"Ett kallt fall" av Peter May

Författare: Peter May
Titel: Ett kallt fall
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 364
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Extraordinary people
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: Enzo Macleod 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 november 2019




Första meningen: Han står på kullerstenstorget och andningen slår tillbaka mot honom från de pelarförsedda väggarna.

Baksidetext
Paris. Ett urgammalt mysterium. Det är midnatt, en man söker desperat efter fristad och flyr in i en kyrka. Nästa dag blir hans plötsliga försvinnande en riksnyhet i hela Frankrike.

Vad hände egentligen med Jaques Gaillard? Den briljanta läraren som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d'Administration försvann för tio år sedan. Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Till sin hjälp har han modern teknologi, ett bristande tålamod och en ansenlig grad av respektlöshet i förhållande till rättssystemet.

Djupt ner under staden, i katakomberna, gräver Enzo fram ledtrådar - spår som tycks vara avsiktligt utplacerade. I takt med att han närmar sig mördaren blir det alltmer uppenbart att han själv riskerar att bli nästa offer.

Min kommentar
Peter May har väldigt snabbt blivit en favoritförfattare. Han har en osviklig förmåga att suga in mig i en berättelse. Det gör att jag läser hans böcker utan att ta reda på något innan. I efterhand har jag noterat att detta är en gammal serie, en av de första böcker han faktiskt skrev. Det förklarar ganska mycket.

Början av boken är riktigt rörig. Jag gillar ovisst, men detta var bara rörigt. Jag fick inte ihop all information i hoppandet fram och tillbaka mellan då och nu och hade ingen aning om var han var, var han bodde, hur allt hängde ihop med hans två döttrar och så vidare. Till slut förstod jag att vi befann oss i Paris. Det gjorde mig förvånad och besviken. Miljöbeskrivningarna är många och långa. Om man känner till Paris så är de säkert fantastiska. För mig blir de bara obegripliga och jobbiga att läsa i sin detaljrikedom. Jag får inga bilder alls.

Enzo själv får jag inget riktigt grepp om. Hela hans karaktärsutveckling har på något sätt skett innan den här boken börjar. Det påstås att Enzo är en humoristisk man, tyvärr är det inget personlighetsdrag som vi får bevis på. Personligen tycker jag att han verkar vara en gammal snuskgubbe och det beror nog mest på att alla kvinnor beskrivs oerhört detaljerat; ansiktsdrag, figur, kläder... så beskrivs definitivt inte männen. Jag brukar inte reagera på sådant här, men här var det så uppenbart att till och med jag märkte det. Det kändes på riktigt sexistiskt. De andra karaktärerna känns som att de är lätta att glömma. Förutom Bertrand, som blir min omedelbara favorit och jag hoppas att han är med i efterföljande böcker.

Förutsättningarna för mysteriet är intressanta och bra, men tyvärr är utförandet inte det bästa. Det här blir på något sätt en Dan Brown-wannabe, minus det höga tempot, men inklusive ung, snygg och sexig kvinnlig medhjälpare. Eller två faktiskt. Trots det ganska låga tempot så är det aldrig tråkigt (förutom de evighetslånga turistguidesavsnitten). Det är intelligent, men jag har läst det förut. Att Ett kallt fall skrevs redan 2006 märks och jag är glad att jag vet att de tendenser som finns här inte existerar i hans senare alster.

Visst, det är lite långsökt och det är lite för slumpmässiga genombrott för min smak, men det är ett sant äventyr. I mars sägs nästa del komma. Den ska jag läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat 4 701 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Ett kallt fall: Jag kan inte hitta någon.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.