Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Grannar.
Grannar är ett lite svårt tema för jag vill ju välja böcker som verkligen handlar om grannar.
1. Boel och Oscar av Josefine Sundström handlar om en 90-åring och en 30-åring som precis har blivit grannar. Jag tyckte om den oväntat mycket.
2. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman behöver väl ingen närmare presentation och den knockade mig fullständigt.
3. Goda grannar av Mattias Edvardsson släpps i juni, men jag har faktiskt läst ett hyfsat tidigt manus och redan då var den bra.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
Sidor
▼
tisdag 31 mars 2020
måndag 30 mars 2020
TV-serie: The Outsider #1 (2020)
Titel: The Outsider
Originaltitel: The outsider
Genre: Skräck
Skapad av: Richard Price
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Ben Mendelsohn, Bill Camp, Cynthia Erivo, Yul Vazquez, Mare Winningham
Premiär: 2020-01-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix februari-mars 2020
Handling
Terry Maitland – även kallad Coach T – är något av en lokalkändis i Flint City. Alla känner den omtyckte basebolltränaren, som håller i stadens juniorlag och tränar ungarna i high school. Därför blir chocken extra stor när Terry blir arresterad inför publik och under stor dramatik vid en basebollmatch på den lokala arenan. Han anklagas för ett fasansfullt brott: sexuella övergrepp och mord på en elvaårig pojke.
Min kommentar
Det är väldigt mycket Stephen King här nu. Eller inte bara här. Han fullkomligt spottar ur sig böcker och den ena filmatiseringen efter den andra dyker upp. Han är het nu, skulle man kunna säga. TV-serien The Outsider bygger på boken med samma namn. En bok jag läste för bara knappt två månader sedan. Ganska färskt i minnet alltså.
Som vanligt blir det problem för mig att se en filmatisering när jag minns boken för bra. Jag försöker verkligen att inte tänka på det, men det är så mycket som är ändrat. Om det är till det bättre eller sämre? Både och. The Outsider som TV-serie blir inte en helt annan historia än boken, men nästan. Grunden är ju densamma så klart.
Skådespelarna är väldigt bra och jag tycker de känns trovärdiga. Jag kan känna igen mig i de flesta, eftersom de är vanliga människor. Det är situationen som är ovanlig. Mitt största problem är den här versionen av Holly Gibney (jajamän, hon är med). Jag har ju sett Mr Mercedes och älskade den Holly. Därför blir det jättekonstigt när någon annan spelar henne. Jag tycker inte att den nya Holly är lika uppfriskande kantig som den gamla Holly.
Det här är en väldigt mörk historia. Och då menar jag det bokstavligt. Också. Ibland är det riktigt svårt att se vad som händer. Dessutom är det oerhört utdraget. Vilket i och för sig stämmer bra överens med boken.. Tio timmar är på tok för mycket. Jag tror det hade räckt med hälften. Det blir varken spännande eller otäckt, men det skulle ju kunna bero på att jag har läst boken. Om det inte hade varit för att sambon blev rejält uttråkad efter de två första avsnitten och han har inte läst boken.
Jag tycker att The Outsider borde ha varit väldigt mycket bättre, med tanke på vilka som har varit inblandade. Richard Price ligger bakom smått fantastiska The Night Of, men i och för sig även bottennappet Child 44. Även Dennis Lehane är med på ett hörn. Jag sällar mig definitivt inte till hyllningskören.
På TV Time har serien 9,85 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 35 837 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien kan inte köpas.
Originaltitel: The outsider
Genre: Skräck
Skapad av: Richard Price
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Ben Mendelsohn, Bill Camp, Cynthia Erivo, Yul Vazquez, Mare Winningham
Premiär: 2020-01-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix februari-mars 2020
Handling
Terry Maitland – även kallad Coach T – är något av en lokalkändis i Flint City. Alla känner den omtyckte basebolltränaren, som håller i stadens juniorlag och tränar ungarna i high school. Därför blir chocken extra stor när Terry blir arresterad inför publik och under stor dramatik vid en basebollmatch på den lokala arenan. Han anklagas för ett fasansfullt brott: sexuella övergrepp och mord på en elvaårig pojke.
Min kommentar
Det är väldigt mycket Stephen King här nu. Eller inte bara här. Han fullkomligt spottar ur sig böcker och den ena filmatiseringen efter den andra dyker upp. Han är het nu, skulle man kunna säga. TV-serien The Outsider bygger på boken med samma namn. En bok jag läste för bara knappt två månader sedan. Ganska färskt i minnet alltså.
Som vanligt blir det problem för mig att se en filmatisering när jag minns boken för bra. Jag försöker verkligen att inte tänka på det, men det är så mycket som är ändrat. Om det är till det bättre eller sämre? Både och. The Outsider som TV-serie blir inte en helt annan historia än boken, men nästan. Grunden är ju densamma så klart.
Skådespelarna är väldigt bra och jag tycker de känns trovärdiga. Jag kan känna igen mig i de flesta, eftersom de är vanliga människor. Det är situationen som är ovanlig. Mitt största problem är den här versionen av Holly Gibney (jajamän, hon är med). Jag har ju sett Mr Mercedes och älskade den Holly. Därför blir det jättekonstigt när någon annan spelar henne. Jag tycker inte att den nya Holly är lika uppfriskande kantig som den gamla Holly.
Det här är en väldigt mörk historia. Och då menar jag det bokstavligt. Också. Ibland är det riktigt svårt att se vad som händer. Dessutom är det oerhört utdraget. Vilket i och för sig stämmer bra överens med boken.. Tio timmar är på tok för mycket. Jag tror det hade räckt med hälften. Det blir varken spännande eller otäckt, men det skulle ju kunna bero på att jag har läst boken. Om det inte hade varit för att sambon blev rejält uttråkad efter de två första avsnitten och han har inte läst boken.
Jag tycker att The Outsider borde ha varit väldigt mycket bättre, med tanke på vilka som har varit inblandade. Richard Price ligger bakom smått fantastiska The Night Of, men i och för sig även bottennappet Child 44. Även Dennis Lehane är med på ett hörn. Jag sällar mig definitivt inte till hyllningskören.
På TV Time har serien 9,85 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 35 837 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
Spännande | Tråkig | |
Klurig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Osannolik | |
Snyggt foto | Rolig | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort | |
Fartfylld | Långsam |
Serien kan inte köpas.
Film: Fisherman's Friends (2019)
Titel: Fisherman's Friends
Originaltitel: Fisherman's Friends
Genre: Komedi
Regissör: Chris Foggin
Manus: Piers Ashworth, Meg Leonard, Nick Moorcroft
Skådespelare: Tuppence Middleton, James Purefoy, Daniel Mays, David Hayman, Maggie Steed
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 1 mars 2020
Handling
När skivbolagskillen Danny hänger med på svensexa till den pittoreska kustbyn Port Isaac anar han inte att det ska vända upp och ner på hela tillvaron. Plötsligt får han i uppdrag att fixa kontrakt med byns sånggrupp, bestående av tio högst motsträviga fiskare. Nu ska Fisherman’s Friends traditionella sjömanssånger upp på brittiska topplistan! Byborna skrattar gott åt idén, men snart är hjulen i rullning. På vägen förälskar sig Danny i charmiga Alwyn, dotter till en av de råbarkade sångarna. Han förstår snart att sammanhållning och ärlighet är viktigare i Port Isaac än i London, och plötsligt blir hans galna projekt viktigt på riktigt. Kan han vinna Alwyns och bybornas förtroende - och förtjäna det?
Min kommentar
På sambons jobb finns en hylla där det finns både böcker och filmer, där de anställda kan ta och/eller låna. Fisherman's Friends hade jag redan bett honom att ta med hem, men sedan var det dessutom en av hans kollegor som rekommenderade den. Inte samma kollega som redan har haft "fel" en gång, utan en annan. Så den här fick smita före och blev en söndagsfilm efter en jobbig vecka.
