Bok: Slutet på sommaren av Anders de la Motte

Författare: Anders de la Motte
Titel: Slutet på sommaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Årstidskvartetten 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2024




Första meningen: Kaninungen tryckte i det höga gräset.

Baksidetext
En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Det enda spåret efter honom är en sko i de höga majsfälten.

Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.

Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande.

Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica. Motvilligt tvingas hon riskera den bräckliga tillvaro hon byggt upp. Hon måste återvända till Skåne och sin trasiga familj för att söka svaret på frågan som ingen längre vill ställa. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Min kommentar
I september 2016 var jag på Bokmässan, jag hade nämligen turen att vinna ett seminariekort så jag gick på alla som det överhuvudtaget var möjligt att klämma in. Ett av dem var med Anders de la Motte. Jag hade ju läst hans [geim]-trilogi och gillat riktigt mycket. Slutet på sommaren hade precis släppts så jag passade på att köpa och få den signerad. Under åren som gått har jag läst två av hans andra böcker (och köpt på mig många, många fler) och nu har då äntligen turen kommit till den.

Om man inte läser deckare så är inte det alls någon anledning att hoppa över den här boken, den är egentligen inte så mycket en sådan. Mer ett familjedrama, kryddat med hemligheter. Jag tycker inte den är lika klyschig som storstadsdeckarna brukar vara, här finns mer värme och eftertänksamhet. Framför allt så befolkas den av, till synes, vanliga människor. Det är relationer/släktskap som är viktigast. Är blod tjockare än vatten? Är det rätt att man ska göra precis vad som helst för att skydda familjen? Även om helt oskyldiga drabbas?

Stämningen i boken är fantastisk, jag gillar att det liksom nästan darrar av illavarslande hot. Man vet att den är på väg, men man vet inte när. Eller vem. Eller hur. När Vera återvänder till hembyn blir det som en odyssé genom samhället. Den är helt magnifik. Kanske är det för att jag känner igen mig så mycket, jag är ju själv uppväxt i ett litet samhälle. Som jag lämnade.

Dåtid och nutid varvas samt även något slags kärleksbrev, från okänd till okänd. I början är det nästan vartannat kapitel, men det tunnas ut senare. Jag förstod ganska snabbt vem som var inblandad, men långtifrån hela vidden av det. Förfärliga människor. Hur kan man leva med detta? Med sådana vänner behöver man inga fiender. Ovanligt nog så är det en riktigt sympatisk polis som har hand om fallet i dåtid.

Tempot är långsamt, men det ökar lite allteftersom. Här finns ingen action alls och jag gillar att det inte är (så mycket) våld och/eller blod. Det behövs inte för en en bra berättelse. I stället är det en berörande historia med många bottnar. Jag tycker det är lite läskigt att en barndom kan te sig (relativt) ljus och problemfri, för barnet. Men när man som vuxen tittar tillbaka så betyder saker något helt annat. Jag var tvungen att fundera på min egen barndom, men den känns fortfarande trygg och bra.

Vera är väl att betrakta som huvudperson och hon känns inte direkt stabil. Om det beror på det som hände i hennes barndom eller ej låter jag vara osagt. Hon har i alla fall en hel del personlighetsdrag som inte är sunda. Jag har lite svårt att tycka om henne, hon betraktar sig själv som lite för mycket offer för det, men jag försöker förstå henne och känner empati. Och det är inte illa.

En kul grej, som jag kände igen mig mycket i, är polisen Månssons reflektion över skånskan, hur det var att flytta från östgötaslätten. Som att han plötsligt hette Månnsenn i stället för Måånsson och att kalla lunch för middag. Precis så var det för mig också. Men mitt mellanrost byter jag aldrig ut mot Skånerost.

Slutet på sommaren är kanske mer som en psykologisk thriller, om man absolut måste ha en spänningsgenre. Den är inte hårdkokt, som hans tidigare böcker, utan påminner mer om Christoffer Carlssons landsbygdsböcker. Man får en vemodig känsla och en olycksbådande stämning.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 654 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Slutet på sommaren: Bokstunder, Håkans hylla och Fru E:s böcker

Kommande böcker september 2024

Det blev ganska många, trots att (nog) ännu fler inte kvalade in på den här listan. Egentligen kanske mest på grund av att jag, efter en god stunds scrollande, blir lite less och inte orkar mer. Nåväl, två måste-ha-böcker i alla fall och många vill-läsa-böcker.

Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 570
Utgivningsdatum: 2024-09-27
Förlag: Natur & Kultur

Från Bokus
Det är sjuttiotal i Amerika. I den lilla staden Monta Clare blir trettonårige Joseph ”Patch” Macauley både hjälte och offer när han räddar en jämnårig flicka från att kidnappas, men själv blir bortförd.

Patch vaknar upp i en nattsvart källare, utan hopp om att bli räddad. Efter dagar i fångenskap känner han plötsligt hur någon smyger sin hand i hans. En flicka. I hans ålder? Hon heter Grace.

Hon berättar historier för honom, om platser vackra som drömmar, om en värld i ljus och ett liv i frihet. Hon håller honom vid liv. Men när Patch mirakulöst befrias finns inga spår av vare sig förövaren eller Grace. Polisen ifrågasätter att hon ens funnits. Men Patch är säker, hon var där, hon var på riktigt och hon är fortfarande kvar där ute med mannen som tillfångatog honom. När ingen tror Patch ser han bara en mening med sitt liv: att hitta och rädda Grace.

Först tänkte jag inte ta med denna, men ju mer jag läste om den desto mer nyfiken blev jag.

---

De döda och de levande av Anders Nilsson
Genre: Thriller
Serie: Johan Falk (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-09-30
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Mannen som saknar två fingrar på högerhanden gör sig redo för att starta sin bil och än en gång lämna Göteborg där han under så lång tid både levt och arbetat. Staden där hans familj lever sina liv, utan honom, ovetande om hela sanningen.

Kriminalkommissarie Johan Falk är nämligen död. Officiellt, alltså. Några få känner till att han fortfarande lever, ännu färre att han är tillbaka i Göteborg. En som misstänker det är den gamle gangstern och informatören Seth Rydell.

Och precis då, när Johan just satt nyckeln i tändningslåset och ska vrida om, så kontaktar Seth honom. I fullständig panik. Alla Seths drömmar om att kunna lämna gangsterlivet bakom sig är nu bara ett kliande avtryckarfinger borta från att helt gå upp i rök.

Johan Falk är den ende som kan rädda honom - död eller levande.

Jo. Men alltså. Denna är ju ett måste.

---

Död mans grav av Neil Lancaster
Genre: Kriminalroman
Serie: Kommissarie Craigie (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-09-03
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
När ledaren för Skottlands mäktigaste kriminella familj hittas brutalt mördad och dumpad i en grav på en avlägsen kyrkogård får kriminalinspektör Max Craigie i uppdrag att utreda brottet tillsammans med kollegan Janie Calder. Max och Janie är väldigt olika både som poliser och människor, men inser snart att mordet är en del av en blodsfejd mellan två skotska familjer som sträcker sig tillbaka i tiden ända till 1800-talet.

Samtidigt som fler döda hittas avslöjar utredningen storskalig korruption i hjärtat av den skotska polisen. Nu måste plötsligt Craigie vända sig mot sina närmaste kollegor – för att lösa ett fall som kan kosta honom mycket mer än bara livet.

Jag blev fast vid Skottland ...

---

Den hemliga bokhandeln av Evie Woods
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 446
Utgivningsdatum: 2024-09-13
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
På en tyst gata i Dublin väntar en försvunnen bokhandel på att upptäckas ...

Opaline, Martha och Henry har varit birollsinnehavare i sina egna liv alltför länge. Men när en försvunnen bokhandel blir en del av deras liv kommer dessa tre intet ont anande främlingar att upptäcka att deras egna berättelser är precis lika magiska som historierna i deras favoritböcker. I takt med att de avslöjar bokhyllornas hemligheter transporteras de till en otrolig värld där ingenting är som det verkar ...

Titeln lockar ju och dessutom så har någon, vars boksmak, jag litar på läst och gillat den.

---

Vit kung av Juan Gómez-Jurado
Genre: Thriller
Serie: Antonia Scott (3)
Antal sidor: 488
Utgivningsdatum: 2024-09-16
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
Jon Guiterrez har blivit kidnappad och Antonia Scott är fast besluten att rädda sin följeslagare. Men hon behöver inte söka länge innan hon blir kontaktad av kidnapparen, Señor White en mördare som manipulerar andra människors sinnen för att begå brott. Han är även ansvarig för att Antonias man, Marcos, ligger i koma och Antonia har jagat honom länge. Nu vill han träffa henne.

Señor White vill att de ska spela ett spel som går ut på att Antonia och Jon ska lösa tre brott på bara några timmar. Om de vinner lovar han att lämna tillbaka Jon med endast några skråmor. Om inte ...

