över himlen. Denna händelse förändrar hans liv och en oförklarlig vision av en märklig, bergsliknande formation börjar förfölja honom.

Han blir besatt av att få reda på vad den symboliserar, vilket gör att han försummar sin fru och sin familj. Under tiden inträffar bisarra händelser runt om i världen. Regeringens agenter upplever närkontakt av andra graden - de hittar fysiska bevis efter utomjordiska besökare i form av ett försvunnet attackflygplan från andra världskriget och ett strandat militärskepp som försvann årtionden tidigare för att plötsligt dyka upp igen på oväntade platser.

Roy fortsätter jakten på sin vision till en avlägsen plats där han och agenterna följer de ledtrådar som leder till närkontakt av tredje graden.

Min kommentar
Ja, jag vet. Det här är en väldigt gammal film, men jag har aldrig påstått att endast filmer från 2010-talet ska figurera här. Närkontakt av tredje graden är en av de där filmerna som jag såg i tonåren och som har följt med mig hela livet. En av de bästa jag sett. Ändå vågade jag se om den.

Det allra första som slår mig är att det märks väldigt tydligt att filmen är från slutet av 70-talet. Filmmusiken är hemsk och det låter mycket nästan hela tiden. Det är ju inte vem som helst som gjort musiken, det är självaste John Williams, men det hjälper inte alls år 2016. Förutom musiken och detaljer som kläder och frisyrer så märker jag överhuvudtaget inte att filmen är nästan 40 år gammal. Faktum är att jag personligen tycker att tekniken är fräckare i den här halvantika filmen än i många moderna.

Filmen börjar med en väldigt lång uppbyggnadsfas, så var det ju förr, när bakgrund och karaktärer etableras. Vi får lära känna helt vanliga människor, sådana som du och jag, som plötsligt befinner sig i en ovanlig situation. Jag tycker allt är trovärdigt (då bortser jag ju naturligtvis från just utomjordingsdetaljen, som ju i alla fall ännu inte hänt), speciellt när det gäller hur människor reagerar på detta underliga, allt från militärens hemlighetsmakeri till han som springer på toa när moderskeppet kommer. Även skådespelarna är trovärdiga och jag har inga som helst problem med att känna med dem.

Närkontakt av tredje graden var ju nyskapande när den kom i slutet av 70-talet och först i sitt slag. Den liknar inte alls de moderna besök-från-yttre-rymden-filmerna, mest för sitt väldigt långsamma berättande. Det här är ingen action och det är inte speciellt många explosioner och liknande. Den är vansinnigt snygg och vacker och jag får rysningar när jag tittar.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 2 607 betyg).
På IMDb hade den 7,7 i genomsnitt (beräknat på 133 580 betyg).
Jag ger den 5,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Först när givaren är död

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är med stor glädje jag kan meddela att jag nu läser tionde delen i Anna Janssons serie om Maria Wern, Först när givaren är död. Det är en bok som stått i hyllan sedan sommaren 2010 och jag har sakta men säkert läst mig framåt genom delarna. Detta är också den sista jag har i serien och det kommer att bli den sista jag läser. När denna är utläst så får alla tio böckerna flytta hem till min mamma och sedan min syster (eller tvärtom), jag är säker på att de kommer att gilla dem.

Smakebiten kommer från sida 16.

"Pah!" Frida skakade på huvudet där hon satt på klosetten. Vad visste den pojkspolingen om läkekonst? Han var knappt torr bakom öronen och fastlänning var han också, värmlänning. En värmlänning kan inte inge respekt och det måste en läkare kunna göra. Själva den värmländska språkmelodin var så kittlande att man var nödd och tvungen att härma den. Inte högt förstås, men inne i huvudet. Hur står det till här då? Frida ser lite hängig ut. Skulle det int vara schööönt å vile lite? Vilken träffsäker diagnos; ser lite hängig ut...

Hur har det egentligen gått med de där måste-ha-nu-bokrea-böckerna?

Jag har sett att flera andra har gjort sammanställningar över böcker inköpta på förra årets bokrea, huruvida de är lästa eller ej. Egentligen är detta inget jag vill göra för det är inga roliga siffror, men jag kör ändå.

