"Mordgåtan Olof Palme" av Gunnar Wall

Genre: Samhälle
Antal sidor: 512
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Semic
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2013





Första meningen: Carolinabiblioteket i Uppsala är väl mest känt för att samlingarna innehåller den vackert handpräntade Silverbibeln från 500-talet.

Baksidetext
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad - trots att det snart gått tjugofem år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp?

Frågorna finns där. Och Gunnar Wall, en av Sveriges främsta experter på Palmemordet, anser att de är berättigade. "Många väljer att tro att mordet egentligen är löst, att det var Christer Pettersson", säger Gunnar Wall. "Och det vore ju skönt om vi kunde lägga den plågsamma händelsen bakom oss. Men bevisningen mot Pettersson är tunn. Och i min bok pekar jag på oroväckande tecken på att den delvis är förfalskad."

Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. "En röd tråd har varit att det funnits frågor som varit så känsliga att de inte har fått utredas. Och samtidigt har pressen på polisen varit stor att lägga fram en lösning som svenska folket ska kunna godta."

I boken berättar Gunnar Wall om vad som skett bakom kulisserna - och avslöjar bland annat det verkliga intrigspelet bakom Ebbe Carlssonaffären.

Och sanningen om mordet? "Den kan man bara skymta", säger Gunnar Wall. "Men i boken presenterar jag ett antal skakande uppgifter som utredarna valt att bortse ifrån och som skulle kunna leda till klarhet om vad som egentligen hände på Sveavägen".

Min kommentar
Jag ska erkänna att det tog emot lite innan jag började läsa den här boken, eftersom jag var rädd för att den skulle vara torr och lite trist. Dessutom är sidorna tätskrivna och den är ganska tjock. Jag var lite drygt 20 den gången, när verkligheten plötsligt drabbade Sverige. Politik var inte min grej överhuvudtaget, men jag minns fortfarande exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte när jag fick veta.

Mina farhågor om torr och trist faktabok kom helt på skam. Trots att det är mycket fakta och många personer så var den lätt att läsa. Jag tänker inte alls gå in på vad boken avhandlade och vad jag tänker om det, kanske får vi aldrig veta vad som verkligen hände den där vinterkvällen, men jag kan säga så mycket att den gjorde mig nästan mörkrädd. Och benägen att tro på allehanda konspirationsteorier.

Även om jag inte var speciellt (läs: inte alls) intresserad av politik vid tiden när Palme mördades så verkar jag ändå ha hängt med ganska bra. Det mesta kände jag igen, även om jag inte kopplat allt till Palmemordet. Och så får jag givetvis veta massor som jag inte hade en aning om. Det är de bitarna som skrämmer mig.

Det är ett digert grävande Gunnar Wall har gjort, detta kallas ju världens största mordutredning och här snackar vi många hyllmeter (225 meter faktiskt) att gå igenom. Jag tycker att Wall lotsar mig igenom det här på ett föredömligt sätt, även om det blir väl många "som läsaren minns" för hur bra mitt minne än är så ryms det inte hur mycket som helst där. Jag gillar speciellt de små ironiska kommentarerna Gunnar Wall släpper ifrån sig när det gäller en del konstigheter och faktum är att jag egentligen tycker att han är för snäll i sina omdömen.

Trots att boken var lättläst så kunde den gjorts lite mer "användarvänlig" genom mer frikostig styckeindelning. De enda naturliga ställena att sluta läsa på var nya kapitel och eftersom kapitlen var ganska långa så blev det ofta så att jag slutade läsa "för tidigt" för jag orkade inte läsa ett helt kapitel till.

Om du har en ostillad nyfikenhet på vad som kan ha hänt den 28 februari 1986, klockan 23:21, läs då den här boken.

Boktipset hade inget estimerat betyg, eftersom endast fem stycken var satta, genomsnittet av dem är 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mordgåtan Olof Palme: Berghs blogg, DAST och Erik Rodenborgs politiska blogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Omslagsonsdag #16 Alla helgon

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat Allhelgona.

Alla helgon är en helg som jag förknippar med gravar och gravljus (ja, och helgon naturligtvis). Så den här veckan fokuserar jag på det och det var faktiskt färre än jag trodde...

Min favorit får nog bli En orolig grav och det bara för att hela serien har så läckra omslag som tydligt hör ihop.

Topp Tio läskigaste bokomslagen

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Scariest Looking Book Covers.

Suck. Jag är så usel på bokomslag. Det är väldigt sällan jag tänker "vilket läskigt/gulligt/fint/äckligt/fult/läckert omslag". Jag ser dem inte. Eller jo, jag ser färg och form, men jag ser inte vad de faktiskt föreställer. Att då ta ut de tio läskigaste är svårt och om jag då dessutom läst boken ifråga så blir det ännu svårare. Detta är mitt försök i alla fall...

