"Vad natten döljer" av Dean Koontz

Genre: Skräck
Antal sidor: 384
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: What the night knows
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 november 2013



Första meningen: Det spelar ingen roll vilket år dessa händelser utspelade sig.

Baksidetext
En gång för länge sedan anlände en mördare till en liten stad. Hans namn var Alton Turner Blackwood, och inom loppet av några månader hade han brutalt mördat fyra familjer. Hans vansinnesdåd slutade inte förrän han själv dödades av den sista familjens sista överlevande: en fjortonårig pojke.

En halv kontinent bort och två decennier senare är det någon som mördar familjer igen och i detalj återskapar Blackwoods dåd. Mordutredaren John Calvino är säker på att hans egen familj kommer att bli måltavlan för det fjärde dådet, precis som hans föräldrar och systrar blev offer den där gången när han var fjorton år och dödade deras mördare.

John Calvino är en förnuftig man som i sitt arbete som mordutredare bara handskas med kalla fakta. Men en upplevelse utöver det vanliga övertygar honom om att döden inte alltid behöver vara en enkelriktad resa ibland kan de döda komma tillbaka ...

Min kommentar
På 80-talet, när jag först träffade på Koontz, slukade jag allt han skrev och det var hemskt, skrämmande och spännande. Jag vet inte om min smak ändrats eller om Koontz deklinerat, men det är inte riktigt samma längre. Eller faktum är att det är samma...

För vilken gång i ordningen som jag läser den här historien vet jag inte. Den perfekta familjen, de fantastiska och överintelligenta barnen, den otroligt begåvade golden retrievern (visserligen död den här gången, men fortfarande otroligt begåvad)... Allt finns där. Det är bara miljön och detaljerna som ändrats. Vad är det egentligen med Koontz och perfekta familjer? De är så perfekta, fantastiska och puttenuttiga så det blir helt ointressant och ibland faktiskt till och med framkallar fysiskt illamående. Dessutom verkar herr Koontz ha en rejält skev människobild. Jag förstår ju att det är sin drömbild av världen, män och kvinnor som han förmedlar, men i den världen vill inte jag leva.

Ett plus får i alla fall Koontz för att han verkligen försökt skriva en övernaturlig historia igen, även om det ibland blir rent löjligt. Nu har jag ju läst en översättning, men med namn som "ryttare" och "kom-till-mig förbannelse" så blir i alla fall inte jag rädd. Det hade varit kul att veta vad det heter i original. Samtidigt är vissa stycken så lysande så till och med jag reagerar, kolla till exempel in hur boken börjar. Fullständigt briljant.

Förutom de sista 50 sidorna eller så känns boken som en transportsträcka fram till slutet som visserligen är hyfsat spännande, men vid någon punkt blir det bara för mycket. Tro nu inte att jag tycker det här är värdelöst, för det är det inte. Även om man ända från början ser varthän det barkar och allt är väldigt förutsägbart så är det ändå inte trist (ja, förutom familjen då) och händelselöst. Dock är det inte Koontz som bäst.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vad natten döljer: Vargnatts bokhylla, Boktradition och From beyond.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 29 november – 2 december

Efter ett litet uppehåll så är det äntligen dags för Annikas bokbloggsjerka igen.

Veckan uppgift är: Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Ja, jag är helt säker på att alla sorter finns i mängder bland de karaktärer och författare jag lärt känna under åren. Det är värre att komma ihåg dem...

Jag håller mig till karaktärer och får helt enkelt hålla mig bland de som antingen gjort ett väldigt stort intryck på mig, eller de jag läst om alldeles nyligen. Två jag vet att jag varit mäkta irriterad på är från Unni Lindells böcker. Det var ett tag sedan jag läste dem, men jag har ändå tagit mig igenom åtta stycken så jag minns Cato Isaksen och Marian Dahle väldigt tydligt. Båda kan behöva en käftsmäll så de slutar bete sig som griniga ungar i sandlådan.

En kram skulle jag faktiskt vilja ge till den osympatiska Libby Day från Mörka platser. Hon behöver verkligen kramar. Många.

Efterlängtad bok och några till

Det har väl inte undgått någon vilken bok som släpptes i mitten av november och även jag har skaffat mig den. Ja, jag talar om Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren tredje och sista delen i serien om Engelsfors. Den kommer att tränga sig före många böcker i läslistan, men ett litet tag får den ändå vänta. Jag vill ju så gärna läsa den, samtidigt som jag inte vill att det ska ta slut.

