Vi möts igen 2023

Något jag har märkt sedan jag startade den här bloggen är att gamla favoritförfattare får stryka på foten till förmån för nytt och spännande. För att inte tala om alla de författare som jag gillat efter att ha läst bara en enda ynka bok av dem. Den här utmaningen är till för att råda bot på det problemet.

I denna sjätte upplaga har jag valt författare som inte har speciellt mycket gemensamt. Ett par har jag läst många böcker av, de andra har jag bara läst en enda bok av. För någon är det tio år sedan jag läste författaren, för andra är det bara fyra år sedan, och allt däremellan. Fem av dem har jag längtat efter att läsa igen, en tar det emot ganska mycket att ge en andra chans.

De författare och böcker jag har tänkt mig är följande:
Karin Alfredsson (Skrik tyst så inte grannarna hör)
Karin Alvtegen (Fjärilseffekten)
Carin Bergfeldt (Fotografiet)
Kristin Hannah (Himmel över Alaska)
Cara Hunter (I mörkret)
Clare Mackintosh (Jag ser dig)

Finish That Series Challenge 2023

Jag har egentligen ingen koll på exakt hur många serier jag följer och jag har ingen lust att räkna dem heller, men jag vet att det är väldigt, väldigt många. Många serier påbörjas och gillas, sedan blir av någon outgrundlig anledning efterföljande delar stående olästa i hyllan. För köper dem gör jag ju. Jag gillar ju serier. Så kan man ju inte ha det. Eller hur?

Det här är faktiskt nionde året som jag kör utmaningen Finish That Series. Antalet oavslutade serier är oändligt så detta känns som en riktigt bra utmaning för mig.

Reglerna är följande:
1. Om hela serien inte är publicerad än så gäller det att läsa upp till den senast publicerade delen.
2. De delar som är utgivna vid årsskiftet är de som gäller. Om det släpps en ny under året så kanske den får vara med ett annat år.
3. Det är valfritt om mellannoveller ska räknas.
4. Serien behöver inte påbörjas under året, bara avslutas.
5. Serien måste ha minst två delar publicerade.

Jag har bara valt bland påbörjade serier på svenska. I två av dem saknade jag en del, men en fågel viskade i mitt öra att Tomten nog skulle komma med dem. De serier och böcker som jag tänkt mig är dessa:

Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen
#9. Natriumklorid

Fabian Risk av Stefan Ahnhem
#6. Den sista spiken

Rönning & Stilton av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
#7. Den barmhärtige samariten

Arrowood av Mick Finlay
#2. Morden i London

Ruth Galloway av Elly Griffiths
#13. Nattfalkarna
#14. Det låsta rummet

Berling & Pedersen av Maria Grund
#2. Dödsdansen

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
#7. Som man sår

Herkules av Mons Kallentoft
#8. Grissly

Malin Fors av Mons Kallentoft
#12. Himmelskriket
#13. Satanskäftarna
#14. Blickfångarna

Rebecka Martinsson av Åsa Larsson
#6. Fädernas missgärningar

Fjällbackaserien av Camilla Läckberg
#11. Gökungen

Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser
#6. Den sorgsne busschauffören från Alster
#7. Schack under vulkanen

Hagfors av Ninni Schulman
#7. Dagen är kommen

Ölandskvartetten av Johan Theorin
#5. Benvittring

En del serier dyker upp här för andra gången och kanske till och med tredje gången, detta är onekligen ett bra sätt att komma i fas. I år har jag återigen valt att ta med arton böcker och dessa ingår i smått fantastiska fjorton olika serier. Antalet serier som har blivit hängande i luften har blivit mer hanterbart nu och även antalet olästa böcker i respektive serie har ju uppenbarligen sjunkit ordentligt.

Boktolva 2023

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. Den går ut på att läsa böcker av tolv författare som man ännu inte har läst någonting av. I år är det gamla vanliga kravet, att boken även ska finnas i min hylla, tillbaka igen. För trettonde året så kör jag den här utmaningen.

Jag har en hel del olästa böcker av författare jag inte läst något av så det är en ganska komplicerad sak att plocka ut endast tolv stycken. Oftast försöker jag blanda genrer, men eftersom jag har flest inom den så kallade spänningsgenren så är det ofrånkomligt att det blir flest av den typen. Det här tycker jag ändå blev en ganska bra blandning. Och vilket startfält!

Detta är de tolv nya författare och deras böcker som jag tänkt ge mig på nästa år:

Susan Abulhawa (Morgon i Jenin)
Chimamanda Ngozi Adichie (En halv gul sol)
Maria Ahlqvist Ruokolahti (Bedragaren)
Sebastian Avindell (Dubbelexponering)
S A Cosby (Asfaltsland)
Blake Crouch (Dark matter)
Hugh Howey (Ull)
Eoweyn Ivey (Snöbarnet)
Emily St John Mandel (Station Elva)
Joyce Carol Oates (Karthago)
Siri Pettersen (Odinsbarn)
Ellen G Simensen (Tro mig när jag ljuger)

Har du läst någon av dem? Vad tyckte du?

Årets julklappsskörd

Som vanligt, skulle man nog kunna säga, så önskade jag mig bara böcker i julklapp i år. Tomten gjorde ett riktigt bra jobb och kom med samtliga böcker på listan förutom två. Detta torde också vara de sista nya böckerna som kommer hem till mig under 2022. Om jag inte skulle hitta någon i dag eller i morgon, men det har jag lite svårt att tro.

Det låsta rummet av Elly Griffiths är ett måste i min bokhylla och det är ju så klart även En saga av Stephen King. Allt av John Ajvide Lindqvist måste hamna i hyllan och det gäller ju Skriften i vattnet också, som tydligen var menad att bli en del i Milleniumserien. Det var ju en evig tur, för mig, att den inte blev det. Gökungen av Camilla Läckberg är elfte delen i Fjällbackaserien. En del som har dröjt i över fem år. Jag ligger efter i min läsning av Anders de la Mottes böcker, men det hindrar inte Bortbytaren från att hamna på min önskelista. Håkan Nesser är ännu en författare som jag vill ha allt av och En främling knackar på min dörr är den senaste. Hus av glas av Louise Penny är trettonde delen i den bästa serie jag någonsin har läst. Stuart Turton imponerade så på mig med sin förra bok att jag bara var tvungen att ha även Djävulen och det mörka vattnet.

Hett i hyllan #385

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ytterligare en bok inköpt på bokrean 2019.

Never let me go av Kazuo Ishiguro var kanske ett spontanköp, men ändå inte.