Jaaa! Jag kommer att läsa andra delen i september så detta passar ju förträffligt.

---

En bättre man av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (15)
Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2024-09-25
Förlag: Modernista

Från Bokus
Det är Armand Gamaches första dag tillbaka som chef för mordroteln, ett jobb han tillfälligt delar med sin tidigare andreman, Jean-Guy Beauvoir. Flodvattnet stiger dramatiskt runt om i provinsen, och mitt i den ansträngda situationen kommer en man till Gamache och vädjar om hjälp med att hitta sin dotter.

När kris läggs till kris försöker Gamache hålla stånd mot det hotande kaoset och inser att han borde ge upp om sökandet efter Vivienne Godin. Men Gamache har själv en dotter och utvecklar en djup - och kanske oklok - empati för hennes orolige far. Förföljd av känslan "Hur skulle du känna dig?" återupptar han sökandet.

Medan vattnet stiger och kritiken av Gamache i sociala medier blir allt mer aggressiv, hittas en kropp. Och i tumultet begås misstag.

Jaaa! Igen.

---

Den skeva plogen av Itamar Vieira Junior
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 270
Utgivningsdatum: 2024-09-27
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
Djupt inne i Brasiliens bortglömda inland hittar två systrar en gammal kniv under sin farmors säng. De fascineras av dess mystiska kraft och bestämmer sig för att smaka på metallen. Ett infall som kommer att påverka bådas liv för all framtid och skapa ett oupplösligt band mellan dem.

Jag blir nyfiken på denna och det är verkligen inte ofta jag läser något från Brasilien.

---

Bläckfisken av Maria Grund
Genre: Kriminalroman
Serie: Sanna Berling (2)
Antal sidor: 313
Utgivningsdatum: 2024-09-04
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Sensommaren 1996 skakas den lilla småländska byn Augu av ett chockerande brott. En kvinna har skadats allvarligt i Riaskogen, strax utanför byn, och har minnesluckor.

Samtidigt förbereder Sanna Berling sig för att lämna Kalmarpolisen och flytta hem till Gotland för att påbörja ett nytt liv. Men när utredningen famlar i mörker sveps hon med i jakten på den skyldige. Spåren leder Sanna och hennes kollegor allt djupare in i sanningens mörkaste vrår. Bit för bit börjar kvinnan minnas mer av händelseförloppet och en skrämmande bild växer fram. När gärningsmannen slår till igen blir jakten till en kamp mot klockan.

Vem är Riamannen? Hur farlig är han? Vem blir hans nästa offer? Och varför tycks sökandet efter honom om och om igen leda Sanna tillbaka till människorna i hennes närhet?

Jag har bara läst böckerna om när hon är äldre. Skulle kunna vara intressant att veta hur hon blev som hon blev.

---

Ö av Sara Bergmark Elfgren
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2024-09-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
I de band som finns mellan människor ryms det vackraste och det mest fasansfulla.

Mirjam befinner sig i sviterna av en smärtsam separation när hennes syster Nia plötsligt hör av sig. Hon bjuder in Mirjam till sitt fyrtioårsfirande, på ön där de tillbringade barndomens somrar.

Det är första gången på ett år som Mirjam får kontakt med Nia, och hon fylls av hopp och onda aningar. Hon återvänder till ön som en gång var deras paradis, men som har blivit en farlig plats för dem båda.

En plats där döden hotar.

Denna kunde kanske vara något?

---

Ljusporten av Orest Lastow
Genre: Science fiction
Serie: Junktur-sviten (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-09-21
Förlag: Hoi Publishing

Från Bokus
En äldre kvinna hittas död i sin lägenhet. Allt tyder på att hon har törstat ihjäl av egen vilja.

Åtta år senare. Av en olyckshändelse välter en grävmaskinist en staty i centrala Lund, och en fasansfull hemlighet avslöjas. Gömd i statyn finns en hundra år gammal kristallkaraff. Dess innehåll? Tusen mänskliga tänder. Inte långt därifrån upptäcker forskaren Hugo Franzén ett märkligt ljusfenomen i sitt labb. Han blir som besatt av upptäckten och riskerar att få betala ett mycket högt pris för sin nyfikenhet.

När poliskommissarie Hjalmar Ingemarsson undersöker det uppklarade mordet på sjuåriga Greta börjar han upptäcka kopplingar till det bisarra självmordet åtta år tidigare, kristallkaraffen och ljusfenomenet. Poliskommissariens sista fall innan pensionen blir större än han någonsin kunnat ana. Inget är som det verkar och alla är misstänkta.