Jag visste inte något alls om filmen, egentligen, men den visar sig bygga på en sann historia. Under filmens gång så kan jag inte låta bli att undra exakt hur mycket sanning som finns i hur det hela gick till. Inte speciellt mycket visar det sig. Om man är riktigt snäll så kan jag väl i alla fall gå med på att den är inspirerad av verkliga händelser. Det spelar dock ingen som helst roll för filmen i sig.
Miljön är, så klart, helt fantastisk. Här visar sig Cornwall från sin allra bästa sida och området klättrar ordentligt i listan över platser jag vill besöka. Fisherman's Friends är en underbar solskenshistoria, den är charmig och svämmar över av kärlek och värme. Precis som brittisk film brukar och denna är så brittisk. Den känns genuin och äkta, den får mig att bli varm i hela kroppen och jag mår bra. Det blir även många skratt och då menar jag bra skratt, den snälla sorten.
Jag funderade på att sätta en fyra på filmen, men det som drar ner betyget lite är kärlekshistorien. Den känns krystad och inte trovärdig, ett plus är att den i alla fall inte är överdriven och himlastormande. Jag hade definitivt klarat mig utan den. Betyget skulle lika gärna vara en fyra, men jag tyckte ändå att den saknade lite. Ytterst lite.
Filmen lämnar mig med en önskan att leta upp det här udda pojkbandet. Jag kan lätt se mig sittandes där på puben i Port Isaac, lyssnandes på shanties.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 1 968 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 3 542 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Fisherman's Friends
Genre: Komedi
Regissör: Chris Foggin
Manus: Piers Ashworth, Meg Leonard, Nick Moorcroft
Skådespelare: Tuppence Middleton, James Purefoy, Daniel Mays, David Hayman, Maggie Steed
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 111 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 1 mars 2020
Handling
När skivbolagskillen Danny hänger med på svensexa till den pittoreska kustbyn Port Isaac anar han inte att det ska vända upp och ner på hela tillvaron. Plötsligt får han i uppdrag att fixa kontrakt med byns sånggrupp, bestående av tio högst motsträviga fiskare. Nu ska Fisherman’s Friends traditionella sjömanssånger upp på brittiska topplistan! Byborna skrattar gott åt idén, men snart är hjulen i rullning. På vägen förälskar sig Danny i charmiga Alwyn, dotter till en av de råbarkade sångarna. Han förstår snart att sammanhållning och ärlighet är viktigare i Port Isaac än i London, och plötsligt blir hans galna projekt viktigt på riktigt. Kan han vinna Alwyns och bybornas förtroende - och förtjäna det?
Min kommentar
På sambons jobb finns en hylla där det finns både böcker och filmer, där de anställda kan ta och/eller låna. Fisherman's Friends hade jag redan bett honom att ta med hem, men sedan var det dessutom en av hans kollegor som rekommenderade den. Inte samma kollega som redan har haft "fel" en gång, utan en annan. Så den här fick smita före och blev en söndagsfilm efter en jobbig vecka.
Jag visste inte något alls om filmen, egentligen, men den visar sig bygga på en sann historia. Under filmens gång så kan jag inte låta bli att undra exakt hur mycket sanning som finns i hur det hela gick till. Inte speciellt mycket visar det sig. Om man är riktigt snäll så kan jag väl i alla fall gå med på att den är inspirerad av verkliga händelser. Det spelar dock ingen som helst roll för filmen i sig.
Miljön är, så klart, helt fantastisk. Här visar sig Cornwall från sin allra bästa sida och området klättrar ordentligt i listan över platser jag vill besöka. Fisherman's Friends är en underbar solskenshistoria, den är charmig och svämmar över av kärlek och värme. Precis som brittisk film brukar och denna är så brittisk. Den känns genuin och äkta, den får mig att bli varm i hela kroppen och jag mår bra. Det blir även många skratt och då menar jag bra skratt, den snälla sorten.
Jag funderade på att sätta en fyra på filmen, men det som drar ner betyget lite är kärlekshistorien. Den känns krystad och inte trovärdig, ett plus är att den i alla fall inte är överdriven och himlastormande. Jag hade definitivt klarat mig utan den. Betyget skulle lika gärna vara en fyra, men jag tyckte ändå att den saknade lite. Ytterst lite.
Filmen lämnar mig med en önskan att leta upp det här udda pojkbandet. Jag kan lätt se mig sittandes där på puben i Port Isaac, lyssnandes på shanties.
På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 1 968 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 3 542 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
söndag 29 mars 2020
Smakebit på søndag: Dödssynden
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Det har blivit mest hemmajobb den här veckan och mer lär det bli. Tack och lov så har jag ett jobb som går lika bra att utföra hemma och dessutom en personlighet som inte alls har ont av att inte ha en massa folk omkring mig. Tvärtom. Den enda nackdelen, som jag ser, med att jobba hemma är att den uteblivna pendlingen inte är bra för läsningen.
Efter att ha fått läsflyt med förra boken (Fågeltribunalen av Agnes Ravatn) så går det återigen segt. Nu beror det nog helt och hållet på boken. Dödssynden av Maria Grund är en debut och utspelar sig på Gotland. So far so good. Mitt problem med denna... När jag hade kommit en bit så funderade jag lite på hur mina poliser skulle vara om jag skrev en bok. Det fanns bara ett, enkelt svar på det. De skulle vara bra, pålitliga och effektiva. Precis som jag vill (tro) att poliser faktiskt är. Här finns det ett psykfall, en som super, en som är så trött och less på sitt jobb att han knappt ids göra något och en fjärde som är nazist. Just det, och så en chef som är rädd för att turisterna inte ska komma till Gotland om vissa saker kommer ut. Jag vill inte läsa om sådana här poliser. Nåväl, jag fortsätter. Grundhistorien är ju lovande.
Min smakebit är från sida 174:
Det har blivit mest hemmajobb den här veckan och mer lär det bli. Tack och lov så har jag ett jobb som går lika bra att utföra hemma och dessutom en personlighet som inte alls har ont av att inte ha en massa folk omkring mig. Tvärtom. Den enda nackdelen, som jag ser, med att jobba hemma är att den uteblivna pendlingen inte är bra för läsningen.
Efter att ha fått läsflyt med förra boken (Fågeltribunalen av Agnes Ravatn) så går det återigen segt. Nu beror det nog helt och hållet på boken. Dödssynden av Maria Grund är en debut och utspelar sig på Gotland. So far so good. Mitt problem med denna... När jag hade kommit en bit så funderade jag lite på hur mina poliser skulle vara om jag skrev en bok. Det fanns bara ett, enkelt svar på det. De skulle vara bra, pålitliga och effektiva. Precis som jag vill (tro) att poliser faktiskt är. Här finns det ett psykfall, en som super, en som är så trött och less på sitt jobb att han knappt ids göra något och en fjärde som är nazist. Just det, och så en chef som är rädd för att turisterna inte ska komma till Gotland om vissa saker kommer ut. Jag vill inte läsa om sådana här poliser. Nåväl, jag fortsätter. Grundhistorien är ju lovande.
Min smakebit är från sida 174:
Frustrerat och hårt stänger Sanna dörren in till Ekens kontor. Han sitter bakom sitt skrivbord med en gravallvarlig min. I handen håller han sin mugg, men sätter ner den när hon kommer. Mobilen ligger bredvid, högtalaren är på.
Hon slår händerna i hans skrivbord och lutar sig över det.
"Jag var mitt i samtalet med Jack. Han hade precis börjat rita ett..."
"Tyst", avbryter Eken. "Vi kanske inte behöver honom längre."
"Vad menar du?" Vem har du på telefon?"
"Eir", säger Eken.
lördag 28 mars 2020
"Ut ur skuggorna" av G R Halliday
Författare: G R Halliday
Titel: Ut ur skuggorna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: From the shadows
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Monica Kennedy
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 mars 2020
Första meningen: De första stjärnorna hade tänts på den svarta hösthimlen över Wester Ross-bergen, men Robert lade inte märke till dem.
Baksidetext
Sextonårige Robert Wright kommer hem sent en kväll och efter att ha bytt några korta ord med sin pappa går han upp på sitt rum och lägger sig. Dagen därpå hittas han död på en ödslig åker i det skotska höglandet, med en rad djupa jack över ryggen och överkroppen egendomligt framåtlutad - som i bön.
