Kommande böcker september 2022

Det kommer en del efterlängtade böcker i september och en ganska oväntad. Jag tror det här kan bli en bra månad. Riktigt bra.

En saga av Stephen King
Genre: Fantasy
Serie: -
Antal sidor: 750
Utgivningsdatum: 2022-09-06
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Sjuttonårige Charlie Reade kommer till undsättning när hans granne, den buttre och hemlighetsfulle mr Bowditch, fallit och skadat sig illa. De blir vänner, men Charlie måste lova att hålla sig borta från det mystiska skjulet i trädgården. Vad är det som väntar på andra sidan skjulets tillbommade dörrar? Med hunden Radar vid sin sida ger sig Charlie ut på ett lika hisnande som skrämmande äventyr.

Ojdå, han skriver snabbare än vad jag läser...

---

Gökungen av Camilla Läckberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Fjällbackaserien (11)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-09-12
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Två fruktansvärda händelser, utan synbart samband, skakar Fjällbacka. En känd fotograf hittas brutalt mördad i sin utställningslokal. Henning Bauer, nobelpristagare i litteratur, drabbas av ett våldsamt dåd på den lilla ö där han håller till för att skriva den tionde delen i sin världsberömda romansvit. Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation kommer ingenvart med utredningen av fallen, samtidigt som Erica Falck gräver i ett tragiskt mord i 1980-talets Stockholm. Hon inser snart att det förflutnas trådar sträcker sig in i nutiden och att gamla synder lämnar långa skuggor efter sig.

Jag trodde nog att den här serien av slut. Det var ju ändå fem år sedan förra delen kom. Men ja, den är självklar.

---

X av Pascal Engman
Genre: Kriminalroman
Serie: Vanessa Frank (5)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-09-19
Förlag: Bookmark Förlag

Från Bokus
Sport- och spelindustrin exploderar, men bortom onlinebettingen finns en underjordisk marknad där de stora transaktionerna sker genom matchfixning, våld och korruption.

En mördad fotbollsfru i en lyxvilla på Lidingö. En pojke i förorten med en framtid som idrottsstjärna. En utstött mellanstadielärare som drömmer om att bli sedd för den hon är. I den senaste delen i serien om Vanessa Frank vävs deras historier samman till ett fartfyllt drama och en omöjlig ekvation. Nu måste polisinspektör Vanessa Frank hitta den okända variabeln X innan det är för sent.

Jag har ännu inte läst en enda bok av honom, men jag är nog relativt säker på att det här passar mig.

---

Bortbytaren av Anders de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Asker (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2022-09-28
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall väljer ledningen att ”befordra” henne till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de egendomliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och en av dem visar sig föreställa den kidnappade kvinnan.

Fallets kopplingar till det gömda och förfallna får Asker att kontakta Martin Hill, lektor i arkitektur med ett intresse för urban exploration. Snart misstänker Asker och Hill att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.

En ny serie alltså och jag som inte har läst den förra än.

---

Nine Elms-kannibalen av Robert Bryndza
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-09-01
Förlag: Jentas

Från Bokus
Kate Marshall var en lovande ung kriminalare när hon lyckades sätta fast den ökände Nine Elms-mördaren. Men hennes största framgång förvandlades till en mardröm. Femton år efter de katastrofala händelserna, som innebar slutet på hennes karriär, har en copycatmördare axlat Nine Elms-kannibalens mantel för att följa i sin idols blodiga fotspår.

Med hjälp av sin skarpsinnige forskningsassistent Tristan Harper använder Kate sina ringrostiga men inte bortglömda poliskunskaperför att jaga ett nytt monster. Men det är mycket mer än hennes rykte som står på spel. Kate skulle ha blivit den ursprunglige mördarens femte offer och hans efterträdare tänker fullborda det.

Jag har länge varit nyfiken på hans böcker, men har ännu inte läst någon. Denna har löjligt höga betyg på Goodreads.

---

Den smarta kvinnans handbok i mord av Victoria Dowd
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2022-09-08
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Det som skulle bli en mysig helg på landet för Pandora Smarts bokklubb blir i stället något helt annat när en kvinna hittas död. Och kort därpå hittas ytterligare ett lik. Som om inte det vore nog drar ett oväder in och alla gäster blir insnöade i det ödsligt belägna huset där de befinner sig.

Är mördaren ute efter någon mer? Eller är det rent av så att den som dödat är någon bland dem? Nu måste de samarbeta för att ta reda på vem mördaren är ochse till så att inte fler offer skördas.

Vad kvinnorna i bokklubben skulle behöva är en handbok i mord ...

Men den här låter ju helt oemotståndlig.

---

Hus av glas av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (13)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2022-09-09
Förlag: Modernista

Från Bokus
När en mystisk figur dyker upp i Three Pines en kylig novemberdag blir Armand Gamache och samhällets övriga invånare först nyfikna, därefter ängsliga. Genom regn och rusk står den där, orörlig, och stirrar rakt framför sig.

Från det ögonblick gestalten kastar sin skugga över samhället misstänker Gamache - nu överintendent på mordroteln i Québec - mörka avsikter. Ändå gör han inget. För vad kan han göra? Han kan bara betrakta och vänta, och hoppas att hans växande rädsla inte ska besannas. Men så försvinner besökaren över en natt, ett lik upptäcks, och Gamache måste ta sig an fallet.

När rättegången inleds ett antal månader senare är det en het julidag i Montréal, och Gamache brottas fortfarande med den kedja av händelser som satts i rörelse den där bistra dagen i november. Inte bara den åtalade måste nu stå till svars - även Gamaches samvete väntar på sin dom.

Nu känns det lugnt att läsa förra delen, när det snart kommer en ny.

---

Den häpnadsväckande historien om Georg von Ingenting av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 425
Utgivningsdatum: 2022-09-29
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Längst inne i en djup havsvik ligger en liten by som heter Skuggsidan. På grund av omgivningens höga berg når solen bara ner till byn vart femte år, vid sommarsolståndet. Här bor små män med utsiktslösa visioner och rakryggade kvinnor med viljor hårda som bärnsten. Här finns flammande kärlek, pyrande oförrätter och svartsotad avundsjuka.