Eftersom jag har ett fantastiskt bokprogram och älskar statistik så kan jag gå tillbaka ända till 2010. Vilket kanske inte är så bra, egentligen. Så här ser det ut hos mig...

Bokrea 2015: 19 böcker köpta, 1 läst
Bokrea 2014: 32 böcker köpta, 0 lästa
Bokrea 2013: 40 böcker köpta, 16 lästa
Bokrea 2012: 28 böcker köpta, 17 lästa
Bokrea 2011: 18 böcker köpta, 16 lästa
Bokrea 2010: 14 böcker köpta, 13 lästa

Till mitt försvar vill jag säga att de som fortfarande är olästa från 2010 och 2011 är böcker som ingår i serier och då inte första delarna utan en bra bit in. De andra åren vet jag inte riktigt vad jag ska skylla på.

Det mest positiva man skulle kunna säga om de här siffrorna är att antalet inköpta i alla fall har minskat de två senaste åren. Något som kanske inte längre stämmer efter årets bokrea...

"Kolbarnet" av Monica Kristensen

Författare: Monica Kristensen
Titel: Kolbarnet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 255
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kullunge
Översättare: Ulf Gyllenhak
Serie: Svalbard 2
Förlag: Leopard Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2016




Första meningen: Han böjde sig ner bakom en stor snödriva och satte sig försiktigt på knä.

Baksidetext
Femåriga Ella förvinner spårlöst från förskolan Kolbarnet och först tror man att det är flickans alkoholiserade pappa som har tagit henne med sig för att hämnas på mamman. Men när tiden går och varken far eller dotter dyker upp börjar byns invånare att befara det värsta. Det djupa polarmörkret och en extrem kyla har lagt sig tungt över Svalbard och en liten flicka har mycket små chanser att klara sig på egen hand. När man hittar pappan, som visar sig ha omkommit i en bilolycka under mystiska omständigheter, inser polisen att kampen att rädda Ellas liv är en kamp mot klockan.

Min kommentar
Jag blev otroligt sugen på den här boken när jag hittade den i augustis utgivning. Jag menar; Svalbard. För mig är det exotiskt på riktigt. Och när den dessutom beskrivs som isande spänning, då är det inte mycket som kan stoppa mig.

Från början är jag helt tagen, miljön är fantastisk och det gör mig inte alls något att den får ta mycket plats. Allt börjar i februari och solen går aldrig upp, det är mörkt och kallt. Det är naturligtvis en väldigt påfrestande miljö och jag får en nästan klaustrofobisk känsla.

När läsningen fortsätter upptäcker jag att det här inte direkt är någon kronologiskt berättad historia och den här boken är nog en av de mest ostrukturerade och hoppiga som jag har läst. Det finns inte någon som helst logik när det hoppar från slutet av februari, till början av januari, till början av februari och så vidare. Det handlar om helt olika saker (de flesta hänger ihop sedan); Ella försvinner, Steinar med familj flyttar till Svalbard, Frøydis flyttar till Svalbard, de skumma som smyger omkring i byn och den helt ovidkommande smuggeltråden som inte hänger ihop med något. Jag skulle egentligen inte vilja kalla det för rörigt, men det stör flytet och det blir hackigt och osammanhängande. Det här gör också att det blir en hel del upprepningar och många gånger får vi samma sak förklarad för oss mer än en gång. Dessutom blir det en del motsägelsefulla uppgifter; en dörr som är låst från utsidan men som ändå öppnas inifrån, en självräddare (vad det nu är för något) som någon alltid haft för att en sida längre fram vara stulen från ett omklädningsrum.