Kriminalkommissarie Monica Kennedy är tidigt på plats och redan när hon ser den sargade kroppen grips hon av en kuslig föraning om att hon här har att göra med en mördare som inte skördat sitt sista offer. Hon anar det värsta, men det finns samtidigt inget som kunnat förbereda henne på den vecka som väntar.
Parallellt med att Monica och hennes kollegor gör nya chockerande upptäckter försöker socialarbetaren Michael Bach desperat spåra upp en försvunnen klient. Den sjuttonårige Nichol Morgan har inte setts till på sju dagar och allt han lämnat efter sig är ett kryptiskt SMS. Och när Michael själv dras in i utredningen av mordet på Robert Wright blir han mer och mer övertygad om att Nichol gått samma öde till mötes.
Min kommentar
Ut ur skuggorna fick jag ögonen på när jag gick igenom kommande boksläpp för januari. Den lockade kanske mest tack vare att den utspelar sig. Skotska höglandet är en favorit. Jag blev väldigt glad när den plötsligt dök upp på hallmattan.
Miljön är som vanligt när det handlar om Skottland, det är kargt, ödsligt och regnigt. Till min stora överraskning så befinner vi oss inte bara på skotska höglandet, utan även i Inverness. Det är nämligen där huvudpersonen Monica Kennedy bor och det är också där som hennes "kontor" ligger. Jag har varit i Inverness, men tydligen var det för längesedan alternativt inte tillräckligt lång tid för jag kände inte igen mig ett dugg. Den andra miljön, den som är den där härliga karga, den är magisk.
Jag upplever språket som lite tillkrånglat ibland, huruvida det beror på författaren eller översättaren har jag ingen aning om. Karaktärerna är ovanligt få för att vara en brittisk deckare och vi får följa Kriminalkommissarie Monica Kennedy och socialarbetaren Michael Bach. Även mördaren själv får egna kapitel lite senare i boken. Det jag reagerar mest på är tjatet om hur lång Kennedy är och hur alla reagerar när de ser henne. Är det verkligen så ovanligt med en lång kvinna i Skottland? De beter sig som om de aldrig har sett något liknande? Jag har lite svårt för både Kennedy och Bach karaktär, men jag tror det kan bero på berättarsättet. Båda två tänker ofta tillbaka på när de var unga, jag tröttnar lite på deras minnesattacker och ältande. Alla referenser till saker som hände när de var unga gör mig nästan vansinnig. Förmodligen på grund av att man inte får reda på vad det faktiskt var som hände. Min favorit är, så klart, katten. Överste Senap är härlig och skulle få flytta hem till mig när som helst.
Den här berättelsen är väldigt mörk, vilket väl egentligen är precis som det brukar vad gäller Skottland. Det är många tempoväxlingar, ibland är det långsamt och utdraget, ibland händer allt på en gång. Det känns väl ganska okej, förutom de utdragna delarna. Våldsscenerna är många och ofta väldigt grafiska. Jag har inget emot våld som är där av en anledning, men vissa scener är faktiskt bara ett frossande.
När jag har läst klart boken så känns det som att det finns flera lösa trådar och då inte bara vad gäller brottet utan även för karaktärerna. Nu är ju Ut ur skuggorna första delen i en serie så förklaring kanske kommer. Jag hoppas det för lösa trådar är inget jag uppskattar. Andra delen, Dark waters, släpps på engelska i sommar. Vi får väl se om den översätts. Läsa den vill jag i alla fall.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 248 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Ut ur skuggorna: Johannas deckarhörna, Fru E:s böcker och Bokprataren.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Ut ur skuggorna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: From the shadows
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Monica Kennedy
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 mars 2020
Första meningen: De första stjärnorna hade tänts på den svarta hösthimlen över Wester Ross-bergen, men Robert lade inte märke till dem.
Baksidetext
Sextonårige Robert Wright kommer hem sent en kväll och efter att ha bytt några korta ord med sin pappa går han upp på sitt rum och lägger sig. Dagen därpå hittas han död på en ödslig åker i det skotska höglandet, med en rad djupa jack över ryggen och överkroppen egendomligt framåtlutad - som i bön.
Kriminalkommissarie Monica Kennedy är tidigt på plats och redan när hon ser den sargade kroppen grips hon av en kuslig föraning om att hon här har att göra med en mördare som inte skördat sitt sista offer. Hon anar det värsta, men det finns samtidigt inget som kunnat förbereda henne på den vecka som väntar.
Parallellt med att Monica och hennes kollegor gör nya chockerande upptäckter försöker socialarbetaren Michael Bach desperat spåra upp en försvunnen klient. Den sjuttonårige Nichol Morgan har inte setts till på sju dagar och allt han lämnat efter sig är ett kryptiskt SMS. Och när Michael själv dras in i utredningen av mordet på Robert Wright blir han mer och mer övertygad om att Nichol gått samma öde till mötes.
Min kommentar
Ut ur skuggorna fick jag ögonen på när jag gick igenom kommande boksläpp för januari. Den lockade kanske mest tack vare att den utspelar sig. Skotska höglandet är en favorit. Jag blev väldigt glad när den plötsligt dök upp på hallmattan.
Miljön är som vanligt när det handlar om Skottland, det är kargt, ödsligt och regnigt. Till min stora överraskning så befinner vi oss inte bara på skotska höglandet, utan även i Inverness. Det är nämligen där huvudpersonen Monica Kennedy bor och det är också där som hennes "kontor" ligger. Jag har varit i Inverness, men tydligen var det för längesedan alternativt inte tillräckligt lång tid för jag kände inte igen mig ett dugg. Den andra miljön, den som är den där härliga karga, den är magisk.
Jag upplever språket som lite tillkrånglat ibland, huruvida det beror på författaren eller översättaren har jag ingen aning om. Karaktärerna är ovanligt få för att vara en brittisk deckare och vi får följa Kriminalkommissarie Monica Kennedy och socialarbetaren Michael Bach. Även mördaren själv får egna kapitel lite senare i boken. Det jag reagerar mest på är tjatet om hur lång Kennedy är och hur alla reagerar när de ser henne. Är det verkligen så ovanligt med en lång kvinna i Skottland? De beter sig som om de aldrig har sett något liknande? Jag har lite svårt för både Kennedy och Bach karaktär, men jag tror det kan bero på berättarsättet. Båda två tänker ofta tillbaka på när de var unga, jag tröttnar lite på deras minnesattacker och ältande. Alla referenser till saker som hände när de var unga gör mig nästan vansinnig. Förmodligen på grund av att man inte får reda på vad det faktiskt var som hände. Min favorit är, så klart, katten. Överste Senap är härlig och skulle få flytta hem till mig när som helst.
Den här berättelsen är väldigt mörk, vilket väl egentligen är precis som det brukar vad gäller Skottland. Det är många tempoväxlingar, ibland är det långsamt och utdraget, ibland händer allt på en gång. Det känns väl ganska okej, förutom de utdragna delarna. Våldsscenerna är många och ofta väldigt grafiska. Jag har inget emot våld som är där av en anledning, men vissa scener är faktiskt bara ett frossande.
När jag har läst klart boken så känns det som att det finns flera lösa trådar och då inte bara vad gäller brottet utan även för karaktärerna. Nu är ju Ut ur skuggorna första delen i en serie så förklaring kanske kommer. Jag hoppas det för lösa trådar är inget jag uppskattar. Andra delen, Dark waters, släpps på engelska i sommar. Vi får väl se om den översätts. Läsa den vill jag i alla fall.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 248 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Ut ur skuggorna: Johannas deckarhörna, Fru E:s böcker och Bokprataren.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
fredag 27 mars 2020
Läsplanering april 2020
Nu är det minsann snart vår på riktigt. Det är snart dags för april. De här böckerna står först i prioritetslistan och det blev hela fem stycken för april. Antalet sidor är dock ungefär detsamma så det ska nog gå bra.