När jag ändå beställde Nyckeln så passade jag på att lägga några fler i kundvagnen, en bok ska ju aldrig behöva färdas ensam (enligt O:s tio ordspråk).

Fallvatten av Mikael Niemi har jag önskat mig i flera år utan att den fått vara med bland presenterna, så nu var det lika bra att köpa den själv. Två böcker av John Ajvide Lindqvist, Låt de gamla drömmarna dö och Hanteringen av odöda. En antologi med 17 science fiction-noveller, När allt förändrades, med bland annat Arthur C. Clarke, Robert A. Heinlein, Ursula K. Le Guin, George R. R. Martin och Kurt Vonnegut. Femte delen i Hammarbyserien, Gideons ring, av Carin Gerhardsen och fjärde delen i serien om Myron Bolitar, Lögnaren av Harlan Coben.

Nu har jag minsann så gott som hela John Ajvide Lindqvists produktion, det är bara Tjärven som saknas.

Omslagsonsdag #20 fika

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat fika.

Ett tag tänkte jag att jag bara skulle ta något omslag som såg mysigt ut och säga att de som fikar bara är på toaletten eller kommer snart, för det såg verkligen inte bra ut. Jag bestämde mig i alla fall för att tolka det som "något att äta, något att dricka" och dessa var vad jag hittade.

Favoriten är definitivt En sannolik historia.

Tematrio - prisvinnare

Augustpriset har delats ut och då handlar Lyrans Tematrio naturligtvis om prisbelönta böcker. Veckans uppgift: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

Kul tema, men det var lite jobbigt att vaska fram vilka böcker som fått något slags pris. Det finns ju så många olika, men jag bestämde mig för att hålla mig till... ja, svenskutdelade priser då...

1. Underdog av Torbjörn Flygt fick faktiskt Augustpriset 2001. Jag läste den för nästan 11 år sedan år sedan och det var en nostalgitripp utan dess like. För oss som älskar 70-talet.

2. 2012 fick Åsa Larsson Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman för sin bok Till offer åt Molok. En fantastisk bok med otroliga miljöbeskrivningar.

3. Årets Nobelpristagare, Alice Munro, är den första på väldigt länge som jag faktiskt känner mig lockad att läsa. Nobelpriset får man ju inte för någon speciell bok, så jag vet inte vilken jag ska ta upp här, men tips mottages tacksamt.

Topp tio (bokiga) saker jag är tacksam för

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Things I Am Thankful For (could be bookish or not -- up to you).

Det här känns ju, som svensk, lite underligt att göra. Vi har ju inte direkt någon Thanksgiving, men det är ju aldrig fel att vara tacksam för saker och ting. Jag håller mig ändå i böckernas värld den här gången.

Jag är tacksam för
1. att jag kan läsa, både rent tekniskt och fysiskt.
2. att jag har tid att läsa alla fantastiska böcker.
3. att jag har en sambo som låter mig fylla ett helt rum med böcker.
4. att jag hittade det fantastiska programmet Book Collector, som var allt jag ville ha och lite till.
5. att jag började bokblogga, trots ett väldigt inre motstånd.
6. alla fantastiska bokbloggare där ute som ser till att min önskelista aldrig blir tom.
7. de givmilda förlagen som skickar mig gratis böcker.
8. biblioteken, även om jag kanske inte använder dem så ofta.
9. att jag hittade min favoritförfattare (ja, det är Stephen King) redan på 80-talet, så jag har kunnat följa honom nästan hela hans karriär.
10. alla dessa modiga författare som vågar vända ut och in på sig själva och sedan visa upp det för oss andra.

Kommande böcker december 2013

Bara en enda bok i december. Det verkar ju logiskt och faktum är att det känns bra att önskelistan inte ökar lavinartat varje månad.

Glasverandan av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Stanhope (5)
Antal sidor: 345
Utgivningsdatum: 2013-12-27
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
I ett gammalt hus på engelska landsbygden samlas en grupp människor med författardrömmar. Här i den pittoreska, gröna omgivningen ska de tillsammans inspireras till att skriva. Temat för kursen är spänningslitteratur. Men snart krackelerar idyllen. En dag hittas en av lärarna, en känd tv-profil, grymt knivhuggen i närheten av husets vackra glasveranda. Kriminalkommissarie Vera Stanhope och hennes parhäst, polisassistent Joe Ashworth, dras in i mordutredningen. Tidigt upptäcker Vera att hennes granne finns i sällskapet och dessutom tycks vara den som alla misstankar riktas mot. Men Vera och Joe hittar varken motiv eller ledtrådar. När ytterligare ett mord sker befarar Vera att det finns en mördare som vill göra verklighet av fiktionen som skapas i huset. Men nu börjar det bli ont om tid, kommer Vera och Joe att kunna lista ut hur nästa mord är planerat innan mördaren slår till igen?