Detta är inte så mycket deckare som en berättelse om vardagslivet på Svalbard, låt vara något tillspetsat. Någon isande spännande är det aldrig, men det tänder till lite mot slutet. Jag får en liten känsla av turistbroschyr ibland, med alla fantastiska miljöbeskrivningar. Kanske förutsätts det också att man kan gruvdrift på sina fem eller i alla fall är omåttligt intresserad av det, för den biten är an aning för detaljerad. Jag får dessutom inte ihop allt om gruvan och dess gångar. En karta hade kanske kunnat vara bra. Och sysselman, det var jag tvungen att slå upp. Men om man bara är beredd på långsamt och kanske inte speciellt spännande så är det här bra. Svalbard i februari låter inte som en ljus och varm plats, men Monica Kristensen har lyckats sälja in det till mig ändå.

Boken är tydligen andra delen i en serie, men den första är inte översatt till svenska. Än. Jag hoppas verkligen att den blir det. Tredje delen släpps i maj. Kommer jag att läsa den? Ja, minsann, det tror jag nog.

Boktipsets estimerade betyg var ? och genomsnittet 3,0 (beräknat på 28 betyg).
På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 83 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kolbarnet: Lotten, bam tycker och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Kvinnoalfabetet bokstaven U

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

Jag glömde helt bort att det var torsdag igår, först när jag hade gått och lagt mig och höll på att somna så slog det mig att jag inte hade skrivit något inlägg för kvinnoalfabetet. Alltså kommer det i dag i stället.

Det borde finnas massor av namn på U, men jag måste ha missat de flesta.

1. Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?
Det här känns ju nästan som att det är omöjligt, men jag har faktiskt inte läst mer än en bok av någon kvinnlig författare på U, i alla fall inte någon jag gillar. Så jag skulle inte vilja kalla Cathi Unsworth för favorit, men hon är nog den som ligger bäst till.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Caroline af Ugglas är en typisk person som jag beundrar. Hon verkar inte bry sig alls om vad andra tycker och tänker. Jag gillar när människor står för vilka de är.

3. Vilket verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
Det var ju lite tomt på verk på U också, men faktiskt så fick jag ju nu chansen att få med Sara Lövestam. Hennes bok Udda är den enda jag läst, men den gav verkligen mersmak.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på U har du ännu inte utforskat?
Eftersom jag faktiskt sparade Uma Thurman till den här bokstaven så får hon dyka upp här. Jag har visserligen sett ett flertal av hennes filmer, men det finns mängder kvar.

Bokbloggsjerka 19 – 22 februari

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

2011 var året då jag började bokblogga. Något som jag trodde att jag aldrig skulle göra, men se vad fel man kan ha. Jag hade funderat på bokblogg i flera år, men tänkt att jag egentligen inte har något att säga som möjligtvis skulle kunna intressera någon annan. Man kan ju förstås blogga för sin egen skull också, tänkte jag och startade upp min blogg i slutet av juni.

Jag blev själaglad för de fyra visningar mina första inlägg hade. Och vi ska inte tala om hur lycklig jag blev för första kommentaren.

Som med allt annat jag ger mig på så kollade jag naturligtvis upp en del tips innan jag startade upp bloggen. Det enda tips jag tagit till mig är att om man vill ha besökare och kommentarer på sin egen blogg så måste man göra avtryck på andras bloggar. Ett klassiskt fall av den gyllene regeln alltså. Själv tycker jag också att det är viktigt att kommentera andras kommentarer, annars blir det inte mycket till interaktion.

Hur man gör för att locka till sig nya läsare önskar jag att jag visste... Något som i alla fall verkar funka för att locka dem för stunden är att länka till olika online-butiker när man skriver om böcker. Huruvida de besökarna sedan återkommer har jag ingen aning om. Att vara med på olika aktiviteter, som denna bokbloggsjerka till exempel, boostar besöken och kanske någon gillar vad man skriver så de återkommer senare. Jag har själv hittat många nya favoriter på det viset.

Vad som driver mig att blogga är nog faktiskt höljt i dunkel. Jag tycker helt enkelt det är kul att dela mitt nördiga bokintresse med andra likasinnade, det finns tyvärr inte så många sådana i min närhet här ute i verkligheten. Jag tror faktiskt inte jag tänker på eventuella bloggläsare när jag skriver mina inlägg, min blogg är rent egoistisk; den är min och här gör jag vad jag vill.

