Bok: De rättrådiga av Tinna Lindberg

Författare: Tinna Lindberg
Titel: De rättrådiga
Genre: Thriller
Antal sidor: 363
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Linnea Bielke
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 april 2023




Första meningen: Ur anteckningar från radiotrafiken mellan Transairs flygplan DC-6B SE-BDY (döpt till Albertina efter en kongolesisk hitlåt) och kontroltornet på flygplatsen Ndola, tio minuter efter midnatt den 18 september 1961:

Baksidetext
Diplomaten Linnea Bielke ska inom kort tillträda sin första ambassadörstjänst och ser fram emot sitt nya liv i Kongo-Kinshasa. Under den förberedande tiden på UD gör hon ett fynd: Hon hittar dokument med ett okänt vittnesmål om flygkraschen i dåvarande Nordrhodesia 1961, där FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom.

Kort efter avslöjandet försvinner dokumenten spårlöst från Linneas tjänsterum. Hennes ambassadörstjänst dras tillbaka och det är uppenbart att någon försöker svartmåla henne. Med hjälp av Barbro Christensen, regeringens utredare i Dag Hammarskjöld-fallet, och vännen och journalisten Mia Holmström börjar hon nysta i vem som vill sätta stopp för hennes karriär.

Samtidigt försvinner en av FN:s miljöexperter i Kongo - en händelse med en särskild koppling till Linneas förflutna - och de tre kvinnorna dras in i en dramatisk, parallell historia. Spåren efter miljöexperten visar sig oväntat leda till Norrlands skogar och till hänsynslösa exploatörer som drömmer om att skapa ett svenskt Klondike.

Min kommentar
Thrillers är ju rent generellt en favoritgenre, men det finns ju några subgenrer där som jag oftast inte är så förtjust i. De rättrådiga beskrivs som en politisk thriller och jag är osäker på om jag någonsin har läst en sådan, men eftersom jag sällan gillar (för mycket) politik i några böcker så var jag skeptisk. Men ibland vill man ju bara ta ett kliv utanför den där bekvämlighetszonen och se vad man kan hitta där.

Boken ska vara första delen i en serie om Linnea Bielke, diplomat på UD. Författaren jobbar själv där, dock inte som diplomat. Det finns en fara i att skriva om en miljö som är så bekant för en själv och det är inte utan att det märks här. Saker som är solklara och betyder jättemycket för författaren betyder kanske ingenting för läsaren. Det jag tar med mig är i alla fall ett citat av självaste Dag Hammarskjöld: It is very easy to bow to the wishes of a Big Power. It is another matter to resist.. Detta var hans svar efter att Sovjetunionens regeringschef, Nikita Chrusjtjov, begärt hans avgång. Minst lika aktuellt och viktigt i dag.

Man får många historier i en här; flygkraschen 1961, kidnappningen, batterifabriken, Linneas ambassadörstjänst ... Det är de jag kommer på nu, det kan ha varit fler. Personligen tycker att det hade varit bättre om fokus hade legat på en av historierna, helt enkelt en djupdykning. Nu blev det bara både hackat och malet samt osammanhängande när man hoppar mellan karaktärer och trådar. Berättarsättet är otroligt detaljrikt, väldigt ofta helt irrelevanta saker. Jag kunde inte bry mig mindre om vilken färg det är på läppstiftet eller hur håret ligger på någon.

Linnea tycker jag inte om alls. Man kan inte kalla sig för rättrådig när man gör de val som hon gör. Man är det inte bara när det handlar om andra. Och vilken del av arbetsbefriad förstod hon inte? Det som man väl får kalla för epilog förstår jag inte alls. Varför SÄPO? När exakt framkom de egenskaperna hos Linnea? Det känns helt taget ur luften och bara där för att få till en fortsättning. Jag gillar verkligen inte händelser som sker bara för att få till något annat i historien. Utan att det på något sätt förankras.

Speciellt många karaktärer är det inte och de flesta är i stort sett omöjlig att tycka om. Barbro är väl den enda som jag gillar. De andra är allihop småsinta och missunnsamma och intrigerande personer. Jag hade inget stort förtroende för FN innan jag läste den här boken och man kan väl säga att det inte blev större nu. Och UD ... jag hoppas verkligen inte att det är så det går till där.

Det är, var för sig, väldigt intressanta och lovande historier i De rättrådiga, men alla på en gång gör att de blir ganska ytliga. Jag får inget kött på benen i någon av dem. Det är dock inte så mycket storpolitik som det låter i beskrivningen. Mer småsinta människor på en statlig myndighet. Kommer jag att läsa fortsättningen? Det är inte helt omöjligt, det skulle vara intressant att se vart det tar vägen, men det kommer inte att vara prioriterat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om De rättrådiga: Jag hittar inte någon.