Science fiction-deckare kallar de den.

Hett i hyllan #472

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett litet kliv till mitten av oktober 2021.

Den där dagen, som var sambons födelsedag, så kunde man nog ha trott att det var jag som fyllde år. Sambon fick med sig fyra böcker från sitt jobb, varav två fortfarande är olästa. Den första av dem är Hotet av Dean Koontz.

Dean Koontz har inte varit en favorit lika länge som Stephen King, men faktiskt inte så mycket kortare tid (kanske saknas det fem år). Tyvärr så översätts inte alla hans böcker, av någon outgrundlig anledning. Det verkar dessvärre gälla även serien om Jane Hawk, som den här boken är tredje delen i. Detta ser ut att vara den sista som är översatt, men det har kommit ytterligare två delar. Kanske måste jag skicka ett mejl till förlaget och fråga ...

Så här står det på baksidan:

Jane Hawk vet att hon lever på lånad tid. Men så länge hon andas kommer hon aldrig att upphöra att ensam kriga mot den skrämmande konspirationen som hotar miljoner människors fria vilja. Kampen har gjort Jane till en eftersökt flykting, jagad inte bara av regeringen utan av den hemliga sammansvärjning som ligger bakom att människor tar sitt liv och i samma stund mördar många andra.

Jane riktar in sig på ett nytt byte: en listig man med förbindelser högt upp i hierarkin, en förvrängd själ med en armé av professionella mördare i beredskap. Driven av sitt rättfärdiga raseri och obändiga jakt på rättvisa, reser Jane från södra Kalifornien till de snöiga sluttningarna vid Lake Tahoe för att möta hotet hon står emot. Trots sitt mod är hon oförberedd på den hemska sanningen som väntar henne på platsen där hennes långa mardröm föddes.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Lycka till av Malin Stehn

Författare: Malin Stehn
Titel: Lycka till
Genre: Drama
Antal sidor: 405
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 augusti 2024




Första meningen: Han ligger precis nedanför slänten.

Baksidetext
Emily har planerat sitt bröllop minutiöst, det finns egentligen bara tre detaljer som inte går att kontrollera: vädret, mamma Annika och storebror Erik.

Vädret blir strålande men under den påkostade bröllopsfesten blir stämningen bland gästerna efterhand alltmer spänd. Åtta år gamla sanningar tvingas upp till ytan och plötsligt är det som om inga sår någonsin läkte. Strax efter midnatt görs en fasansfull upptäckt längst ner i den mörka slottsparken.

Min kommentar
När en favoritförfattare tipsar om bra böcker så lyssnar man, så när Mattias Edvardsson sa att jag borde läsa Malin Stehns förra bok, Ett gott nytt år, så gjorde jag som han sa. Och han hade helt rätt. När det var dags för Skånska deckarmässan förra året så var Malin Stehn där och då passade jag på att köpa hennes andra bok, Lycka till.

Av någon anledning så försvann sedan den boken långt ner i glömskans djupa brunn. Ända tills det var dags för årets Skånska deckarmässa. Då var Malin Stehn där igen och när jag pratade med henne så slog det mig att den där boken borde jag ju läsa. Den fick vänta till augusti, eftersom det är då boken utspelar sig.

Boken är uppbyggd med trådar i dåtid och nutid, med fyra olika berättarröster. Båda trådarna och samtliga röster är lika intressanta och spännande. När jag är i den ena längtar jag alltid till den andra. Det gör att läsningen går i en hiskelig fart. Dåtiden är intressant eftersom man hela tiden undrar vad det egentligen var som hände den där natten. Jag hade ett flertal teorier. Ingen var hundraprocentigt rätt. Nutiden är spännande eftersom man undrar vad som har hänt. Vem som är död. Vem som är mördare. Här hade jag bara en teori. Den var rätt.

Det är inte jättemånga karaktärer, i alla fall inte de viktiga. Samtliga av dem, utom Williams mamma Gittan, är mycket tydliga. För mig är det inte ett dugg märkligt att mamma Annika är den som stör mig mest. När jag kollat lite vad andra tycker så upptäckte jag till min stora förvåning (och fasa) att många tyckte mest om henne. Hon har en sällsamt förvrängd verklighetsuppfattning. I hennes huvud är Erik världens bästa fotbollsspelare, vilket ingen annan förstår, men hon hjälper gärna till att övertyga dem om det. Alla familjerelationer är perfekta. Jag tycker så synd om Erik och Emily. Det hon gör mot sina barn är så sorgligt och fel. Och oförlåtligt. Emily är i stort sett osynlig när hon växer upp, alltid överskuggad av Erik. Inte för att han själv tar plats, utan för att han är den enda mamma ser/bryr sig om. Ignorerad är nog det ord som bäst beskriver det.

Olika tidstrådar och flera POV gör mig ofta förvirrad och ungefär lika ofta irriterad. Det är ett oerhört svårt hantverk och få förunnat att klara av det. I Malin Stehns kompetenta händer blir jag ingetdera. Det enda jag blir är nyfiken och intresserad. Ja, och frustrerad då. När vi hela tiden byter tråd så jag inte får veta det jag vill veta. Detta är dock något positivt.

Skulle detta kunna hända? Ja, i en värld och en tid där i princip inget längre förvånar mig och där allt kan hända, uppenbarligen. I en värld full av curlande föräldrar, där det tydligen är svårt att skilja mellan rätt och fel, så ser jag det inte som något fullständigt osannolikt.

Hemligheter är aldrig bra, speciellt inte den här sorten. De kommer nog alltid fram, frågan är bara hur länge det dröjer. Då får de ofta ett förödande resultat, där många oskyldiga drabbas. Det gamla talesättet att vägen till helvetet är kantad av goda intentioner besannas än en gång. Boken avslutas med en epilog som kittlar fantasin. Jag vill hemskt gärna veta vad som händer efter detta slut.

Lycka till är faktiskt till och med lite bättre än Ett gott nytt år. Det här är så bra. Om du vill ha ett relationsdrama inklusive familjehemligheter och en faslig massa spänning så kan jag verkligen rekommendera Malin Stehns böcker. Nu undrar jag, precis som frågade henne på Skånska deckarmässan, när kommer nästa bok?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 654 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lycka till: Lottens bokblogg, Stories from the city, stories from the sea och Martinas bokhylla

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Återigen dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Böcker jag ser fram emot att läsa

Ja, det är ju betydligt fler än tre i alla fall ... Ett litet axplock.

1. Gravglänta av Mattias Edvardsson släpptes igår, minsann. Den måste jag försöka klämma in så snart som möjligt.

2. Svart varg av Juan Gómez-Jurado kommer jag att läsa om ett par veckor. Första delen var fantastiskt bra.

3. Det kom ett brev från München av Håkan Nesser kommer alldeles säkert att vara lika bra som de andra i serien om Barbarotti.

TV-serie: A good girl's guide to murder #1 (2024)

Titel: A good girl's guide to murder
Originaltitel: A good girl's guide to murder
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Poppy Cogan, Holly Jackson (bok)
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Emma Myers, Zain Iqbal, Asha Banks, Mathew Baynton, Yasmin Al-Khudhairi
Premiär: 2024-08-01
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti 2024





Handling
Fem år har gått sedan en 17-åring dödades i en sömnig engelsk småstad. Pip Fitz-Amobi, en student på samma skola, tror inte att man hittade rätt mördare under polisutredningen. Hon väljer att göra sin egen undersökning, som ett skolprojekt, för att hitta den verkliga mördaren.

Min kommentar
Vi fortsätter att beta av TV-serier i snabb takt. En jag omedelbart blev nyfiken på när jag såg att den fanns är A good girl's guide to murder. Jag vet ju att detta är en bok, som väldigt många har läst och gillat. Den fick det bli. Trots att jag inte har läst boken.

Min allra första reflektion är att jag har svårt att tro att serien baseras fullt ut på boken. Jag har svårt att tro att boken skulle ha varit så omtyckt i så fall. Min andra tanke är att alla vita män här är svin. Alla färgade är goda. Jag gillade inte när det var tvärtom och jag gillar det inte mer åt det här hållet. Det finns bra och dåliga människor av alla sorter.

Pip ... Alltså Pip må vara en stjärnstudent, men ute i verkligheten hade hon inte klarat sig speciellt bra (eller länge). Hon är så otroligt naiv att det är provocerande och ibland är hon bara rent korkad. Vid ett flertal tillfällen konfronterar hon, ensam, den hon just då tror är en mördare. Vilken normalt funtad människa gör så? Lite konstigt känns det också att folk, av någon outgrundlig anledning, berättar saker för henne. Saker som inte ens polisen lyckades få fram. Kanske är polisen lika naiva (och dumma) som Pip? Helt ärligt så verkar de faktiskt ha gjort ett uselt jobb med utredningen.

