Bok: Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Författare: Susan Abulhawa
Titel: Morgon i Jenin
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mornings in Jenin
Översättare: Niclas Nilsson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 augusti 2023




Första meningen: Amal ville ta en närmare titt in i soldatens ögon, men pipan på hans automatkarbin, som han tryckte mot hennes panna, tillät det inte.

Baksidetext
Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.

I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.

När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.

Min kommentar
Morgon i Jenin har stått i evigheter i min bokhylla. Oktober 2015 köpte jag den tydligen. Jag minns inte längre vem som hade fått mig nyfiken på den, men tydligen var det inte tillräckligt för att faktiskt läsa den. Den verkade så jobbig. Som i tung. I år tog jag med den i min Boktolva och nu äntligen så är den läst.

Det var mycket intressant att läsa den här berättelsen, som ju är från en annan synvinkel än den man oftast hör. Känslan jag tar med mig från den här boken är att jag känner mig lurad. Inte av boken. Av nyhetsrapporteringen av den här konflikten. Under hela min uppväxt hörde jag bara hur synd det var om judarna och hur hemska palestinierna var. Som jag minns det så var det ensidigt. Efter att ha läst boken så försökte jag googla lite mer information, men det finns nästan ingen alls att hitta om Palestina före Israels tillkomst. Det är ju trots allt "segraren" som skriver historian.

Språket är väldigt utbroderat, fyllt av metaforer. Man kan också kalla det för poetiskt. Det passar mig ganska dåligt och det blir ofta för mycket för mig. Jag tycker berättandet var lite rörigt, den hoppade både i tid och mellan berättare. Det ställde till det för mig lite. Jag tyckte också det var svårt att hålla isär de olika generationerna.

Jag finner det oerhört märkligt att någon som har varit utsatt för grymheter, rent generellt har varit illa behandlade och fått en hel värld att känna sympati, plötsligt kan glömma allt, göra en helomvändning och göra likadant mot ett annat folk. Inte för en sekund verkar de se likheten med vad nazisterna gjorde mot dem. Båda sidor är fullständigt oresonliga och vad det verkar helt empatilösa. Det finns inga vinnare här, bara förlorare.

Visst är boken partisk, det vore ju konstigt annars, men det är så viktigt att få andra sidans upplevelser också. Här finns så mycket kärlek till landet Palestina, så fylld av smärta. Så mycket om sammanhållning och familjeband, så starka att inget kan ta sönder det. Tyvärr blir det lite för sentimentalt ibland och jag får känslan att författaren desperat försöker trycka på alla rätta knappar, samtidigt. Jag kan ju också erkänna att hela berättelsen kom i lite annan dager efter att jag googlat och läst om hennes kommentarer om Ryssland och Ukraina. Men det är inte det jag betygsätter.

Jag är så tacksam för att jag till slut tog tag i Morgon i Jenin. Kanske kan det jag hör och ser nu bli lite mer nyanserat. För den här konflikten kommer inte att ta slut. Den är så gammal, betydligt äldre än den boken börjar med 1947, och infekterad att det nästan känns omöjligt att lösa den. Det här är en oerhört tragisk, gripande, berörande och vacker släktkrönika.

På Goodreads hade den 4,43 i genomsnitt (beräknat på 29 786 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Morgon i Jenin: MsHisingen, Romeo and Juliet och Bokcaféet i byn.