Ända sedan jag såg filmen som baseras på den här boken (redan 2011 faktiskt) så har jag tänkt att jag vill läsa den också. Jag minns det som att jag blev helt tagen av slutet. Som ju kanske är förstört nu för bokens del, men ändå. Sedan fick han ju Nobelpriset också, 2017, och det gör mig ju egentligen ännu mer nyfiken på boken. Eftersom jag ju faktiskt inte har läst något alls av honom så kanske han kunde vara ett fall för Boktolvan.

Så här står det på baksidan:

Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Råttjakten av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Råttjakten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 429
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead ground
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 december 2022




Första meningen: Mannen i Sean Connery-mask vände sig till mannen i Daniel Craig-mask och sa: "Apan Bertrand och katten Raton satt framför brasan i den öppna spisen och kollade på kastanjerna som rostades över glöden."

Baksidetext
Kriminalinspektör Washington Poe hotas av vräkning och måste i domstol försvara sin rätt att bo kvar i sitt älskade torp när han oväntat kallas till en bordell på en sjaskig bakgata i den lilla nordengelska staden Carlisle, där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.

Poe förstår inte varför man kopplar in honom. Han är specialist på att jaga seriemördare, ändå vill brittiska underrättelsetjänsten MI5 ha just honom och hans medhjälpare, dataexperten Tilly Bradshaw, till att leda mordutredningen. MI5 misstänker att någon tänker försöka sabotera det stundande toppmötet på det lyxiga herrgårdshotellet Scarness Hall. När Poe och Bradshaw undersöker den dödes bakgrund visar det sig att ingen av personuppgifterna de har om honom stämmer.

På mordplatsen saknas ett prydnadsföremål, en keramik råtta av samma slag som hittats även på en annan brottsplats. Poe nystar upp trådarna till en historia som tar sin våldsamma början i kriget i Afghanistan. Girighet och jakt på stulna antikviteter leder till avskyvärda svek och mord som ställer Poes och Tillys slutledningsförmåga på hårda prov.

Min kommentar
Det är väldigt sällan jag ber om recensionsexemplar nu, eftersom jag har så otroligt många olästa böcker som jag ju faktiskt vill läsa. Men sanningen är att jag ibland när ett litet hopp om att förlagen ändå ska skicka vissa böcker till mig. Råttjakten är en av de där böckerna som jag verkligen, verkligen hoppades skulle dyka upp som en överraskning. När den faktiskt gjorde det så var lyckan total.

Washington Poe, som är den ena huvudpersonen, är i sanning en favoritkaraktär. Han är precis som jag vill ha mina poliser - smart, tar ingen skit från överordnade (eller någon annan heller) och med ett hjärta av guld. Tilly, den andra huvudpersonen, är även hon en favorit - sanningssägare, obrottsligt lojal och en fena på teknik. Kombon är helt enkelt oslagbar och förmodligen det som gör den här serien så fantastisk.

För första gången så slår det mig att Poe är en mycket ensam människa. Inte ensam som i isolerad utan ensam som i utan nära och kära. Han har sin hund, Tilly och grannen. Och sitt jobb, förstås. Men det är allt.

Precis som vanligt så är det en hel hög karaktärer med här och, även det precis som vanligt, så är det inte ett dugg svårt att hålla isär dem. Jag vet inte hur karln gör, men han lyckas i alla fall. En del är så klart återkommande och jag hade önskat att Andrew Rigg, från Svart sommar, skulle ha varit med mer. Han blev ju en liten favorit i den boken. I stället så får vi träffa Melody Lee, från Regissören, igen och det är kul att få lära känna henne bättre.

Intrigen är mycket komplicerad och jag tror minsann att den går ihop. Jag känner mig inte lurad i alla fall. Förutom av den lilla detaljen att klurigheten hålls vid liv lite tack vare fula knep. Som att läsaren inte får veta saker som Poe ser på, till exempel, foton. Det här är något som brukar störa mig enormt mycket. Nu märker jag det, blir lite irriterad och sedan går jag snabbt vidare.

Något jag har lärt mig under läsningen av de här böckerna är att man aldrig kan vara säker på något och att varenda detalj som nämns är viktig. Exakt så vill jag ha det. Humorn (jodå, det finns) passar mig perfekt. Flera gånger så skrattar jag, eller kanske mer frustar. Oftast tack vare något Tilly säger eller gör. Det kan bli ganska dråpligt när någon är oförmögen att ljuga och inte känner till alla krångliga sociala koder.

Detta är en så bra serie att jag, ovanligt nog, är i fas i den. Det enda negativa med att läsa Råttjakten så snabbt efter att den har släppts är att jag nu får vänta så länge på nästa. Femte delen finns visserligen redan, på engelska, men jag hoppas verkligen att Modernista skyndar på med översättningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,48 i genomsnitt (beräknat på 3 254 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Råttjakten: DAST Magazine.

Kommande böcker januari 2023

Många utropstecken blev det i det här inlägget. Så väldigt många måste-böcker som släpps i januari. Och då har jag ändå varit mycket återhållsam. Hur ska jag få tid?

Som vi lekte av Ninni Schulman
Genre: Kriminalroman
Serie: Siljanserien (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2023-01-05
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
Sommaren 1983 släpps f. d. polisen Ingrid Wolt ut från kvinnofängelset Hinseberg. För att starta ett nytt liv slår hon sig ner i Dalarna. Hennes högsta önskan är att få tillbaka dottern Anna som bor i fosterfamilj, men då måste hon ha ett arbete. Eftersom ingen vill anställa en fängelsekund startar hon Siljans Spaningsbyrå och får snart sitt första uppdrag. Ett år tidigare försvann den 12-årige Mattias spårlöst. Enligt polisutredningen omkom han i en drunkningsolycka, men Mattias mamma vägrar acceptera förklaringen och ber Ingrid att ta reda på vad som hänt. Tillsammans med Benny, en bekant från Polishögskolan, börjar Ingrid nysta i fallet som kastar en mörk skugga över hela byn.

Åh! En ny serie! Måste ha!

---

Blodmåne av Jo Nesbø
Genre: Kriminalroman
Serie: Harry Hole (13)
Antal sidor: 541
Utgivningsdatum: 2023-01-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Harry Hole är i Los Angeles för att dricka sig till döds, efter att hans liv hemma i Norge slagits i spillror. Men han har en vän, en bedagad filmstjärna, som nu jagas av en knarkkartell som hon lånat pengar av. I Oslo står polisen handfallen efter att två kvinnor försvunnit från en kändisfest. När en av dem hittas mördad riktas misstankarna mot en känd fastighetskung, som till polisens stora förtret hyr in Harry Hole som privatspanare.

