Smakebit på søndag: Flykten från Olympo

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I morse påbörjade jag Lisa Hågensens Flykten från Olympo. Det ska vara en dystopisk YA och det ska bli en serie (Purebred) på tre böcker. Jag har tidigare läst henne Hennes ögon blå och tonen i den passade mig väldigt bra, så jag hoppas att den här "låter" ungefär likadant.

Min smakebit är från sida 18 i e-boken.

Olympo är nästan vackert i morgonljuset. Solen stiger i öster, men har ännu inte nått över den gigantiska velodrom som är vår stad. De höga sidorna kallas Kanten, och det är där de rika bor. De riktigt rika bor längst upp och har balkonger lika stora som husen i Botten. Vico bor halvvägs upp på Kanten, men jag har aldrig varit hos honom eller högre än en rad upp, där skolan, sjukhuset, daghemmen, fängelset och dödsfaciliteten ligger.
     Irriterade röster och smällande ytterdörrar tonar bort när jag lämnar gyttret av ruckel och stressade människor och går mot skolan. Morgonen är varm och vinden för med sig en doft av solvarma apelsiner och jord. Ute på odlingen sjunger bönderna och luften ekar av spadtagens rasslande. Jag har verkligen ingen lust att gå till skolan. Det har jag i och för sig aldrig, men alternativet är värre. Det enda som väntar mig är ett freaking skitjobb, det vet jag. Bönderna sjunger inte för att de är glada, de sjunger för att stå ut.