Ordet pusseldeckare nämns ihop med den här boken. Jag har inte läst något i serien om Vera Stanhope, jag väntar fortfarande på att de två första delarna ska översättas till svenska.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

En smakebit på søndag: Dödligt villospår

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

För en väldig massa år sedan så läste jag en bok av Nora Roberts och jag tyckte inte det var speciellt bra. När jag började bokblogga insåg jag att det fanns massor av människor som älskade hennes böcker, så jag tänkte att jag kanske hade fel. Därför är det nu dags för Dödligt villospår (Black hills) av just Nora Roberts.

Jag försökte verkligen hitta ett spännande avsnitt, men det har inte hänt så mycket intressant. Än så länge känns det som en till spänningsroman förklädd tantsnusk-bok, men jag lyckades hitta ett litet stycke som verkar vara upptakten inför något som kanske kan bli rafflande. Det här är från sida 104-105.

"Något eller något var där ute, bland hägnen. Jag kollade webbkameran utan att se någonting. Fast det är ju fan så mörkt klockan två på morgonen, trots säkerhetsbelysningen. Men någonting gjorde djuren skärrade. Massor av skrin och rytanden och ylanden."
     "Inte de vanliga nattljuden?"
     "Nej. Jag gick ut, men hittade ingenting."
     "Inga spår?"
     "Jag har inte din skarpa blick, men vi var ute och letade nästa morgon. Inga djurspår, inga nya i alla fall. Vi tänkte - vi tror - att vi såg mänskliga fotavtryck. Inte våra egna. Det är omöjligt att vara säker, men det syntes spår runt en del av burarna, och det hade snöat en del efter dagens sista utfodring, så jag begriper inte hur det annars kunde finnas färska spår."

"Mörka platser" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 426
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark places
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 november 2013






Första meningen: Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ.

Baksidetext
Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde - och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

Min kommentar
Det här var en av de böcker som känts jobbigast att påbörja. Gillian Flynn är ju bokbloggarmaffians heligaste ko. Tänk om jag inte gillade. Vad skulle hända då? Men nu är den läst.

Jag blev lite orolig alldeles i början för det här var inget jag alls kunde relatera till. Fattigdomen och det mörka, skitiga är så mycket värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Karaktärerna är inte heller speciellt vanliga och igenkänningsfaktorn är extremt låg i den egoistiska, självömkande Libby, den självuppoffrande Ben och hans djävulska flickvän Diondra. Här snackar vi kungarna och drottningarna av white trash. Jag tycker inte om någon av dem, men jag bryr mig om hur det ska gå. Hopplösheten är enorm och jag känner riktigt hur karaktärerna stjäl min energi, men jag hoppas hela tiden att det åtminstone ska ordna sig för Libby. Nu gjorde det inte speciellt mycket att karaktärerna var så osympatiska, för historien blev bättre och när jag kom till sista halvan hade jag svårt att lägga undan boken.

Det finns tre berättare här, Libby har vartannat kapitel, mamma Patty och brodern Ben delar på den andra hälften. Libby berättar i nutid, mamma och Ben berättar vad som egentligen hände den där dagen som slutade så mardrömslikt. Kapitlen som berättar vad som hände är vansinnigt spännande och jag vill inte sluta läsa dem. Nutidstråden är inte alls lika dramatisk. Till att börja med.

Kapitlen är relativt korta, vilket gör att det går snabbt att läsa och tempot ökar hela tiden. Jag gillar att jag inte var helt säker på vad som hänt förrän mot slutet, även om vissa delar var lätta att gissa. En del tyckte jag nog var väldigt oväntat.

Språket är drivet och snabbt, men tyvärr finns det en del översättningsmissar som fel ordföljd och liknande. Det är inte speciellt vanligt och stör inte alltför mycket. Lösa trådar däremot stör och vem fick egentligen livförsäkringspengarna efter mamman? Framgick det?

Nu ska jag nog snart göra ett litet besök i en nätbokhandel och se om de har Vass egg och Gone girl till mig...

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka platser: Lotten, Pocketblogg och Bokdamen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Läsplanering december 2013

I december tänkte jag göra en liten rush med hyllvärmarna, så alla (utom en) på listan är inköpta 2011. Man kan ju hoppas att man hinner med någon till, jag kommer ju faktiskt att vara ledig några dagar.

• Den döende detektiven av Leif G.W. Persson. Hyllvärmare.

• Bytet av Joseph Finder. Hyllvärmare.

• De första tolv av Justin Cronin.

• Sista jouren av Karin Wahlberg. Hyllvärmare.

"Lögnen på femte våningen" av Do van Ranst

Genre: Drama
Antal sidor: 173
Originalspråk: Nederländska
Originaltitel: Moeders zijn gevaarlijk met messen
Översättare: Rikard Bonde & Ingrid Wikén Bonde
Serie: -
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex (tack Massolit)
Utläst: 5 november 2013





Första meningen: Min mamma högg ihjäl min pappa med en kniv.

Baksidetext
Lögnen på femte våningen handlar om Jeff som bor i ett höghus i förorten tillsammans med sin mamma, hennes pojkvän och sin utvecklingsstörda storasyster Iene.

Sin pappa har han aldrig träffat och hemma är det strängt förbjudet att prata om honom. Men Jeff har själv listat ut att pappan måste ha blivit knivskuren till döds. Varför skulle det annars finnas en ingrodd fläck på vardagsrumsmattan som ser ut som blod? Och det är naturligtvis mamman själv som är mördaren, det är Jeff övertygad om.

I samma hus bor Jeffs vän Süleyman som Jeff kan prata om allt med men konflikterna står tätt både inom familjen och med vännen. Vad är det egentligen Süleyman sysslar med? Hur ska Jeff kunna hindra mammas pojkvän från att skicka bort Iene till ett hem för utvecklingsstörda och är pappan verkligen död?

Min kommentar
Den här boken blev jag nyfiken på när Massolit förlag skickade ut ett mail om höstens utgivning. Jag tror aldrig jag har läst någon belgisk författare så det var extra roligt. Boken är klassad som ungdomsbok (12-15 år), nu är jag inte i närheten av bokens målgrupp, men det kan jag nog känna är rätt.

På originalspråk så betyder titeln mammor är farliga med knivar, vilket jag nu i efterhand tycker hade varit en bra titel, åtminstone mer lockande. Det jag får med mig från den här boken är att man aldrig, aldrig ska ljuga för sina barn. Och absolut inte för att skydda dem (det vill säga göra det enkelt för sig själv). Det slår alltid tillbaka. Det är nämligen inte alls Jeff som listat ut vad som hänt hans far, som det står i beskrivningen, utan det har mamma berättat.

Jeff är 13 år och han beter sig också som en 13-åring. Det här känns mycket mer trovärdigt än Lex i Lex bok, som ska vara 18, men som beter sig exakt likadant som denna 13-åring. Han är egoistisk och ofta ganska elak och tror att världen snurrar runt honom. Men ibland är han snäll. I alla fall mot sin handikappade syster. Men mest av allt vill han bli av med Harry, mammas pojkvän, eftersom mamma inte bryr sig tillräckligt mycket om Jeff. Hon har inte så mycket tid för honom eftersom hon hela tiden måste se till att Jeffs syster, Iena, har det bra.

Jeff och hans kompis Suleyman har sin egen version av ljugarbänk. De brukar träffas i soprummet och där skarvas de mest besynnerliga historier ihop. De samtalen är obetalbara. En annan miljö i boken, som jag känner att jag skulle vilja besöka, är det så kallade flaskfältet. Där odlas päron i flaskor (det ska bli päronkonjak av dem) och när det blåser så låter det. Mycket. Jag skulle så gärna vilja höra det.

Det här känns som en trovärdig berättelse om hur det är att vara 13 år, det otäcka med att växa upp och alla konflikter. Både de man har med sig själv och de man har med andra. Nu var det många år sedan jag var 13, men jag minns att det var jobbigt och att jag mest hela tiden upplevde mig vara orättvist behandlad. Så detta kände jag igen mig i.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom endast ett var satt, det var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lögnen på femte våningen: Lisas böcker, Booze 'n' books och Annas bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Omslagsonsdag #19 rosa

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat rosa.

Jag har lite problem med färger, eller egentligen färger som är en blandning av andra färger. Som rosa. När slutar en nyans vara rosa och blir röd eller lila? Svår fråga. Som jag faktiskt inte kommer att svara på. Här är de omslag jag hittade som jag tyckte var rosa...