1. Hajen av Peter Benchley. Om jag tyckt omslaget är läskigt om jag inte blivit skrämd från vettet av filmen när jag var 13, det vete fåglarna.
2. Svart eko av Michael Connelly. Att vara ensam i en lång, mörk tunnel... det är läskigt det.
3. Brottsplats: Faithful place av Tana French. Jag förväntar mig nästan att se ett spöke i den här bilden.
4. Dimman av Stephen King. Det är något så otroligt skrämmande över den där bilden.
5. Varsel av Stephen King. Det är ren skräck i de ögonen.
6. Människohamn av John Ajvide Lindqvist. En ensam fyr, mörkt och dimmigt. Usch.
7. Harmagedon rag av George R. R. Martin. Två läskiga ansikten och en dödskalle.
8. Evig natt av Michelle Paver. Den bilden får mig att känna mig kall, ensam och övergiven.
9. Mörkrädd av Andreas Roman. Ett uppspärrat öga, det är läskigt.
10. Andra andningen av Sofie Sarenbrant. Jag får andnöd bara av att titta på den.

Tematrio - Halloween

Ute stormar det ordentligt och då är det skönt att kura skymning med Lyrans Tematrio. Veckans uppgift: Berätta om tre skrämmande bra texter!

Jaha ja, som av en händelse så har jag något som kan kallas för skräcktema i november, även om jag nu faktiskt har råkat tjuvstarta och redan läst en av böckerna. Min trio kommer alltså att bestå av de tre första böckerna i min läsplanering för november.

1. Innan jag somnar av S.J. Watson läste jag ut på en dag. Himmelska tider vilken spännande bok det var. Den handlar om en kvinna som har en ovanlig form av minnesförlust. Hon kommer ihåg allt som händer under dagen, men när hon vaknar på morgonen så är allt tomt.

2. Lasermannen av Gellert Tamas passar dessvärre in här också, tror jag. Började på den i dag så jag har inte kommit så långt, men början är tillräckligt otäck för att passa som skräck. Handlar om vad som hände 1991/1992 i Stockholm då någon sprang omkring och sköt invandrare.

3. Mörka platser av Gillian Flynn är jag förmodligen sist av alla att läsa och jag är lite orolig över vad som ska hända om jag inte gillar den. Kommer jag att bli utesluten ur bokbloggarmaffian då?

Kunde bara inte låta bli...

Upptäckte att CDON hade höstrea på böcker och dum som jag är så kunde jag inte låta bli att titta vilka böcker de sålde ut. Naturligtvis hittade jag några stycken som jag bara måste ha...

Svikaren av Katarina Wennstam, Andra andningen av Sofie Sarenbrant, Outsider av Torbjörn Flygt, Den tomma stolen av J.K. Rowling, Iskallt budskap av Kitty Sewell och Processen av John Grisham.

Förhoppningsvis blir de lästa någon gång också, men jag ligger ungefär två år efter med läsningen (det börjar faktiskt närma sig tre år, tror jag) så kanske någon gång 2015/2016...

En smakebit på søndag: Innan jag somnar

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Just nu läser jag Innan jag somnar (Before I go to sleep) av S.J. Watson, som handlar om en kvinna, Christine, som drabbats av en ovanlig form av minnesförlust. När hon sover på natten töms minnet och varje morgon när hon vaknar börjar hon på noll igen. Ända sedan jag hörde talas om den här boken så har jag velat läsa den, det låter lite som en av mina absoluta favoritfilmer, Memento.

Christine har börjat få underliga minnesbilder från sitt förflutna, som inte alls stämmer med vad hennes man, Ben, berättar. Smakebiten har jag tagit från sida 166, där Christine äter middag med Ben och de har precis diskuterat hur olyckan som orsakade minnesförlusten gick till. Han har sagt till henne att ignorera de märkliga minnesbilderna.

     "Ja", sade jag, för vad annars skulle jag säga? "Du har säkert rätt."
Vi återgick till lammet som nu var kallt. Då slog mig ännu en tanke. Fruktansvärd, brutal. Tänk om han har rätt? Om det var en smitningsolycka? Tänk om jag bara hittat på det där med hotellrummet och attacken? Alltihop kanske bara var påhitt? Inbillning, inte minnen. Var det möjligt att jag hade hittat på alltihop bara för att jag inte kunde acceptera det enkla faktum att det rörde sig om en olycka på en isig väg?
     Om det var så, fungerar inte mitt minne. Saker och ting kommer inte alls tillbaka. Jag håller inte på att bli bättre, jag håller på att bli galen.

"Vyssan lull" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2013






Första meningen: För ett ögonblick lät det som en fågels kraxande, sedan blev det tyst.

Baksidetext
Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt, Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet.

Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott var död.

Min kommentar
Jag har läst de här tre böckerna i serien i hyfsat tät följd och det är nog en fördel när det gäller Hammarbyserien. Den ena boken tar vid nästan exakt där den förra slutade och många trådar följer med till nästa. Det är spännande. I några böcker. Sedan kan det kännas som att det blir långdraget.

Man kastas rätt in i handlingen när boken börjar, ett grymt mord utförs och jag gillar när historien liksom tar tag i en från start. Efter ett tag upptäcker jag att även den här boken handlar om något som hänt långt tillbaka. Har det inte gått lite inflation i historiska tillbakablickar? Måste allt handla om gamla oförrätter? En varning till dig som inte gillar kursiva stycken kan vara på sin plats också, för givetvis är tillbakablickarna kursiva. Och det är alldeles uppenbart vem det är som står för dem också.

