Smakebit på søndag: Kåda

En smakebit på søndag är ett stående inslag på och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blev lite bättre än jag hade befarat. Egentligen skulle vi ha varit på kalas igår, men det blev inställt. Födelsedagsbarnet fick feber under natten så 6-årskalaset ställdes in. Det är ju jättetråkigt att behöva ställa in sitt kalas, men för min del blev det bra. Jag ligger oerhört långt efter med det mesta hemma, så en hel oväntad ledig dag behövdes. I dag ska vi dock på middag för att fira sambons pappa, men då handlar det om en kvarts resväg, inte 1,5 timme.

Igår började jag läsa Kåda av Ane Riel, en bok som börjar bli något av en snackis. Jag tror att jag redan förstår varför, trots att jag inte har kommit så långt än.

Min smakebit är från sida 62.

Elses oroliga misstanke att bråten också höll på att ta över inomhus skulle visa sig stämma.
     Hon hade svårt att hitta plats för sina väskor i det vita rummet, och det fanns inte mycket vitt att se på längre eftersom sakerna hade hopat sig långt uppåt väggarna. Silas fina sovrumsmöblemang var gömt bakom halvfärdiga projekt från verkstaden och något som såg ut som skräp från tippen. Här fanns allt från konservburkar och ljuskronor till skidor och kuddar och gamla tavelramar. Alltsammans i en sorglig röra. Om hon bara kunde förstå vad det skulle användas till?
     Else hade övervägt att be om att i stället få sitt gamla rum på övervåningen, men när hon såg det ändrade hon sig omedelbart. Hon föredrog det vita rummets högar av föremål framför det älghuvud som förskräckt bligade ner på henne från fotänden av den säng hon en gång hade sovit i.
     Det verkade inte som om det fanns något utrymme kvar mellan sakerna på Hovedet.