Hur mycket jag nu än gillar att få besökare och kommentarer så är det inte det som är prio ett. Jag kan liksom inte börja läsa böcker som inte intresserar mig eller skriva om något som jag inte vill skriva om för att fler ska hitta min lilla blogg. Det viktigaste för mig är helt enkelt att ha kul.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 7

Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.

Veckans bokbloggsfråga är: Vad betyder biblioteket för dig? Vad gör du där förutom att låna böcker? Vad är det bästa med just ditt bibliotek? Och ni som inte brukar besöka biblioteket särskilt ofta, varför inte?

När jag var mindre var jag på biblioteket varje vecka, det var på den tiden mamma skjutsade mig. I tonåren minns jag faktiskt inte, kanske gick jag till biblioteket som fanns i min skola eller kanske fortsatte jag att låna böcker på det pyttelilla biblioteket i byn där jag bodde. Jag önskar jag kunde komma ihåg, men det är bara blankt.

I 20-årsåldern jobbade jag på bibliotek i ungefär ett år. Gissa om jag bar hem kassar med böcker... Sedan hände något.

Jag tror det har att göra med att det plötsligt blev jobbigt. Jag har egentligen aldrig haft förmånen att bo på gångavstånd från ett bibliotek och så är det ju det där med att man är trött och hungrig efter en dag på jobbet. Då vill jag bara hem. Om man ska låna på bibliotek så måste man passa tider och ta sig dit och hem igen.

Det bibliotek som nu faktiskt ligger på gångavstånd är ett kombinerat skolbibliotek som egentligen bara har öppet på dagtid (två kvällar i veckan har det öppet, fram till 19) och det är så litet att det knappt får plats några böcker. Om jag ska till stadsbiblioteket så måste jag ta bussen. Då blir det plötsligt ett helt företag. Och så kan jag nog skylla lite på att i dessa tider med mängder av olika hemska sjukdomar och kombinationen lånebok som jag inte har en aning om vad den har varit utsatt för inte känns helt fräscht. Men den största anledningen till att inte låna böcker är nog att jag älskar böcker och jag vill ha dem hos mig. Alltid :)

Däremot har jag börjat kolla vilka evenemang som brukar dyka upp där, som författarbesök och novellcafé. Det händer att jag gör ett besök där då.

Hett i hyllan #27

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Fler serier och fler böcker inköpta på bokrean 2012. Jag måste verkligen ha shoppat loss det året...

Diana Gabaldons Som ett eko köpte jag när jag botaniserade i mataffären och helt gick efter tjockleken på böckerna (man vill ju ha valuta för pengarna). När jag sedan skulle lägga in boken i bokprogrammet så upptäckte jag till min förskräckelse att detta är sjunde delen i en serie. Alla böckerna är dessutom ordentliga tegelstenar.

På bokrean 2014 hittade jag Snö och aska, som är sjätte delen (den har 1279 sidor, Som ett eko har bara 1052).

Innan jag köpte Snö och aska så hade jag faktiskt lyckats hitta första delen, Främlingen (som bara har 735 sidor), men jag hade inte läst den än. Om jag hade gjort det så kanske jag inte alls hade köpt fler. Jag var inte alls speciellt glad i Främlingen, av många skäl, så nu vet jag inte alls hur jag ska göra. Om böckerna bara inte hade varit så tjocka så hade jag inte tvekat att ge dem ännu en chans, men andra delen, Slända i bärnsten, har nästan 800 sidor...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Tisdagsutmaning: Favoritgubbe

Veckans utmaning på Kulturkollo: Gubbar.

Berätta om din favoritgubbe!
Det här är ju en fullständigt omöjlig fråga att besvara. Det finns ju så många...

Eftersom en av mina stora favoriter dog förra året och den där hyllningen jag tänkte på aldrig blev skriven så väljer jag Robert Broberg. Den mest kluriga och underfundiga jag vet.

Redan när jag var liten var han en av mina stora favoriter och då menar jag både musikmässigt och som programledare. För mig kommer han för alltid att vara förknippad med låtar som Det som göms i snö och Båtlåt. För att inte tala om barnprogrammet The Pling & Plong Show.