Jag vet inte om jag har någon favorit här, det skulle vara I skydd av mörkret i så fall. Eller möjligtvis Falskt minne, för att jag känner av lite klaustrofobi när jag tittar på det.

Tematrio - Monika

Lyran har namnsdag i dag och då firar vi henne genom veckans Tematrio. Veckans uppgift: Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart! Om ni är trötta på namnet Elisabeth kan ni gärna använda ert eget namn i stället!

Jag vill inte återanvända förra årets trio så jag tänkte jag skulle ta mitt eget namn, Monika. Tro det eller ej, men jag hade exakt tre böcker med en Monika i...

1. Underdog av Torbjörn Flygt läste jag för många år sedan och där heter huvudpersonens syster Monika. En bra bok med mycket 70-talsnostalgi, för oss som var med då.

2. Friheten av Ulf Lundell är inte en av hans bästa, men där finns en Monika med och hon har Mexico City Blues. Helt ärligt så minns jag inte speciellt mycket av denna.

3. Skam av Karin Alvtegen handlar om två kvinnor, Maj-Britt och Monika, till synes väldigt olika men båda försöker glömma sitt förflutna.

Topp Tio rekommendationer till den motsträviga King-läsaren

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books I'd Recommend To X Person (your choice -- could be to your mom, to a reluctant male reader, to your teenage sister, to dog lover's, to sports lovers, etc.).

Jag ber om ursäkt redan på förhand för detta kommer att bli ännu ett av otaliga hyllningar till Stephen King.

Om man inte har läst något alls av Stephen King så tycker jag att man borde göra det. Alla borde läsa och läsa hans böcker ända tills man fattar hur bra han faktiskt är. Och faktum är att han inte bara skrivit rena skräckböcker, det finns något för alla här. Detta är alltså mina tips till den motsträviga King-läsaren.

1. Varsel (eller The shining) (skräck)
2. Jurtjyrkogården (skräck)
3. Pestens tid (fantasy)
4. Det mörka tornet (fantasy)
5. Staden som försvann (vampyrer).
6. Den gröna milen (filmen är kategoriserad som drama)
7. Flickan som älskade Tom Gordon (får nog också klassas som drama)
8. Under kupolen (drama kombinerat med science fiction, svår att genrebestämma, går för övrigt som TV-serie på femman nu)
9. Höstgärning (drama, novell som filmen Stand by me bygger på)
10. Vårbedrift (drama, novell som Nyckeln till frihet bygger på)

Nya e-böcker i min... hylla(?)

Det har dykt upp en del nya e-böcker i min mejlbox, tre stycken recensionsexemplar.

Först var det Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman, den handlar om 17-åriga Christine som bor i en tysk småstad. 1938 händer något.

Sedan blev jag kontaktad av Ståle Brandt, författaren till Ankharen, efter jag kommenterat i en annan bokblogg att jag gärna ville läsa hans bok. På köpet fick jag hans frus, Tove Birkeland Brandt, bok Röd vinterängel. Två nya svenska deckarförfattare, spännande!

Ankharen handlar om kriminalkommissarie Kjetil Ruud vid länskriminalen i Karlstad, han utreder ett mord som kan leda till den egna kåren.

Röd vinterängel handlar om mediet Mimmi och Rita Vråk på mordenheten i Göteborg (va?, vilken bonus!) som utreder mord som ännu inte skett.

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du?

En smakebit på søndag: Å andra sidan

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Efter att ha blivit mätt på skräck och hemskheter (något jag faktiskt trodde inte kunde hända) så bestämde jag mig för att jag behövde något lättare. Därför blev det en Marian Keyes; Å andra sidan (The other side of the story).

Smakebiten kommer från sida 165. Jojo är litterär agent och hon har meddelat några förlag att boken Kärleken och slöjan är ute för budgivning. Manoj är hennes assistent och Patricia Evans är från ett förlag.

Det första samtalet kom. "Apungen här", sa Manoj. "Jag har Patricia Evans på tråden. Ska du ta det eller inte?"
     "Jag tar det, jag tar det!" Första budet ut!
     Ett klick och sedan: "Jojo, jag har läst Kärleken och slöjan."
     Jojos hjärta började slå snabbare. Det här skulle bli bra.
     "Den är fantastisk", sa Patricia. "Vi tycker mycket om den allihop och jag vill ge dig ett förköpsbud."
     "Det måste vara ett väldigt högt bud om jag ska ge dig boken med en gång."
     "Jag tror nog du ska bli nöjd. Vi bjuder en miljon pund."