En dag dyker en främling upp i den gudsförgätna byn. Han bär en skokartong under armen och påstår att han heter Georg von Ingenting. Utan större åthävor tas han upp i gemenskapen hos den illustra krets som flockas på bykrogen Spettan. Georg visar sig ha mycket speciella och oväntade talanger. Han förbryllar och charmar alla han möter och får dem att öppna upp sina innersta rum och avslöja allt de försökt att gömma eller glömma.

Men vem är han egentligen? Som kulmen på en grandios byfest utför den store magikern Georg von Ingenting sitt sista häpnadsväckande trolleritricks för en förstummad publik...

Den låter ju väldigt annorlunda och är alltså inte en del om Rönning & Stilton. Utan något helt annat. Vad det verkar.

---

Medlaren av Jenny Rogneby
Genre: Kriminalroman
Serie: Angela Lans (1)
Antal sidor: 486
Utgivningsdatum: 2022-09-07
Förlag: Ordfront Förlag

Från Bokus
I denna nya spänningsserie, som är inspirerad av ett verkligt rättsfall, blir en kvinna brutalt våldtagen i Stockholmsområdet. Våldtäktsmannen blir dömd och avtjänar sitt straff i sexbunkern på Norrtäljeanstalten. När frigivning närmar sig kopplas medlaren Angela Lans in. Hon drivs av övertygelsen att ett möte mellan offer och gärningsman gynnar samhället och kan minska antalet återfall och förövare och offer erbjuds därför en möjlighet att mötas igen och tala om händelsen. Men mötet blir laddat och Lans inser att det är något som inte stämmer. Hon börjar motvilligt ställa sig frågan: Vem är egentligen offer och vem är gärningsman?

Av någon oklar anledning så har jag ännu inte läst något av henne, men det står någon bok i hyllan. Detta verkar var en ny serie.

---

Råttjakten av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: Washington Poe (4)
Antal sidor: 448
Utgivningsdatum: 2022-09-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
Kriminalinspektör Washington Poe hotas av vräkning och måste i domstol försvara sin rätt att bo kvar i sitt älskade torp när han oväntat kallas till en bordell på en sjaskig bakgata i den lilla nordengelska staden Carlisle, där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.

Poe förstår inte varför man kopplar in honom. Han är specialist på att jaga seriemördare, ändå vill brittiska underrättelsetjänsten MI5 ha just honom och hans medhjälpare, dataexperten Tilly Bradshaw, till att leda mordutredningen. MI5 misstänker att någon tänker försöka sabotera det stundande toppmötet på det lyxiga herrgårdshotellet Scarness Hall. När Poe och Bradshaw undersöker den dödes bakgrund visar det sig att ingen av personuppgifterna de har om honom stämmer.

På mordplatsen saknas ett prydnadsföremål, en keramikråtta av samma slag som hittats även på en annan brottsplats. Poe nystar upp trådarna till en historia som tar sin våldsamma början i kriget i Afghanistan. Girighet och jakt på stulna antikviteter leder till avskyvärda svek och mord som ställer Poes och Tillys slutledningsförmåga på hårda prov.

Vad trevligt! En ny del om två av mina favoritkaraktärer.

---

Dödsdansen av Maria Grund
Genre: Kriminalroman
Serie: Berling-Pedersen-deckare (2)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2022-09-30
Förlag: Modernista

Från Bokus
Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog.

Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall.

Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på ett märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp.

Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Jag var inte helt övertygad av första delen, men den var tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa även andra delen.

---

Bön om tystnad av Linda Castillo
Genre: Kriminalroman
Serie: Kate Burkholder (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2022-09-01
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
En kall oktobernatt mördas samtliga medlemmar av en amishfamilj på sin gård i Painters Mill. Familjen Plank hade flyttat in mindre än ett år tidigare, och var i samhällets ögon själva sinnebilden av det anspråkslösa amishlivet.

Polischef Kate Burkholder och hennes kollegor har få ledtrådar, inget motiv och ingen misstänkt för det fruktansvärda brottet. Kate, som är född och uppvuxen som amish, är väl medveten om att amishsamhället bär på hemligheter som de inte vill dela med utomstående ibland inte ens med varandra. Men mordet på familjen Plank är ett brott som inte liknar något annat.

När Kate hittar en dagbok som hört till en av familjens tonårsdöttrar framträder en bild av ett mystiskt dubbelliv och en karismatisk främling. Vem är denne främling som charmat flickan? Kate är fast besluten att göra allt hon kan för att ställa mördaren inför rätta även om det innebär att hon själv hamnar i skottlinjen.

Jag hoppade egentligen över denna vid första genomtittningen, men sedan insåg jag att den lät alldeles för bra för att inte vara med här.

Tisdagstrion: Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder

Här gällde det ju att ha en startpunkt... Jag hade tänkt mig Italien här, i stället för Schweiz, men det blev ju faktiskt bättre så här.

1. Min startpunkt, Tyskland, får representeras av Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George, som trots titeln är tysk. Nina George verkar bara skriva böcker som utspelar sig i Frankrike, varför vet jag inte. Frankrike passar dock också in, faktiskt.

2. Vi skuttar över till Österrike genom Väggen av Marlen Haushofer. Som Stephen Kings Under kupolen, men "finlitteratur".

3. Schweiz får bli slutpunkten och det är en bok som jag ännu inte har läst, men den har snart väntat tillräckligt länge. Kan man tycka. Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker köpte jag 2016 och den sägs vara väldigt bra. Det finns en TV-serie också, så klart, men den har tydligen slutat visas på vilken streamingtjänst det nu var den fanns.

TV-serie: Loot #1 (2022)

Titel: Loot
Originaltitel: Loot
Genre: Komedi
Skapad av: Matt Hubbard, Alan Yang
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Maya Rudolph, Michaela Jaé Rodriguez, Nat Faxon, Joel Kim Booster, Ron Funches
Premiär: 2022-06-24
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ juli-augusti 2022





Handling
Miljardären Molly Novak har ett drömliv, fulländat med privata flygplan, ett gigantiskt hus och en gigayacht - vad hon än kan tänkas önska sig. Men när hennes make sedan 20 år tillbaka förråder henne, blir hennes liv plötsligt kanonmat för skvallerpressen. Tills hon med hjälp av Sofia, en av hennes anställda vid en välgörenhetsfond, börjar hjälpa henne att bli en bättre människa.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur det gick till när vi började titta på Loot, men jag har för mig att sambon inte hade något att titta på och försökte hitta något som han kunde se på egen hand. Det går ju inte an att han bara börjar se på något, utan mig. Jag måste ju åtminstone se första avsnittet, även om jag var tveksam till just denna, för att avgöra om det eventuellt är något för mig. I det här fallet så var det det.

Anledningen till att jag var tveksam var det här med den stackars rika flickan. Jag kände lite att det kunde gå precis hur illa som helst. Det hade varit så enkelt att göra Molly till en svinaktig person som var lätt att tycka illa om. Hon blir den fullständiga motsatsen till det, på något märkligt sätt. Hon är extremt lätt att tycka om. Förmodligen så kan det vara så här att vara snuskigt rik, men rent allmänt så är det ju svårt att sätta sig in i hur någon annan har det.

De där underliga människorna som jobbar på The Wells Foundation är svåra att inte älska. När man väl lärt känna dem. I början har jag väldigt svårt för Sofia. Hon är fördömande och nedlåtande, som att hon vore en bättre människa än Molly. Sådana tendenser har inte Molly överhuvudtaget, snarare tvärtom. Molly och Sofia är egentligen ett dreamteam; en med pengar och förmåga att hjälpa, en med visioner och kunskap. Arthur är så obeskrivligt snäll och nästan osynlig. Till skillnad från Nicholas, som hörs och syns mest hela tiden. Till och med honom börjar jag gilla efter ett tag. De är så söta allihop. På sitt sätt.

Här växer en bromance fram också, mellan Arthur, Nicholas och Howard. Den är obetalbar och härlig att se. Den överträffas (kanske) av den vänskap som eventuellt verkar växa fram mellan Molly, Sofia, Rhonda och Ainsley.

Loot är en riktigt rolig serie, som förmodligen inte är ett dugg politiskt korrekt. Den får mig i alla fall att må bra, hur konstigt det än kan låta. Det ska man inte underskatt i tider som dessa. Eller någonsin, faktiskt. Jag längtar redan efter andra säsongen.



På TV Time har serien 9,34 i genomsnitt.
På IMDb har serien 6,5 i genomsnitt (beräknat på 4 900 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The lost city (2022)

Titel: The lost city
Originaltitel: The lost city
Genre: Actionkomedi
Regissör: Aaron Nee, Adam Nee
Manus: Oren Uziel, Dana Fox, Adam Nee, Aaron Nee, Seth Gordon
Skådespelare: Sandra Bullock, Channing Tatum, Daniel Radcliffe, Da'Vine Joy Randolph, Brad Pitt
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 29 juli 2022




Handling
Den briljanta, men tillbakadragna författaren Loretta Sage har tillbringat sin karriär med att skriva om exotiska platser i sina populära romantiska äventyrsromaner. Den stiliga bokomslagsmodellen Alan har ägnat sitt liv åt att förkroppsliga böckernas hjältekaraktär "Dash". När Loretta är på turné för att marknadsföra sin nya bok med Alan, kidnappas hon av en excentrisk miljardär som hoppas att hon kan leda honom till den senaste romanens uråldriga förlorade stad och dess skatter.

Min kommentar
Jag köper inte mycket film numer, alla streamingtjänster vi har gör att det känns onödigt. Men så finns det ju de där filmerna som jag bara måste äga. Oftast har de med skådespelarna att göra och Sandra Bullock är en av dem. The lost city förhandsbokade jag för evigheter sedan, utan att egentligen veta något om den. Bara att Sandra Bullock var med. Filmen släpptes på blu-ray på måndagen och då kom den också med posten. Sedan var vi tvungna att vänta ända till fredagen.

I mitt tycke så är det precis så här en actionkomedi ska vara. Den får inte ta sig själv på allvar en enda sekund och inte försöka vara något den inte är. Båda mina krav tillgodoses här. I mångt och mycket så är det så klart en historia man har sett förut, men det finns tillräckligt många nya ingredienser för att bli en ny anrättning.

Jag har nog alltid varit svag för ofrivilliga och motvilliga hjältar och det är precis den typen som den här filmen använder sig av. På ett föredömligt sätt. Glädjande nog så finns det inte en enda mörk scen (och då menar jag bokstavligt). Allt som händer kan man se. Så där är det när man inte har något att dölja, antar jag. Historien är extremt förutsägbar, förutom en enda händelse. Den fick mig att stirra i vantro (jag säger bara Brad Pitt). Snacka om överraskning.

Humorn då? Jodå, den finns där och den passar mig. Många replikskiften är vansinnigt roliga, medan andra faller nästan platt (det här med #ShawnMendes gissar jag ska vara kul, men den förstår jag inte). Bara för att sätta nivån så kan jag ge er min favoritreplik:
Loretta: Why are you so handsome?
Jack Trainer: My father was a weatherman.

Sandra Bullock är, som alltid, lysande. Jag tror hon kan göra vilken karaktär som helst. Channing Tatum har jag nog inte sett som komiker tidigare (jo, jag har sett både 21 och 22 Jump Street, men har inte tyckt att han varit så rolig), men det här gör han bra. Användningen av Brad Pitt är genialisk och han är fantastisk. Den jag blir besviken på är Daniel Radcliffe. Han känns inte rätt i den rollen.

The lost city är ren underhållning och man får precis vad man förväntar sig. Annars förväntar man sig fel saker. Efter att ha sett en hel del mediokra filmer i rad så känns det bra att äntligen se något som jag verkligen gillade och gärna kan tänka mig att se igen.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 116 885 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 83 979 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Mörk jord

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En något lugnare helg har det blivit, om man jämför med förra, men ett 80-årskalas var det dags för igår. Sambons pappa fyllde år i veckan och en 80-åring måste man ju fira. I övrigt så har veckan varit på tok för varm för mig och det är skönt nu när temperaturen har sjunkit. Det hade varit skönt om temperaturen inomhus kunde gå ner från outhärdliga 25 grader också, men det tar sin lilla tid.

Jag hade lite problem att välja nästa bok, men till slut bestämde jag mig för att smygstarta septemberläsningen. Så det fick bli Mörk jord av Ann Cleeves, sjunde delen i det jag fortfarande envisas att kalla Shetlandskvartetten.

