"Syndafloder" av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Syndafloder
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2019




Första meningen: Alla dessa beslut.

Baksidetext
En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret.

I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.

Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?

Min kommentar
Det kom lite som en överraskning för mig när jag upptäckte att det var fyra år sedan jag läste förra delen i den här serien. Särskilt märkligt är det när man tänker på att detta faktiskt är en av mina favoritserier. Jag tjuvstartade julis läsning med Syndafloder, men helt oplanerat så blev den utläst i juni. Den är löjligt spännande och helt omöjlig att lägga ifrån sig innan den var utläst. För mig, som nästan börjat tro att jag blivit blasé och slutat uppskatta böcker, kändes det extra härligt. Det enda som behövdes var nämligen en bra bok.

I början händer det väldigt mycket, många olika karaktärer och trådar. Ovanligt nog så har jag inga problem med det. Här finns massor av referenser till vad som hänt tidigare och inte ens det har jag problem med. Jag känner mig fullständigt trygg i Kristina Ohlssons händer. Jag vet att det inte kommer att dingla en massa irriterande lösa trådar i slutet.

En väldigt bra sak med de här böckerna är att det inte finns något vardagspusslande alls. Inga sjuka barn, jobbiga dagislämningar eller relationsproblem. Lite finns visserligen där i bakgrunden, men det får inget fokus. Ändå lyckas Kristina Ohlsson göra det personligt.

Motivet till allt som händer gillar jag inte alls, men jag vet ju att många funkar så där. Gärningsmannen var kanske inte helt oviss. Jag visste vem det inte var och jag visste vem jag inte ville att det skulle vara.

För den som undrar om böckerna är fristående så är svaret ett rungande nej. Jag kan ju bara tala för mig själv, men relationen som har byggts upp till de återkommande karaktärerna är väldigt viktig, mycket vilar liksom på den. Dessutom måste nog alla ledtrådar som pytsas ut vara fullständigt obegripliga för den som inte har läst de tidigare böckerna.

Redan från start fick jag känslan av att Syndafloder skulle vara den sista boken i serien. Jag upplevde tonen som annorlunda mot de tidigare böckerna, lite vemodig. I efterordet så står det att Syndafloder mycket riktigt är tänkt att vara sista delen. Och vilket snyggt avslut det är. Allt som har hänt knyts ihop riktigt snyggt, eller som Birgitta Rasmusson skulle ha sagt; rasande elegant.

Det låter kanske underligt, med tanke på vad böckerna handlar om, men när jag läser Kristina Ohlsson så har jag roligt och jag njuter verkligen av läsningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 515 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Syndafloder: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Just nu - just här.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.