"Lasermannen" av Gellert Tamas

Genre: Samhälle
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2003
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2013






Första meningen: Bakom podiet i Medborgarhuset i centrala Stockholm hänger två flaggor.

Baksidetext
Under några månader årsskiftet 1991 och 1992 var Stockholm en stad i skräck. En okänd gärningsman, beväpnad med ett lasergevär, sköt sammanlagt 11 personer vid tio olika attentat. En dog, flera fick men för livet. Det enda offren hade gemensamt var sitt mörka hår och mörka hudfärg. Samtidigt genomgick Sverige sin värsta ekonomiska kris på decennier. I arbetslöshetens och krisens spår växte en ny militant rasistisk rörelse fram. Terrororganisationen VAM förklarade krig mot samhället. Runt om i landet attackerades flyktingförläggningar med brandbomber och molotovcocktails. Näst Tyskland hade Sverige flest rasistiska våldsdåd i hela Europa. Och i riksdagen hetsade Ny demokrati mot invandringen.

Laserattentaten satte igång Sveriges största polisjakt näst Palmemordet. Efter sex månader greps John Ausonius på bar gärning mitt under ett bankrån. Han dömdes trots sitt nekande till livstids fängelse, men bevisen räckte inte för att fälla honom för samtliga laserskjutningar.

Efter nästan tio års tigande har John Ausonius bestämt sig för att erkänna attentaten samt 17 bankrån. Förutom polisen har Ausonius pratat med en enda person - journalisten och författaren Gellert Tamas.

Boken Lasermannen beskriver John Ausonius väg från framgångsrik börsklippare och yuppie till rasistisk seriemördare. Berättelsen är en verklighetens deckare som på nära håll skildrar polisens intensiva kamp att fånga en seriemördare - innan han slår till igen. Men boken ger också en bild av det samhälle, den debatt och det politiska klimat som påverkade Lasermannen - och som han i sin tur påverkade.

Boken bygger på ett rikt källmaterial och intervjuer med lasermannens offer, poliser, ledande politiker, journalister och samhällsdebattörer.

Min kommentar
Jag kommer ihåg när Lasermannen härjade, men efter att ha läst den här boken så inser jag att jag hade missat massor. Många händelser minns jag, men har inte alls kopplat ihop dem med Lasermannen. Som "We shall overcome"... Boken har en så otäck prolog att jag faktiskt nästan slutade läsa innan jag ens hade börjat. Det här är berättelsen om hur många slumpartade, osannolika händelser gör att Ausonius hamnar mellan stolarna flera gånger och det får till slut tragiska konsekvenser.

Det är flera berättare här, offren har fått en röst, vi har också den allvetande och så klart Lasermannen själv. Hans del av boken är tagen från olika intervjuer som Tamas gjorde med honom. Sammanlagt är det inte speciellt mycket text därifrån, men det är absolut den värsta biten. Det här toppar vilken skräckbok som helst. Det är också två olika tidstrådar, den ena börjar med Ausonius (eller Wolfgang Zaugg, som han hette från början) uppväxt och den andra börjar med morden. Givetvis går trådarna ihop i slutet. Dessvärre hoppas det en hel del även inom varje tråd, så ibland har jag lite svårt att veta var jag är. Det hela blir inte bättre av att vissa kapitel, som är namngivna efter datum, inte alls handlar om den dagen. Kapitlet om 27 april 1992, till exempel, har bara några rader om vad som hände just då, sedan kommer en åtta sidor lång utläggning om saker som hände 1993/1994. För mig blir det jobbigt att läsa då.

Jag vill egentligen inte recensera innehållet, men vissa saker har jag väldigt svårt för. Som när författarens åsikt lyser igenom så tydligt att det vid flera tillfällen mer liknar pekpinnar än faktabok. Ingen behöver påpeka för mig att det här är ungefär så avskyvärt som det kan bli och egentligen kan man inte tycka mer än på ett sätt. Därför blir det extra störande när någon berättar vad jag ska tänka. En annan sak som jag reagerade över var att Tamas utgjöt sig över att media alltid nämnde brottslingens nationalitet. På sidan 335 gör han precis samma sak själv.

Boken är, trots de många sidorna med tät och liten skrift, väldigt lättläst och jag rekommenderar den till alla som inte läst den.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lasermannen: Nellons bokblogg, Boktoka och Meningsbyten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

En fredag utan jerka

Sedan jag började bokblogga för snart 2,5 år sedan så har det inte varit många fredagar utan en bokbloggsjerka. Annika tar en välförtjänt paus, saknaden är stor men glädjen när hon kommer tillbaka blir desto större.