Sedan kom det några mellanår, då han kallade sig för Zero, och då försvann han lite från mitt liv. I ganska många år faktiskt. Lyckligtvis kom han tillbaka.

Med uttryck som huppegupptäcktsfärd och möllenöh såväl som textrader som min bil är inte lik din bil, det är en likbil och favoriten Om jag frågar: När du blundar - är det mig du ser? Nej, då ser jag ingenting kommer han alltid att vara levande för mig.

"Den hemliga historien" av Donna Tartt

Författare: Donna Tartt
Titel: Den hemliga historien
Genre: Thriller
Antal sidor: 703
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret history
Översättare: Nille Lindgren
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 1992 (min) 2014
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2016




Första meningen: Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.

Baksidetext
När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande - något som han själv gärna velat vara - utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden.

Min kommentar
Jag vet inte när jag första gången hörde talas om Den hemliga historien, förmodligen var det när jag började läsa bokbloggar. Samtidigt som jag blir väldigt skeptisk när en bok tokhyllas så kan jag ju inte låta bli att bli nyfiken. Trots att jag hört så mycket om den så hade jag ingen aning om vad den handlade om, något om universitet var det enda jag kände till, så hela handlingen kom som en överraskning.

Redan efter de första sidorna känner jag att språket är tillkrånglat (är det översättningen?) och berättandet är väldigt omständligt. Det är bland annat långa, långa parenteser med fullständigt ovidkommande och ointressant information, det vimlar av oöversatta uttryck på franska, grekiska och latin och mängder av kvasifilosofiska utläggningar som inte för berättelsen framåt. Vid något tillfälle vet jag att jag tänkte: Herregud, vad är det här för svammel. Det känns som att berättelsen hela tiden står och stampar och aldrig kommer till saken. Dessutom går det så otroligt långsamt och allt berättas, inget lämnas till fantasin, jag får inte lov att tänka själv; alla känslor, händelser, miljöer, personer beskrivs in i minsta detalj. Det här är vad jag skulle vilja beskriva som kvalificerat ordbajseri. För att göra läsningen än mer besvärlig så är kapitlen extremt långa och det är onödigt ont om naturliga andningshål.

Karaktärerna är en historia för sig. Richard, genom vilkens ögon vi får se allt, är följaktligen den som vi får veta minst om. De andra beskrivs utifrån Richards synpunkt och efter vad han själv är med om. Det Richard inte vet, det vet inte vi heller. Däremot vet han ganska mycket som vi inte får veta. Man tror att man följer honom dygnet runt (det känns så i alla fall), men plötsligt börjar det dyka upp saker som hänt flera veckor tidigare som inte har nämnts. De andra i gänget är riktigt sorgliga människospillror; snobbiga, bortskämda knarkande suputer, som så otroligt gärna vill leva och känna intensivt. Men i stället för att göra det så bedövar de sig med alkohol och tabletter. Och de ser sig som förmer än alla andra. De läser ju klassiska ämnen. Eller, nja, de verkar inte gå på några föreläsningar direkt.

Förmodligen läste jag den här boken minst 25 år för sent. Kanske hade jag uppskattat den mer under min gymnasietid, då faktiskt även jag läste klassiska ämnen, humanist som jag är i grund och botten, men jag har svårt att tro det. Jag kan överhuvudtaget inte relatera till någon av karaktärerna och inte heller till det liv de lever. Jag inser nu att det låter som att jag verkligen avskydde den, men riktigt så enkelt är det inte. Den var intressant att läsa, om inte annat som ren kuriosa och lite intresserad var jag av hur det skulle gå för alla. Om den hade varit hälften så lång så tror jag till och med att jag kunde ha gillat den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var ? och genomsnittet 4,15 (beräknat på 2 096 betyg).
På Goodreads hade den 4,06 i genomsnitt (beräknat på 142 740 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den hemliga historien: Eli läser och skriver, Sagan om sagorna och Annika Koldenius.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Tematrio - Kärlek

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om kärlek!