Det är helt fantastiskt förutsägbart och det tar inte många sidor innan jag gissat vad det egentligen är som hänt, vem som är inblandad och varför. I början gör det inget, för det flyter på och är spännande ändå. Sedan händer något. Eller egentligen tvärtom. Det stannar upp och är farligt nära gränsen till att bli en relationsroman med deckarinslag i stället för tvärtom. Ett tag levde jag på hoppet att tomtebolyckan i alla fall skulle raseras så det hände något dramatiskt, men jag tror jag blev snuvad på det.

Sidohistorien med Petras andra fall fortsätter att vara just en sidohistoria. Lite närmare lösningen kom vi väl och jag hoppas verkligen just den tråden knyts ihop ganska snart, för som sagt, det kan bli lite långdraget om det bara fortsätter och fortsätter. Conny Sjöbergs mystiska förflutna, som hans mor inte vill prata om, kan man väl säga fick sin förklaring. Det tackar jag för. Just den biten var för övrigt tragisk på många sätt, men tyvärr inte helt osannolik.

Boken är tunn och lättläst och borde, med tanke på handlingen, vara en bladvändare. Men det är något som tar emot varje gång jag ska sätta mig och läsa. Förmodligen är det på grund av alla relationsproblem som tar överhanden. Det blir helt enkelt för mycket när allas privatliv ska gås igenom. Kanske kan det också bero på att jag egentligen inte tycker om någon av karaktärerna och det i sin tur beror nog på att jag inte alls kan relatera till dem, deras problem och deras sätt att reagera. Den enda jag överhuvudtaget känner något intresse för är Jamal.

Något att reta sig på då? Inte så mycket faktiskt, men en liten detalj stör mig en aning. Jag har väldigt svårt att se att en "datamänniska" har sin frus namn som lösenord. Men det kan ju vara jag som lägger in en helt annan betydelse i "datamänniska".

Fjärde boken, Helgonet, står redan och väntar i hyllan och jag ska nog försöka läsa den ganska snart, vilket förmodligen betyder inom några månader.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vyssan lull: Annika, Bokbrus och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Utlottningar!

Det är nästan alltid någon bokblogg som lottar ut böcker, just nu är det faktiskt två där jag hittat en bok jag skulle vilja ha.

Först är det Läsa & Lyssna som lottar ut Ödemark av Yrsa Sigurðardóttir och Kyss mig först av Lottie Moggach.

Sedan är det Cum libris non solus som lottar ut Året med Ernst av Ernst Kirchsteiger och Vanmakt av Thomas Erikson.

Båda utlottningarna avslutas i dag, så skynda!

Bokbloggsjerka 25 – 28 oktober

Fredag igen och dags för Annikas bokbloggsjerka?

Veckan uppgift är: Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Ja, faktum är att jag ska något som skulle kunna kallas för skräcktema i november och jag tänker tjuvstarta med Innan jag somnar av S.J. Watson. Den hoppas jag kunna börja läsa redan på onsdag eller torsdag. Det är väl egentligen inte så mycket skräck, men jag hoppas på rejält otäckt.

Kommande böcker i november 2013

En enda bok hittade jag. Dock inte vilken bok som helst...

22/11 1963 av Stephen King
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 795
Utgivningsdatum: 2013-11-08
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.

Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen. Efter en "provtur" accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.

Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas - blir den vad den döende vännen drömt om?

Frågan är bara om jag ska köpa den meddetsamma eller önska mig den i julklapp... hmmmm...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Omslagsonsdag #15 löv

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat löv.

Det här var lite svårt för jag kunde inte riktigt definiera för mig själv vad löv är :) Jag bestämde mig för att träd och blommor gick bort och då blev det dessa kvar.

Vilken som är favorit vet jag inte, men Var är Jane Eyre? ser kul ut (och det var den ju också).

Topp Tio uppskattade/ovanliga namn på karaktärer

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Character Names I Love or Top Ten Unusual Character Names.

Det där med namn är ju lite klurigt och det är egentligen väldigt sällan som jag lägger märke till dem, men när jag gör det så är det speciellt...

Bra namnn
1. Paige Turner i Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde. Jag skrattar fortfarande :) Många av namnen i den boken är för övrigt klockrena.
2. Cruela de Vil i De hundra och en hundarna. Man hör ju riktigt hur elak hon är.
3. Arthur Dent i Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Vilket passande namn för en karaktär som upplever allt det där.
4. Nästan alla i Harry Potter-böckerna (Voldemort, Pomona Sprout, Remus Lupin)
5.

Konstiga namn
1. Nästan alla i Keplers böcker (Carlos Eliasson, Tommy Kofoed, Beverly Andersson)
2.
3.
4.
5.

Ja, det blev ju liksom inte så många...

Läsplanering november 2013

Fyra böcker i månaden verkar vara lämpligt att planera in, då brukar jag hinna med ett par till men jag behöver inte känna mig pressad. I november blir det också ett "nästan skräcktema", kanske inte så renodlad skräck, men lite otäckare än vanligt. Hoppas jag. Dessa fyra hade jag tänkt börja med.

• Innan jag somnar av S.J. Watson.

• Lasermannen av Gellert Tamas. Tre på tre.

• Mörka platser av Gillian Flynn.

• Vad natten döljer av Dean Koontz. Hyllvärmare.

En smakebit på søndag: Mästaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Förra veckan hade jag en smakebit ur Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall och den läser jag faktiskt fortfarande. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna för sambon har fyllt år och det har varit lite kalas här. Läsningen går sakta men säkert och det är oerhört intressant. Men. Jag vill inte ger er en smakebit till från den boken, eftersom det är lite svårt att plocka ut en kort, men givande bit, utan jag väljer att ge er början på nästan bok som jag ska läsa, Mästaren (Drop shot) av Harlan Coben.

"Cesar Romero", sa Myron.
     Win såg på honom. "Du skojar."
     "Jag börjar med en lätt."
     På Stadium Court var det dags för sidbyte för spelarna. Myrons klient Duane Richwood var på väg att krossa den femtonde-seedade spelaren Ivan Nånting-ovich och ledde nu med 5-0 i tredje set efter att ha vunnit de två första med 6-0, 6-2. En imponerande debut i US Open för den oseedade tjugoettårige nykomlingen direkt från gatan i New York.

"De fattiga i Łódź" av Steve Sem-Sandberg

Genre: Drama
Antal sidor: 642
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 oktober 2013






Första meningen: Det hade varit den dag, för evigt inpräglad i gettots minne, då Ordföranden inför alla låtit meddela att han inte hade något annat val än att låta gettots barn och åldringar gå.

Baksidetext
En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz, och om dess av nazisterna utsedde ledare, Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll i förintelsen av de polska judarna. Särskilt hans förhållande till barnen i gettot är komplicerat.

Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektiva, så småningom listigt subversiva Getto-Krönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts.

Min kommentar
Den här boken har stått länge och samlat damm i min hylla och det är ungefär lika svårt att skriva det här inlägget som det var att börja läsa den.

Det är en diger bok det här, både bokstavlig och bildligt. I slutet av boken finns det en lista över persongalleriet, en ordlista och en karta. Ordlistan behövdes verkligen, då vare sig min jiddisch, tyska eller polska är speciellt bra. Dessvärre finns inte alla ord och uttryck med där, för det mesta framgår dock betydelsen av sammanhanget, men när jag läser en bok på svenska så vill jag att den ska vara på svenska, i synnerhet när främmande ord blandas in bara ibland och utan synbar anledning. Det stör min läsning när jag måste stanna upp, bläddra längst bak i boken och leta upp det jag vill ha översatt.

Jag är egentligen inte helt klar över vad jag tycker om den här boken, den har både brister och tillgångar. Jag tycker om att den är berättad så torrt och utan känslor, jag behöver inte någon som berättar hur avskyvärt det som hände var. Jag tror att allt det torra konstaterandet är det som gör att boken överhuvudtaget går att läsa. För det här är alldeles tillräckligt hemskt och jag klarar egentligen bara att läsa i halvtimmespass. Sedan känner jag att jag måste göra något som lyfter humöret lite.

Det jag har svårt för i boken är hoppandet i tid, samma sak berättas ur olika perspektiv, i olika delar av boken och jag får lite svårt att hålla isär vad som redan hänt och vad som inte hänt. Språket upplever jag som lite styltigt och alla dessa "ett hundra" och "elva hundra sju" gjorde mig alldeles tokig (ja, jag vet, men jag var tvungen att fokusera på bagateller). Ibland berättas det i imperfekt och ibland i presens och jag är inte människa att reda ut om det fanns någon mening med det.

Boken är uppdelad i fyra delar och jag tyckte nog bäst om de två första, de två sista blev underliga när det blandades in en hel del (feber)drömmar och det blev mest konstigt. Man får följa ett otal personer och det är riktigt svårt att hålla reda på alla. Detta får man nog se som bokens svaga punkt. Det är när jag får läsa om samma person ett längre tag som alltihop tar tag i mig. Hoppandet fram och tillbaka mellan tider och personer gör det bara rörigt.

Jag förstår vad författaren vill ha sagt med den här boken och jag tycker den är viktig. Huruvida Rumkowski var en hjälte eller en förrädare tänker jag inte ens försöka ta ställning till, men frågan är vad han kunde ha gjort annorlunda. Det är lätt att döma nu, när vi sitter här så rättrådiga och bestörta med facit i hand.

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De fattiga i Lódz: Pocketblogg, Flygarens bokblogg och Du är vad du läser.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 18 – 21 oktober

Fredag igen och dags för Annikas bokbloggsjerka?

Veckan uppgift är: Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?

Ja, det finns ett par författare som jag alltid kan lita på, mer eller mindre.

Den första, naturligtvis, är ju Stephen King. Jag har med nöje läst hans böcker sedan någon gång i mitten av 80-talet (tror det var 1984, så vi firar 30-årsjubileum nästa år). Ända sedan den allra första boken, som var Död zon, har han lyckats trollbinda mig. Det finns ingen annan som kan ta något fullständigt vardagligt och göra det till det mest skrämmande man kan tänka sig på samma sätt som han. Jag vet att det finns en del åsikter om hur han skriver kärleks- och sexscener, men jag kan ärligt talat inte komma ihåg att jag reagerat vare sig negativt eller positivt på dem. Möjligtvis har jag någon gång undrat varför de är med överhuvudtaget. Nåväl, Stephen King är nu ingen romanceförfattare, utan en skräckförfattare. Och man kan ju inte vara bäst på allt.

Den andra som lyckas fånga mig mer än vanligt är ingen mindre än Åsa Larsson. När jag läser hennes böcker så befinner jag mig, de facto, i Norrland (då har jag ändå aldrig varit norr om Sälen) och min längtan dit når oanade höjder under tiden. Jag vet inte alls hur hon gör, men jag kan inte hitta något annat ord än magiskt. Jag är så glad att jag läste hennes första bok, Solstorm, trots att jag egentligen inte ville eftersom jag blev så utomordentligt besviken på filmen. Boken var något helt annat och resten är historia, som man säger.

Min policy för recensionsexemplar

Jag blev inspirerad av bokfrossa och tyckte ett sådant här inlägg var en bra idé. Texten är kopierad rakt av från hennes inlägg, för att det var väldigt bra skrivet och jag tycker precis likadant.

Jag älskar recensionsexemplar och tar gärna emot dem om de passar min smak i böcker, men jag är även alltid beredd att prova på någonting nytt. Förfrågningar gällande recensionsexemplar görs till mejla.monika[kanelbulle]gmail.com.

I regel tar jag bara emot fysiska exemplar för recension. E-böcker är tyvärr lite svårlästa för mig så läser jag sådana vill jag välja det själv. Då talar jag om "riktiga" e-böcker. PDF-filer är överhuvudtaget inte aktuellt för mig att läsa.

Jag tycker om att bli överraskad med spontanutskick, men har jag recensionsexemplar jag själv bett om som ligger olästa så försöker jag att prioritera dem.

Jag gör mitt bästa för att läsa och recensera böckerna jag fått så snabbt som möjligt men jag kan inte åta mig att läsa dem inom en viss tid.

Självklart respekterar jag första recensionsdag, särskilt om datumet framgår tydligt i utskicket för annars kan det tyvärr hända att jag missar det.

Recensioner av recensionsexemplar märks med ”Rec ex”, klickar man på den kategorin får man upp alla jag skrivit om.

Var böckerna kommer från eller hur jag fått tag i dem påverkar inte mitt omdöme.

Omslagsonsdag #14 moln

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat moln.

Det är moln på var och varenda bokomslag, det verkar vara ett gångbart objekt bland deckare och liknande. För att begränsa mig så plockades alla "onaturligt" färgade moln bort (det vill säga gula, röda, gröna...). Kvar blev ändå en ansenlig mängd.

Förmodligen är jag konstig, men jag kan inte plocka ut någon favorit, men eftersom jag är löjligt förtjust i lila så väljer jag Himlen i Bay City.

Topp Tio böcker jag "tvingats" att läsa

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I Was "Forced" to Read med det långa tillägget (either by teachers, friends, other bloggers, book club) -- doesn't necessarily have to be a BAD thing. Could be required reading, yes, but also book club, or just super enthusiastic friends "making" you read something!.

Ja, många böcker har jag varit "tvungen" att läsa och det har gått både bra och dåligt...

I skolan
1. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Eller tvungen och tvungen. Det var jag som valde den bland de böcker vi hade att välja mellan. Det mötet gick inte helt bra, men jag har mer och mer känt att jag borde läsa om den för den finns i mina tankar nästan varje dag.
2. Slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Ja! Vilken härligt underlig bok!
3. Jane Eyre av Charlotte Brontë. Nej, den här genren var/är inte för mig. Hittade min gamla "recension" och det enda positiva (nästan) jag skrivit var: Det som utmärker historien är Jane själv, som tänker mer självständigt än någon av 1980- och 90-talets romanfigurer tillsammans. Jane Eyre har en styrka och inre kraft som är verklig ”Girl Power”, långt ifrån tramsiga Spice Girls.
4. Utvandrarna av Vilhelm Moberg. De här böckerna läste jag egentligen på pin kiv i högstadiet. Det började med att vi skulle välja en bok att läsa och sedan skriva om den och jag ville välja Utvandrarna. Läraren, som inte alls kände mig (hon var vikarie) tyckte att det kanske inte var en bra bok eftersom jag kanske inte skulle hinna läsa ut den. Jag blev oerhört sårad och arg (nästan lite kränkt) och läste alla fyra :)
5. Hamlet av William Shakespeare. Nej. Visst, jag kan förstå storheten, men detta var inget alls för mig.

"Tvingad" av bokbloggare
1. En man som heter Ove av Fredrik Backman. Min nya idol.
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Hur kan det vara kul med en gaggig gubbe som mördar folk till höger och vänster?
3. Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård. Jag tänker inte ens gå in på på hur många sätt jag inte gillade denna.
4. Boktjuven av Markus Zusak. Åh! Vilken bok!
5. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. En otroligt underlig och lätt feberdrömsaktig tegelsten. Men bra var den.

Ännu en bok att glömma bort...

För ett tag sedan upptäckte jag en bok som jag blev väldigt nyfiken på, Isvittring av Solveig Vidarsdotter. En deckardebut som lät väldigt intressant (svenska deckare står ju högt hos mig). Så jag mailade Frank förlag och bad om ett recensionsexemplar. Långt om länge dök det upp. Som en pdf-fil. Utan omslagsbild.

Missförstå mig inte, jag är jätteglad över att få böcker bara så där och jag förstår att det kostar förlaget en del, men e-böcker är inget som egentligen funkar för mig och om jag ber om ett recensionsexemplar så handlar det om en bok som jag vill äga och ställa i min hylla. Annars bryr jag mig ärligt talat inte. En fil som läggs på min dator, för att så småningom eventuellt hamna på min läsplatta är inte riktigt så intressant som en bok. Och inte heller lika kul att läsa. Anna har och Gia har skrivit bra om det här i sina bloggar.

Så, nu återstår att se när den här "boken" blir läst. Synd på så rara ärter.

En smakebit på søndag: Mordgåtan Olof Palme

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I utmaningen tre på tre så är jag framme vid andra boken nu, Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall. Jag ska erkänna att det tog emot lite innan jag började läsa, eftersom jag var rädd för att den skulle vara torr och lite trist. Dessutom var sidorna tätskrivna och den är ganska tjock. Mina farhågor blev inte besannade. Än så länge är den inte det minsta torr. Däremot är den mycket intressant och jag får veta mycket som jag inte hade en aning om. Jag var lite drygt 20 den gången, när verkligheten plötsligt drabbade Sverige. Politik var inte min grej överhuvudtaget, men jag minns fortfarande exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte när jag fick veta.

Det är lite svårt att ge en smakebit ur en bok som den här, men jag provar ett litet stycke från sida 27. Anders är det vittne som verkar ha varit allra närmast när Palme blev skjuten. Detta är ett litet utdrag från ett samtal som utspelar sig mellan författaren och Anders, i början av 2010.

När Anders börjar röra på sig söderut har han kvar förhoppningen om att han ska få kontakt med de tre arbetskompisarna som kommit efter. Han tittar framåt för att se om han kan upptäcka dem. I stället märker han att han har tre andra personer framför sig. De går i samma riktning som han själv. Han uppfattar det som om de är i sällskap.
     "De var alltså tre stycken när du såg dem först, inte två bara?" undrar jag.
     Anders svarar utan att tveka: "Nä, det är som jag sagt hela tiden. Det var som om de kom från en bio eller någonting, tre stycken". Han gör en lite paus innan han fortsätter: "Och så plötsligt sköt en av dem och gick därifrån."

"Den femte vågen" av Rick Yancey

Genre: Science fiction
Antal sidor: 490
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The 5th wave
Översättare: Jan Risheden
Serie: Den femte vågen 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 25 september 2013






Första meningen: Det blir inget uppvaknande.

Baksidetext
Om vi skulle få besök av utomjordingar tror jag att det skulle sluta ungefär som när Christofer Columbus klev iland i Amerika - det vill säga inte så bra för ursprungsbefolkningen. Stephen Hawking

Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Min kommentar
Den här boken har synts på den ena bokbloggen efter den andra och det har varit helt skilda åsikter om den. Allt från lysande till.. ja, nästan usel. Jag funderade både länge och väl innan jag till slut bestämde mig för att ge den en chans. Jag är glad att jag gjorde det.

Jag har alltid gillat science fiction och berättelser om utomjordingar som anfaller jorden. Dessvärre, tycker jag, är det svårt att hitta en bra sci-fi nu för tiden. Så, svältfödd på den genren så fullkomligt slukade jag denna. Från början följer vi Cassie, en tjej på runt 16 år, som tror att hon kan vara den enda överlevande människan. Jag gillar Cassie, hon är tuff trots att hon är livrädd och hon har en tendens att hemfalla åt svart humor. Jag blir lite förvånad när berättarrösten byts och blir en, så gott som, jämnårig kille. Av baksidetexten drog jag slutsatsen att det var Cassie som var berättaren. Så var det alltså inte. Bytena är tydligt skilda åt med olika "delar" och det funkar bra.

Det är lättläst, spännande, rappt och tufft. Jag gillar tonen i hela boken, den är cynisk och härlig. Det bästa med boken, enligt mig, är att det inte finns tillstymmelse till vare sig vampyrer eller zombies och detta trots att jorden håller på att falla samman. Det känns oerhört befriande. Hela idén med vem som är fiende är fullständigt briljant. Boken tappar dock tempo i mittendelen och blir sedan nästan lite väl mycket till slutet. Men det gör inget. Det är inte heller svårt att räkna ut vad det egentligen är som pågår, men om man inte roar sig med att försöka göra det i förväg så kan nog överraskningen bli total. Jag har inte alls svårt att köpa hur alla reagerar och agerar. Speciellt att de är så naiva och okritiska. Vem skulle inte vara det om man förlorat hela sin familj och plötsligt hittar andra överlevande? Jag skulle så gärna tro på dem att jag nog valt att inte tänka på hur konstigt allt ändå låter. Det måste vara världens enklaste sak att vinna ett övergivet och ensamt barns förtroende.

