"Med hjärtat som insats" av Simona Ahrnstedt

Författare: Simona Ahrnstedt
Titel: Med hjärtat som insats
Genre: Romance
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 24 januari 2021




Första meningen: Tom visade in honom i ett konferensrum.

Baksidetext
När Dessie och Sam var unga älskade de varandra till vanvett. Men på en fest krossades deras kärlek och brutalt drevs de isär. Ingen av dem har hämtat sig från sveken och lögnerna.

Femton år senare är Dessie säkerhetsexpert med erfarenheter från krigszoner över hela världen. Samtidigt som hon har en hög position i en våldsam bransch där kvinnor är sällsynta, kämpar hon med trauman som kan förgöra henne.

Sam var förortsgrabben som alla räknade ut. Efter Dessies svek var revansch länge hans drivkraft, och han har på egen hand skapat ett framgångsrikt hotellimperium. När Sam får mordhot riktade mot sig behöver han en livvakt. Ödet för Dessie i hans väg...

Det räcker med en blick så vet både Dessie och Sam vad som gäller. Den här gången spelar de med hjärtat som insats.

Min kommentar
När jag var i 20-årsåldern så läste jag ganska mycket romantik, eller tantsnusk som det hette då. Ganska snart så tröttnade jag på det och har aldrig hittat tillbaka. Ibland gör jag ett försök. Som nu, med Med hjärtat som insats, som är januaris bok i Feelgood-Kollektivet. Jag vill gärna ha det sagt på en gång, att jag inte är ett stort fan av genren...

Den allra främsta anledningen till att jag har svårt för romance är, så klart, just kärleksbiten. Jag har oftast svårt för den typ av människa som agerar helt och hållet utifrån sina känslor och vad den tror att någon annan har sagt eller gjort. Utan att bry sig ett uns om att ta reda på fakta. Något det så klart finns mängder av i den här genren kombinerat med att allt alltid bygger på ett kolossalt missförstånd, som hade kunnat undvikas om de bara pratade med varandra. Jag tycker oftast att det blir tramsigt.

Här blir det inte fullt så tramsigt, men hela grunden för historien är ju ett rent tjänstefel. Naturligtvis borde Dessie omedelbart ha berättat för sin chef att hon kände Sam, och hur. Man är aldrig någonsin livvakt åt en person man har en relation till/med. En annan sak i samband med detta är att, återigen för mig, så är särbehandling inte okej åt något håll. Det är vare sig rättvist eller jämlikt och dessutom blir det då svårt att förstå vilka regler som egentligen gäller. Så lite typiskt är det att mannen som ligger med sin klient får sparken, men inte kvinnan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det när mannen i historien är urtypen för machoman, även om han också har en del känsliga sidor, men han är stark, snygg, framgångsrik, rik... you name it. Han vill så gärna vara, och beskrivs även som, oerhört miljömedveten. I nästa stund är han ute och lyxshoppar. Jag har egentligen inget emot den kontrasten, ingen kan ju göra allt men alla kan göra något, om det bara inte hade tryckts så mycket på hur väldigt duktig han är.

Dessie däremot... hon är inte ett dugg stereotypisk. Henne gillar jag. Oftast. Speciellt det att hon (lite) liknas vid Modesty Blaise, min stora favorit ända sedan jag träffade på henne för första gången på 70-talet. Dessie är inte ett dugg stereotypisk. Däremot så har jag svårt att förstå att någon som har den disciplin som en elitsoldat måste ha, helt kan tappa det så här. Bara på grund av en person.

Samhällspolitiska ämnen är inte lätta att skriva om, utan att komma med pekpinnar. Jag tycker att Simona Ahrnstedt lyckas ganska bra med det. Det är inget jag egentligen reagerar över, förutom vid det tillfälle då Sam beklagar sig över att alltid tillhöra en grupp. "Det där fattade inte etniska svenskar. Att man alltid representerade en grupp." Som att man tydligen automatiskt kan representera gruppen etniska svenskar då? Det blir nästan bisarrt. Om man förutsätter att allt dåligt som händer en beror på kön, ras, religion, sexuell läggning eller vad man nu kan komma på som skiljer människor åt så förenklar man det ordentligt.

Det är ju inte bara romance i den här boken, den innehåller också en liten thrillertwist. Ena delen av den var lite väl tydlig, den andra... kanske lite osannolik. Tyvärr så gör det också att slutet känns krystat och det blir lite för mycket. Tycker jag som läser många deckare/thrillers. Efter läsningen av Med hjärtat som insats inser jag i alla fall återigen att det här med romance inte riktigt är min grej.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 173 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Med hjärtat som insats: Lottens bokblogg, Bokdivisionen och Nellon bookish.