"I kallt förvar" av David Koepp

Författare: David Koepp
Titel: I kallt förvar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold storage
Översättare: Per Hagman
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2020




Första meningen: Världens största enskilda levande organism är Armillaria solidipes, mer känd som svampen honungsskivling.

Baksidetext
En dödlig organism hotar att förgöra allt liv på jorden. Nu tvingas tre främlingar samarbeta för att stoppa den och rädda världen...

Roberto Diaz sändes ut av Pentagon för att utreda en möjlig bioterrorattack, men fann något mycket värre: en extremt snabbmuterande organism med kapacitet att förinta allt liv på jorden. Han lyckades tygla organismen och begrava den djupt nere i en ödslig militäranläggning.

Nu, många år senare, har den levande materian börjat leta sig ut och bara Diaz vet hur den ska stoppas. Han kallas in för att hjälpa två säkerhetsvakter - en före detta fånge och en ensamstående mamma - och under en skräckfylld natt tvingas den udda trion samarbeta för att stänga in den dödliga faran. Allt de kan förlita sig på är extrem tur, mod och en krass humor. Kommer det räcka för att rädda hela mänskligheten?

Min kommentar
Jag försöker ta emot så få recensionsexemplar som möjligt i år, men när jag blev tillfrågad om jag ville läsa David Koepps I kallt förvar så var det omöjligt att tacka nej. Den handlar om en dödlig organism som kan ta kål på hela världen... Visst verkar den passa perfekt just nu? Jag tyckte dessutom att jag kände igen författaren och när jag kollade upp honom så upptäckte jag varför namnet kändes bekant. Han är nämligen en väldigt känd manusförfattare och regissör. Tänk Jurassic Park, Mission: Impossible och många andra kända filmer.

I kallt förvar börjar väldigt lovande, men efter ett tag börjar jag reta mig lite på något som jag nog måste kalla ett omständligt språk. Ibland växlas det också in på något sidospår, som får alldeles för mycket utrymme i den här tunna boken. Vid ett flertal tillfällen har jag glömt början på meningen/stycket/händelsen när jag kommer till slutet av den. Eller snarare tillbaka till det som triggade sidospåret.

Allt är väldigt humoristiskt berättat och glimten i ögat finns där hela tiden. Det brukar passa mig bra och så även den här gången. Trovärdigheten ligger runt noll-strecket (hade jag sagt innan den här våren, just nu känns det som att jag kan tro på vad som helst), men det stör faktiskt inte. Här finns hjortar som åker hiss, katter (och människor) som exploderar och en svamp som analyserar, värderar risker och drar lärdom. Det är onekligen ett intressant grepp att ha med svampens synvinkel, eller vad man ska kalla det. Faktum är att den nog är mest trovärdig.

Det är nog ofrånkomligt att det märks att David Koepp skriver filmmanus, allt är väldigt filmiskt. För mig blir det för mycket splatter och för likt zombies. Jag föredrar läskigheter som inte innefattar exploderande människor. Frågan är om inte I kallt förvar hade passat mig bättre som film.

Avdelningen för olika funderingar:
Vem tog hand om svampen som fanns i bakluckan och vid trädet? Eller försvann det också, samtidigt som resten?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 5 379 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om I kallt förvar: Jag kan inte hitta någon.