Tiden är knapp. I USA väntar kartellen, och i Oslo förbereder sig en gäckande hämnare för fler dåd. Ett team av vinddrivna existenser blir Harrys stöd i jakten på sanningen. Men de har inte mycket att gå efter, och snart skymtar blodmånen över staden.

En ny Harry Hole! Ett måste, så klart!

---

Djävulspakten av Max Seeck
Genre: Kriminalroman
Serie: Jessica Niemi (3)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2023-01-25
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Den kände finansmannen Eliel Zetterborg hittas mördad i sitt hem i Helsingfors. Hans företag har just tvingats till stora nedskärningar så initialt vänds polisens blickar mot anställda som har drabbats negativt. Men snart visar det sig att andra människor är hotade - hur hänger det ihop med Zetterborgs död?

Jessica Niemi låter sin kollega Jusuf Pepple ansvara för utredningen, vad ingen vet är att hon brottas med sina egna minnen från det förflutna ...

Jag är så nyfiken på den här serien.

---

Där döden väntar av Karin Fossum
Genre: Kriminalroman
Serie: Konrad Sejer (15)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2023-01-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En mamma hittar en teckning av en död flicka på sin sons rum. Samtidigt försvinner sextonåriga Gritt Zeeland. Hennes föräldrar tror att hon har sovit över hos en kompis, men två dagar senare hittas hon strypt i Svartlandsskogen. Kommissarie Konrad Sejer ska just ta sig an fallet när ytterligare en tonåring hittas mördad. Den här gången är det en pojke, som är så lemlästad att han är svår att identifiera. Två mord, men två helt olika tillvägagångssätt. Är det samma mördare? Och svävar i så fall fler i fara? Sejer ställs inför en komplicerad mordgåta med många möjliga förklaringar, samtidigt som rädslan för en seriemördare sprider sig i staden.

Den här serien har jag nästan tappat bort, eftersom jag blev besviken på del 11, 12 och 13. Vi får se om jag fortsätter.

---

Av mitt blod av Ruth Lillegraven
Genre: Thriller
Serie: Clara Lofthus (2)
Antal sidor: 330
Utgivningsdatum: 2023-01-10
Förlag: Sekwa Förlag

Från Bokus
Kort efter att hennes man Haavard dött, utnämns Clara Lofthus till Norges nya justitieminister. Hotbilden mot henne är skyhög, men hon säger ändå nej till förstärkt personskydd.

En månad efter utnämningen kommer Clara hem till ett tomt hus - sönerna är borta. Hon hittar en lapp: om hon pratar med polisen kommer pojkarna att dö.

Clara kastas nu in i en kamp mot klockan, och sökandet efter barnen tar henne tillbaka till hemtrakterna i västra Norge. Kan Clara hitta sina söner innan det är för sent?

Jag måste ha missat den här serien. Den låter intressant. Den är ju norsk ...

---

De ensamma av Anna Kuru
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 192
Utgivningsdatum: 2023-01-17
Förlag: Modernista

Från Bokus
Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensligt beläget hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men ansvaret för familjen vilar på hennes axlar. Med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt. På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats.

Åh! Ännu ett måste!

---

Den sjunde kretsen av Tony Fischier
Genre: Kriminalroman
Serie: Niklas Ragnvik (3)
Antal sidor: 550
Utgivningsdatum: 2023-01-19
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
En man försöker ta sitt liv, men räddas i sista stund av förbipasserande. En högt uppsatt polisman hittas mördad. En tredje man dör under fasansfulla former i centrala Göteborg. Och det är bara början ...

Niklas Ragnvik och hans kollegor hinner knappt börja utreda ett mordfall förrän nästa påträffas. Vad är det som pågår och vad är det för ett märkligt ordenssällskap som dyker upp i flera av vittnesmålen? Ragnviks flickvän, privatdetektiven Maxine Adlerkrantz får ett fall av mer personlig karaktär när hennes egen pappa blir utsatt för ett brott. Maxine och pappan har tidigare haft en skakig relation, kan detta vara vägen mot försoning?

Hamnar automatiskt på listan, eftersom den utspelar sig i Göteborg.

---

Slottsmorden av Erika Rockborn
Genre: Kriminalroman
Serie: Alicia Lundberg (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-01-21
Förlag: Hoi Förlag

Från Bokus
Under en visning på Tjolöholms slott utanför Göteborg hittas en av guiderna död. Har hon hoppat eller har någon knuffat henne? Av en tillfällighet befinner sig kriminalinspektör Alicia Lundberg och hennes nya kollega Elsa på slottet och snart har deras team för grova brott kopplats in.

Samma kväll som Alicia firar sin trettioårsdag sker ett nytt mord, även detta på ett slott. Det visar sig att slottsmiljön inte är enda sambandet mellan fallen - en silverberlock påträffas på båda mordplatserna. Är det verkligen en slump? Vem är det som gäckar polisen och varför har två till synes oskyldiga människor mist livet så brutalt?

Samtidigt som teamet arbetar intensivt med att lösa mordgåtorna börjar Alicias liv falla på plats efter den tuffa utredningen av de mördade författarna året innan. Hon börjar dejta en gammal kärlek, men det är något som inte stämmer i hennes omgivning. Tvivlen sätter in, kan hon lita på sig själv eller börjar den tidigare stressen sakta visa sig?.

Ännu en göteborgsk deckarserie alltså.

---

En av fyra av Jessika Devert
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 437
Utgivningsdatum: 2023-01-25
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Eva är närmare sextio år och nybliven chef för biblioteket. Hon verkar ha ett till synes lugnt och trevligt liv med maken, men ingen vet att hon en gång i tiden flydde Blomdala. För Malin är familjen det viktigaste och hennes liv är i det närmaste Instagram-perfekt. Men hennes man har ingen aning om att hon ibland fantiserar om en annan. Märta är den alternativa tjejen som äntligen träffat kärleken på Tinder. Men känner hon honom verkligen? Städerskan Sadiha drömmer om att ta plats och om andra arbetsuppgifter, men motarbetas av sin familj. Ska hon våga ta chansen till ett nytt liv?

När Eva börjar riva ner de hierarkiska murarna på biblioteket kommer de fyra kvinnorna allt närmare varandra. Men det sätter farliga bollar i rullning ...

Ännu en måste-bok.

---

Lögnaren av Monica Rehn
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-01-25
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Den framgångsrike författaren Fabian Hammar och hans nya hustru Amanda bor centralt i Stockholm, och utåt sett har de allt. När Fabian får ett brev där han anklagas för våldtäkt av den anonyma avsändaren tror han att ännu en galen stalker dykt upp, men i brevet finns besvärande detaljer som väcker hans tvivel om vad som egentligen hände på hotellet i Visby förra sommaren.