Ewa K har med anledning av den uteblivna jerkan bjudit in till ett "kedjebrev" där vi ska berätta hur vår dag sett ut. Kul idé!

Början av dagen har sett ut som vanligt, det är ju ändå en vanlig (kanske inte ändå) fredag och det betyder jobb. Förutom en ovanligt stor trötthet i dag så gick dagen på jobbet bra och eftersom jag bara jobbar 80% just nu och det, som sagt, är fredag så slutade jag redan kvart över ett. Härligt!

När jag kom hem så placerade jag mig i soffan med en bok och där satt (låg, mer kanske) jag tills jag kände mig redo att börja fixa med mitt fredagsmys. Som just i dag är väldigt speciell. Sambon och jag har ändrat rutinerna för fredagar och har bestämt date i TV-soffan klockan sju. Där ska vi först titta på Idol och sedan på Portugal-Sverige (eller Portugal-Zlatan?). Sambon ska äta sin vanliga fredagspizza, men jag tänkte fixa mig lite grillad kyckling, tzatziki och lite grönsaker. Lite öl blir det nog också. Eventuellt kan det också dyka upp lite ostbågar senare på kvällen.

Mellan läsning och matfixande har jag, naturligtvis, kollat runt på bokbloggar, fixat lite med räkningar, svarat på en del mejl och skrivit ett par (jag vill verkligen inte kalla dem) recensioner.

Nu när jag ser det i skrift så ser den här dagen inte speciellt kul ut, men jag har ju förhoppningar på fotbollen :)

Höstenkät

Ja, jag vet, jag gillar enkäter så här kommer en till. Denna hittade jag hos Oanade sidor, men eftersom det inte längre är sommar så döpte jag om den.

1. Vilken bok läste du senast?
Vad natten döljer av Dean Koontz. Inte hans bästa...

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Härnäst? Egentligen har jag skräcktema i november, men jag blev lite less på mörkt och otäckt så jag började precis på Å andra sidan av Marian Keyes och den är 600 sidor tjock... Efter den vet jag inte riktigt, kanske något mörkare igen :)

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det är inget jag går och tänker på eftersom jag hellre läser bra böcker än böcker av ett specifikt kön. När jag kollar så är det definitivt överskott på manliga författare, ca 68%.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Ja, absolut! Det första jag gör innan jag börjar läsa en bok är att kolla hur många sidor den har, sedan har jag koll på hur långt jag kommit. Speciellt om det är en... hm, inte så bra bok.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Första kriteriet är ju favoritförfattare, men det säger väl sig självt. För det mesta går jag efter tips från mina favoritbokbloggar, de som jag vet gillar ungefär samma böcker som jag. Det räcker med de tipsen för att jag ska ha en evighetslång önskelista.

6. När blir en bok för lång?
Om den är bra? Aldrig. Annars kan den bli för lång om den är dåligt redigerad, alltså om det finns mängder av upprepningar och detaljerade beskrivningar av helt ovidkommande saker.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Skönlitteratur läser jag bara på svenska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
För en gångs skull är denna fråga lätt: En man som heter Ove av Fredrik Backman.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Jag läser alltid ut en påbörjad bok. Personligen tycker jag att jag behöver läsa en och annan sämre bok, då uppskattar jag de bra ännu mer. Det är ungefär som om man skulle vara lycklig hela tiden, till slut uppskattar man det inte längre och det skulle ju vara trist :)

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Deckare kan man väl säga att det finns en hel del av och slår jag dessutom ihop den med thriller och kallar det spänningslitteratur så är de i egen majoritet. Lyrik och självhjälpsböcker hittar man inte i mina hyllor.

"Innan jag somnar" av S.J. Watson

Genre: Thriller
Antal sidor: 346
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Before I go to sleep
Översättare: Björn Ekdahl
Serie: -
Förlag: Bazar
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 oktober 2013






Första meningen: Sovrummet känns obekant.

Baksidetext
Föreställ dig att du förlorar minnet varje kväll när du går och lägger dig och att du vaknar upp nästa dag utan att minnas gårdagen eller något som hänt innan dess.

Du minns inte vad du heter, vem du är eller människorna omkring dig. Du minns inte vem mannen är som du vaknar upp bredvid varje morgon. Främlingen säger att han är din man. Talar han sanning? Och kan du lita på honom?

Välkommen till Christines värld.

