"Boel och Oscar" av Josefine Sundström

Författare: Josefine Sundström
Titel: Boel och Oscar
Genre: Drama
Antal sidor: 272
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: FORUM
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 oktober 2017




Första meningen: De gick hand i hand.

Baksidetext
De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.

Eller?

Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Min kommentar
Den här boken har stått i min hylla i vad som känns som evigheter. Varför jag egentligen köpte den på bokrean 2014 är höljt i dunkel. Förmodligen har det något att göra med att jag blev nyfiken på Josefine Sundström som författare. Och naturligtvis att Lotten the Influencer (länk nedan) gillade hennes debut. Eftersom den förblivit oläst så länge så tog jag med den i min boktolva i år, då skulle den ju äntligen bli läst.

Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar den här boken, trots att den egentligen inte alls låter som något för mig. Allergisk, som jag är, mot sentimentalitet och gråtmildhet så var jag väldigt skeptisk, men helt ärligt så reagerar jag inte alls på något sådant. Det här känns så äkta, varmt och inkännande. Visst är det ibland många detaljer, men jag tycker det passar i den här historien. Tempot är väldigt lågt, eller snarare behagligt, och jag får liksom tid att tänka efter och känna.

Trots att jag inte alls kan relatera till Boel, jag har alltid haft svårt för sticka-huvudet-i-sanden mentaliteten som hon har, men på något sätt så kan jag ändå sympatisera med henne. Oscar har jag nog lite lättare att förstå och jag hade gärna haft honom som granne.

För mig är det här en bok om att göra upp med det förflutna och det viktiga i att göra precis det. Och att man inte ska vänta för länge, livet kan ta slut i morgon. Det är väldigt få förunnat att hinna ta farväl och säga allt man vill. Jag har själv suttit vid en dödsbädd och det mesta blir smått och trivialt där och då. Man försonas med det mesta när livet håller på att ta slut.

Jag bävade lite för slutet, men det var faktiskt perfekt. Inte för sorgligt och inte för lyckligt. Ungefär som livet självt. Lite förutsägbart (eller väldigt) var det, men det känns inte som att målet var det viktiga i den här berättelsen, utan resan dit.

Det här är vemodigt och lågmält, men helt utan det sötsliskiga och jag blir verkligen berörd av de här människornas öden. Nu vill jag läsa mer av Josefine Sundström.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 137 betyg).
På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Boel och Oscar: Lottens bokblogg, Bloggbohemen och bokkarameller.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.