Våldtäktsanklagelsen når medierna och drevet tar fart. Omvärlden måste välja sida. Men anklagelsen är bara början, och när Amanda plötsligt försvinner vid ett midsommarfirande ökar misstankarna mot Fabian. Hur han än bedyrar sin oskuld förvandlas han till en enda sak: Sveriges mest hatade man.

Samtidigt får vi följa en kvinna i hans närhet som en gång i tiden levde ett helt annat liv. Vem är hon? Hur långt är hon beredd att gå för att nå sina egna mål?

Gillade hennes förra bok så denna vill jag läsa.

---

Hotellet av Sarah Pearse
Genre: Kriminalroman
Serie: Elin Warner (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2023-01-31
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Utanför Devons kust i sydvästra England ligger ön Cary Island. Men den är mer känd som Dödens klippa. Förr i tiden härjade en seriemördare där och ryktet säger att ön har en förbannelse över sig. Nu har det öppnat ett lyxhotell på ön, en retreat som inbjuder till rekreation och vila. För vissa blir dock vilan evig.

När en kvinna hittas död på stenarna under yogapaviljongen kopplas kriminalaren Elin Warner in. Det visar sig snart att den döda kvinnan inte skulle ha varit på ön över huvud taget. Och när en till person dör under en mystisk dykolycka kort därefter står det klart att dödsfallen inte är en slump. Någon på hotellet är ute efter hämnd. Elin måste hitta mördaren, och det fort, innan öns blodiga historia upprepar sig ...

Jo, jag var ju nyfiken redan på hennes förra bok, så atte ...

---

Fallet från Eden av E P Uggla
Genre: Science fiction
Serie: Eden (2)
Antal sidor: 220
Utgivningsdatum: 2023-01-03
Förlag: Bonnier Carlsen

Från Bokus
Livet bland eliten i Eden är över för Ava. Hon har flyttats ner till Getsemane. Där kallas hon för "En fallen ängel", och det är inte en komplimang. Om tillvaron i Eden handlade om intelligens, är allt i Getsemane fokuserat på träning och fysisk aktivitet.

Ava tvingas anpassa sig samtidigt som hon försöker hitta och befria vännerna Yasmin och Kenji, som bestraffats hårdare än hon.

Men snart inser hon att allt de lär sig i Getsemane syftar till en enda uppgift: Att gå ut i det som finns kvar av den verkliga världen och döda andra människor, med det egna livet som insats.

Äntligen! Första boken var ruggigt bra så denna är ett måste.

TV-serie: The handmaid's tale #2 (2018)

Titel: The Handmaid's tale
Originaltitel: The Handmaid's tale
Genre: Science fiction
Skapad av: Bruce Miller
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Elisabeth Moss, Yvonne Strahovski, Joseph Fiennes, Alexis Bledel, Madeline Brewer
Premiär: 2018-04-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO november-december 2022





Handling
Tant Lydia – modersfigur och monster i ett – lovade konsekvenser för tjänarinnorna som vägrade att stena sin vän till döds. Och konsekvenser blir det, i form av terror och tortyr. Men Offred/June åtnjuter ett visst skydd eftersom hon är gravid, och med hjälp av Nick får hon en chans att försöka rädda sig själv och sitt ofödda barn från Gileads fasor. Något lyckligt slut finns dock inte på horisonten, och jävligt bortom alla ord är det även för den homosexuella "könsförrädaren" och de andra olydiga "okvinnorna" som har skickats till de fruktade, förgiftade och koncentrationslägerliknande kolonierna för att dö, av hårt arbete eller sjukdomar.

Min kommentar
Det var nästan på året som jag tittade på första säsongen av The handmaid's tale och blev helt knockad. Tiden har gått väldigt fort, tror jag, för det känns inte alls som så längesedan. Andra säsongen har fler avsnitt, men slukades på lite drygt en månad. Trots att jag inte har så många tillfällen att se ett avsnitt.

Början av säsongen blir lite småseg, mest på grund av att avsnitten blir sönderhackade av tillbakablickar i de första avsnitten. Inte tillbakablickar som i saker vi sett tidigare, utan tillbakablickar som i så här hade NN det förut. Min vana trogen så verkar jag ha förträngt en del och jag förstår inte riktigt vilka alla är och inte heller deras inbördes relationer. Jag har antingen missat eller glömt. Det här ger sig dock. Och tar sig också.

Elisabeth Moss är fortfarande fenomenal, men jag blir mer än en aning trött på alla närbilder där hon står och ser tom/arg/trotsig/uppgiven ut. Efter ett tag så blev jag bara irriterad när det hände. Kanske inte det man ville uppnå. Alla är egentligen bra här, spelar på toppen av sin förmåga får man anta, men det är kul att se när Alexis Bledel visar att hon kan mer än att spela duktig plugghäst. Även Yvonne Strahovski är briljant.

Från att på riktigt ha avskytt Serena så blir det i den här andra säsongen mer tydligt att hon faktiskt är i (nästan) samma sits som June. Inte fullt så illa kanske, men tillräckligt. Det är så svårt att förstå att så många plötsligt blir någon helt annan. Som Fred, till exempel. Han verkade ju inte alls ha varit likadan innan allt blev ... bisarrt. En sak till jag verkar ha glömt är hur allt egentligen blev så här. Fick man veta det i första säsongen? Det kan ju inte ha skett över en natt, kan man tycka. Jag känner också lite skeptisk till att plocka någon från Kolonierna för att bli avelsmaskin. Strålning brukar inte vara så snäll mot reproduktionsapparaten.

Andra säsongen av The handmaid's tale slutar med, kanske inte en cliffhanger, men med något som får mig att bli nyfiken på hur det ska fortsätta. Jag vet inte om jag förstår Junes val, eller kanske gör jag det, men det är inte så vanligt val. Alla som tycker annorlunda kan ju inte fly. Vem ska i så fall kämpa mot orättvisorna?

