Sidor

måndag 13 december 2021

Film: Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings (2021)

Titel: Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings
Originaltitel: Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings
Genre: Äventyr
Regissör: Destin Daniel Cretton
Manus: Dave Callaham
Skådespelare: Simu Liu, Awkwafina, Tony Leung Chiu-wai, Michelle Yeoh, Meng'er Zhang
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 19 november 2021




Handling
Shang-Chi har tränats till att bli lönnmördare av sin pappa. Xu Wenwu fick för mer än tusen år sedan tag på tio arm-ringar som ger honom gudakraft och evigt liv. Xu Wenwu har använt sin kraft till att få makt och har byggt upp en mäktig armé. Men en dag får han höra om en magisk by som finns i en annan dimension men som går att ta sig till, fast det är mycket svårt. I denna magiska byn finns uråldriga djur och varelser med gudomliga krafter. Xu Wenwu vill ta sig dit.

Shang-Chi är Xu Wenwus son och har tränats till att bli lönnmördare. Han vill dock inte gå i sin pappas fotspår, under ett uppdrag rymmer han till USA, där han jobbar som bilvakt vid ett hotell. Han trivs med sitt enkla ansvarslösa liv och har kul tillsammans med sin arbetskamrat och kompis Katy. Men en dag tvingas han ta itu med sitt förflutna och sin pappa.

Min kommentar
Jag hade så klart sett att Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings gick på Disney+, men jag kände mig högst tveksam till att se den. Ända tills @kajsa_reads skrev om den på Instagram. Då åkte den direkt upp på listan och nästkommande fredag var det dags att se den.

Det tog inte många minuter förrän jag kände att "åh nej, säg inte att detta är ännu en Crouching Tiger, Hidden Dragon". En film jag faktiskt inte klarade att se färdigt. Att springa i trädtoppar och rusa rakt upp för väggar är inte något som funkar för mig. Det här blir inget alls åt det hållet. Jag är inget egentligt fan av vare sig kampsport eller Marvel, men detta funkar förvånansvärt bra.

En väldigt bra sak, som jag uppskattar mycket är att kineser pratar kinesiska med varandra (ja, jag kallar det kinesiska, jag är inte så bevandrad i språket så jag kan säga om det är mandarin eller något annat). Det är något som underlättar för mig när jag tittar, då vet jag liksom vem som är vem och jag slipper höra engelska med en usel brytning. Ett halv poängs påslag för det. Dialogen är rapp och oftast rolig och det händer massor. Även i bakgrunden och då många gånger roliga saker.

Filmen är nästan lika mycket ett familjedrama som en kampsportfilm. Här finns något för alla och många filmreferenser, tycker jag. Lite Gremlins (Morris, som inte helt otippat blir min omedelbara favorit, är ganska lik Gizmo), lite Harry Potter (dementorerna), lite Speed (skenande buss), lite Star Wars (far- och sonrelation som gått snett) och en massa annat som jag redan har glömt. För att inte tala om den där scenen med Trevor där han pratar om Apornas planet. Den fick mig nästan att bryta ihop.

Mycket av det som händer är datorgenrerat och jag tycker det är snyggt, fräckt och hör till genren. Det enda som eventuellt blir lite för mycket är draken. Ändå är det människorna som är det viktiga här och alla gör ett riktigt bra jobb. Med ganska små medel, som blickar och miner, förmedlar de mer än alla fräcka effekter tillsammans. Kampscenerna är lite väl många och extremt koreograferade. Då tröttnar jag lite, trots att det är snyggt och nästan mer liknar dans än slagsmål.

Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings är lite för lång, men jag kan inte påstå att den någon gång blir tråkig. Den är otroligt snygg och jag blir kungligt underhållen. Och missa inte de extra scenerna i och efter eftertexterna.



Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 295 518 betyg).
IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 190 409 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar