onsdag 17 april 2024

Bok: Dubbelliv av Flynn Berry

Författare: Flynn Berry
Titel: Dubbelliv
Genre: Thriller
Antal sidor: 236
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A double life
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 mars 2024




Första meningen: En man kommer gående runt en krök i stigen.

Baksidetext
Claire är en hårt arbetande läkare som lever ett stillsamt liv i London. Hon är också dotter till en av Englands mest ökända misstänkta brottslingar, fast det är hon noga med att dölja.

För nästan trettio år sedan bröt sig någon in i huset där Claire och hennes familj bodde. Barnflickan hittades brutalt mördad och Claires mamma var svårt skadad. Senare hittades Claires pappas bil övergiven med blodfläckar på sätet, men ingen har sett honom sedan dess.

När polisen nu meddelar att hennes pappa har synts till rämnar Claires uppbyggda fasad. Hon vet inte om hon är dotter till en mördare eller till en oskyldig man, men hon är beredd att offra allt för att få reda på sanningen.

Min kommentar
För nästan exakt sex år sedan läste jag Flynn Berrys debut, som jag verkligen, verkligen tyckte om. Därför var det självklart för mig att önska hennes nästa, Dubbelliv, i födelsedagspresent året efter. Jag fick den och sedan har den stått övergiven i hyllan. Men jag har tänkt på den och att den nog skulle vara dags. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning.

Det här är en klassisk psykologisk thriller, skulle jag våga mig drista påstå. Till synes så händer det inte speciellt mycket, men det som sker det sker inne i huvudet på huvudpersonen. Och där händer det massor. Precis som jag vill ha dem.

Precis som i förra boken så är det två huvudsakliga trådar, men det finns fler. Minst två, tror jag. Det kunde lätt ha blivit rejält rörigt, ofta var det nämligen oklart i vilken tid vi befinner oss. Efter ett tag brukade det ge sig, men det var ett evigt hoppande och ganska många förvirrade ögonblick (för mig, menar jag då).

Här berättas det i jag-form och i presens. Det gillar jag, det brukar göra så att jag känner mig mer mitt i det hela. Man (jag) har ingen aning om vem jag kan lita på. Är berättaren pålitlig? För helt ärligt så känns inte heller Claire riktigt frisk. Det hon gör, spionerar på alla inblandade, på alla sätt som finns, det är extremt obehagligt. Dessvärre så tror jag faktiskt att jag själv hade gjort precis likadant.

Historien går långsamt framåt, men trots det låga och skenbart makliga tempot så är drivet ständigt närvarande. Jag vill hela tiden vidare, måste få veta mer. Måste få veta vad som hände. Läsningen går så lätt, helt friktionsfritt. Slutet blir dock lite av ett antiklimax och det känns en aning forcerat. Men även ganska oväntat, till vissa delar.

Dubbelliv är mer av det smygande obehagliga än nagelbitande spänning och det passar mig utmärkt. Jag gillar verkligen Flynn Berrys sätt att berätta. Något jag helt hade missat är att den här boken är löst baserad på ett verkligt fall, Lord Lucan. Det var nog tur det, jag hade helt klart läst den med andra ögon om jag hade vetat det. Nu kunde jag bara luta mig tillbaka och njuta av en bra historia.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 7 550 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Dubbelliv: Lottens bokblogg, Romeo and Juliet och Läsvärd eller inte

2 kommentarer:

  1. Ja här tyckte vi rätt lika. Ett exempel på att jag inte alltid har svårt för jag-formen ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge man inte har flera jag så tycker jag om det 🙂

      Radera