Bok: Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Författare: Jandy Nelson
Titel: Jag ger dig solen
Genre: Drama
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I'll give you the sun
Översättare: Emö Malmberg
Serie: -
Förlag: gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 februari 2023




Första meningen: Det är så här allt börjar.

Baksidetext
Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.

Min kommentar
När Jag ger dig solen kom så tyckte jag att ungefär alla pratade om den och lika många verkade vara helt lyriska. Bokrean 2016 gav jag upp och köpte den. Sedan dess har den stått där och kanske inte glott upprört på mig, men jag har definitivt känt mig anklagad. Det uppenbarade sig en möjlighet till läsning när hela februariläsningen var avklarad och det fortfarande var mycket månad kvar.

Det är lika bra att konstatera det med en gång: jag är inte i närheten av den "riktiga" målgruppen. Det var längesedan jag var ung vuxen, men de böckerna brukar väldigt ofta passa mig ändå. Tyvärr visade det sig att denna inte var en av dem. Allting är så (melo)dramatiskt; bäst, störst, minst, värst. Bara superlativ. Alla känslor i ... ja, vad kommer efter kubik? Visserligen precis som det är när man är 13, men så ohyggligt utmattande att läsa som vuxen. I alla fall för mig.

Den här stormiga historien, med höga toppar och djupa dalar, består av två olika trådar. En är Noahs, när han är 13, och en är Judes, när hon är 16. De här två är alltså tvillingar, men trådarna utspelar sig inte samtidigt utan det skiljer ett par, tre år mellan dem. Egentligen är det nog tack vare syskonrelationen som gör att jag ändå på något sätt gillar boken. Det är ju den längsta relation man har, normalt sett.

För mig blev det jobbigt att läsa den. En anledning var de evighetslånga kapitlen, som gjorde det nästan omöjligt att läsa korta stunder och få ett avslut på ett vettigt ställe. Det gjorde också att jag nästan aldrig kände mig lockad att läsa. Mina lässtunder är sällan långa. Oftast är de runt 20 minuter eller så. En annan anledning var de två olika trådarna som alternerade, eller egentligen mer upplägget. Mycket av mitt fokus gick åt till att försöka hålla ordning på vad som hade hänt/inte hade hänt i den ena eller andra tråden.

Mitt största problem var nog ändå alla dessa metaforer. De är så många så att man verkligen kan tala om inflation. Jag tröttnar rejält på dem efter ett tag. Lite som att överdosera på ... nej, jag är inte bra på metaforer. de kom helt enkelt i vägen för mig och karaktärerna. Jag fick värja mig så mycket att jag då tappade bort det band jag eventuellt hade lyckats knyta till dem.

Noahs känsloliv som 13-åring är helt fantastiskt beskrivet, om man upptäcker det mellan alla metaforer. Jude kunde jag nog relatera till, men vissa saker hon gör blir bara konstiga. Som det här med Oscar, som jag inte gillade alls. Jag kunde överhuvudtaget inte förstå hans dragningskraft. Och faktum är att jag är så less på att "farliga" och rent osympatiska killar romantiseras. Bara för att de har "det". Mer än en aning förutsägbart blev det också. Det tog inte speciellt lång tid innan jag förstod hur det hängde ihop.

Jag tror att jag hade älskat Jag ger dig solen när jag var tonåring. Vad finns egentligen inte att gilla med en historia om skuld, vänskap och syskonkärlek. Och lite till. Jag är nog för lite romantiker för att uppskatta den här sortens himlastormande och allt överskuggande kärleken. Dessvärre fick jag mer en känsla av att författaren försökte för mycket, desperat försökte trycka på de rätta knapparna. För mig blir det tyvärr fel knappar, men det är jag hyfsat ensam om att tycka. Så tro på de andra i stället.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 316 862 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Jag ger dig solen: enligt O, Bokordet och I heart fantasy.