• Och sedan aldrig mer av Cecilia Lindblad. Hyllvärmare.
• Scarlet av Marissa Meyer. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Crimson Lake av Candice Fox. Boktolva. Hyllvärmare.
• En kvinna i blått av Elly Griffiths. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Dödens flod av Dervla McTiernan.
• Och sedan aldrig mer av Cecilia Lindblad. Hyllvärmare.
• Scarlet av Marissa Meyer. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Crimson Lake av Candice Fox. Boktolva. Hyllvärmare.
• En kvinna i blått av Elly Griffiths. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Dödens flod av Dervla McTiernan.
torsdag 26 mars 2020
Hett i hyllan #241
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Vi fortsätter med olästa från juni 2016.
Caroline Eriksson brukar vara bra så (förmodligen) tvekade jag inte länge innan jag köpte hennes De försvunna.
Jag har läst tre andra böcker av henne och även om inte alla fått full pott så har jag gillat dem. Såväl de historiska som den nutida. Nu när jag läser vad den här handlar om så undrar jag om den kanske till och med hör ihop lite med hennes senaste, Kom i min famn. Det är i alla fall samma sjö som figurerar i båda böckerna. Där ser man. Nåväl, den här boken låter ju egentligen väldigt spännande och jag borde läsa den snart.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Vi fortsätter med olästa från juni 2016.
Caroline Eriksson brukar vara bra så (förmodligen) tvekade jag inte länge innan jag köpte hennes De försvunna.
Jag har läst tre andra böcker av henne och även om inte alla fått full pott så har jag gillat dem. Såväl de historiska som den nutida. Nu när jag läser vad den här handlar om så undrar jag om den kanske till och med hör ihop lite med hennes senaste, Kom i min famn. Det är i alla fall samma sjö som figurerar i båda böckerna. Där ser man. Nåväl, den här boken låter ju egentligen väldigt spännande och jag borde läsa den snart.
Så här står det på baksidan:
En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.
Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 25 mars 2020
Kommande böcker april 2020
Pandemi eller ej så fortsätter böcker att komma ut. Tur är väl det. Då har man ju i alla fall något att läsa när semesterresan blir inställd...
Ödesmark av Stina Jackson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-04-09
Förlag: Bokförlaget Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är...
Kanske föll jag inte lika mycket för Silvervägen som de flesta andra, men bra var den så den här vill jag läsa.
Friheten av Arne Dahl
Genre: Kriminalroman
Serie: Sam Berger & Molly Blom (4)
Antal sidor: 393
Utgivningsdatum: 2020-04-21
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Sam Berger är en bra bit från lyckan. Molly Blom är spårlöst försvunnen, sannolikt bärande på deras barn. Sam försörjer sig som understimulerad utredare av försäkringsbrott, och drömmen om ett gemensamt liv med Molly som privat brottsbekämpare tycks mer avlägsen än någonsin.
Så får han ett lukrativt uppdrag av det gåtfulla slaget. En kvinna, Nadja, har kidnappats och hennes terapeut söker Sams hjälp - polisen måste absolut hållas utanför.
Jakten leder Sam till en försvunnen skatt, ett byte som lockat många kriminella genom åren. Och Nadja är kanske inte den enda som befinner sig i fara. Hur kommer det sig att denna dödliga skatt också leder till Molly Blom?
Arne Dahl = autobuy.
Hör mig viska av Mons Kallentoft
Genre: Kriminalroman
Serie: Palma (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Tim Blanck är tillbaka i Palma, där hans sextonåriga dotter försvann en het augustinatt under en festresa. Han trodde att han äntligen fått visshet, att han fått reda på vad som hänt henne. Men spåren hade lett honom fel och allt börjar nu om igen. Kanske är hon vid liv, men vem är hon i så fall nu? När fallet uppmärksammas på femårsdagen av försvinnandet får han nya ledtrådar i sitt sökande. De för honom från Mallorca till fastlandet, in i en hänsynslös värld av handel med människoliv. Han dras allt djupare ner i sitt eget mörker, och trots att han anar att han blivit en bricka i ett mycket större spel är han beredd att offra allt för att hitta sin dotter.
Den här serien har jag inte börjat läsa än. Kanske gör jag det någon gång.
Solsken och parmesan av Christoffer Holst
Genre: Romance
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Lovereads
Från Bokus
Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef...
För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen...
Jag ligger ganska långt efter i min läsning av Christoffer Holsts böcker, men någon gång så...
Glasvinge av Katrine Engberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Köpenhamnsserien 2
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
En död kvinna hittas naken i en fontän på ett torg vid Ströget, stadens stora gågata. Hennes kropp är täckt av märkliga, symmetriska skärsår. Av allt att döma har hon avlidit av kraftig blodförlust. Polisen Jeppe Kørner får ta hand om fallet, men denna gång utan sin partner Anette Werner, som är föräldraledig. Utredningen för Kørner till hjärtat av den danska hälsovården. En värld präglad av empati och omvårdnad, men där mörka ambitioner och girighet lurar under ytan.
Första delen står här i hyllan. Oläst.
Källaren av Lori Roy
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2020-04-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
Samma dag som en svart lastbil skallrar förbi hennes hus och en flyer från Ku Klux Klan landar i familjens trädgård försvinner tioåriga Beth från sitt hem i Simmonsville, Georgia. Beväpnad med de egenskaper hon utvecklat när hon tagit hand om sin alkoholiserade mamma måste hon nu överleva dagarna och månaderna hon har framför sig.
Sju år senare begraver Imogene Coulter sin pappa - en klanledare hon tillbringat hela livet med att distansera sig från - och försöker stålsätta sig mot de minnen som begravningen framkallar. Men när Imogene städar ur det som tycks ha varit hennes pappas tillhåll dagen efter begravningen hittar hon ett barn - levande - i en övergiven källare, bakom en dörr som bara går att låsa utifrån.
Kanske borde jag läsa hennes förra bok först...
Brännaren av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2020-04-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
En seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District. Han lämnar inga ledtrådar efter sig, och polisen är hjälplös.
När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe.
I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...
Lake District? Ja, tack!
Den osynlige vännen av Stephen Chbosky
Genre: Skräck
Serie: Den osynlige vännen (1)
Antal sidor: 383
Utgivningsdatum: 2020-04-23
Förlag: Norstedts
Från Bokus
Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats.
Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner.
Snart befinner sig mor och son i en kamp för sina liv. Deras lilla stad, Mill Grove i Pennsylvania, blir slagfältet i ett krig mellan gott och ont.
Episk skräck kallas denna. Och andra delen kommer samtidigt...
Kyrkan av Caroline Engvall
Genre: Kriminalroman
Serie: Stenhammar & Ling (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-04-23
Förlag: Southside Stories
Från Bokus
Ett spektakulärt dåd inträffar på Västerbron, mitt i Stockholm. Det följs av en serie märkliga mord.
Ulrika Stenhammar, utredare vid Stockholmspolisens avdelning för grova brott, längtar efter att gå på föräldraledighet. Istället tvingas hon ta tag i de misstänkta brotten där personer med vitt skilda bakgrunder dör. Samtidigt plågas hennes sambo Lovisa Ling av utmattning och gamla relationer, vars spöken i allra högsta grad blir avgörande för parets framtid.
Jag har fortfarande inte läst något av Caroline Engvall, men jag vill.
Ödesmark av Stina Jackson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-04-09
Förlag: Bokförlaget Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är...
Kanske föll jag inte lika mycket för Silvervägen som de flesta andra, men bra var den så den här vill jag läsa.
Friheten av Arne Dahl
Genre: Kriminalroman
Serie: Sam Berger & Molly Blom (4)
Antal sidor: 393
Utgivningsdatum: 2020-04-21
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Från Bokus
Sam Berger är en bra bit från lyckan. Molly Blom är spårlöst försvunnen, sannolikt bärande på deras barn. Sam försörjer sig som understimulerad utredare av försäkringsbrott, och drömmen om ett gemensamt liv med Molly som privat brottsbekämpare tycks mer avlägsen än någonsin.
