Sidor

lördag 5 december 2020

"De sju morden på Evelyn Hardcastle" av Stuart Turton

Författare: Stuart Turton
Titel: De sju morden på Evelyn Hardcastle
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 504
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The seven deaths of Evelyn Hardcastle
Översättare: Ragnar Strömberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 november 2020




Första meningen: Jag glömmer allt mellan ett steg och nästa.

Baksidetext
På det ensligt belägna lantgodset Blackheath har tiden hakat upp sig. Gång på gång upprepas här en och samma dag dagen då släkten Hardcastle med vänner samlas till maskeradbal och då någon mördar dottern Evelyn, nyss hemkommen efter nitton år i Frankrike.

Kväll efter kväll går hon samma öde till mötes och varje gång kommer Aiden Bishop för sent för att rädda henne. Det enda sättet att bryta cirkeln är att besvara den gäckande frågan: Vem mördade Evelyn Hardcastle?

Problemet är att varje gång dagen börjar om på nytt vaknar Aiden upp i en ny kropp, som någon av dem som var på plats under mordkvällen. Han har bara ytterst vaga begrepp om vem han själv är men en sak blir snart mycket tydlig: någon är fast besluten att hålla honom kvar på Blackheath för evigt.

Min kommentar
Många verkar det vara som blandar ihop De sju morden på Evelyn Hardcastle med en annan bok som också har Evelyn och sju i titeln. Det är inte samma bok. Detta är en riktig pusseldeckare. Med en rejäl knorr. Den lockade mig direkt när jag först såg den och när den en dag låg på hallmattan så blev jag själaglad. När recensionerna började dyka upp så var de första väldigt positiva och jag kände mig taggad att läsa. Sedan började det dyka upp negativa inlägg. Vilket, nu i efterhand, nog var en fördel. Mina förväntningar, som sänktes rejält, stod i alla fall inte i vägen.

När detta utspelar sig är oklart, men förmodligen är det 1920-tal eller möjligtvis 1930-tal. Pusseldeckarens peak, skulle man nog kunna säga. Platsen är i alla fall en stor herrgård, som nu är ganska förfallen. Hela släkten är på fallrepet och de har inte råd att hålla efter byggnaden. En stor fest ska hållas, så det gamla huset befolkas av allehanda fint folk och tjänare. Ett mord sker och det ska lösas. Det låter som något man har läst hur många gånger som helst. Men icke.

Knorren här är att den som ska lösa mordet egentligen inte är där, fysiskt. I stället hoppar han mellan olika gäster, använder dem som värdar. Det gör ju att han kan påverka en hel del händelser, både att något ska hända och att något inte ska hända. Det låter oerhört rörigt och det skulle det också ha kunnat vara, men jag har inga egentliga problem med att hänga med i vare sig tidshopp eller värdbyten. Det betyder att det måste vara riktigt bra gjort (på ett sätt som funkar för mig) för jag har ofta problem med liknande saker. Dock har jag hela tiden känslan av att något inte stämmer, logiskt, men jag kan (nästan) aldrig sätta fingret på vad det är som skaver. Det är mer en känsla än vetskap. Förutom en detalj.

En av de bärande detaljerna förstår jag överhuvudtaget inte hur huvudpersonen kan acceptera/tro på. Han verkar i övrigt smart och analytisk, men en sak han bara köper rakt av utan ifrågasättande reagerade jag på direkt. Utan denna uppenbara brist i logiken så hade mycket av det som händer inte kunnat ske. Det är tråkigt och synd när en historia hänger på något som egentligen inte borde ha funkat.

Halvvägs in i boken så börjar det kännas lite segt och repetitivt. Det händer liksom inget (nytt). Sedan tar det fart igen och ett tag går det knappt att sluta läsa. Boken är lite för lång, tycker jag. Ibland tar saker helt enkelt för lång tid. Språket är lite tillkrånglat eller kanske snarare för ordrikt. Ibland kan jag tappa intresset mitt i en monolog/dialog.

Vissa saker är höljda i dunkel, vissa saker är väldigt uppenbara. Plot twisten räknade jag ut ganska snart, men det kom minst en till. Dem såg jag inte komma. Jag bryr mig egentligen inte om någon av karaktärerna, de är mer som pappfigurer eller schackpjäser och de engagerar inte. Allt blir serverat, alla tankar och analyser. Inget i berättelsen skapar några egna reflektioner och tvingar inte fram några ställningstaganden hos mig. Det jag går igång på här är problemlösningen.

De sju morden på Evelyn Hardcastle är en mycket innovativ idé, som jag verkligen gillar. Det är annorlunda och otroligt snyggt. Jag skulle nästan kunna tänka mig att betala för att se författarens schema för tidslinjen som tog upp hela hans skrivbord.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 134 942 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om De sju morden på Evelyn Hardcastle: Mina skrivna ord, Litteraturkvalster och DAST Magazine.

8 kommentarer:

  1. Jag är riktigt nyfiken och sugen på den här :) Har önskat mig den i julklapp, så vi får se om Tomten tycker att jag har varit snäll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är övertygad om att du har varit tillräckligt snäll 🙂 Hoppas du gillar den!

      Radera
  2. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den kändes helt ny och oförutsägbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ganska säker på att jag aldrig har läst något liknande.

      Radera
  3. Tyckte det var en riktigt intressant idé! Vet att författaren släppt en till bok nyligt och vill verkligen läsa den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig också sugen på att läsa mer av honom.

      Radera
  4. Jag är väldigt nyfiken på den här men har också sett lite olika inlägg om den. Och med ditt inlägg är jag inställd på en intressant och annorlunda pusseldeckare men kanske inte med så stort djup gällande människorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog säga att det är rätt uppfattat 😊 Människorna som är med är bara kärl, passande nog för den här boken. För mig gör det inget, det är själva gåtan som är grejen här.

      Radera