Smakebit på søndag: Snöbarnet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En vecka på det nya jobbet har gått och det har känts bra. Jag har inte ens varit utmattad på kvällarna. Den mesta tiden har gått åt till att få access till olika system och konfigurera allt. Och självklart bekanta sig med ny miljö och nya kollegor.

Boken jag läser nu, Snöbarnet av Eowyn Ivey, har stått och dammat i hyllan sedan 2015. Många bra saker har jag hört om den och det var ju därför jag köpte den då. I år tog jag med den i min Boktolva. Den utspelar sig i Alaskas vildmark, 1920. Så här långt, lite drygt halvvägs in, så är den precis så magisk som jag har hört.

Min smakebit är från sida 225:

Mabel sprang utan att se. Ansiktet var blött av snö och tårar och hon snubblade fram. Den lilla ljuscirkeln från lyktan gungade vilt mellan de snötäckta träden. Till en början var det enda hon gjorde att springa mot bergen, och det visste hon knappt själv, men hon stannade inte. Kjolen släpade i den allt djupare snön, granarnas grenar rev henne i ansiktet och flera gånger var hon nära att ramla, men hon kände varken kölden eller smärtan. Allt hon kände var blodet i öronen och den varma ilskan som för varje steg svalnade till en omtöcknad sorg.