Smakebit på søndag: Skrivet i eld

En smakebit på søndag är ett stående inslag på och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blir det nog ingen läsning alls. Den tillbringas nämligen nästan helt och hållet på annan ort. Igår åkte vi för att hälsa på min syster som fyllde år och eftersom det är en bit att åka så stannar vi alltid över natten. Då blir det till att vara social i stället för att ha näsan i en bok. Det är i och för sig väldigt roligt att hälsa på där, jag träffar dem alltför sällan nu.

I fredags började jag i alla fall läsa Simon Becketts Skrivet i eld (Written in bone i original, spännande översättning av titeln där), som är andra delen i serien om rättsantropologen David Hunter. Den här utspelar sig faktiskt ute i Yttre Hebriderna. Där har jag ju tillbringat lite tid, i böckernas värld.

Min smakebit är från sida 64.

Duncan befann sig ute vid stugan. Han trivdes inte. Blåsten hade tilltagit och knuffade till campingbussen som en båt på öppet hav. För säkerhets skull hade han redan ställt fotogenelementet i ett hörn för att hindra det att välta. Den blå lågan stod och fräste bara någon meter från honom där han satt inkilad bakom det lilla bordet i bussen. Även om det var trångt var det ändå bättre än att tillbringa natten i Range Rovern eller hopkurad innanför dörren till stugan. Fast det var nog där Fraser skulle ha placerat honom, tänkte han grinigt. Nej, det var inte det att han tvingades bo i bussen som bekymrade honom.
     Han kunde bara inte sluta tänka på det som låg i stugan.