Min smakebit är från början av boken:

Marken gled medan Jimmy Perez stod bredvid graven. Den dödes släkt kom ursprungligen från Foula, och de hade burit kistan på två åror, så som man alltid bar lik till begravningar på den ön. Kistbärarna var avlägsna släktingar vilkas förfäder hade flyttat söderut till England, men de måste ha tyckt att traditionen var värd att återuppliva. De hade haft tid på sig att planera saken: Magnus hade fått en stroke och legat på sjukhus i sex veckor innan han dog. Perez hade besökt honom varje söndag, suttit vid hans säng och pratat om gamla tider. Inte den förfärliga tiden då Magnus hade blivit anklagad för mord, utan den goda tiden lite senare, då Ravenswick hade inkluderat honom i alla sina gemensamma aktiviteter. Magnus hade kommit att älska festerna och danstillställningarna och söndagarnas tebjudningar. Han hade aldrig reagerat på Perez prat på sjukhuset, och hans död hade inte kommit som någon överraskning.

Bok: Tomma luften av Ann Cleeves

Författare: Ann Cleeves
Titel: Tomma luften
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 382
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Thin air
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: Shetlandskvartetten 6
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 augusti 2022




Första meningen: Musiken började.

Baksidetext
Det är midsommar på Shetlandsöarna, en tid av ljusa nätter och gäckande dimma. Polly, Caroline och Eleanor är vänner sedan universitetstiden och har tillsammans med sina partners lämnat Londons larm och stress för en långhelg på Unst, Shetlands nordligaste ö. De är där för att enligt den shetländska traditionen fira Carolines giftermål med öbon Lowrie. Sent på kvällen efter bröllopsfesten försvinner plötsligt Eleanor. Dagen därpå upptäcker Polly ett mejl från henne, som ser ut som ett självmordsbrev. Men det är något som inte stämmer med brevet, och när Eleanors kropp hittas nära den dramatiska klippkanten tätnar mysteriet.

Kriminalarna Jimmy Perez och Willow Reeves får uppdraget att resa till Unst för att utreda fallet. Innan Eleanor försvann påstod hon att hon sett spöket efter en liten flicka som drunknat på ön på tjugotalet. Enligt Eleanors vänner hade hennes intresse för spöket på Unst verkat närmast som en besatthet – höll hon kanske på att förlora förståndet? Jimmy och Willow får dock snabbt känslan av att Eleanors död är mer komplicerad än så.

Finns det en hemlighet bakom myten om spökflickan? En hemlighet så chockerande att någon flera decennier senare skulle kunna drivas till mord för att förhindra att sanningen kom ut?

Min kommentar
Det är inte klokt vad tiden går fort. Till min stora förvåning så upptäckte jag att det var (nästan exakt) fem år sedan jag läste förra delen i den här serien. Jag vet egentligen inte varför jag inte har fortsatt läsa, det finns ingen anledning alls. Jag tyckte i alla fall att serien var ett klassiskt fall för min Finish That Series-utmaning i år och nu har jag äntligen kommit till den och det var dags att läsa Tomma luften.

Nog för att detta är en deckare, men det är nästan lika mycket en mysig bok. Tempot är mycket långsamt, typ noll action och inget blod överhuvudtaget. Här är det människorna och deras relationer som är det viktiga. Och vad som driver dem. Det är högintressant. En liten släng av gammal folktro och mystik blir det också. Den frodas bra där ute på öarna, tror jag. Den biten är i alla fall både spännande och intressant. Även om just denna spökhistorien kanske inte är sann.

Miljön är nästan som en egen karaktär, den är ständigt närvarande. Och som den lockar. Det här gör hon bra, Ann Cleeves. Jag antar att Shetlandsöarna har fått en del turism tack vare de här böckerna och nu minns jag ju att även jag vill åka dit.

Karaktärerna är egentligen inte speciellt många, men det blir på gränsen till för krångliga släktförhållanden för mig. Alla verkar vara släkt med alla, eller i alla fall ha något slags band, och för mig som är uppväxt som en del i en släkt på fem så blir det för jobbigt att hålla isär allt. De återkommande karaktärerna är sig lika, faktum är att det bara är två, som jag minns. Perez är lika tyst och lugn som han brukar, lite ljusare än i förra boken. Sandy är så osäker och försiktig att det nästan gör ont. Han har dock bättrat sig lite och får också mer utrymme här. Willow Reeves minns jag inte ens från förra boken, men hon verkar vara en lagom udda figur. Jag tycker nog ändå att det blev en aning för mycket darr och spänning mellan henne och Perez.

Det finns ju så klart också en del nya karaktärer, de som brottet gäller kan man väl säga. Jag får ingen känsla alls för dem. Många av dem är helt osannolikt osympatiska och de har absolut ingenting gör mig vare sig nyfiken eller engagerad. Vilket faktiskt är ganska hemskt, eftersom det ändå är en väldigt tragisk historia som berättas. Jag gillar, trots allt, att karaktärerna är vanliga människor, som folk är mest. Det är bara lite för många osympatisk på för liten yta och koncentrationen blir för hög.

Historien känns lite för konstruerad för att jag ska gå igång ordentligt. Men visst, helt omöjligt är det säkert inte. Konstigare saker händer väl varje dag, tänker jag. Kanske är det också en bidragande orsak till att språket känns lite styltigt. Många förklaringar får man, av allehanda saker. Ibland ovidkommande. De många upprepningarna kan vara en följd av alla förklaringar, men det blir tjatigt när man läser samma sak för tredje gången. Man kan sammanfatta det med att det är för mycket snack och för lite verkstad.

Något som förvånar mig ganska rejält är att boken är uselt korrekturläst. Till och med i min pocketutgåva. Det handlar om fel som borde vara ganska lätta att upptäcka. Om man faktiskt läser. Oftast är det hela ord som saknas.

Tomma luften är ungefär lika bra som sina föregångare. Kanske är jag inte så imponerad av själva gåtan eller upplösningen, men det är mysigt att hänga på Shetlandsöarna. Eftersom serien är med i min avsluta serier-utmaning så kommer det inte att dröja fem år tills jag läser nästa del, som redan är inplanerad. Kanske hjälper det till också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 13 450 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Tomma luften: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Johannas deckarhörna och DAST Magazine.

Läsplanering september 2022

September närmar sig och det gör även den länge uppskjutna och hett efterlängtade resan till Spanien. Vi får väl se om den blir av. Jag kommer inte att tro det förrän jag faktiskt är där, men läsplaneringen görs som att det verkligen kommer att hända.