När jag började läsa denna så visste jag redan att det ska bli en trilogi, därför blev jag inte speciellt förvånad över slutet. Eller egentligen frånvaron av ett. Och jag kommer att längta till andra delen.

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den femte vågen: Barnboksprat, Fridas bokhylla och Bookshelf.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 11 – 14 oktober

Fredag igen och dags för Annikas bokbloggsjerka?

Veckan uppgift är: Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det här är en väldigt svår fråga och jag vet att jag kommer att ha missat många, som jag ju upptäcker när jag kollar vad alla andra har skrivit. Men. Det finns en karaktär som jag genast tänkte "det här kunde ha varit jag" om. Och det är Ove. Om jag bara varit lika modig som Ove så hade jag också gått runt och berättat för alla i grannskapet exakt vilka regler som gäller där. Att det faktiskt är ett bilfritt område och att det faktiskt ska vara tyst efter tio på kvällen. Och liknande.

Ja, så var den sidan av mig avslöjad... ;)

Nya kompisar

Ett par nyinflyttade böcker vill gärna bli presenterade. Dessa dök upp här för någon vecka sedan.

Sparkle av Kaya McLaren kom från Kalla kulor, när jag efter lite funderande bestämde mig för att en feelgood aldrig kan vara fel och det är ungefär vad jag behöver just nu.

Kyss mig först av Lottie Moggach var en liten överraskning från Modernista. Jag vet egentligen inget om den, men på baksidan står det att det är den första stora romanen om internet... Oj, det kan ju faktiskt vara mitt i prick för mig.

Omslagsonsdag #13 gult

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul!

Den här veckan är temat gult.

Det vimlar av gula böcker i mina hyllor... man skulle nästan kunna kalla det för 50 nyanser av gult.

Om jag nu skulle titta på dem också och välja ut det som är finast så går jag bet. Inget av dem är någon riktig favorit, men jag gillar ensamheten i Lämna världen.

Topp Tio bästa/sämsta avslut av serie

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Best/Worst Series Enders.

Pinsamt nog så måste jag nu erkänna att ja nästan inte läst ut en enda serie... Vilket ju gör detta till en väldigt svår uppgift, men några har jag allt hittat.

Bra
1. Harry Potter och dödsrelikerna av J.K. Rowling. Jag gillar slut där man inte får reda på allt som händer "sedan".
2. Det mörka tornet av Stephen King. Eller var det slut där?
3. Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Även om det nu var tänkt att fortsätta så var det ett bra slut.

Bra eller dåligt, beroende på vilken bok man räknar som "slutet"
1. Elva av Arne Dahl. Den här boken önskar jag nästan att jag inte läst. Om detta är slutet på A-gruppen så är det inget vidare. Om det däremot är Himmelsöga så är det ett bra slut.
2. Och en grej till... av Eoin Colfer. Ett så dåligt och trist slut på Liftarens guide till galaxen att jag blev helt förtvivlad. Om det däremot är I stort sett menlös så är det ett OK slut.

Dålig
1. De målade grottornas land av Jean M. Auel. Åh, så långdragen och rent ut sagt tråkig.
2. En mörk välsignelse av Dennis Lehane. Den var verkligen inte speciellt bra. Hela översättningen av den här serien är under all kritik, delarna har kommit ut i allt annat än ordning.
3. Blå gryning av Ann Cleeves. Alltså, så där kan man inte avsluta en serie.

Tag: Reading habits

Jag har lyckats bli taggad av Boklysten, C.R.M. Nilsson och Bokhyllan i Pepparkakshuset, så nu är det väl dags att ta sig tid att svara på de här frågorna.

1) Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
I soffan är den vanligaste platsen, men egentligen borde jag befinna mig i bäddsoffan i det så kallade biblioteket, men efter flytten har jag inte lyckats acklimatisera mig där inne. Och så har vi ju i soffan på balkongen, där jag satt mycket i somras. Till slut är det ju sängen också, där läser jag innan jag ska sova.

2) Bokmärke eller random pappersbitar?
Bokmärke. Alltid bokmärke.

3) Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller efter ett visst antal sidor?
Om jag själv väljer så slutar jag alltid efter ett kapitel, men det händer också att jag frivilligt slutar vid nytt stycke. Mitt i slutar jag bara om jag blir avbruten.

4) Äter du eller dricker du någonting när du läser?
Jag har inga problem med att äta när jag läser eller läsa när jag äter. Dricka däremot är lite jobbigare eftersom muggen/glaset måste stå på bordet och då glömmer jag bort det.

5) Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n medan du läser?
Det händer att jag läser i soffan vid TV:n när sambon tittar när Zlatan spelar fotboll, men helst vill jag varken ha TV eller något annat på.

6) En bok i taget eller flera samtidigt?
En i taget. Enda gången jag möjligtvis läser två samtidigt är när jag har en novellsamling vid sängen som jag läser en novell eller två i när jag är mellan böcker.

7) Läsa hemma eller överallt?
Överallt.

8) Läsa högt eller tyst i huvudet?
Tyst i huvudet.

9) Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Jag hoppar aldrig över något och jag läser heller aldrig slutet innan jag kommer dit.

10) Bryta rygg eller inte?
Aj! Nej, det hörs väl att det inte är något man ska göra.

11) Skriver du i böcker?
Nej. Jag skrev inte ens i kurslitteraturen när det begav sig.

12) Vilka taggar du?
Den här taggen har jag sett på var och varenda bokblogg senaste veckorna och jag har absolut noll koll på vem som gjort den. Alla som känner sig manade får känna sig taggade.

En smakebit på søndag: Vyssan lull

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag håller fortfarande på att läsa samma bok som förra veckan, De fattiga i Lódz. Den är lite jobbig att läsa och oftast klarar jag inte mer än en halvtimme i taget, men den kommer i alla fall att bli utläst i dag eller i morgon. Men jag väljer att ge en smakebit från nästa bok jag ska läsa i stället. Det är Vyssan lull av Carin Gerhardsen och den är tredje delen i Hammarbyserien.

Eftersom jag ju inte börjat läsa än så kommer smakebiten från början av boken.

För ett ögonblick lät det som en fågels kraxande, sedan blev det tyst. Kroppen blev tung i hans famn och han såg i badrumsspegeln hur hennes huvud föll bakåt mot hans bröst. Onaturligt tillbakalutad, med slutna ögon och munnen på vid gavel - så kunde hon ha somnat på bussen. Strax skulle kanske den obekväma ställningen väcka henne och så skulle hon somna igen, vakna till, somna, vakna... Men nej, det gapande snittet över halsen och blodet som allt långsammare pumpades ut ur det vittnade om något annat. Den här kvinnan skulle aldrig vakna mer.

"Bländverk" av Thomas Erikson

Genre: Thriller
Antal sidor: 460
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Alex King 1
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2013






Första meningen: Han hade lurat, bedragit och kränkt människor i hela sitt liv.

Baksidetext
Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag.

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Alex förmåga att läsa beteendemönster och förutse hur människor ska agera blir ett effektivt vapen i polisens händer. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen.

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Ingenting är vad det verkar vara och den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid. När Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Det är försent att dra sig ur, och nu kämpar Fredric för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare.

Min kommentar
Den här boken har stått länge i hyllan och samlat damm och det är inte för att jag trott att den var dålig. Tvärtom. Varenda människa har ju höjt den till skyarna och det är alltid lite vanskligt att ge sig på en sådan bok. Tyvärr är det ju väldigt sällan som förväntningarna infrias. Det gör de här.

Det första som tilltalar mig i boken är de väldigt korta kapitlen, det gör att i alla fall jag läser lite mer än vad jag tänkt. Och det håller mig också uppe längre på kvällarna än jag egentligen vill. Tempot hade nog varit högt även utan korta kapitel, det börjar snabbt och sedan ökar det. Man slängs rätt in i handlingen. Brutalt.

Jag var lite orolig när jag började läsa, är det något jag avskyr så är det föreläsningar i skönlitteratur. Med tanke på Thomas Eriksons och Alex Kings yrke så tyckte jag att faran var överhängande att råka ut för de där undervisande monologerna. Det var inget jag hade behövt oroa mig för alls. Det sköts riktigt snyggt och naturligt. Dessutom är ju ämnet vansinnigt intressant. Vid några tillfällen kommer jag på mig själv med att mer fundera över vilken färg jag är än hur allt hänger ihop. Till och med samhällskritiken kommer in på ett självklart sätt och det sparkas inte åt alla håll samtidigt.

Det tar ett tag innan jag förstår hur kapitlen om Fredric passar in i tiden, jag blev lite förvirrad ett tag. När jag förstod så väntade jag hela tiden på att det skulle hända, det som en av sidohistorierna handlade om. Det gjorde ju så klart att spänningen steg. Fredric är för övrigt en vansinnigt osympatisk person och jag hade inte klarat mer än tio minuter med honom. Jag vill inte säga att han får vad han förtjänar, men näst intill. Det verkar i alla fall som att han vaknade upp mot slutet.

Och så till punkten som ofta dyker upp hos mig, slarvfel och logiska luckor. Vid ett tillfälle ska Fredric hämtas av en bil. Någon ringer kvart i två och säger att de kommer om en kvart. När bilen kommer får vi veta att de är sena. Resan tar en halvtimme. När de kommer fram till målet får vi veta att klockan är... tada... prick två. Var det en DeLorean de åkte i? Vid ett annat tillfälle är Fredric i ett stort, tomt lagerutrymme. Allt som finns där är en stol. Som plötsligt är två. Det kan tyckas löjligt att hänga upp sig på sådana småsaker, men vissa detaljer etsar sig fast och när de sedan ändras så blir jag förvirrad och måste gå tillbaka och kolla om jag kom ihåg fel. Det stör.

Jag gillar både berättelsen och hur den berättas. Det är osedvanligt grymt och vansinnigt skrämmande. Tyvärr kanske inte helt otrolig, även om det vrids ett par varv extra i bokens värld. Jag är i alla fall glad att jag redan har del två i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bländverk: Lotten, Bokstunder och Ljudboksbloggen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.