Smakebit på søndag: Den sista utgrävningen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Våren verkar vara inställd här. Träd och blommor frodas förstås, men det är så kallt att man nästan ångrar att man plockade bort vinterkläderna för några veckor sedan. När det faktiskt såg ut som att våren var här. Men, som jag säger till alla andra ... det är april. Det betyder att det kan vara vilket väder som helst.

Serien om Ruth Galloway av Elly Griffiths har varit en stor favorit och det är med delade känslor som jag nu har plockat upp sista delen, Den sista utgrävningen. De som läst den verkar i alla fall ha gillat avslutningen, det hoppas jag att även jag kommer att göra. Det finns ju en del scenarion som jag inte kommer att tycka om ...

Min smakebit är från sida 155:

Nelson kör raka vägen hem till Judy och Cathbad. När han parkerar bilen ser han Katie komma gående. Hon ser så bekymmerslös ut - skolbagen svänger, knästrumporna är nerrullade och tröjan knuten om midjan - att Nelson sitter kvar i flera minuter och bara ser på henne. Han betraktar sig inte som den sortens människa som försjunker i minnen av sin skoltid, men nu kommer han plötsligt ihåg hur gräset luktade på fotbollsplanen, glassbilens lockande toner, hur han och hans kamrater sölade på hemvägen i hopp om att få se flickor från gymnasieskolan i närheten. Han vill inte störa Katies lyckliga ensamhet med nyheten att hennes gudfar är försvunnen.