>

På TV Time har serien 9,72 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,4 i genomsnitt (beräknat på 237 658 betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Sista brevet från din älskade (2021)

Titel: Sista brevet från din älskade
Originaltitel: The last letter from your lover
Genre: Drama
Regissör: Augustine Frizzell
Manus: Nick Payne, Esta Spalding, Jojo Moyes (bok)
Skådespelare: Shailene Woodley, Felicity Jones, Joe Alwyn, Callum Turner, Nabhaan Rizwan
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | Frankrike
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 9 december 2022





Handling
Jennifer lever ett liv i lyx med sin välbärgade och inflytelserike make Laurence. Efter att en olycka, som får henne att tappa minnet, kämpar hon med att hitta tillbaka till vem hon är. En dag hittar hon gåtfulla kärleksbrev gömda i sitt hem. De passionerade meddelandena avslöjar hennes olyckliga kärleksaffär med utrikeskorrespondenten Anthony O’Hare och leder till att hon till slut upptäcker sitt sanna jag. Jennifers historia flätas samman med Ellies, en journalist i nutida London. Ellie fängslas av de upphittade kärleksbreven från en svunnen tid och hennes försök att pussla ihop breven, med hjälp av arkivarien Rory, tar henne på en resa som väver samman de båda kvinnornas liv för alltid.

Min kommentar
Det var ju ett tag sedan jag hade en helkväll ensam hemma, men nu kan man ju återigen ha julfester och den här fredagen var sambon på sin. Jag funderade ett tag på vilken film jag skulle se och när jag upptäckte att Sista brevet från din älskade bara skulle visas i några dagar till så blev valet mycket enkelt.

Jag har än så länge inte läst en enda bok av Jojo Moyes, men detta är den andra filmatiseringen jag ser. Och det är nog ändå så att det bor en liten romantiker i mig. Djupt begravd och lite bortglömd. Den visar sig egentligen bara vid just den här typen av historia; kärlek som sträcker sig över årtionden.

I själva verket så är det två kärlekshistorier här. De är helt olika och jag tycker om dem båda två, fast på olika sätt. Den "gamla" är mest berörande och den "nya" är intressant att följa början av.

Faktum är att det är tre trådar här, två stycken då och en nu. Det blev ibland lite förvirrande med hoppandet mellan dem och då speciellt de två då-trådarna. Oftast var det ändå tydligt i vilken man för tillfället befann sig.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så gick jag igenom skådespelarna i filmen och det var ju rena stjärnkavalkaden här. Dock verkar jag ha drabbats av något slags minnesläcka för jag kände inte igen någon av dem. Shailene Woodley har jag sett i massor av filmer och jag har för mig att jag har tyckt att hon varit bra, men här tycker jag att hon känns lite stel och inte naturlig. Nu kan ju det i och för sig vara meningen. Även Tatum Turner har jag sett i en del och Felicity Jones är ju också ganska välkänd. Hennes karaktär gillar jag. Hon är så upptagen med någon annans romans att hon inte märker vad som händer i hennes eget liv.

Det jag tar med mig från den här filmen är ett citat från karaktären Ellie: I don't think being afraid to try is a good enough reason for anything. Det är en inspirerande mening och jag ska verkligen försöka tänka på det när jag ställs inför svårare val.

Sista brevet från din älskade är väldigt förutsägbar, i båda trådarna, men det hindrar inte alls att jag blir berörd. För det blir jag. Det var väldigt nära att filmen fick en fyra i betyg, men jag inser att den inte alls lever upp till det första kriteriet jag har för det betyget; att jag vill se den igen. Och det är omöjligt för mig att tycka att otrohet är något romantiskt. Oavsett omständigheter.



På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 26 818 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 18 417 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Institutet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Självaste juldagen. Dagen då man får leka med sina julklappar 🙂 För min del är det mest (endast, faktiskt) böcker. Så de ska registreras i det fina bokprogrammet i dag. Gårdagen firades hos sambons familj, med ett stort manfall på grund av sjukdom. Tyvärr så hade både barnfamiljen och Tomten blivit sjuka. Men det var i alla fall fler än de senaste två åren, då det bara varit sambon och jag.

Jag var lite trött på fluff och mys, efter två julromaner så jag plockade upp Stephen Kings Institutet, som jag började läsa i torsdags. Den har jag hört väldigt mycket bra om. Tyvärr så har det ju inte blivit så mycket läsning de här dagarna, det har varit fullt av annat som ska göras, men nu borde jag kunna få ägna mig åt det i några timmar.

Min smakebit är från sida 179:

    Det här var ingen dröm, det hände verkligen, och att ta sig härifrån kändes inte längre tillräckligt. Det där hårda i honom ville mer. Det ville avslöja hela gänget av kidnappare och barnplågare, och Zeke med sin slemmiga ändtarmstermometer. Det ville få hela Institutet att rasa samman över dem, som Simson hade fått Dagons tempel att rasa samman över filistéerna. Han visste att det här bara var ett tolvårigt barns hätska, vanmäktiga önskedröm, men det var inte desto mindre vad han ville, och fanns det något sätt för honom att åstadkomma det, så skulle han göra det.
    Som hans far brukade säga var det bra att sätta upp mål. De kunde hjälpa en genom svåra tider.

Bok: Everland av Lars Göran Persson

Författare: Lars Göran Persson
Titel: Everland
Genre: Thriller
Antal sidor: 382
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 december 2022




Första meningen: Ellika Kolbsmayr flyttade försiktigt det ena benet från dess placering över det andra och såg noga till att inte silkesstrumpan fastnade i vecket som bildades i mötet mellan hennes avslappnade fot och den lite för stora svarta sko som satt på densamma.

Baksidetext
Det är krigsvåren 1944. Nazityskland är i färd med att tillverka en atombomb när deras tungvattenfabrik i Norge förstörs av de allierade. Men tyskarna har redan flyttat verksamheten. De har även gjort en sensationell upptäckt. Möjligheten att konstruera bomben och vinna kriget verkar nu avsevärt enklare.

En brittisk spion i Berlin har avslöjat hemligheten och både England och Tyskland har skickat ut agenter för att säkra den.

Nioårige Tor och hans mamma Sigrid är också på väg. Till Gäddsjö i nordvästra Jämtland för att börja på ny kula. Tor och hans nyfunne vän Valdemar träffar där på en störtad och sårad engelsk officer. De, och inte minst Sigrid, tar hand om honom.

Kriget kryper allt närmare, och någonstans vid den norsk-svenska gränsen drar det ihop sig till en avgörande kraftmätning, ett ögonblick då allt ställs på sin spets.

Min kommentar
Jag skulle nog våga påstå att jag har läst min beskärda del av böcker om andra världskriget (till och med lite för många, kan jag tycka). När Everland ramlade ner i brevlådan så kan jag nog inte säga att den lockade speciellt mycket. Men jag gillar inte att ha recensionsexemplar olästa, oavsett om jag har bett om dem eller ej, så i år tog jag med boken i min Boktolva.