Faktum är att alla(?) de yngre karaktärerna känns oinspirerade och oengagerade. Jag får ingen som helst känsla för vilka alla dessa människor är. De känns som statister. Ravi vet jag inte alls vad han egentligen har för funktion. Förutom den att Pip berättar saker för honom så att tittaren får veta vad hon har kommit fram till. Han tillför inget, per se. Var det så här i boken också? Om detta beror på manuset eller skådespelarna låter jag vara osagt. De vuxna karaktärerna känns mer som riktiga människor och speciellt Pips föräldrar. De är ju helt fantastiska.

Handlingen är simpel och väldigt ologisk. Dialogen är lite åt det krystade hållet. Folk liksom bara säger saker som visserligen för skeendet framåt, men ingen går runt och säger sådant. Hoppas jag. Jag bryr mig egentligen inte om en enda karaktär här, eftersom ingen av dem känns "riktig". När Pip ger sig ut på ännu ett korkat och livsfarligt äventyr så suckar jag bara och kunde knappt bry mig mindre om vad som händer henne.

A good girl's guide to murder är inte dålig, den är trots allt underhållande, men kunde ha varit så mycket bättre med ett bra manus. Som de ju egentligen borde ha haft, om de hade gått efter boken. Har jag förstått. Det som är positivt är att det faktiskt finns en mordgåta där, som jag vill lösa. Blir det en andra säsong? Det vet vi inte än.



På Trakt.tv har serien 4,3 i genomsnitt (beräknat på 391 betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A family affair (2024)

Titel: A family affair
Originaltitel: A family affair
Genre: Dramakomedi
Regissör: Richard LaGravenese
Manus: Carrie Solomon
Skådespelare: Nicole Kidman, Zac Efron, Joey King, Kathy Bates, Liza Koshy
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 19 juli 2024





Handling
Zara, som fortfarande bor hemma med sin mamma Brooke, jobbar som assistent till den krävande filmstjärnan Chris. Hon måste hela tiden ta itu med hans olika infall och det är ofta hon får ta hand om efterdyningarna när han gör slut med ännu en flickvän. Men hans löften om att hjälpa henne att bli producent förblir ouppfyllda. Detta får slutligen Zara att sluta. I ett försök att få tillbaka henne kommer Chris till hennes hus där han träffar hennes mamma. Han blir fascinerad av Brooke, och det ena leder till det andra och ställer plötsligt Zara inför nya utmaningar.

Min kommentar
Redan tidigare i veckan hade vi bestämt att vi skulle titta på A family affair på fredagen. Om jag bara hade gått efter betygen på filmsajterna så hade den nog fått vänta lite till, men jag hade läst en betydligt mer positiv text hos Lotten, så den blev uppflyttad på listan.

Någon romantisk komedi skulle jag nog inte vilja kalla den. Jag tycker det är mer drama än komedi, men det finns en del humor. Mest tycker jag nog att filmen är fin. Relationerna mellan svärdotter/svärmor och mor/dotter är väldigt ovanliga i filmsammanhang. Kvinnor som stöttar kvinnor är ungefär lika ovanligt.

Låt mig börja med Vilken underbar svärmor! Egentligen så är jag inte ett dugg förvånad, det är ju formidabla Kathy Bates som spelar henne. Jag tycker hon stjäl varenda scen hon är med i. Nicole Kidman har jag alltid gillat, jag tycker hon är en riktigt bra skådis. Hon gör även den här rollen som mamma Brooke bra. Joey King har jag tydligen sett i ganska många filmer. Jag kände inte igen henne. Hon gör den otroligt självcentrerade och omogna dottern Zara bra. Hon är odräglig och omöjlig att tycka om. Det märks att hon i hela sitt liv har varit solen som mamma har kretsat kring. De komiska inslagen är det mest dottern som står för.

Zac Efrons karaktär Chris motsvarar samtliga fördomar man eventuellt kan ha mot filmstjärnor. Även han står för lite komik, men en annan sorts humor blir det när han är inblandad. Han är faktiskt mer odräglig än dottern. Tills han träffar Brooke. Jag vet inte om jag tycker att han är en så bra skådis, om jag ska döma efter denna och filmen vi såg tidigare i veckan.

Jag förstår faktiskt inte alls de löjligt låga betygen som folk har gett A family affair. Det är omöjligt att låta bli att fundera över om detta kan bero på att åldersrelationen i paret är den motsatta mot vad den vanligtvis är.


På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 94 815 betyg).
På IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 22k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Samlade verk

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gått har varit ganska bra, hyfsat lugn och skön. Igår var det dags för nästa födelsedagskalas; sambons pappa fyllde 82 i fredags. Nästa vecka ska jag jobba några dagar på kontoret i Göteborg. Det ser jag fram emot. Då passar jag på att fira en kollega på Göteborgskontoret som fyllt 50 och äta middag med ett par kusiner som hälsar på i stan. Hektiskt och mycket mat kommer det att bli. Jag som tänkte att jag skulle hinna strosa runt i stan på egen hand. Nåja, det blir ju kul detta också.

Eftersom jag kommer att befinna mig i Göteborg så började jag, äntligen, på tegelstenen Samlade verk av Lydia Sandgren. Den är onekligen speciell. Så här långt känner jag mig lite tudelad. Början var helt fantastiskt bra. Sedan blev det väldigt långdraget. Jag hoppas att boken hittar tillbaka till tonen som var där från start.

Min smakebit är från sida 313:

    Nu tog hon sig med viss värdighet längs Södra vägens allé, kämpade sig uppför Olof Wijksgatan, rundade Artisten, och sprang med vad som bara kunde vara ren envetenhet de sista hundra metrarna ner mot Götaplatsen. Där lutade hon sig mot Stadsteaterns skuggiga gavel, dubbelvikt av håll, och drog långa skakiga andetag tills pulsen lugnat ner sig. Fuktiga hårslingor hade lösgjort sig ur hästsvansen och låg klistrade mot pannan. Ryggen var genomblöt av svett. Låren skalv och benen vek sig. Hon hasade ner på huk med ryggen mot husväggen och kollade sträckan på mobilen: tre kilometer.
    Rakel började skratta. Ett maraton var fyrtiotvå.

Bok: Gånglåt av Elin Olofsson

Författare: Elin Olofsson
Titel: Gånglåt
Genre: Drama
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 augusti 2024




Första meningen: De satt vid bordet i köket, där värmen från ugnen spridit sig och gjort dem svettiga och röda om kinderna.

Baksidetext
Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Min kommentar
Att jag önskade mig Gånglåt i födelsedagspresent för många år sedan, berodde bara på en enda sak. Det finns ju vissa människor som man har väldigt liknande boksmak som, en del mer än andra. Till exempel Lotten. Jag vet att jag till 99,9% kan lita på hennes rekommendationer och tips. Alltså blev jag ju riktigt nyfiken på boken när den blev hennes Årets upplevelse 2016. Det är ju ett tag sedan, men en Årets upplevelse är ju en Årets upplevelse. Så tänker jag.

Glesbygdsromaner har en speciell plats i mitt hjärta. Jag växte själv upp i en liten, liten by strax utanför ett litet, litet samhälle. Oavsett om glesbygden är belägen i Jämtland eller Västergötland så är den ungefär likadan. Människorna också. Man får inte sticka ut för mycket. Här finns så mycket gammal bitterhet på grund av, tror jag, att man upplever att man har levt i någon annans skugga. Att man knäar under andras förväntningar på en. Att ens egna förväntningar på livet inte alls har infriats. Att man helt enkelt har fastnat i gamla hjulspår. För att det är enklast så.

Språket är vackert och inkännande. Utan att bli svulstigt. Det är rakt, men ändå snirkligt. Helt utan sentimentalitet och billiga knep. Språkligt är det inget som skaver, men mellan människorna är det fullt av oläkta och fula skavsår.

Det är inte speciellt många karaktärer här och det är väl Gun-Britt som tar mest plats. Hon är martyren, den duktiga, den som stannade kvar. Bara hon får slita (alla andra är latmaskar), känna och har rätt. Åtminstone i sina egna ögon. Hon är så full av sitt självpåtagna martyrskap att hon inte för ett ögonblick stannar upp och funderar på om de andra verkligen har det så bra som hon inbillar sig. För alla andra har det ju så bra, eller så har de eventuellt gjort sig förtjänta av att ha det dåligt. Annat är det med henne.

De är så otroligt lika varandra, Gun-Britt och Sonia. De är så avundsjuka på varandras liv. Värre än det är att de är missunsamma. Det är omöjligt för dem att glädjas åt andras framgång. Än mindre stött och hjälpa varandra. Den här syskonrelationen kan jag inte alls relatera till. Åtminstone inte i vuxen ålder. Så där höll vi på när vi var små. De är faktiskt bara barnsliga och patetiska. Om de bara hade pratat med varandra, verkligen lyssnat, så skulle de ha fått mer förståelse.