Det här temat är i stort sett uttömt för min del, jag varken läser eller tittar på speciellt mycket romantik och kärlek. Inte heller vill jag återanvända någon av de böcker och filmer jag redan använt i tidigare inlägg på samma tema. Därför tolkar jag ämnet ganska fritt och väljer filmer.

1. Valentine's Day - Historier korsas, krockar och återkommer i denna titt på en dag i kärlekens liv. Någon som friar. Blommor som inte blir skickade. En stor hemlighet som till sist blir berättad. Tanken att "jag dyker upp och överraskar honom" som slutar i en överraskning för henne. Gräl, kyssar, fel val, rätt drag och mycket mycket mer. En rejäl hög med kändisar är med; Julia Roberts, Taylor Swift, Kathy Bates, Jessica Alba, Jennifer Garner, Anne Hathaway, Jamie Foxx, Ashton Kutcher, Patrick Dempsey...

2. Australia - Det storslagna australiensiska landskapet utgör bakgrunden till denna historia om brittiska aristokraten Lady Sarah Ashley (Nicole Kidman) som kommer till Australien i slutet av 30-talet för att leta efter sin man som åkt dit för att sälja deras ranch. När hon kommer fram finner hon maken död och att hennes enda tillgång är en boskapsranch lika stor som Belgien. För att rädda sin egendom måste hon tillsammans med en råbarkad boskapsfösare (Hugh Jackman) driva boskapen genom det oändliga, karga landskapet. Det blir en svindlande resa och tillsammans upplever de en kärleksaffär, hur andra världskriget drabbar Australien i och med Japanernas bombningar av Darwin och ställs inför val som kommer att förändra deras liv.

3. Åter till Cold Mountain - Strax innan det amerikanska inbördeskrigets utbrott kommer den vackra prästdottern Ada Monroe (Nicole Kidman) till Cold Mountain - en liten bergsby i den amerikanska södern. Där förälskar hon sig i den unge snickaren Inman (Jude Law). Men kärleken hinner inte bli mer än flyktig förrän Inman dras in i kriget. Inman genomlider krigets inferno och det enda som håller honom uppe är hoppet om att få återse Ada. Hemma i Cold Mountain är Ada på väg att gå under. Efter faderns plötsliga död får hon allt svårare att sköta gården. Men hon får oväntad hjälp av den mer livserfarna Ruby (Renée Zellweger),som lär Ada överleva av det som naturen ger. Efter att ha blivit skottskadad deserterar Inman för att återvända hem. Men den långa vandringen mot Cold Mountain blir en mardröm. Sårad och jagad drivs Inman vidare av sin längtan efter Ada.

Kommande böcker mars 2016

Holy crap! Det är egentligen det enda jag har att säga om mars månads utgivning. Holy crap!

Utmarker av Arne Dahl
Genre: Kriminalroman
Serie: Berger & Blom (1)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2016-03-04
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor.

Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott. Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Arne Dahl är på min autobuy-lista, så...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Bron av Stephen Booth
Genre: Kriminalroman
Serie: Cooper & Fry (14)
Antal sidor: 353
Utgivningsdatum: 2016-03-09
Förlag: Forum

Från Bokus
Efter ett stökigt Halloween-firande i brittiska Edendale hittas en 35-årig kvinna död under Corpse Bridge, bron som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire. När polisinspektör Ben Cooper, tillbaka på jobbet efter ett personligt trauma, anländer till brottsplatsen möts han av en makaber syn: en stor docka som vilar på en gravsten, snaror i skogen och en lerfigur föreställande markägaren, earlen av Mansby.

Under utredningens gång hittas ytterligare mordoffer på vägen till bron, och Cooper får hjälp av kollegan Diane Fry att nysta ut ledtrådarna i den alltmer bisarra gåtan som tycks präglad av både politik och gammal folktro. När de får höra om earlens planer att göra om gravfältet till en parkeringsplats, blir fallet mer invecklat. Finns det ett samband mellan dödsfallen och earlens planer? Handlar det om medvetet riktade mord, eller är det en sjuk seriemördare de har att göra med? Pressen ökar, och Ben vet inte vem han kan lita på. När utredningen når sin kulmen måste han fatta ett beslut som kan försätta allt - och alla - i fara.