Först och främst så bara älskar jag titeln på boken, nu när jag vet vad den syftar på. Så fyndigt. Men så är jag också, från barnsben van vid direktöversättningar av ortsnamn/områden. Som till exempel ön Elevator Nobody.

Egentligen är det inte så många inblandade, men nästan alla har en egen tråd. Det hoppas en del mellan dem, men det blir ändå inte särskilt svårt att hålla isär dem. Jag brukar inte vara så glad i barn som berättare, men Tor är kul att läsa om. Speciellt då om hans vänskap med Valdemar. Hur rolig och intressant Tor än är så gör hans tråd mig ibland mycket förvirrad. Händer det verkligen eller är det bara i hans huvud?

Ovanstående för mig osökt in på hur lämpligt det är att ta med ett övernaturligt inslag i en bok med det här temat. Jag känner mig mer än skeptisk. Om man måste ta till det för att lösa att vissa saker finns när de behövs så borde man kanske ta sig ytterligare en funderare. Om man plockar bort det övernaturliga så faller hela plotten som ett korthus. Jag känner mig också lite tveksam till den "romantiska" delen. Den hade sannerligen inte behövts och den gör inget alls för historien.

Språket är ibland lite tillkrånglat. Kanske kan man till och med kalla det pretentiöst, men oftast så tycker jag att det funkar bra. Eventuellt kunde boken ha mått bra av lite mer av en redaktörs rödpenna. Se till exempel boken första mening här ovanför.

Den norska tungvattenfabriken har jag ju hört mycket om. Både läst och sett faktiskt. En intressant del av den skandinaviska historian, men en skamfläck för Sverige. I min mening. Om man vill läsa mer om händelsen som bara nämns i en bisats i början av boken så kan jag rekommendera mini-serien Kampen om tungvattnet. Den går på både C More och Disney+.

Om jag bortser från de förhållandevis få punkterna jag har invändningar mot så är Everland en riktigt bra historia. Genren är lite svår att få till, men jag skulle inte kalla den för spionthriller. Den är väldigt mycket mer än så.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 13 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Everland: Mina skrivna ord, Lenas böcker och annat och DAST Magazine.

Läsplanering januari 2023

Det är snart ett nytt år och det är dags att ta tag i utmaningarna för 2023. I januari går jag all in och väljer fyra böcker som samtliga ingår i mina olika utmaningar. Det känns bra att starta med en spurt. Dessa utmaningar är, för övrigt, än så länge inte kända för någon annan än mig, men de dyker upp årets sista dag.

• Dödsdansen av Maria Grund. Finish That Series.
• En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Boktolva.
• Himmelskriket av Mons Kallentoft. Finish That Series.
• Jag ser dig av Clare Mackintosh. Vi möts igen.

Hett i hyllan #384

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en bok inköpt på bokrean 2019.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell har jag hör mycket gott om.

Jag ska inte säga att jag skäms över att den hör boken fortfarande är oläst (däremot skäms jag nog faktiskt lite över att Torka aldrig tårarna-trilogin än så länge står oläst), men lite förvånad är jag allt. Jag har läst hans trilogi En komikers uppväxt och den var rent magisk. Hemsk, sorglig och, faktiskt, även rolig. Inget jag vet talar för att den här boken inte skulle vara likadan. Kanske ett fall för Vi möts igen 2024 (2023 är tyvärr fulltecknad)?

Så här står det på baksidan:

Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Defekta superhjältar av Hans Olsson

Författare: Hans Olsson
Titel: Defekta superhjältar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 243
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Zakuli Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2022




Första meningen: Veronika snurrade skeptiskt pillerburken i handen.

Baksidetext
De spruckna pillren från hemsidan ger förvisso superkrafter, men på köpet även oväntade bieffekter.

Smala Sussie kan bli smal som ett papper, förutom när vissa kroppsdelar inte följer med in i 2D-världen. Ludo pratar med stenar, fast ibland också asfalt och det är inte särskilt angenämt. The Hang Man kan framkalla dödliga tentakler, men han avskyr när de ser ut som färgglada polkagrisar. Borealis tror han kan framkalla ett förförande norrsken, men när himlen förmörkas är det inte ett väderfenomen som dyker upp.

De blir alla kontaktade av Waste Disposal, som har storslagna planer. Men vad menar hon egentligen när hon säger att hon vill förändra allt? Är det för bra för att vara sant?

Min kommentar
För fyra år sedan (jösses, vad tiden går) läste jag Hans Olssons Museion och den passade mig väldigt bra. Därför blev jag glad när han mejlade mig och frågade om jag ville läsa hans nya bok, Defekta superhjältar. Lite skeptisk blev jag, med tanke på temat. Superhjältar är inte riktigt min grej, men vi kom överens att jag skulle testa.

Det är lite oklart för mig vilken målgruppen är, men tydligen så är den klassad som barn/ungdom. Här finns dock en del exploderande människokroppar, så alltför små ska nog barnen inte vara. Enligt mig så bör de även vara så stora att de klarar att fundera lite över vad tanken med historien är. Jag vet inte ens om jag kan klura ut det. För mig är det lite oklart vad författaren vill förmedla. Jag vet inte ens om han tycker detta är en bra eller dålig idé.

Idén att skapa superhjältar som är lite defekta, i betydelsen att deras krafter inte riktigt fungerar som förväntat, är helt klart en bra idé. Och annorlunda. Det finns så många olika anledningar och drivkrafter till att bli en superhjälte. Alla verkar vara med, från de som känner sig ensamma och missförstådda till de som bara är ute efter världsherravälde. Däremellan finns de som tycker att de ska förbättra världen, Till vilket pris (för andra då) som helst. Förvånansvärt ofta så blir ju tyvärr självutnämnda världsräddare själva det de har kämpat mot.

Det finns en del detaljer som jag inte är riktigt med på. Ibland känns det lite som att logiken brister, men detta är ju hittepå och behöver inte följa några naturvetenskapliga lagar. Däremot så vet jag med bestämdhet att jag blir lite lätt förbryllad över slutet. Eller kanske mer slutresultatet. Jag vill ogärna spoila något, men jag tycker nog att hela biten med vad som faktiskt händer när *detta* händer liksom sopas under mattan. Det låtsas liksom inte om att många saker inte är återställningsbara under de här förutsättningarna.

Defekta superhjältar går nog att läsa på flera olika sätt, men jag tycker att det är en tragisk historia med sorgliga människoöden. Och jag saknar den humoristiska ton som beskrivningen antyder. Superhjältar kräver, enligt mig, humor, men det här är onekligen en intressant berättelse. Oavsett hur man väljer att läsa den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade inga betyg alls.
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Defekta superhjältar: Jag kan inte hitta någon.

