Hett i hyllan #312

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då tar vi ett kliv till början av oktober 2017.

Ole dole av M J Arlidge syntes på var och varannan bokblogg ett tag.

Jag blev nog nyfiken på den här direkt när jag såg den, första gången. Så många läste och gillade. Ändå dröjde det över ett år innan jag köpte den. Och nu har det nästan gått fyra år till, utan att jag har läst. Det är ytterst märkligt att jag fortfarande inte har tagit tag i den. Till vissa delar kan jag nog skylla på ett den länge låg i en hög på (nästan) golvet, tillsammans med en väldig massa andra böcker. Det gjorde det väldigt svårt att hitta det man letade efter. Nu kan jag inte längre skylla på det, för den har flyttat in i hyllan. Detta är första delen i serien om kriminalkommissarie Helen Grace och det har kommit ytterligare nio delar efter denna.

Så här står det på baksidan:

Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en revolver och en mobiltelefon.

Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet. Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.

Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner - arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.

Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas. När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.