Så får han ett lukrativt uppdrag av det gåtfulla slaget. En kvinna, Nadja, har kidnappats och hennes terapeut söker Sams hjälp - polisen måste absolut hållas utanför.
Jakten leder Sam till en försvunnen skatt, ett byte som lockat många kriminella genom åren. Och Nadja är kanske inte den enda som befinner sig i fara. Hur kommer det sig att denna dödliga skatt också leder till Molly Blom?
Arne Dahl = autobuy.
Hör mig viska av Mons Kallentoft
Genre: Kriminalroman
Serie: Palma (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
Tim Blanck är tillbaka i Palma, där hans sextonåriga dotter försvann en het augustinatt under en festresa. Han trodde att han äntligen fått visshet, att han fått reda på vad som hänt henne. Men spåren hade lett honom fel och allt börjar nu om igen. Kanske är hon vid liv, men vem är hon i så fall nu? När fallet uppmärksammas på femårsdagen av försvinnandet får han nya ledtrådar i sitt sökande. De för honom från Mallorca till fastlandet, in i en hänsynslös värld av handel med människoliv. Han dras allt djupare ner i sitt eget mörker, och trots att han anar att han blivit en bricka i ett mycket större spel är han beredd att offra allt för att hitta sin dotter.
Den här serien har jag inte börjat läsa än. Kanske gör jag det någon gång.
Solsken och parmesan av Christoffer Holst
Genre: Romance
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Lovereads
Från Bokus
Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef...
För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen...
Jag ligger ganska långt efter i min läsning av Christoffer Holsts böcker, men någon gång så...
Glasvinge av Katrine Engberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Köpenhamnsserien 2
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum: 2020-04-29
Förlag: Bokförlaget Forum
Från Bokus
En död kvinna hittas naken i en fontän på ett torg vid Ströget, stadens stora gågata. Hennes kropp är täckt av märkliga, symmetriska skärsår. Av allt att döma har hon avlidit av kraftig blodförlust. Polisen Jeppe Kørner får ta hand om fallet, men denna gång utan sin partner Anette Werner, som är föräldraledig. Utredningen för Kørner till hjärtat av den danska hälsovården. En värld präglad av empati och omvårdnad, men där mörka ambitioner och girighet lurar under ytan.
Första delen står här i hyllan. Oläst.
Källaren av Lori Roy
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2020-04-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
Samma dag som en svart lastbil skallrar förbi hennes hus och en flyer från Ku Klux Klan landar i familjens trädgård försvinner tioåriga Beth från sitt hem i Simmonsville, Georgia. Beväpnad med de egenskaper hon utvecklat när hon tagit hand om sin alkoholiserade mamma måste hon nu överleva dagarna och månaderna hon har framför sig.
Sju år senare begraver Imogene Coulter sin pappa - en klanledare hon tillbringat hela livet med att distansera sig från - och försöker stålsätta sig mot de minnen som begravningen framkallar. Men när Imogene städar ur det som tycks ha varit hennes pappas tillhåll dagen efter begravningen hittar hon ett barn - levande - i en övergiven källare, bakom en dörr som bara går att låsa utifrån.
Kanske borde jag läsa hennes förra bok först...
Brännaren av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2020-04-10
Förlag: Modernista
Från Bokus
En seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District. Han lämnar inga ledtrådar efter sig, och polisen är hjälplös.
När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe.
I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...
Lake District? Ja, tack!
Den osynlige vännen av Stephen Chbosky
Genre: Skräck
Serie: Den osynlige vännen (1)
Antal sidor: 383
Utgivningsdatum: 2020-04-23
Förlag: Norstedts
Från Bokus
Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats.
Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner.
Snart befinner sig mor och son i en kamp för sina liv. Deras lilla stad, Mill Grove i Pennsylvania, blir slagfältet i ett krig mellan gott och ont.
Episk skräck kallas denna. Och andra delen kommer samtidigt...
Kyrkan av Caroline Engvall
Genre: Kriminalroman
Serie: Stenhammar & Ling (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-04-23
Förlag: Southside Stories
Från Bokus
Ett spektakulärt dåd inträffar på Västerbron, mitt i Stockholm. Det följs av en serie märkliga mord.
Ulrika Stenhammar, utredare vid Stockholmspolisens avdelning för grova brott, längtar efter att gå på föräldraledighet. Istället tvingas hon ta tag i de misstänkta brotten där personer med vitt skilda bakgrunder dör. Samtidigt plågas hennes sambo Lovisa Ling av utmattning och gamla relationer, vars spöken i allra högsta grad blir avgörande för parets framtid.
Jag har fortfarande inte läst något av Caroline Engvall, men jag vill.
tisdag 24 mars 2020
Tisdagstrion: Böcker det känns som om alla har läst utom jag
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Böcker det känns som om alla har läst utom jag.
Det är ju ganska många böcker jag känner så för... Jag har nästan alltid känslan att jag ligger vansinnigt långt efter, men det är bara att ignorera. Det är ju omöjligt att hinna läsa allt man vill. Efter att ha grävt lite i högarna så slutade det med de här tre svenska böckerna,
1. Folk med ångest av Fredrik Backman är egentligen inte först i kön av olästa Backman, men det är ju hans senaste.
2. Blodlokan av Louise Boije af Gennäs verkar alla vara helt tokiga i. Ja, i hela serien faktiskt.
3. Slutet av Mats Strandberg står fortfarande oläst i hyllan. Jag brukar gilla hans böcker.
Veckans tema: Böcker det känns som om alla har läst utom jag.
Det är ju ganska många böcker jag känner så för... Jag har nästan alltid känslan att jag ligger vansinnigt långt efter, men det är bara att ignorera. Det är ju omöjligt att hinna läsa allt man vill. Efter att ha grävt lite i högarna så slutade det med de här tre svenska böckerna,
1. Folk med ångest av Fredrik Backman är egentligen inte först i kön av olästa Backman, men det är ju hans senaste.
2. Blodlokan av Louise Boije af Gennäs verkar alla vara helt tokiga i. Ja, i hela serien faktiskt.
3. Slutet av Mats Strandberg står fortfarande oläst i hyllan. Jag brukar gilla hans böcker.
måndag 23 mars 2020
Film: Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande (2020)
Titel: Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande
Originaltitel: To All the Boys: P.S. I Still Love You
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Michael Fimognari
Manus: Sofia Alvarez, J Mills Goodloe, Jenny Han (bok)
Skådespelare: Lana Condor, Noah Centineo, Jordan Fisher, Anna Cathcart, Emilija Baranac
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 februari 2020
Handling
Lara Jean och Peter låtsas inte längre och har gått ut offentligt med sitt förhållande, men då kommer ännu en mottagare av ett av Lara Jeans gamla kärleksbrev in i bilden.
Min kommentar
Efter en vecka när både sambon och jag legat nerbäddade i influensa så behövde vi något lättsmält och gärna roligt. Eftersom vi såg och gillade första delen i den här "serien" för bara någon vecka sedan så tyckte vi att fortsättningen kunde vara ett lämpligt val.
Den här uppföljaren är inte lika rolig och charmig som första filmen, vilket kanske egentligen inte är mer än förväntat. Det är inte lika finstämt och lyhört, men framför allt så saknas hjärtat och värmen. Den som strålade ut så tydligt från Till alla killar jag har gillat. För egen del tror jag att det beror mest på att Lara Jeans karaktär inte är lika charmig, den där kombinationen av osäker och självständig som var så lyckad är nästan helt borta.
Egentligen tycker jag att det var på tok för lite av Lara Jeans härliga familj i den här filmen. I synnerhet pappan, men det lilla han är med är bra. Och kul om han kan få bli lycklig igen också.
Skådespeleriet är det inget fel på och inte heller castingen. Den är faktiskt rätt lyckad. Jag har ju inte läst de här böckerna så jag kan inte låta bli att undra om det var meningen att det skulle vara ett triangeldrama här. I så fall missade de målet. Det fanns inte något riktigt darr för det och för övrigt så tycker jag att det var en helt onödig tråd.
Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande är en trevlig bagatell, men i stort sett onödig. Vi har inte gjort någon förflyttning/utveckling överhuvudtaget när filmen är slut, men allt behöver ju inte ha någon djupare mening.
På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 44 457 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 11 874 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen kan inte köpas.
Originaltitel: To All the Boys: P.S. I Still Love You
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Michael Fimognari
Manus: Sofia Alvarez, J Mills Goodloe, Jenny Han (bok)
Skådespelare: Lana Condor, Noah Centineo, Jordan Fisher, Anna Cathcart, Emilija Baranac
Utgivningsår: 2020
Produktionsland: USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 februari 2020
Handling
Lara Jean och Peter låtsas inte längre och har gått ut offentligt med sitt förhållande, men då kommer ännu en mottagare av ett av Lara Jeans gamla kärleksbrev in i bilden.
Min kommentar
Efter en vecka när både sambon och jag legat nerbäddade i influensa så behövde vi något lättsmält och gärna roligt. Eftersom vi såg och gillade första delen i den här "serien" för bara någon vecka sedan så tyckte vi att fortsättningen kunde vara ett lämpligt val.
Den här uppföljaren är inte lika rolig och charmig som första filmen, vilket kanske egentligen inte är mer än förväntat. Det är inte lika finstämt och lyhört, men framför allt så saknas hjärtat och värmen. Den som strålade ut så tydligt från Till alla killar jag har gillat. För egen del tror jag att det beror mest på att Lara Jeans karaktär inte är lika charmig, den där kombinationen av osäker och självständig som var så lyckad är nästan helt borta.
Egentligen tycker jag att det var på tok för lite av Lara Jeans härliga familj i den här filmen. I synnerhet pappan, men det lilla han är med är bra. Och kul om han kan få bli lycklig igen också.
Skådespeleriet är det inget fel på och inte heller castingen. Den är faktiskt rätt lyckad. Jag har ju inte läst de här böckerna så jag kan inte låta bli att undra om det var meningen att det skulle vara ett triangeldrama här. I så fall missade de målet. Det fanns inte något riktigt darr för det och för övrigt så tycker jag att det var en helt onödig tråd.
Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande är en trevlig bagatell, men i stort sett onödig. Vi har inte gjort någon förflyttning/utveckling överhuvudtaget när filmen är slut, men allt behöver ju inte ha någon djupare mening.
På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 44 457 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 11 874 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan inte köpas.
söndag 22 mars 2020
Smakebit på søndag: Sonjas andra chans
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Läsningen går väldigt trögt nu, min hjärna är upptagen av annan, mer verklig, problemlösning och det finns inte så mycket ork till annat än att ligga i soffan och titta på Grey's anatomy så fort tillfälle ges 😁 Jag har ändå en viss förhoppning att allt löser sig på måndag. Och igår så satt (eller mer låg) jag på balkongen och läste. Vilken fantastisk dag det var. Vädermässigt. Boken jag läser nu, Sonjas andra chans av Åsa Hellberg, är annars helt rätt vid ett sådant här tillfälle, både lättsam och lättläst. Den är tredje delen i den här serien och sista (än så länge), förutom ett par noveller.
Min smakebit är från sida 230:
Läsningen går väldigt trögt nu, min hjärna är upptagen av annan, mer verklig, problemlösning och det finns inte så mycket ork till annat än att ligga i soffan och titta på Grey's anatomy så fort tillfälle ges 😁 Jag har ändå en viss förhoppning att allt löser sig på måndag. Och igår så satt (eller mer låg) jag på balkongen och läste. Vilken fantastisk dag det var. Vädermässigt. Boken jag läser nu, Sonjas andra chans av Åsa Hellberg, är annars helt rätt vid ett sådant här tillfälle, både lättsam och lättläst. Den är tredje delen i den här serien och sista (än så länge), förutom ett par noveller.
Min smakebit är från sida 230:
De satt uppkrupna i Susannes hotellsäng, sista kvällen på Haiti, alldeles rödgråtna efter att först ha sett An affair to remember och därefter läst Sonjas brev.
"Läs det sista igen."
"Sprid min aska från Empire State Building. Kanske ett korn landar i närheten av Luke."
Inget mer om hennes och Lukes relation. Sågs de aldrig mer?
"Det står jag inte ut med." Tårarna rann i strida strömmar utmed Susannes kinder. Hon kände sig helt knäckt över att kärlekssagan verkade vara över. "Stackars, stackars Sonja., snyftade hon. "Stackars, stackars Sonja." Just nu kunde hon omöjligtvis glädjas över att nästa resa gick till New York.
lördag 21 mars 2020
"Den stumma flickan" av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: Den stumma flickan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 441
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 mars 2020
Första meningen: Han vet inte vilken dag det är.
Baksidetext
En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.
Min kommentar
Den stumma flickan är fjärde delen i den här serien och det blev ganska tätt mellan läsningen av tredje och denna. Med tanke på hur Fjällgraven slutade så var jag väldigt glad över att jag redan hade planerat in nästa. Lite irriterad är jag också över att jag har låtit de här bra böckerna stå och samla damm i hyllan, men nu är jag på gång.
Jag tycker det här med att följa Riksmord är en fantastisk idé, det gör ju att vi kan byta miljö i varenda bok. Det gör det definitivt mer intressant, att inte alltid vara i Stockholm. I Den stumma flickan befinner vi oss i Torsby, Värmland och det blir också en liten avstickare till Kiruna. Det är inte överdrivet detaljerade miljöbeskrivningar i de här böckerna. För mig är det precis lagom.
Karaktärerna är helt klart speciella och egentligen gäller det nästan mest för poliserna (och Sebastian). Vanja håller på att göra mig tokig. Hon är så otroligt självgod, oförsonlig och långsint. Hon är sannerligen sin fars dotter. Billy börjar skrämma mig på riktigt nu, förutom att han också verkar lite korkad. Hur tänkte han egentligen när han lurade sig in i Sebastians rum? Det fattade han väl att personalen skulle berätta. Detta är inte det värsta han gör. Både My och Jennifer känns också läskiga och jag litar inte på någon av dem. Det känns lite märkligt att känna att Sebastian är den som beter sig mest normalt... Han visar i alla fall oväntade sidor och blir mer och mer komplex. Det känns som att alla är psykopater/sociopater. Även poliserna alltså.
Ganska tidigt hade jag på känn vem som var skyldig, men jag tyckte den lösningen var lite för enkel. Utan att säga för mycket så blev det i alla fall oerhört snyggt ihopknutet på slutet. Det märks att duon Hjorth & Rosenfeldt är manusförfattare för TV. Ibland blir det väldigt filmiskt och mycket vardagliga detaljer. Förvånande nog så stör det mig inte lika mycket som det borde, det känns som en bra balans för att få ett uns normalitet.
Med den Den stumma flickan tycker jag att duon är tillbaka i toppform igen, kanske mest för att det inte är lika mycket fokus på allas privata problem. Det är ju ändå en deckare jag läser. Det är inte nagelbitande spänning, men ändå tillräckligt för att hålla mig intresserad. Större delen av boken. Första och sista tredjedelen är riktigt bra, medan mitten kändes lite utdragen. Så klart avslutas även denna med en cliffhanger, men jag tänkte ta en liten, liten paus från de här psykopaterna nu.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 3 455 betyg).
Jag ger den 4,0.
Andra som bloggat om Den stumma flickan: Bokstunder, Romeo and Juliet och Vargnatts bokhylla.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Den stumma flickan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 441
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 mars 2020
Första meningen: Han vet inte vilken dag det är.
Baksidetext
En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.
Min kommentar
Den stumma flickan är fjärde delen i den här serien och det blev ganska tätt mellan läsningen av tredje och denna. Med tanke på hur Fjällgraven slutade så var jag väldigt glad över att jag redan hade planerat in nästa. Lite irriterad är jag också över att jag har låtit de här bra böckerna stå och samla damm i hyllan, men nu är jag på gång.