Tisdagstrion: JUL

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: JUL (en boktitel eller författare på varje bokstav))

Det här blev lite klurigare än vad det behövde vara. Jag vill ju gärna ha med en King-bok i varje tema och här hade jag kunnat haft en på varje bokstav. Men det blir lite för bra, även för mig 🙂

1. Jag vet var du bor av Claire Kendal gjorde mig helt paranoid. En psykologisk thriller som passade mig väldigt bra.

2. UR av Stpehen King är en novell om en Kindle. Från början fanns den till och med bara i det formatet, men jag lyckades hitta den som pdf. Numer finns den även som ljudbok. En av Kings allra bästa noveller. Och nej, det är inte skräck.

3. Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser är en tvättäkta Nesser. Skulle man kunna säga. Med allt vad det innebär.

Film: I believe in Santa (2022)

Titel: I believe in Santa
Originaltitel: I believe in Santa
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Alex Ranarivelo
Manus: John Ducey
Skådespelare: Christina Moore, John Ducey, Sashin Bhatt, Lateefah Holder, Matthew Glave
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 90 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 december 2022





Handling
Lisa har dejtat Tom i fem månader när hon till sin fasa inser att han fullkomligt älskar högtiden hon avskyr. Är det dags att ge julen en andra chans?

Min kommentar
Den här fredagen var det nära att inte bli någon julfilm. Eller film alls, faktiskt. Vi befann oss på hotell och wifin var så dålig att den hela tiden kopplade ner. Sambon kollade hur mycket mobildata han hade och bestämde att det gott och väl räckte till en film. Vi tog första bästa i listan och det råkade vara I believe in Santa.

Som julfilm gör den sig ganska bra, om man tittar på de yttre attributen. Som massor av julpynt, snö och juliga aktiviteter. Till detta kommer en helt annan sida, som jag nog inte sett i någon annan film. Någonsin. Budskapet är högt och tydligt. Nästan för tydligt.

Lisa vill gärna vara en öppen och inkluderande person, men det ställs på sin spets och hon visar vem hon egentligen är. En ganska inskränkt och fördömande person. Lisas dotter tycker jag nog bara synd om. Alla barn förtjänar att få fira en riktig jul. Tom ... ja, vad ska man säga om honom. Det är i sanning svårt att ta in en fullvuxen person som tror på Tomten. Jag kan ju erkänna att Toms allmänna kärlek till besatthet av julen är lite för stor. Även för mig. Men man behöver ju faktiskt inte älska allt hos en människa. Både Lisa och Tom är i stort sett endimensionella och jag tycker nog egentligen mer om deras respektive sidekick. De verkar mer sympatiska.

Personligen så tycker jag nog ändå att det är lite överdrivet att göra slut med en i övrigt perfekt partner, bara för att han råkar tro på Tomten. Det handlar ju ändå om en enda månad om året. Det finns ju viktigare saker att bygga ett förhållande på. Som vanligt så ligger väl den önskvärda nivån på julfirande någonstans mittemellan. Lite kuriosa ... Lisa och Tom har inte någon speciell kemi, ingen som alls förklarar det som händer i slutet. För mig så hade det varit mer troligt att Tom och hans kompis Assan hade varit ett par. Det visar sig att de som spelar Tom och Lisa faktiskt är gifta i verkligheten. John Ducey, som spelar Tom, har också skrivit manus. Lisas anledning till att avsky julen är nog den mest krystade jag någonsin har hört.

Att jämföra Tomten med religion är nog högst ovanligt och en aning kontroversiellt. Jag förstår liknelsen och faktum är att jag sa det till sambon, till och med innan det dök upp i filmen. Ja, det är väl egentligen nästan samma sak och ingen begär några bevis för att det finns en Gud. En invändning mot Tomtens existens skulle ju kunna vara att om han fanns så skulle det finnas miljontals inlägg i sociala medier om att oförklarliga julklappar har dykt upp under granen. Men, men ...

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker om I believe in Santa. Den svävar mellan att vara en magisk kombination av galen ambition på berättande och bisarrt äkta sentimentalitet. Det finns mycket att invända och även mycket att applådera. Äsch, se den själv om du är nyfiken.



På Letterboxd hade den 1,6 i genomsnitt (beräknat på 1 681 betyg).
På IMDb hade den 4,5 i genomsnitt (beräknat på 1 164 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Christmas with you (2022)

Titel: Christmas with you
Originaltitel: Christmas with you
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Gabriela Tagliavini
Manus: Paco Farias, Jennifer C Stetson, German Michael Torres
Skådespelare: Aimee Garcia, Freddie Prinze Jr, Deja Monique Cruz, Gabriel Sloyer, Zenzi Williams
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 90 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 december 2022




Handling
Popstjärnan Angelina känner sig utbränd i karriären och flyr för att uppfylla ett ungt fans önskan i småstad utanför New York, där hon inte bara hittar inspirationen att återuppliva sin karriär utan också en chans till sann kärlek.

Min kommentar
Efter de fyra första julfilmerna så började jag komma ihåg att jag ofta blir lite less på jultemat. Och kanske lite uppgiven för de är ju inte alltid så bra. Trots att förra julfilmen vi såg överträffade våra förväntningar så var det inte med särskilt stor förhoppning som vi satte igång Christmas with you.

Det var knappt jag vågade tro det och helt klart vågade jag inte säga det, men bara en bit in i filmen så kändes det som att det här kunde bli riktigt bra. Vid ett tillfälle utbrast jag till sambon "Gud vad bra jag mår av den här". Helt klart den bästa julfilmen, så här långt, i år.

Här finns alla ingredienser som behövs. Bland annat så är julpyntet på en helt ny nivå, det är på riktigt obscent mycket julpynt, till och med fula jultröjor. Dessutom finns det både sång och dans, till och med en latino-jullåt. Bara det får det att spritta i fötterna.

Vad filmen däremot inte har är tramsiga missförstånd som lätt kunnat undvikas om folk bara pratat med varandra. Ett extra plus får filmen för att rivaliteten övergick till kvinnor som stöttar varandra. Det finns så mycket glädje och värme här och mycket av det som egentligen är viktigt här i livet. Och nej, det är inte kändisskap.

Karaktärerna här är så charmiga, i alla fall de flesta; pappan, dottern, mostrarna, den personliga assistenten. Jag tycker det var bra kemi mellan samtliga (som skulle ha kemi). Speciellt far- dotterrelationen var hjärtevärmande.