Jag som precis håller på och försöker läsa ikapp den här serien...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Skuggorna vänder tillbaka av Olivier Truc
Genre: Kriminalroman
Serie: Nango & Hansen (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-03-09
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Det är vår i norr och ljust dygnet runt. Klemet Nango har återigen blivit en människa med en skugga.

I Hammerfest vid Barents hav jobbar man för att bli det arktiska svaret på Dubai. Men de samiska renägarna och deras traditionella livsstil står i vägen.

Vid Vargsundet sker plötsligt ett antal tragedier efter varandra. En renflocks simtur över sundet kostar en renuppfödare livet. Kort därefter hittas en politiker död i närheten av en helig klippa. Fler misstänkta dödsfall följer och konflikterna mellan renägarna och stadens övriga befolkning eskalerar. Klemet Nango och Nina Hansen från Renpolisen ansvarar för utredningen. Långsamt växer en mörk historia om ära och hämnd fram.

Jag har ju alltså inte läst den första boken än, men intresserad kan man väl få vara ändå?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Ett andra liv av S.J. Watson
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-03-16
Förlag: Bazar

Från Bokus
Hur väl kan du egentligen någonsin lära känna en annan människa? Och hur långt skulle du gå för att få reda på sanningen om någon du älskar?

När Julias syster blir brutalt mördad blir hon fast besluten att ta reda på varför. Men hennes sökande utvecklas snabbt till en upptäcktsresa genom sina mörkaste inre lustar. När hon blir involverad i en relation på nätet med en farlig främling tappar hon bort sig själv… förlorar kontrollen… kanske kommer hon förlora allt. Hennes sökande efter svar kommer att äventyra hennes äktenskap, hennes familj… och hennes eget liv.

Som jag har längtat!

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Slaughter man av Tony Parsons
Genre: Kriminalroman
Serie: Max Wolf (2)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2016-03-17
Förlag: EA Förlag

Från Bokus
På nyårsdagen hittas en förmögen familj brutalt mördad i sitt inhäg nade villaområde i norra London. En familjemedlem saknas. Deras yngsta barn har rövats bort. Mordvapnet en slaktmask, som används för att bedöva nötkreatur i samband med slakt, vilket leder kriminaldetektiven Max Wolfe till ett dammigt, mörkt hörn av Scotland Yards museum, som tillägnats en mördare som trettio år tidigare fick öknamnet Slaughter Man. Men Slaughter Man har fullföljt sitt straff och är nu mycket gammal och döende. Kan han verkligen vara tillbaka i sin egen fruktade verk samhet? Var mördandet av den lyckliga familjen ett lustmord? Eller en grotesk hyllning till Slaughter man, en copycat? Eller ett kontraktsmord iscensatt för att kasta skulden på den gamle döende mannen?

Max Wolfe inser att han först måste hitta det bortrövade barnet och stoppa mördaren från att förstöra en annan oskyldig familjs liv kan ske innan han hittar fram till Max Wolfes egen ytterdörr.

Missade helt första delen, men nu är jag nyfiken.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Ett ohyggligt avslöjande av Louis Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (5)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2016-03-19
Förlag: Modernista

Från Bokus
När kommissarie Gamache anländer till det pittoreska Three Pines möter han ett samhälle i kaos. En man har hittats brutalt ihjälslagen och det finns inga spår efter varken vapen eller motiv eller ens ett namn på den döde.

När Gamache och hans kollegor börjar gräva sig in under ytan på denna till synes fridfulla plats, avtäcker de ett spår som involverar en stulen skatt, mystiska koder och en skamlig historia som bit för bit börjar kasta ljus över offrets identitet och samtidigt pekar mot vad som visar sig vara en skräckinjagande mördare...