• Mörk jord av Ann Cleeves. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst.
• Önska kostar ingenting av Sara Lövestam. Hyllvärmare.
• Det trettonde fallet av Åke Edwardson. Hyllvärmare.
• Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas.

Hett i hyllan #367

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då gör vi ett litet kliv till slutet av augusti 2018.

Ingen blev nog mer förvånad än jag när Drömdagboken av Agneta Sjödin plötsligt ramlade ner i brevlådan.

Ibland undrar jag hur förlagen väljer vilka böcker de ska skicka till vem, som överraskning. Jag tror inte det finns något på min blogg som tyder på att jag skulle gilla den här boken. Eller så kan det vara mina förutfattade meningar om Agneta Sjödin som talar och dem kan ju inget förlag känna till. Missförstå mig rätt, jag tycker hon är en bra programledare, men om jag ska döma efter intervjuer och vad hon har sagt i dem så är hon lite för flummig för min smak. Men jo, alltså... jag har ju faktiskt haft fel förr, men den här får nog kämpa för att ta sig överst i läslistan. Om ingen här har läst och kan peppa mig.

Så här står det på baksidan:

Den kända programledaren Helena står vid ett vägskäl i livet. Singeltillvaron har stagnerat och tv-karriären hotas när uppdragen sinar och branschen skakas av Metoo-skandalen. Dessutom har dottern Moa flyttat hemifrån och kvar finns Helena i en allt tystare lägenhet. Väninnorna Anna, Karin och Jossan finns där och stöttar i vått och torrt, och träningen lyfter henne från de svartaste tankarna, men ändå kan Helena inte möta den växande frustrationen hon känner. Vad är egentligen viktigt? Vad ska hon göra med resten av sitt liv? Finns det överhuvudtaget ett resten av sitt liv när man närmar sig 50, eller är ens glansdagar över då? När Helena börjar skriva ner sina livsdrömmar i en drömdagbok öppnas en dörr till en mer positiv väg och sakta men säkert tänds hoppet inom henne...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Frostskymning av Anders Björkelid

Författare: Anders Björkelid
Titel: Frostskymning
Genre: Fantasy
Antal sidor: 755
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Berättelsen om Blodet 4
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2022




Första meningen: Höstkylan och främlingarna kom nästan samtidigt.

Baksidetext
När Sunia och Wulf återvänder efter tio år i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin väg och frostskymning, galgmännens kallaste illdåd, råder. Det gamla förbundet med de underjordiska är brutet men framför tvillingarna skuttar det märkliga Sommarynglet som har en karta istället för ansikte. Tyngda av Blodets mörka historia beger de sig mot Isträsket för att försöka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de på något sätt hjälpa dem i kampen mot Kylan. På vägen möter de vänner och fiender och tvingas gång på gång ompröva tankar och sanningar. De slåss mot en krypande insikt att deras döda far fortfarande styr dem från andra sidan graven och att ingenting är vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?

Min kommentar
Frostskymning är den fjärde och sista delen i serien Berättelsen om Blodet. Första delen läste jag redan för tio år sedan och även om jag kanske inte var helt såld så ville jag gärna läsa vidare. Tyvärr så var det väldigt svårt att hitta just den här fjärde delen, men för ett tag sedan (5 år!) lyckades jag till slut. Sedan har de tre böckerna stått där i hyllan och sett ledsna och övergivna ut. Eftersom min utmaning Finish That Series är till för precis sådana här tillfällen så fick den vara med där i år. Och nu är minsann serien läst.

Jag läste både pappersboken och e-boken, parallellt. Pappersboken är ohyggligt tjock och lämpar sig inte alls för utflykter. Tyvärr så gjorde e-boken mig mest förvirrad efter ett tag. Jag upptäckte att vissa delar var kursiverade i pappersboken, vilket de inte var i e-boken. I början så är "nu" kursiverat, senare blir det ännu fler trådar. Jag vet inte riktigt hur mycket som gjordes onödigt besvärligt på grund av det här för jag har ju inte någon lust att läsa samma text två gånger. Hela kapitel 40 var i alla fall obegripligt, ända tills jag förstod att det var två berättare. Varav den ena då var kursiverad i pappersboken. Det var helt omöjligt att hänga med i perspektivbytena (båda berättarna var "jag") i e-boken. Jag kan inte rekommendera någon att läsa den som e-bok. Eller ljudbok.

Från start så är det Wulf som berättar och mitt i den berättelsen så börjar han berätta en annan. Jag undrade lite försiktigt om Wulf skulle berätta hela historien. Det gjorde han inte. I vilket fall så är Wulf fortfarande den jag har lättast att läsa om. När Sunia tar över så tappar jag ganska snart intresset. Hon gör mig nästan tokig. Hon har den numer så vanliga uppfattningen att om "fel" person säger/tycker något så är det per automatik fel. Det spelar ingen roll vad det är, men Sunia måste göra tvärtom. För mig är det bara provocerande att man inte kan tänka lite själv.

Det är för övrigt väldigt få karaktärer här. Om man inte räknar alla vålnader. Då är de legio. Skulle man kunna säga. Det här kan nog vara den mest brutala fantasy jag någonsin har läst. Den är otroligt brutal. Nivån är uppe och touchar de mest brutala deckare jag har läst. Och de är många. Det är lemlästade kroppar, kroppsdelar som flyger, blod som sprutar. Det får mig att fundera lite över vem böckerna egentligen är tänkta för.

Världsbygget är enastående och det är en mycket komplicerad värld vi befinner oss i. Jag är inte helt säker på att jag hänger med i allt, alternativt så haltar logiken lite. Detta är ju dock en fantasy och som sådan behöver den ju inte följa logikens regler. Jag försöker att inte fundera för mycket på hur allt hänger ihop, men eftersom jag är jag så är det svårt.

Språket är för utbroderat för mig, men jag har inga problem att förstå att andra tycker att det är vackert. Det gör jag också. Ibland. Det finns en del som jag hänger upp mig på. Ibland dyker det upp någon annans berättelse, mitt i en berättelse som redan är igång. Jag förstår inte varifrån de kommer och vad de gör där. De liksom bara finns där, för att förklara något antar jag, och förmodligen behövs de för helheten. Det känns bara som ett konstigt grepp. Dock skulle detta kunna hänga ihop med de icke-kursiverade bitarna i e-boken, men jag tycker fortfarande att det är konstigt.

