"Tsarens dotter" av Gill Paul

Författare: Gill Paul
Titel: Tsarens dotter
Genre: Drama
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret wife
Översättare: Annika Sundberg
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 oktober 2021




Första meningen: Det hade gått tjugonio timmar sedan Kitty Fisher lämnade sin man, och under den tiden hade hon rest 5 975 kilometer.

Baksidetext
1914. Tsarens rike håller på att gå under och familjen Romanovs framtid blir alltmer osäker. Storhertiginnan Tatiana är hemligt förälskad i officeren Dmitri och de drömmer om en gemensam framtid. När familjen fängslas och flyttas långt ut i Sibirien sätter Dmitri en våghalsig plan i verket för att rädda sin älskade.

2016. Kitty Fisher lämnar hals-över-huvud London när hon upptäcker att hennes man är otrogen. Hon åker till den lilla stuga i USA som hon nyligen ärvt efter sin gammelfarfar som hon aldrig kände. Där, på stranden, hittar hon ett halssmycke som kommer att leda henne till en djupt begraven familjehemlighet.

Min kommentar
Tsarens dotter kom som en överraskning från förlaget och har stått och blängt på mig från hyllan i flera år nu. Jag läste mängder av historiska romaner i min ungdom, men de har delvis tappat sin lockelse genom åren. Just den här boken gav mig dessutom vibbar av att vara en romance (många är de som faktiskt kallar den det, har jag sett nu i efterhand). Det som, till slut, vägde över för dess fördel är det ryska. Det har alltid lockat och passat mig väldigt bra. I år åkte boken upp på min Boktolva.

Jag börjar i slutet, vid författarens efterord, som är mycket intressant. Det visar sig att mycket av det som jag utgick från var helt hittepå är sant. En hel del av det andra skulle kunna vara det.

Boken börjar intressant och bra, sedan blir det mest samma sak hela tiden. Varenda sida fylls med hur Dmitrij suktar efter Tatjana och det blir för utdraget för mig. De här karaktärerna är så fullständigt känslostyrda och jag kan inte påstå att någon av dem agerar på ett förnuftigt sätt. Jag har väldigt svårt att relatera till den sortens människa, men i det här fallet så kan jag åtminstone föreställa mig det. Andra halvan så händer det något igen. När jag slipper den himlastormande kärleken så suger boken tag i mig på riktigt. Jag kan knappt lägga ifrån mig boken.

Eftersom det är en britt som har skrivit boken så slipper man alla dessa extra efternamn som ryssar hade/har. Det underlättar att de heter samma hela tiden. Vissa saker känns förvånansvärt aktuella. Som det här med att den rika, naiva eliten inte har koll på verkligheten. Där har det inte förändrats så mycket.

Det är en mycket mörk och mycket tragisk historia som spelas upp på sidorna. Det känns lite otäckt att läsa om deras kärlek och framtidsplaner när man har facit. Eller har man det? Och alltså, det här med att döma andra utan att ha hela historien... varför gör folk det?

Jag tycker om Tsarens dotter överraskande mycket. Andra halvan är en solklar fyra. Kanske borde jag återvända till historiska romaner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,18 i genomsnitt (beräknat på 42 337 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Tsarens dotter: Johannas deckarhörna, Bokmalen.nu och och dagarna går.