Bokföring enligt Monika: "Dödsdömd" av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Dödsdömd
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead woman walking
Översättare: Lilian Fredriksson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 maj 2019

Första meningen: "Den här kvinnan - Jessica Lane - borde ha dött", sa han.

Baksidetext
Strax före gryningen, i bergen nära gränsen till Skottland, mördas en ung kvinna. Samtidigt kraschlandar en luftballong i området. Bara en person, Jessica Lane, överlever mirakulöst.

Jessica har sett mördarens ansikte. Men mördaren har också sett hennes. Och han kommer inte att ge upp förrän han har eliminerat det enda vittnet till brottet.

Ensam och rädd, och utan att kunna lita på någon, flyr Jessica till den plats där hon känner sig tryggast. Men det kan visa sig att just den platsen är den farligaste av alla...

Min kommentar
Sharon Bolton. Hon har varit en klar favorit ända sedan jag läste min första bok av henne. Även om jag faktiskt aldrig har blivit besviken på hennes böcker om Lacey Flint så blir jag gladare av en fristående bok, eftersom jag oftast har gillat dem mer. Dödsdömd är fristående. Trots detta så har den blivit stående, oläst och övergiven.

Början på den här boken kan vara något av det bästa jag har läst. Ballongfärden och sedermera kraschen är hisnande och dramatisk. Otroligt effektfullt. Efter den starten så var ju lusten att läsa vidare på topp. Jag blev inte besviken på fortsättningen.

I Dödsdömd så har Sharon Bolton bytt miljö och vi befinner oss (oftast) högt upp i norr, vid gränsen till Skottland. Jag gillar beskrivningarna, har inga problem med att se allt framför mig och detaljnivån är perfekt.

Efter den dramatiska början så sänks tempot, ganska rejält, men det påverkar inte spänningen negativt. Kanske till och med tvärtom. Det är hela tiden ovisst nästan nagelbitande spänning. Kapitlen är korta och det gör att jag hela tiden vill läsa bara ett till. Berättelsen sker i tre olika perspektiv, den flyende kvinnan, den hon flyr från och polisen. Dessutom så finns det en då-tråd här där Jessicas och Isabels bakgrund berättas. Den tråden hoppar, ibland med rejäla kliv, framåt till precis innan kraschen. Detta kunde ha blivit hur rörigt som helst, men inte ens jag, som brukar reta mig på alla tids- och perspektivhopp, tappar tråden. Det är fantastiskt bra gjort och historien kunde inte ha berättats på något annat sätt.

Karaktärerna är intressanta och det känns som att ingen egentligen är enbart god eller ond. De som är onda har, i alla fall från början, haft goda intentioner. Men vägen till helvetet är ju som bekant kantad av goda intentioner. Även då-tråden, med systrarnas bakgrund är intressant. Även om jag ganska snabbt förstod vad just den gick ut på.

Jag brukar inte bli överraskad av så kallade plot twists när jag läser, men här händer det minst två gånger. Det kan ha varit fler för här finns många överraskande vändningar. En del mindre väntade än andra. Jag hade så klart mina misstankar, om mycket, men i vissa fall var jag inte ens i närheten. Det blir ändå inte för mycket av det goda. Twisterna beror bara på att man har förutfattade meningar och tolkar fel. Eventuellt är boken lite svag vad gäller motiv och röd tråd, men jag förlåter det.

Det finns flera olästa Sharon Bolton i min hylla. Just nu är jag väldigt glad över det

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4 191 betyg).
Jag ger den 4,0.