När Frostskymning är slut så har jag i stort sett inte fått svar på någonting. Nästan allt är fri tolkning. Det känns sådär efter nästan 2000 sidor. Den här serien och jag har inte varit riktigt kompatibla. Det är helt enkelt för mycket fantasy för mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 132 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Frostskymning: Fiktiviteter, Eli läser och skriver och Erunyauvë.

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker jag ser fram emot att läsa

Under hur lång tid då? Eller bara rent generellt? Ska jag välja bland nya böcker? Eller ska jag bara välja bland de som jag faktiskt planerar att läsa inom kort? Det är ju i vilket fall omöjligt att plocka ut bara tre stycken, men det får bli någon sorts blandning.

1. Jag vet att jag är sent på det, men Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst har jag tänkt läsa i september och jag ser verkligen fram emot det.

2. Summan av alla synder av Louise Penny, tolfte delen i den bästa deckarserien någonsin har jag tänkt läsa i november. Det är då den utspelar sig om jag har förstått det rätt.

3. Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton har jag inte i min ägo, än, men den är så självskriven i min hylla. Jag tyckte mycket om hans förra bok.

Film: The gray man (2022)

Titel: The gray man
Originaltitel: The gray man
Genre: Action
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Joe Russo, Christopher Markus, Stephen McFeely
Skådespelare: Ryan Gosling, Chris Evans, Ana de Armas, Billy Bob Thornton, Alfre Woodard
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA | Tjeckien
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 22 juli 2022





Handling
Court Gentry plockades från ett federalt fängelse och rekryterades av, Donald Fitzroy, som blev hans gruppledare. Court får aliaset Six (eftersom 007 var upptaget) och han utvecklades till en mycket skicklig yrkesmördare. Nu är dock rollerna ombytta där Gentry är målet, jagad världen över av Lloyd Hansen – en tidigare kollega på CIA – som inte kommer ge upp förrän han har eliminerat Gentry. Vid sin sida har Gentry agenten Dani Miranda – och det kommer han att behöva.

Min kommentar
Alla vet väl vad definitionen av en idiot är? Den som gör samma sak, gång på gång, och förväntar sig ett annat resultat. Jag börjar nästan känna mig som en idiot. Fredagsfilmen blev The gray man, en sprillans ny film på Netflix och ja, jag hoppades verkligen att den här gången, den här gången skulle det bli bra.

Det kan hända att jag dömer den här filmen för hårt (även om Netflix verkar ha en lite annan betygsskala så känner jag att jag brukar ha mer överseende än nu). Eventuellt så hade den varit bättre om det faktiskt hade gått att se något. Oftare än vad jag hade önskat så är det så mörkt att det bara är svart. Och jag har ingen lust att sitta uppe på nätterna för att titta på film. Det som går att se är ändå hyfsat okej.

Filmen sägs ha haft en budget på 200 miljoner dollar. Jag tycker att det kanske hade varit lönt att lägga lite av de pengarna på manuset och inte bara elda upp dem. Så att säga. För effekterna är klart godkända. Det är bara för mycket av dem. Fräcka explosioner, hårresande jakter och våldsamma slagsmål går det tretton på dussinet av. Ett flertal städer runt om i världen förstörs, i stort sett. Personligen tycker jag att det är märkligt om CIA, som vill jobba lite i det fördolda, skulle ha sanktionerat det här. Som på inget sätt kan missas av någon.

Manuset ja, det är verkligen inte bra. Det påstås vara baserat på en bok av Mark Greaney, han som tog över namnet Tom Clancy, eller vad man ska säga. Det var många år sedan jag slutade läsa Tom Clancy och kanske är detta anledningen. Det kanske inte är bättre än så här.

Mycket våld blir det, men det är inte något frossande i blod. Vilket jag är extremt tacksam för. Det är återigen alltför snabba klipp, alltför nära (och för mörkt då). Man har försökt att skapa något att beröras av, genom att ta med en hjärtsjuk flicka. Det funkar inte. Här finns inget nyskapande alls.

The gray man är som en ganska dålig Mission: Impossible-kopia. Utan Tompa. Utan någon egentligen humor. Utan någon känsla alls. Filmad i mörker för att dölja vad det nu är man vill dölja. Slutsatsen blir att det hjälper inte att slänga in fräcka effekter för miljontals dollar om man har ett mediokert manus.



På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 44 419 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 31 105 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Stormflod

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har det varit den årliga återträffsmiddagen, med sambons före detta kollegor. Det där som vi har hållit på med sedan 1996, förutom året då allt blev inställt. I år hade de fått för sig att vi skulle till den som just nu jobbar i Sittard, Nederländerna, trots att det inte alls var hans tur. Så det blev att lägga en hel helg, plus lite till, på detta. Jag är med under protest. Helgerna är mina andningshål och då är det nödvändigt att jag får tid att andas. I dag är vi på väg hem och jag hoppas att alla tåg, bussar och flyg går som de ska och att det inte är fyra timmars kö för att komma in på flygplatsen och inte mer än 90 minuters kö i säkerhetskontrollen. För då missar vi planet och i morgon är det dags att jobba igen.

Jag hade lite bekymmer med vad jag skulle ta med mig för bok, men av en slump så fastnade mina ögon på ordet Schipholflygplatsen i en beskrivning. Det var ju nästan för bra för att vara sant och alltså fick det bli Stormflod av Alistair MacLean som fick följa med. Tack och lov så verkar det i alla fall inte handla om flygplan som kraschar, men en sprängd fördämningsvall är inte heller så bra kanske. Jag har kommit en bra bit in i boken, men i den här smakebiten får man liksom upplägget, lite.

Min smakebit är från sida 10:

    De Graaf tittade. Om han hade varit flygplatschef, tänkte han, skulle den syn som mätte honom knappast ha glatt hans hjärta. Schipholflygplatsen hade helt enkelt försvunnit, och i dess ställe sträckte sig nu en krusig sjö nästan så långt ögat kunde nå. Källan till denna översvämning var alldeles för lätt att lokalisera: intill de stora bränslecisterner som låg alldeles utanför själva flygplatsen, hade en bred lucka plötsligt öppnats i fördämningsvallen till kanalen mot söder: all bråte, sten och dy som spridits ut längs fördämningsvallen på båda sidor om öppningen visade utan minsta tvivel att bristningen i den skyddande vallen inte hade en naturlig orsak.

Bok: Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokcirkeln vid världens ände
Genre: Feelgood
Antal sidor: 346
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juli 2022




Första meningen: När Patricia Sloane öppnar den avlånga brevlådan och plockar ut dagens post lägger hon först inte märke till det vita kuvertet.

Baksidetext
En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster.

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår.

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara?

Min kommentar
När man är sjuk så funkar feelgood bäst. Det är sedan gammalt. Frågan var bara vilken feelgood jag skulle välja, det finns ju några alternativ. När jag väl bestämt mig för att det skulle vara en som står i min egen hylla så var det enklare. Och allt föll på plats när jag fick ögonen på Bokcirkeln vid världens ände. Det var så klart den jag skulle läsa.

För min del så krävs det en (hel) del svärta i en bra feelgood och det hittar man här. Det är en ganska sorglig historia som vecklar ut sig, men så speciellt mycket bokcirkel är det nu inte, tyvärr. Det lilla som finns där är mysigt och trevligt. Jag hade bara önskat mig mer. Mysteriet var inte mycket till mysterium. Den biten kändes solklar. Jag blir lite förbryllad över vad boken egentligen vill vara. Feelgood? Deckare? Det känns som att den spretar lite.

Miljön är ju fantastisk, Österlen är det svårt att få nog av. Och det där B, B & B (bed, breakfast & books)... jösses, vad jag önskar att det fanns i verkligheten. En affärsidé? Det där bokquizet blir jag så inspirerad av och jag funderar på om det kunde vara något att ha på jobbet, i stället för alla grabbiga saker som ordnas där. Jag hade till och med kunnat tänka mig att smaka på Monas tångbullar (jag undrar bara om det är bullar på skånska eller bullar som i övriga landet, men det är mindre viktigt). Om de serverades på plats på Monas B, B & B under en bokcirkelträff.

Jag gillar verkligen de udda och väldigt olika karaktärerna. Samtliga känns trovärdiga och verkliga. Det är så mycket värme som alstras av det här gänget. Madeleine känns oerhört naiv, tycker jag. Jag var ungefär lika gammal som hon 1987 och redan då var det svårt att vara så godtrogen. Erika gör mig omåttligt irriterad, som det alltid gör när förnumstiga "barn" ska bestämma att en förälder är för gammal och inte orkar. Utan att ens bry sig om att fråga personen. Mona, Doris, Marianne och framför allt Evy får jag veta på tok för lite om. Jag hade önskat mig mer om dem.

Bokcirkeln vid världens ände som feelgood är riktigt bra. Personligen så gillade jag nutidshistorien mest. För mig blir det så att den så kallade deckardelen drar ner betyget lite. I övrigt är det en bok med både böcker, mat och vänskap. Ett extra plus blir det för kvinnlig vänskap, något jag tycker är ganska sällsynt i böcker. Fortfarande.

På Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 1 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bokcirkeln vid världens ände: Lottens bokblogg, Bokstunder och Bokdivisionen.

TBR Book Tag

För ett tag sedan så gjorde jag ju en Anti-TBR-tag och då är det väl inte mer än rätt att jag nu gör en TBR-tag. Även denna har jag faktiskt hittas hos Lotten.

1. How do you keep track of your TBR book pile?
Först så vill jag börja med att säga att alla böcker jag äger som inte redan är lästa ingår i min TBR-hög. De böckerna håller jag koll på via mitt bokprogram Book Collector och det är där jag väljer vilka böcker som ska läsas den närmaste månaden.

För att göra mitt liv lite enklare så har jag också en hylla med olästa recensionsexemplar. Där kan jag plocka oplanerade böcker när tiden finns. Jag har också en, så kallad, prioriterad hylla där det bara får stå max fem böcker. Den hyllan funkar så där. Av någon okänd anledning så väljer jag väldigt sällan en bok jag har ställt där. Jag tänkte jag skulle bättre mig på den punkten.

Och så har vi ju alla böcker som jag inte äger, som jag ändå vill läsa. De har jag ingen egentlig koll på, förutom att jag ibland lägger dem på min lista på Storytel.

2. Is your TBR mostly print or eBook?
Nästan bara tryckta böcker, men efter Storytels intåg så har det blivit något fler e-böcker.

2. How do you determine which book from your TBR to read next?
Jag gör en planering varje månad och när jag har läst klart den planeringen så plockar jag lite efter vad jag känner för.

4. A book that’s been on your TBR list the longest?
Odysséen köpte jag 1995 och den väntar egentligen bara på en resa till Grekland. Någon sådan är inte planerad inom de närmaste åren.

5. A book you recently added to your TBR?
Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas la jag till för någon vecka sedan. Det är inte en bok jag äger, men den skulle passa klockrent på Spanien-resan. Som jag fortfarande hoppas blir av.

6. A book in your TBR strictly because of its beautiful cover?
Nej, någon sådan finns inte.

7. A book on your TBR that you never plan on reading?
I min TBR-hög finns inga böcker som jag inte planerar att läsa. Det vore ju bara konstigt.

8. An unpublished book on your TBR that you’re excited for?
Det finns ju ganska många av den sorten, men jag upptäckte för bara någon dag sedan att Sara Strömbergs Skred släpps nu i augusti.

9. A book on your TBR that basically everyone’s read but you?
Eftersom jag ligger typ fyra år efter i läsningen så skulle jag nästan våga påstå att de flesta böckerna kvalificerar sig här. Kanske är Sekten på Dimön av Mariette Lindstein en av de som passar bäst som svar.

10. A book on your TBR that everyone recommends to you?
Jag är osäker på om det finns en bok som "alla" rekommenderar. Däremot så finns det ju många böcker som många rekommenderar. En av dem är Stormvakt av Kristina Ohlsson.

11. A book on your TBR that you’re dying to read?
Åh, det är många det! En väldigt efterlängtad bok, när den äntligen kom, var Fädernas missgärningar av Åsa Larsson. Jag vill så hemskt gärna läsa den, samtidigt som jag inte vill det. När den är utläst så är det ju liksom slut.