Jag tycker det här med att följa Riksmord är en fantastisk idé, det gör ju att vi kan byta miljö i varenda bok. Det gör det definitivt mer intressant, att inte alltid vara i Stockholm. I Den stumma flickan befinner vi oss i Torsby, Värmland och det blir också en liten avstickare till Kiruna. Det är inte överdrivet detaljerade miljöbeskrivningar i de här böckerna. För mig är det precis lagom.
Karaktärerna är helt klart speciella och egentligen gäller det nästan mest för poliserna (och Sebastian). Vanja håller på att göra mig tokig. Hon är så otroligt självgod, oförsonlig och långsint. Hon är sannerligen sin fars dotter. Billy börjar skrämma mig på riktigt nu, förutom att han också verkar lite korkad. Hur tänkte han egentligen när han lurade sig in i Sebastians rum? Det fattade han väl att personalen skulle berätta. Detta är inte det värsta han gör. Både My och Jennifer känns också läskiga och jag litar inte på någon av dem. Det känns lite märkligt att känna att Sebastian är den som beter sig mest normalt... Han visar i alla fall oväntade sidor och blir mer och mer komplex. Det känns som att alla är psykopater/sociopater. Även poliserna alltså.
Ganska tidigt hade jag på känn vem som var skyldig, men jag tyckte den lösningen var lite för enkel. Utan att säga för mycket så blev det i alla fall oerhört snyggt ihopknutet på slutet. Det märks att duon Hjorth & Rosenfeldt är manusförfattare för TV. Ibland blir det väldigt filmiskt och mycket vardagliga detaljer. Förvånande nog så stör det mig inte lika mycket som det borde, det känns som en bra balans för att få ett uns normalitet.
Med den Den stumma flickan tycker jag att duon är tillbaka i toppform igen, kanske mest för att det inte är lika mycket fokus på allas privata problem. Det är ju ändå en deckare jag läser. Det är inte nagelbitande spänning, men ändå tillräckligt för att hålla mig intresserad. Större delen av boken. Första och sista tredjedelen är riktigt bra, medan mitten kändes lite utdragen. Så klart avslutas även denna med en cliffhanger, men jag tänkte ta en liten, liten paus från de här psykopaterna nu.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 3 455 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Den stumma flickan: Bokstunder, Romeo and Juliet och Vargnatts bokhylla.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
fredag 20 mars 2020
Sista delen?
Det är inte direkt någon strid ström av nya böcker här, men det droppar in då och då.
Requiem på Dimön av Mariette Lindstein är fjärde delen i Via Terra eller Dimön-serien eller vad den nu kallas. De tre första delarna står skämmigt nog fortfarande olästa i hyllan. Jag har läst hennes två andra böcker, som inte hör till den här serien och de har varit bra och spännande. Så det är väl dags att ta tag i de här böckerna snart. Tack HarperCollins och Mariette!
Requiem på Dimön av Mariette Lindstein är fjärde delen i Via Terra eller Dimön-serien eller vad den nu kallas. De tre första delarna står skämmigt nog fortfarande olästa i hyllan. Jag har läst hennes två andra böcker, som inte hör till den här serien och de har varit bra och spännande. Så det är väl dags att ta tag i de här böckerna snart. Tack HarperCollins och Mariette!
torsdag 19 mars 2020
Hett i hyllan #240
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Då gör vi ett litet skutt in i juni 2016.
Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén släpptes sommaren 2015 och jag stod emot den länge. Väldigt länge.
Jag var nog nära att köpa den redan när Lotten skrev om den hösten 2015, men jag gjorde det inte. Sedan dök den upp på samma Lottens tio bästa deckare i december 2015. Jag köpte den inte då heller. Sedan utnämnde samma Lotten den till årets debut. Inte heller då köpte jag den. Trots att just den här Lotten är den som verkar ha mest likadan smak som jag. Det dröjde ända till pocketrean i juni 2016 innan jag köpte den. Läst den har jag dock inte gjort än.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Då gör vi ett litet skutt in i juni 2016.
Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén släpptes sommaren 2015 och jag stod emot den länge. Väldigt länge.
Jag var nog nära att köpa den redan när Lotten skrev om den hösten 2015, men jag gjorde det inte. Sedan dök den upp på samma Lottens tio bästa deckare i december 2015. Jag köpte den inte då heller. Sedan utnämnde samma Lotten den till årets debut. Inte heller då köpte jag den. Trots att just den här Lotten är den som verkar ha mest likadan smak som jag. Det dröjde ända till pocketrean i juni 2016 innan jag köpte den. Läst den har jag dock inte gjort än.
Så här står det på baksidan:
Nora är en lyckad krönikör, författare och föredragshållare, av den där sorten som intalar sina läsare och åhörare att alla kan bli lyckliga och lyckade om de bara tar tag i sitt liv och anstränger sig. Det gjorde hon nämligen själv för tio år sedan, när hon föll i ett trapphus från sjunde våningen och nästan förlorade livet, ett tillfälle hon fortfarande bara har luddiga minnen av.
En dag flyttar Klara in i huset mittemot och ordningen i villakvarteret störs. När Nora i samma veva sätter i gång med att skriva ännu en bästsäljare - om dödssynderna - möts hon av en rad problem. Sakta men säkert börjar hennes förflutna komma i kapp henne. Kanske var det som hände tio år tidigare ingen olycka?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
onsdag 18 mars 2020
"Blackmoore" av Julianne Donaldson
Författare: Julianne Donaldson
Titel: Blackmoore
Genre: Romance
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blackmoore
Översättare: Tove Janson Borglund
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2020
Första meningen: Trädlärkan sjunger av hjärtesorg.
Baksidetext
Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier. Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?
Min kommentar
Förr, när jag var yngre alltså, så läste jag en del av det som nu kallas för romance och ofta var de även historiska romaner. Med åldern så avtog min lust att läsa den typen av böcker. Helt och hållet faktiskt. Jag tror inte att det finns speciellt mycket romance på den här bloggen, men av någon anledning så fick jag Blackmoore som ett överraskningsexemplar från förlaget. Det var ett bra tag sedan, men den här boken har verkligen inte varit högprioriterad. Till slut tyckte jag att det var lika bra att lägga till den på Boktolvan, så att den skulle bli läst. Det är grundförutsättningarna alltså.
Miljön är helt lysande. Här finns hedar, hav, klippor, ruiner och inte minst ett stort gammalt hus med lönngångar. Det hela utspelar sig i trakterna runt Whitby, där jag faktiskt har varit, och det är inte svårt att se allt framför sig.
Karaktärerna är inte många och inte heller i samma nivå som miljön. De känns närmast monokromatiska, väldigt enkelspåriga och simpla, helt utan spännande djup. De är antingen änglalika eller onda. De två mammorna som förekommer här är som karikatyrer och de är i sanning förfärliga. Kate upplever jag som oerhört naiv och omogen, med en total brist på konsekvenstänk. Maria känns som ett hysteriskt våp och Juliet St Claire hade även jag avskytt. Henry är som en marionett, där mamma håller i trådarna. Jag bryr mig egentligen inte om någon. Förutom katten då.
Blackmoore är oerhört förutsägbar och jag var egentligen aldrig spänd på hur det skulle gå. Det var liksom uppenbart ända från start. Den är ändå lite småtrevlig underhållning och om man gillar romance så är den förmodligen bra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 22 457 betyg).
Jag ger den 3,0.
Andra som bloggat om Blackmoore: Ewelinas bokblogg, Bokbesatt och Bokprinsessorna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Blackmoore
Genre: Romance
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blackmoore
Översättare: Tove Janson Borglund
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2020
Första meningen: Trädlärkan sjunger av hjärtesorg.
Baksidetext
Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier. Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?
Min kommentar
Förr, när jag var yngre alltså, så läste jag en del av det som nu kallas för romance och ofta var de även historiska romaner. Med åldern så avtog min lust att läsa den typen av böcker. Helt och hållet faktiskt. Jag tror inte att det finns speciellt mycket romance på den här bloggen, men av någon anledning så fick jag Blackmoore som ett överraskningsexemplar från förlaget. Det var ett bra tag sedan, men den här boken har verkligen inte varit högprioriterad. Till slut tyckte jag att det var lika bra att lägga till den på Boktolvan, så att den skulle bli läst. Det är grundförutsättningarna alltså.
