Sidor

onsdag 7 juli 2021

"Satans sommar" av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Satans sommar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Satans sommer
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juni 2021




Första meningen: Med tanke på att mannen på grusvägen har fått två skott i huvudet gör han ett överraskande prydligt intryck.

Baksidetext
Martin Junckers hustru, Charlotte, får ett anonymt tips: Den fruktansvärda terrorattacken för sex månader sedan kunde ha undvikits.

Charlotte är grävande journalist och konfronterar Juncker, som utreder brottet, men han fruktar för både sitt eget och Charlottes liv om hon ger sig djupare in i frågan. Junckers gamla kollega Signe är mer benägen att hjälpa Charlotte, men hon har sina egna utmaningar att brottas med. När det visar sig finnas en koppling mellan terrorbrottet och ett lik som hittats i Kongelunden släpper Signe ändå alla sina personliga problem och satsar allt på att få fram sanningen.

Juncker befinner sig i Sandsted, plågad av mardrömmar efter sin fars död. När en av stadens advokater hittas mördad i stadsparken kastas han in i en omfattande utredning som också visar sig ha anknytningar till hans eget förflutna.

Min kommentar
I vintras läste jag första boken i den här serien och ända sedan dess så har jag längtat efter Satans sommar. När jag såg att den var på gång så tänkte jag att den var ett måste så jag bad om att få den som recensionsexemplar. Två dagar efter att den hade ramlat ner på hallmattan så började jag läsa.

Kanske hade jag inte förstått att fallet från förra boken skulle fortsätta, men jo, det var ju faktiskt inte riktigt uppklarat. Tyvärr så blir det inte det i den här boken heller. Generellt så har jag svårt för trådar som sträcker sig över (för) många böcker. Än så länge är det ingen fara, men många fler vill jag inte ha om samma sak. Högst en till, sedan vill jag att det ska vara löst. Det mesta av fallet med terrorattacken kommer i alla fall tillbaka till mig utan problem. Som hjälp kommer det några resuméer, på ett snyggt och naturligt sätt.

Början av boken är väldigt långsam och jag blir faktiskt lite orolig för att mina förväntningar hade ställt till det för mig. Det tar lite mer fart en bit in, men lika bra som första boken tycker jag inte att den är. Vinterland berörde mig på flera plan, men allt det är borta här. Det blir mer som en vanlig deckare, med betydligt mindre action och mer relationer.

Karaktärerna är väldigt många, som det ju blir när det är mer än ett fall på bordet. Juncker jobbar på med ett mord i sin by, men det hamnar lite i bakgrunden. Det är så väldigt mycket som är på gång med Juncker. Han mer eller mindre tvingas göra upp med sin uppväxt och det är riktigt snyggt gjort. Signe... ja, jag minns det som att hon var en bra polis/människa. Inte nu längre. Det hon får för sig att göra med ett bevisföremål får mig genast att tycka mindre om henne (och då har jag inte ens nämnt vad hon gör på det privata planet). Detta är nog det enda i hela boken som stör mig, det känns helt enkelt inte som ett möjligt scenario. För mig blir det lite konstlat när Juncker och Signe jobbar på två olika håll. Låt Juncker komma tillbaka till Köpenhamn så att de kan jobba ihop. Det vill jag se! Om cheferna kunde ha överseende med Signes påhitt (som ju var mycket värre) så borde de kunna låta Juncker återvända.

Jag är väldigt förtjust i att författarna låter fullständigt oväntade karaktärer dö, att de vågar göra så. Det gör att jag aldrig känner mig helt säker och trygg. Förutom ett av dessa dödsfall så är det noga räknat inga direkta överraskningar. Å andra sidan så är det (nästan) inget som stör heller. Jag är osäker på om det var någon humor med i första boken, men det är det här. Ibland blir den lite krystad, men oftast får den mig att dra på munnen.

Kanske var det mina skyhöga förväntningar som ställde till det för Satans sommar, men jag förväntade mig gastkramande spänning. Det fick jag egentligen aldrig. Kanske är det också lite för utdraget. Innehållet räcker inte riktigt till för att fylla ut antalet sidor. Men det är stabilt. Mycket stabilt. När kommer tredje delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 331 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Satans sommar: hyllan.

4 kommentarer:

  1. Jag läste handlingen på del två (på danska) direkt när jag läst ettan så jag var beredd att det skulle fortsätta med det som inte blev klart. Och jag oroade mig för att det skulle bli en långkörare. Jag får se när jag tar mig an den här. Jag kanske väntar till trean kommer till och med. Just det som fortsätter är det som jag gillade minst med ettan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anade väl att terrorattentatet skulle fortsätta, det var ju inte helt löst, men jag hoppas verkligen att det inte är tänkt att vara den röda tråden genom hela serien. Det är inte något som jag brukar uppskatta. Rent generellt 🙂

      Radera
    2. Nej, det är samma här med den typen av röda trådar.

      Radera
    3. Vi får hoppas att den tråden inte löper genom alltför många böcker 😉

      Radera