13. How many books are on your TBR shelf?
Det beror ju lite på hur jag räknar då, men om jag bara räknar de som jag äger så är det 497 stycken. Till det kommer då ett okänt antal som jag inte äger.

Hett i hyllan #366

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den sista, fortfarande olästa, boken inköpt på Adlibris Marknad i Göteborg i juli 2018.

Den röda adressboken av Sofia Lundberg syntes precis överallt när den kom. Så upplevde jag det. Och alla älskade den.

Det här är väl inte riktigt den typ av bok som jag brukar läsa, men jag skulle inte säga att den är utanför min bekvämlighetszon. När jag köpte den så hade jag inte läst något av henne utan jag gick bara på vad andra tyckte. Bara runt en månad efter inköpet så dök det, av någon oklar anledning, upp en överraskning från förlaget; hennes nya bok Ett frågetecken är ett halvt hjärta. Som jag har läst och verkligen tyckte om. Då kan man ju undra varför denna fortfarande är oläst.

Så här står det på baksidan:

Huvudpersonen Doris, 98 år, lever alldeles ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm och hennes enda kontakt med omvärlden, förutom hemhjälpen, är systerdotterdottern Jenny som bor i USA. Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns alla de människor hon mött genom livet. De flesta av namnen är överstrukna, döda, men en dag börjar Doris skriva ner sina minnen till Jenny. Det blir en fascinerande berättelse om vänskap och äventyr, lycka och sorg, och om den stora kärleken som man aldrig glömmer.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: 13 svarta sagor om superskurkar

Författare: Anna Jakobsson Lund / Jens Daniel Burman / Lupina Ojala / Oskar Källner / Boel Bermann / Daniel A Lagergren / Markus Sköld / Camilla Linde / Love Kölle / Finn Cederberg / Patrik Centerwall / Lova Lovén / Marcus Olausson
Titel: 13 svarta sagor om superskurkar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 266
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juli 2022

Baksidetext
Superskurkarna har det inte lätt. Bespottade och missförstådda kämpar de för rätten att existera. I tretton noveller möter du onda genier, tonårsrebeller, kärlekskranka bråkmakare och utomjordiska värstingar. Med gott humör och helig ilska ställer de till kalabalik och förödelse. Men berättelserna väcker också frågor. Vem är egentligen god och vem är ond? Hjälte eller skurk?

Min kommentar
Det har blivit en del novelläsande den senaste tiden och de tretton novellerna i 13 svarta sagor om superskurkar lästes på lite drygt en månad. Detta är den fjärde antologin under temat svarta sagor, vilket betyder att jag nu har läst alla de fem gamla och bara har de två som släpptes i början av året kvar.

Samtliga noveller här hamnar mellan 2,5 och fyra i betyg. En del av novellerna vet jag att jag inte förstår, en del verkar sakna både början och slut. Allt är precis som vanligt, med andra ord. Jag förväntar mig inte att gilla alla noveller i en antologi, speciellt inte när det handlar om tretton olika författare. Enkelt sagt så kan man nog säga att här finns något för alla. Här finns till och med plats för lite tentakelmonster. Det är ju lite det som är charmen.

När jag läste antologin om superhjältar så hade jag problem med att en del nog knappt kunde betraktas som hjältar. Här blir det nästan tvärtom. Hjälte eller skurk, det beror kanske på vem som tittar. Skillnaden är ibland hårfin. Det blir en del moraliska funderingar. Dock inte hos mig, utan hos skurkarna. Alla superhjältar/-skurkar verkar i alla fall vara ensamma, olyckliga och missförstådda.

Det blev, så klart, några favoriter och de är de enda jag nämner speciellt. Hajar attackerar alltid i motljus av Jens Daniel Burman är en av dem. Jag tyckte den var rörig och osammanhängande i början, men när jag väl kom underfund med vad den egentligen gick ut på så vände allt. Casus belli av Oskar Källner är en sorts spin-off på Memento mori och handlar om Järnsyrsan och hur man ofta blir exakt det som man är motståndare till. Stormen av Boel Bermann är en annan favorit och den som jag nog tycker är mest genomarbetad. Och faktiskt den som ligger mest nära verkligheten. Det gör den extra läskig. Inga jävla hjältar av Daniel A Lagergren fick mig fast direkt från start. Ännu en historia om att man ofta blir det man avskyr. Tömd av Camilla Linde har en tydlig början, en rejäl mitt och ett riktigt slut. Till och med en gnutta sensmoral. Minsann.

Jag tror att det kan vara så att en skurk kräver mer bakgrundsarbete än en hjälte. Jag vet att för min del så behövs drivkraft, motiv och liknande, annars blir jag inte engagerad. Även om skurken gör fel så vill jag kunna förstå varför den gör som den gör. Ibland upplever jag det som att jag får för lite kött på benen, men de noveller jag gillar mest verkar ha kryssat i alla rutor jag behöver.

13 svarta sagor om superskurkar har många olika typer av skurkar, en del gillar jag mer än andra. Förmodligen är det så att jag inte är rätt målgrupp. Superhjältar/-skurkar är inte riktigt min grej och har nog egentligen aldrig varit. Personligen så föredrar jag vanliga människor i ovanliga situationer.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 16 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om 13 svarta sagor om superskurkar: Tentakelmonster, Barrikaden och För nöjes skull.

Tisdagstrion: Bäst (hittills) under sommaren

Tisdag och det är återigen dags för Tisdagstrion, som har varit sommarledig i några veckor. Det är fortfarande Ugglan & Boken som har hand om detta.

Veckans tema: Bäst (hittills) under sommaren

Bäst under sommaren. Vad är då sommaren? Jag skulle nog säga att det är juni, juli och augusti, så får det bli. Augusti är ju inte slut än, men fram till i dag då. De här tre har alla fått fyra i betyg, men är utan inbördes ordning.

1. Slöa hästar av Mick Herron är en spionthriller, men en ganska ovanlig sådan. Jag var inte speciellt taggad på att läsa den, men oj, vad fel jag hade.

2. Fruset guld av Cilla och Rolf Börjlind är sjätte delen om Rönning & Stilton. Kanske den jag tyckt minst om i serien, men ändå väldigt bra.

3. Döden för oss samman av Håkan Mattsson är en annorlunda bok och den hade kunnat få ett ännu högre betyg, men den blev lite för flummig för mig ett tag.