Förvånansvärt många verkar förvänta sig nyskapande och fräscht när de tittar på en jufilm. Det gör inte jag. Egentligen inte annars heller. Allt behöver inte alltid vara nytt och fräscht. Ibland räcker det med värme och charm. Faktum är att filmen är nyskapande, så till vida att den ju faktiskt helt saknar det framkrystade missförståndet som brukar vara inledningen till den mer ledsamma biten. Och att den har en jullåt som det låter latino om.

Christmas with you är ingen ny Love actually, men det kan mycket väl hända att jag ser den igen. Ta den för vad den är och förvänta dig inga storverk. Bara åk med och njut.



På Letterboxd hade den 2,2 i genomsnitt (beräknat på 7 415 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 4 899 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

TV-serie: Jag hatar julen #1 (2022)

Titel: Jag hatar julen
Originaltitel: Odio il natale
Genre: Komedi
Skapad av: Elena Bucaccio, Viola Rispoli, Silvia Leuzzi
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Pilar Fogliati, Beatrice Arnera, Fiorenza Pieri, Massimo Rigo, Sabrina Paravicini
Premiär: 2022-12-07
Produktionsland: Italien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28-39 min
Såg den på Netflix december 2022





Handling
Gianna, en ung sjuksköterska som är den eviga singeln, ljuger för sin familj om att hon faktiskt har en pojkvän för att slippa alla diskussioner om hennes kärleksliv. Problemet är att hon ska ta med den icke-existerande pojkvännen på familjens julmiddag. Hon har nu 24 dagar på sig att hitta en partner som hon kan ta med sig.

Min kommentar
Det finns ju faktiskt inte bara julfilmer, utan numer finns det även julserier och ja, jag tänkte väl att det kunde passa med en sådan också. När jag hittade Jag hatar julen på Netflix och såg att den var från Italien så var det inte mycket att tveka på.

När jag läste alla negativa recensioner av serien (efter att vi sett klart den) så stod det klart att detta är en re-make av den norska serien Hjem till jul. Som jag inte har sett. Eller egentligen inte en re-make, utan exakt samma serie. Fast på italienska. De som har sett den norska verkar avsky den här versionen. Själv uppskattar jag den mycket.

Serien utspelar sig i Venedig, av alla ställen. En stad som jag varit i två gånger och som inte direkt lockat till återbesök (inte ens efter första gången). Efter att ha sett de här härliga, nästan folktomma, bilderna från ett vintrigt Venedig så känner jag nästan lust att åka dit. I december. Nästan.

Jag gillar verkligen karaktären Gianna. Hon verkar vara en genuint god människa, som verkligen bryr sig om och faktiskt ser andra. Förutom att hon förefaller totalt blind för de som skulle kunna vara mannen i hennes liv. Hon verkar tro att man bara hittar Honom om man letar. I själva verket så är det ju precis tvärtom. Gianna är dessutom självständig och nöjer sig inte med första bästa. Inte ens om han är snuskigt rik. Jag kan lätt relatera till Gianna. För mig var det nästan likadant och jag träffade min sambo när jag var 32. Då hade jag i flera år umgåtts med tankarna på att helt enkelt "hyra" en +1 på vissa fester.

Gianna hade fyra, sinsemellan mycket olika, kavaljerer att välja på, som jag ser det. En av dem gick i alla fall helt bort, i en härlig liten vändning. Den såg jag inte alls komma. Jag hade ingen aning om vem av de andra det skulle bli. Slutet vet jag inte vad jag ska säga om. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar det eller ej.

I mina ögon så är Jag hatar julen väldigt italiensk och det är inte direkt någon smickrande bild vi får av italienska män, i allmänhet. Humorn passar mig, oftast, och jag tror att jag vill se en andra säsong av serien. Och kanske kommer jag att titta på det norska originalet också.



På TV Time har serien 9,48 i genomsnitt.
På IMDb har serien 6,2 i genomsnitt (beräknat på 594 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Your Christmas or mine? (2022)

Titel: Your Christmas or mine?
Originaltitel: Your Christmas or mine?
Genre: Komedi
Regissör: Jim O'Hanlon
Manus: Tom Parry
Skådespelare: Asa Butterfield, Cora Kirk, Alex Jennings, Angela Griffin, Daniel Mays
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 94 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 10 december 2022





Handling
Kvällen före julafton, efter att ha tagit farväl på Marylebone station inser Hayley och James att de inte vill vara ifrån varann en hel jul. De fattar det impulsiva beslutet att överraska varann och ta den andras tåg istället. Snön öser ner, och med den landar insikten att båda är instängda med den andras familj under julhelgen. Kan kärleken överleva när deras största hemligheter avslöjas?

Min kommentar
De här nyhetsbreven som kommer från de olika streamingtjänsterna vi har är verkligen guld värda. Jag har som målsättning att bara se årets julfilmer och det känns inte som att det har kommit så många och man (jag, alltså) kan ju tycka att det verkligen är dags nu. Därför blev jag glad när jag upptäckte en julfilm i ovan nämnda nyhetsbrev, från Amazon Prime Video. Det blev till att omedelbart se Your Christmas or mine?.

Som julfilm betraktad funkar den bra. Här finns både snö (hur trovärdigt är det egentligen med så mycket snö och kyla i de södra delarna av England?) och julpynt. I ena familjen till och med den önskade obscena mängden julpynt. Julstämningen är det inget fel på och det finns också en liten nypa julmirakel.

Filmen börjar väldigt bra, med den typen av humor som jag ser som brittisk. Sedan blev det lite för många slumpmässiga omständigheter för att få till den något skruvade julhelgen. Trovärdighet är ju dock inget som krävs i en julfilm. Egentligen. Tyvärr så medför det här också en aning för många förvecklingar. Då blir det lite mer pang på rödbetan-humor, åtminstone i andra halvan, och inte den brittiska lågmälda och ironiska som jag gillar. I vilket fall så skrattar jag ordentligt några gånger.

Det fanns en del som gjorde mig irriterad, som till exempel James oförmåga att berätta vem han är. Eller i alla fall vem han inte är. Och Hayleys moster blir bara för mycket. Den humorn passar inte mig alls. Jag tycker bara det blir plumpt. Mitt största problem är dock människor som tar sig rätten att bestämma hur andra ska ha det hemma. Den där gåpåiga och arroganta sorten som tycker att saker kan göras på två sätt; deras sätt och fel sätt. Det var nog där någonstans, när Hayley började snoka runt (och annat) som filmen tappar mig lite.

Faktum är att Your Christmas or mine? är en av de bättre julfilmerna jag sett i år. Den är ganska klyschig (hör ju till genren ändå), men charmig och hjärtevärmande på något sätt.

e>

På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 4 670 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 2 231 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam