"Silhuetten" av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Silhuetten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ingrid Bergman 4
Förlag: Tre Böcker Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2021




Första meningen: Maria Vargas log för sig själv, där hon låg väl dold bland rododendronbuskarna vid Näckrosdammen och betraktade baksidan av den stora souterrängvillan som var belägen på Lyckans väg.

Baksidetext
När kriminalkommissarie Ingrid Bergman, efter ett par ljuvliga drömveckor i Thailand, återvänder till Göteborg hinner planet inte nå marken på Landvetter förrän den tuffa verkligheten överrumplar henne.

Larmet hade under natten gått fem gånger i hennes hem på Lyckans väg ? men varför, och vad hade hänt?

På Polishuset var hon mycket saknad och efterlängtad. Ett berusat svensexegäng, som tagit sig in i de gamla underjordiska befästningsgångarna innanför Vallgraven, upptäcker en död tonårsflicka. Mördad. Av vem eller vilka? Under utredningens gång blir Ingrid Bergman brutalt medveten om den kvalificerade Ondskan.

Samtidigt börjar hon långsamt närma sig insikten att det också finns ett annat liv - ett liv utanför det krävande polisarbetet.

Min kommentar
Det har blivit något av en tradition att ta med sig en bok i den här serien när vi åker till Göteborg. Silhuetten är fjärde delen och det är också fjärde året som den här traditionen upprepas. Jag kan ju erkänna att början var lite skakig, första boken gjorde mig mest irriterad, men eftersom jag ju hade de andra böckerna redan så fortsatte jag att läsa. Vilket ju var en evig tur.

Jag verkligen älskar att vandra runt på Göteborgs gator tillsammans med de här karaktärerna. Det är extra roligt när de rör sig i områden där jag själv har vistats och handlar i affärer där jag själv har handlat.

Karaktärerna ja, de börjar kännas som gamla bekanta och deras egenskaper kommer snabbt tillbaka till mig. De har verkligen tagit sig i de senare böckerna. Poliserna känns dock inte som de vassaste knivarna i lådan och jag hoppas att verklighetens poliser är mer logiska och analyserande. Ingrid själv har också blivit mycket bättre, det är nästan så att jag kan tycka om henne nu. Förutom det här med att hon så snabbt vände sig mot Adam. Hon borde verkligen lita mer på sin förmåga att bedöma människor. Det är ju lite det som är hennes jobb. Nu var hon ju inte riktigt frisk, men ändå. Den jag egentligen uppskattar mest av alla i polishuset är buttre Bertil och jag är så glad att vi får lära känna honom lite bättre.

Brottet som allt börjar med hamnar ganska snart i bakgrunden. Vilket jag tycker är synd. Det är ett brott som är högaktuellt 2021 (boken släpptes 2010) och förmodligen kommer det att öka än mer. Jämlikhet kan inte betyda att man ska ta efter allt det dåliga. I den världen vill inte jag vara. Upplösningen av det här brottet känns nästan som en bisats. Sidotråden, som på något underligt sätt blir huvudtråden, är jag egentligen inte så förtjust i. Kanske främst för att jag inte alls förstår Marias val av syndabock. Nu brukar väl inte psykopater vara rationella, men mitt val hade varit ett helt annat.

Jag skulle nog inte kalla den här boken för spännande, inte om man med det menar nagelbitande. Det är mer en angenäm nivå. Den ena brottslingen vet man ju vem det är. Den andra vet man vem det inte är.

Silhuetten är, hittills, den bästa i serien, trenden att böckerna blir bättre och bättre håller alltså i sig. Handlingen är ganska enkel och det är väldigt underhållande. Det var med glädje jag såg att det finns sju delar, alltså tre till. Traditionen med Ingrid Bergman à la Christina Larsson kan alltså fortsätta i åtminstone ytterligare tre år.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har haft bank-ID i ganska många år nu och även flyttat det mellan datorer, men inte någon gång så har det räckt med att ha själva bank-id:t. Man måste alltid ange ett lösenord. Hur fick hon tag på det?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 98 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Silhuetten: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och DAST Magazine.