Smakebit på søndag: Carpe fucking diem

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har vi varit i Växjö, på en liten mini-semester. Det är aldrig fel att komma hemifrån lite och njuta av hotellfrukost. När sambon är med så blir det tyvärr inte så mycket lästid (och så har det ju varit en del på OS också). Det är ju på tåget då, som det blir tillfälle att läsa och där sitter jag ju ett par timmar i dag.

Boken jag läser nu är månadens bok i Feelgood-Kollektivet, Carpe fucking diem av Sofie Weidemann. Den har sannerligen inte levt upp till något som kan kallas feelgood så här långt, men den är bra.

Min smakebit är från sida 128 i e-boken:

Det ligger femton stenar i en hög på piedestalen bredvid porten till trädgården, en för varje dag. Hanna ska just lägga dit en till när hon får syn på den. Alldeles stilla ligger den under en av rosenbuskarna. Tassarna uppdragna under kroppen, som om den dog mitt i ett språng. Dog mitt i livet.
     Hon lyfter försiktigt upp den och håller den i sina grova trädgårdshandskar. Det ser obekvämt ut mot den mjuka pälsen så hon tar av sig handskarna, en i taget.
    Ekorren är kall, och pälsen är oändligt mjuk. Kroppen på väg att stelna, men lederna fortfarande lite böjbara. Den ligger fridfullt i hennes händer. Svansen som är lika stor som resten av ekorren hänger slappt åt ena hållet.