Miljön är helt lysande. Här finns hedar, hav, klippor, ruiner och inte minst ett stort gammalt hus med lönngångar. Det hela utspelar sig i trakterna runt Whitby, där jag faktiskt har varit, och det är inte svårt att se allt framför sig.
Karaktärerna är inte många och inte heller i samma nivå som miljön. De känns närmast monokromatiska, väldigt enkelspåriga och simpla, helt utan spännande djup. De är antingen änglalika eller onda. De två mammorna som förekommer här är som karikatyrer och de är i sanning förfärliga. Kate upplever jag som oerhört naiv och omogen, med en total brist på konsekvenstänk. Maria känns som ett hysteriskt våp och Juliet St Claire hade även jag avskytt. Henry är som en marionett, där mamma håller i trådarna. Jag bryr mig egentligen inte om någon. Förutom katten då.
Blackmoore är oerhört förutsägbar och jag var egentligen aldrig spänd på hur det skulle gå. Det var liksom uppenbart ända från start. Den är ändå lite småtrevlig underhållning och om man gillar romance så är den förmodligen bra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 22 457 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Blackmoore: Ewelinas bokblogg, Bokbesatt och Bokprinsessorna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
tisdag 17 mars 2020
Tisdagstrion: Roliga böcker
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Roliga böcker.
Humor är ju vanskliga saker... Humor utan värme, till exempel, är oftast bara elakt. Det gillar jag inte. Den humor jag gillar är den som man, trots att det låter elakt, svämmar över av kärlek. Till vad det nu är. Och igenkänningsfaktor är kul. Liksom kulturkrockar. Jag valde bort de böcker som fått mig att både skratta och gråta, då blev dessa tre kvar.
1. Projekt Rosie av Graeme Simsion handlar om Don, som har väldigt svårt för det här med mänsklig interaktion, framför allt alla sociala koder. Han påminner en hel del om Sheldon i Big Bang Theory.
2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand handlar om Göran Borg som reser till Indien. Kulturkrockar av sällan skådat slag blir det här. Ja, jag vet att den var med även förra veckan, men det är den värd.
3. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp av Romain Puértolas har jämförts med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men det tycker jag är en orättvis jämförelse. Mot den här boken. Där Hundraåringen... bara var plump och huvudpersonen bara en självisk och envis gubbe, så är denna varmt och kärleksfullt berättad.
Veckans tema: Roliga böcker.
Humor är ju vanskliga saker... Humor utan värme, till exempel, är oftast bara elakt. Det gillar jag inte. Den humor jag gillar är den som man, trots att det låter elakt, svämmar över av kärlek. Till vad det nu är. Och igenkänningsfaktor är kul. Liksom kulturkrockar. Jag valde bort de böcker som fått mig att både skratta och gråta, då blev dessa tre kvar.
1. Projekt Rosie av Graeme Simsion handlar om Don, som har väldigt svårt för det här med mänsklig interaktion, framför allt alla sociala koder. Han påminner en hel del om Sheldon i Big Bang Theory.
2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand handlar om Göran Borg som reser till Indien. Kulturkrockar av sällan skådat slag blir det här. Ja, jag vet att den var med även förra veckan, men det är den värd.
3. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp av Romain Puértolas har jämförts med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men det tycker jag är en orättvis jämförelse. Mot den här boken. Där Hundraåringen... bara var plump och huvudpersonen bara en självisk och envis gubbe, så är denna varmt och kärleksfullt berättad.
måndag 16 mars 2020
Film: Midsommar (2019)
Titel: Midsommar
Originaltitel: Midsommar
Genre: Skräck
Regissör: Ari Aster
Manus: Ari Aster
Skådespelare: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 147 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 21 februari 2020
Handling
Efter en tragisk händelse blir Dani ensam kvar i sin familj. Redan skör så hamnar hon nu på sammanbrottets rand. För att inte lämnas ensam så följer hon med sin pojkvän och hans antropologkompisar för att fira midsommar i Sverige. Dock med lite annorlunda traditioner än vad man är van vid.
Min kommentar
Den här filmen la jag märke till redan i somras och jag tänkte att jag bara måste se den. Skräck är ju en favoritgenre, men lika bra som det kan bli när det är bra, lika dåligt kan det bli när det blir dåligt. Med en aning oro så var det äntligen dags att titta på den.
Det som slår mig först är att jag verkligen inte hoppas att amerikaner tror att det är så här det går till i Sverige. Lite bekymrad blir jag allt. Det är underligt och märkligt, men läskigt. Kanske för att man ju faktiskt vet att det här med sekter faktiskt inte är så ovanligt. Jag är närmast förundrad över att det kan bli så här läskigt i ständigt dagsljus.
Jag är så nöjd med att svenskarna i filmen faktiskt är svenska och pratar svenska. Ingen krystad engelska när svenskar pratar med varandra. Fotot är så vansinnigt snyggt och skapar en härlig dissonans med det som händer. Det är vackert och hemskt. Synd bara att den inte är filmad i Sverige.
Skådespelarna är riktigt bra och trovärdiga. Christian är så osympatisk och hemsk, man skulle kunna säga att han får vad han förtjänar. Pelle är så obehaglig och jag känner att jag vill se mer av denne Vilhelm Blomgren. Mark känns bara korkad och lite överflödig.
Midsommar är väldigt förutsägbar, men samtidigt väldigt överraskande. Här finns inga löjliga billiga jump-scares. Det är sjukt obehagligt, groteskt och absurt. Tyvärr är filmen lite för lång. Inte så att den blir tråkig, men det är jobbigt och svårt att vara fokuserad i 2,5 timmar. Director's cut sägs vara närmare tre timmar.
På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 233 420 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 118 576 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Midsommar
Genre: Skräck
Regissör: Ari Aster
Manus: Ari Aster
Skådespelare: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 147 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 21 februari 2020
Handling
Efter en tragisk händelse blir Dani ensam kvar i sin familj. Redan skör så hamnar hon nu på sammanbrottets rand. För att inte lämnas ensam så följer hon med sin pojkvän och hans antropologkompisar för att fira midsommar i Sverige. Dock med lite annorlunda traditioner än vad man är van vid.
Min kommentar
Den här filmen la jag märke till redan i somras och jag tänkte att jag bara måste se den. Skräck är ju en favoritgenre, men lika bra som det kan bli när det är bra, lika dåligt kan det bli när det blir dåligt. Med en aning oro så var det äntligen dags att titta på den.
Det som slår mig först är att jag verkligen inte hoppas att amerikaner tror att det är så här det går till i Sverige. Lite bekymrad blir jag allt. Det är underligt och märkligt, men läskigt. Kanske för att man ju faktiskt vet att det här med sekter faktiskt inte är så ovanligt. Jag är närmast förundrad över att det kan bli så här läskigt i ständigt dagsljus.
Jag är så nöjd med att svenskarna i filmen faktiskt är svenska och pratar svenska. Ingen krystad engelska när svenskar pratar med varandra. Fotot är så vansinnigt snyggt och skapar en härlig dissonans med det som händer. Det är vackert och hemskt. Synd bara att den inte är filmad i Sverige.
Skådespelarna är riktigt bra och trovärdiga. Christian är så osympatisk och hemsk, man skulle kunna säga att han får vad han förtjänar. Pelle är så obehaglig och jag känner att jag vill se mer av denne Vilhelm Blomgren. Mark känns bara korkad och lite överflödig.
Midsommar är väldigt förutsägbar, men samtidigt väldigt överraskande. Här finns inga löjliga billiga jump-scares. Det är sjukt obehagligt, groteskt och absurt. Tyvärr är filmen lite för lång. Inte så att den blir tråkig, men det är jobbigt och svårt att vara fokuserad i 2,5 timmar. Director's cut sägs vara närmare tre timmar.
På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 233 420 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 118 576 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
Tråkig | Klurig | |
Rolig | Förutsägbar | |
Trovärdig | Snyggt foto | |
Osannolik | Spännande | |
Romantisk | För lång | |
Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.