Smakebit på søndag: Dödens märken

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Första jobbveckan efter semestern är gjord och det gick faktiskt ganska smärtfritt. Det har kombinerats med ett intensivt TV-tittande och precis som vanligt så kommer vi nog att sitta lite förvirrade i TV-soffan och undra vad vi ska titta på, nu när OS slutar. Precis som vi brukar göra. Tack och lov så är det bara ett halvår till vinter-OS... Hoppas vi väl i alla fall.

Jag har äntligen tagit tag i en bok som har stått i hyllan väldigt länge, Dödens märken av Veronica Roth. Jodå, den Veronica Roth, hon med Divergent. Det var en serie som jag verkligen tyckte om och det gjorde ju så klart att jag blev riktigt nyfiken på hennes nya serie, som Dödens märken är första delen i. Sedan dök det upp mängder av negativa tyckanden och jag tappade lite sugen. Dessutom ser boken ut som en tegelsten, men den har bara väldigt tjockt papper till sidorna så skenet bedrar. Nu är jag i alla fall igång.

Min smakebit är från sida 211:

"Följ mig", sa Otega när jag mötte henne utanför köket den kvällen. Hon höll kniven med vit tejp i handen. Hon hade hittat kvinnan som överföll mig.
    Jag fällde upp min huva och följde efter henne. Jag var ordentligt täckt. Mina byxor var nerstoppade i stövlarna, ärmarna på min jacka täckte händerna och jag hade en huva djupt nerdragen i pannan för att inte bli igenkänd. Alla shoteter visste inte hur jag såg ut, eftersom mitt porträtt inte syntes på varenda offentlig byggnad som Ryzeks gjorde, men så fort folk såg flödesskuggor röra sig under min hud, förstod de vem som var jag. I dag ville jag inte bli igenkänd.