Titel: Den sista utgrävningen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 322
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last remains
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 15
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 april 2024
Första meningen: Bålet lyser klart nu, glöder som smält guld längst in.
Baksidetext
Under renoveringen av ett kafé hittas kvarlevorna efter en ung student inmurade i väggen. Man ringer genast in Dr. Ruth Galloway och benen visar sig tillhöra Emily Pickering, en ung arkeologistudent som försvann för nästan tjugo år sedan. Misstankarna riktas snart mot Ruths vän Cathbad.
Men det finns ett problem. Cathbad är försvunnen.
Ruth och Nelson måste nu hitta Cathbad för att kunna frikänna honom. Kommer de att hinna avslöja sanningen i tid för att rädda sin vän?
Min kommentar
Då kom då till slut den där dagen, när en favoritserie tar slut. Efter femton böcker och fjorton år så var det dags att läsa Den sista utgrävningen. Även om jag tycker att det är modigt och bra att avsluta en populär serie i tid så är det vemodigt att ta farväl. Vi har ju hängt tillsammans i många år nu.
Genom hela boken så är det tydligt att vi tar en tur längs minnenas allé och jag tror minsann att alla karaktärer (av vikt, som fortfarande är vid liv) som har medverkat i någon av de tidigare böckerna dyker upp här. Det känns som att jag får ett riktigt avslut för samtliga. En diger samling är det i alla fall, men eftersom flera är gamla bekanta så är det inga problem att hålla ordning på dem. Även alla(?) gamla fall nämns också. Det är en riktigt fin nostalgitripp.
Precis som i alla de andra böckerna så är det inte själva fallet som är det viktiga, utan här är det människorna som spelar roll. Jag brukar ju ofta stör mig på när det privata tar fokus från mordgåtan, men det är någon jag aldrig gjort i den här serien. Visst har jag ledsnar på det eviga triangeldramat, men det är ju mest för att det just är ett sådant. Triangeldrama, alltså. Ruth själv har alltid varit intressant och jag har alltid varit nyfiken på hur det ska gå för henne. Hon känns verkligen som en gammal vän.
Själva fallet är ändå intressant, trots att jag snabbt listade ut den springande punkten. Den sedvanliga personliga inblandningen är tyvärr högst närvarande. Den är jag nog mer less på än triangeldramat. Exakt hur många dumma saker kan man egentligen komma undan med, utan att faktiskt dö?
De här femton böckerna har gjort mig så nyfiken på Norfolk och jag vill verkligen åka dit. Kanske finns det en vandra i Ruth Galloways fotspår? Om det inte gör det så borde det finnas. Kanske kommer Ruth att gästspela i någon annan av författarens böcker. Det hade varit kul. Bara så man vet vad som händer i hennes liv.
Den sista utgrävningen är en riktig knyta-ihop-säcken bok. Jag vet inte om jag tycker att det här var det bästa avslutet, i hemlighet så har jag nog önskat lite att författaren hade vågat sig på ett annat. Men jag är nöjd.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,42 i genomsnitt (beräknat på 16 850 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Den sista utgrävningen: Bokstunder, Bokdivisionen och Det här har jag läst
Jag kommer också sakna Ruth och att inte få veta hur det går för henne i fortsättningen. Men jag kommer inte sakna dumdristigheten som finns i böckerna. Jag har beställt hem boken Främlingen och får se om jag fastnar i den serien nu istället.
SvaraRaderaJag har ibland funderat över hur det kommer sig att den här intelligenta kvinnan inte verkar lära sig av de misstag hon har gjort, men jag bestämde mig för att inte bry mig om det 🙂 Jag har nog alla tre delar i den nya serien, men har inte börjat läsa dem än.
Radera