Jaja, nästa år kanske jag försöker läsa ikapp den här serien.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Den siste pilgrimen av Gard Sveen
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-03-24
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Den unga motståndskvinnan Agnes Gerner utkämpar en hård strid. Utåt sett är hon en hängiven nazistsympatisör som är förlovad med en framstående affärsman, men i själva verket är hon del av ett underjordiskt nätverk som gör allt för att vinna kriget mot tyskarna. Den man hon egentligen älskar - som går under täcknamnet Pilgrimen - är någon hon bara kan hoppas på att få leva med om nazisterna besegras. Om hon lyckas överleva ...

Många år senare hittas benresterna från tre kroppar i skogen - två vuxna kvinnors och ett barns. Trots sin chefs uppmaning att inte lägga ner någon extra tid på det gamla fallet kan kriminalinspektör Tommy Bergmann inte låta bli att gräva djupare, särskilt inte eftersom han gör kopplingar till ett mer aktuellt mord. Och i takt med att han kommer en djup hemlighet på spåren blir det tydligt att allt är tillåtet i krig - och att den som låter bli att älska är den som avgår med segern.

Ännu en norsk deckarförfattare som måste kollas upp.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Döda talar inte av Eva Dolan
Genre: Kriminalroman
Serie: Zigic & Ferreira (2)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2016-03-24
Förlag: Modernista

Från Bokus
Bilen som plöjer rakt in i busshållplatsen tidigt en morgon lämnar ett spår av död och förstörelse efter sig. Kriminalarna Zigic och Ferreira kallas in från hatbrottsenheten i Peterborough för att utreda smitningsfallet. Eftersom de samtidigt har ett annat fall på sitt bord ett med obehagliga nynazistiska övertoner så blir de lättade när det verkar finnas en uppenbar misstänkt. Men fallet är inte så enkelt, trots allt.

Ferreira tror att den lokale politikern Richard Shotton, ledare för ett nyligen etablerat högerextremt parti, kan vara involverad på något sätt. Shotton har haft en tidigare karriär inom RAF och har en brasiliansk hustru, och en del journalister har förutspått honom en framgångsrik politisk bana trots hans extrema åsikter. Men är hans parti en täckmantel för något ännu mycket farligare?

Denna har jag väntat på ända sedan jag läste första delen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Det enda rätta av Charlotte Rogan
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 560
Utgivningsdatum: 2016-03-29
Förlag: Bookmark

Från Bokus
En dag råkar Maggie Rayburn, på ren impuls, stjäla ett komprometterande dokument från sin chefs skrivbord. När upptäckten leder till att fler bedrägerier uppdagas tvingas hon, av de hon trodde var sina vänner, att välja: sanningen eller dem.

Samtidigt i Irak har kapten Sinclair utfärdat en förhastad order med dödlig utgång. Men hans önskan att åtgärda misstaget verkar kunna leda till än mer katastrofala effekter.

Med avslöjande perspektivbyten undersöks sambanden mellan vitt skilda människors liv och konsekvenserna av att följa sitt eget hjärtas röst.

Jag har inte läst Livbåten, men ärligt talat så börjar jag bli väldigt nyfiken på den här författaren.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Bro bro breja av M.J. Arlidge
Genre: Kriminalroman
Serie: Helen Grace (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2016-03-17
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
En död man som levt ett till synes skötsamt liv hittas i ett övergivet hus. Någon har skurit ut hans hjärta och lämnat det utanför familjens ytterdörr. Det är det första offret. Och kriminalkommissarie Helen Grace anar att det inte är det sista.

I Southamptons slumkvarter frodas prostitution och droghandel. Varför har en lyckligt gift man rört sig i det området? När ännu ett liknande fall dyker upp är det tydligt att det går en seriemördare lös. Ett tredje offer hittas. Vilken är den gemensamma nämnaren? Kan mördaren spåras vid den chattsida där ett antal män diskuterar och betygsätter prostituerade?

Helen Grace har inte bara en krävande mordutredning på sitt bord. Hon försöker också återhämta sig efter systerns död samtidigt som hon måste navigera mellan blindskären på polisstationen, där inte alla vill ha henne kvar. Helen kan känna vreden bakom morden, men hon kan inte föreställa sig hur skickligt mördaren går tillväga, eller vad som väntar henne i slutet av jakten...

Ska bara köpa och läsa första delen...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.