Min kommentar
En av mina absoluta favoritfilmer är Memento, som handlar om en man som inte kan minnas mer än några minuter bakåt. Därför är det ju inte speciellt konstigt att jag varit nyfiken på den här boken i vad som känns som evigheter. Nu har jag äntligen läst den och jag blev inte besviken.

Visserligen är den inte lika gastkramande som Memento, men det kanske Innan jag somnar blir som film också. Olustkänslan är i alla fall väldigt stor och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om man inte kommer ihåg de senaste 20 åren varje morgon när man vaknar. Tänk dig ett helt blankt papper vareviga morgon. Du minns inte ens din man som ligger bredvid dig, men ditt enda alternativ är att tro på det han säger... Just den här biten, att hon utan att ifrågasätta tror på sin man känns osannolik för mig, men jag är nog lite paranoid. Jag hoppas och tror att jag hade gått till en oberoende källa (som gamla tidningar, Google...) för att försöka få svar på alla de frågor jag hade haft. Vi snackar ju nu ändå 2000-talet. Allt finns på Internet. Jag hade definitivt inte velat hamna i en sådan beroendeställning till någon jag inte känner och bara tro på det han/hon säger.

Den dagbok som Christine skriver känns inte som en dagbok som någon jag känner hade skrivit. Den är nämligen i dialogform och jag har lite svårt att tro att man skriver så. Nu är ju Christine tydligen författare så kanske det ändå kan vara rimligt. Om hennes reaktioner är trovärdiga, när hon upptäcker vissa... inkonsekvenser i det hon skrivit, kan jag inte alls uttala mig om. Ibland tycker jag att hon agerar lite konstigt och mindre trovärdigt, men jag kan ändå köpa detta. Alla är ju faktiskt inte likadana.

Boken är, trots sin förutsägbarhet, helt fantastiskt spännande och allt byggs upp till ett rafflande slut. Som kanske blir lite väl mycket, men jag köper det också. Är det bara tillräckligt spännande så blir jag otroligt förlåtande och jag hade verkligen svårt att lägga ifrån mig boken. Det här är ju faktiskt en debutroman också, en fantastisk sådan skulle jag vilja säga. När kommer nästa bok egentligen?

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Innan jag somnar: C.R.M. Nilsson, Lingonhjärta och Malin.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Omslagsonsdag #18 lila

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat lila.

När jag såg vilket tema det var så tänkte jag "vad bra, det vet jag att jag har minst två stycken". När jag gick igenom omslagen så dök det ena lila efter det andra upp. Jag var tvungen att begränsa mig och bara ta en bok per författare för att det inte skulle bli alldeles ohanterligt. Jag visste ju att jag är svag för lila, men detta...

Det är på tok för mycket lila här för att jag ska kunna välja en favorit, men jag gillar sköldpaddan på Sången om Susannah.

Topp Tio omslag jag skulle vilja göra om

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Covers I Wish I Could Redesign.

Ånej, nu börjar det nästan bli för mycket omslagsgrejor på bloggen, åtminstone om man, som jag, inte alls bryr sig om hur böckerna ser ut på utsidan. Vad jag märkte när jag gick igenom böckerna för den här uppgiften var att jag lätt hade kunnat ta med alla som har riktiga människor på omslaget eller i stort sett alla böcker från 80- och 90-talet. Att bara välja tio av dem skulle vara otroligt svårt, så jag har försökt blanda och ge lite. Och även om jag skulle få göra om de här omslagen så skulle jag inte ha någon som helst aning om hur.

1. Katedralen av Nelson DeMille. (1990)
2. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. (1982)
3. Flugornas herre av William Golding. (1983)
4. En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé. (2010)
5. Firman av John Grisham. (1992)
6. Ond bråd död i Venedig av Donna Leon. (2012)
7. Andras plåga av Val McDermid. (2005)
8. Röd snö av Thomas Ringstedt. (2011)
9. Smuts av Katarina Wennstam. (2007)
10. Det svåra fallet K av Lennart Ökvist. (2012)

Fullbordad utmaning #7

Redan 7 oktober blev boktolvan för 2013 slutförd. Det kändes riktigt bra det.

Detta är tredje året som jag kört den här utmaningen, som kläcktes av enligt O. Den går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler nya författare. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

Av de här tolv kommer jag med all säkerhet att fortsätta läsa sju, vilket gör 58%. Det får man väl anse vara ett bra resultat. I år blev det ingen fullpoängare i boktolvan, men Niceville fick i alla fall 4.5. Annars var det ganska spridda betyg, allt från 2 till 4.5 och genomsnittet blev 3.5.