Här är en hel hög olyckliga människor och man kommer väldigt nära dem. Alla tänker de en massa, men ingen säger vad de känner. Alla är rädda för att öppna sig och riskera att bli sårade. Jag tycker egentligen inte om någon av dem. Men jag känner med dem och bryr mig om dem. Man skulle nog kunna säga att jag älskar dem. Men jag tycker inte om dem.

Gånglåt är melankolisk, mycket berörande och går i moll. Den är väldigt stillsam, på ytan. När man tittar lite djupare så händer det betydligt mer. Lite som en and. Den ser så graciös och lugn ut när den flyter fram på vattnet. Under ytan paddlar den som sjutton med sina små fötter.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gånglåt: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokblomma

Läsplanering september 2024

En vecka kvar till september. Det är inte klokt att det snart är höst. Det blir fem planerade böcker, eftersom jag kommer att ha semester i ett par veckor. Av böckerna jag tänker läsa så kan man kanske ana vart jag ska.

• Dykaren av Håkan Östlundh. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Mörkare än döden av Cara Hunter. Finish That Series.
• Mormor i karantän av Kaj Branzell.
• Svart varg av Juan Gómez-Jurado.
• España por favor av Åsa Hellberg.

Hett i hyllan #471

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den sista från början av oktober 2021.

Tre böcker från Bokträff Skåne är fortfarande olästa och Sömmerskans gåva av Fiona Valpy är den sista.

Förutom bokbyte och utlottning så fick vi en goodiebag och en av böckerna som låg där var denna. Jag känner igen författarnamnet, men jag har inte läst något alls av henne. Att den fortfarande är oläst kan bero på att jag tidigare överdoserat böcker som handlar om andra världskriget och just nu har jag ingen som helst lust att läsa böcker som handlar om verkliga krig. Vi får väl se när den lusten kommer tillbaka.

Så här står det på baksidan:

Paris 1940. Staden är ockuperad av nazisterna och tre unga sömmerskor bär på stora hemligheter. Mireille är med i motståndsrörelsen, Claire har blivit förförd av en tysk officer och Viviennes hemlighet är större än vad någon kan ana. De tre sömmerskorna ställs inför omöjliga val. Är deras förbund starkt nog, kan de överleva mänsklighetens mörkaste tid utan att slitas isär? Långt senare åker Claires barnbarn Harriet till Paris för att söka sina rötter. Hon upptäcker sanningen om sin familjs mörka historia, en sanning långt mer dramatisk än hon kunnat föreställa sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg

Författare: Ricky Strandberg
Titel: Bödlarnas profetia
Genre: Skräck
Antal sidor: 206
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juli 2024




Första meningen: Det mesta av grunden var från sent sextonhundratal och huvudbyggnaden hade uppförts vid mitten av artonhundratalet, men det undanskymda tvåvåningshuset nära längans slut kändes ändå inte alls föråldrat.

Baksidetext
I det gamla men välbevarade 1600-talshuset vid Vita bergen på Södermalm i Stockholm råder stillhet och det har ännu inte blivit mörkt. Men när den ende kvarvarande bofaste tycker sig höra röster i natten, ord från en sedan länge bortglömd profetia, drar sig skuggorna hotfullt närmare.

Husägaren hittas död i ett rum i huset, av vad som uppfattas som naturliga orsaker. Men det tycks samtidigt finnas en koppling till ett snart trehundra år gammalt mord. En väl förborgad hemlighet, ett blodsdåd utfört under 1700-talet, uppdagas nämligen i efterlämnade dokument. Åren runt 1740 lönnmördades flera familjer i staden, och deras kroppar återfanns aldrig.

Arvtagaren, Mikael, samlas med sina närmaste för att ta hand om arvet. De måste nu städa det hus där den döde påträffades sittande på en pinnstol framför en antik spegel i guldram. Och medan de gör det börjar släktens mörka förflutna ta form.

Min kommentar
En bok som har stått ett tag i min hylla är Bödlarnas profetia, som väl tyvärr inte har lockat jättemycket eftersom jag har läst en del negativa recensioner. I slutet av juli så behövde jag en hyfsat kort bok och då föll valet ändå på just den. Ibland blir jag ju nästan mer nyfiken när andra inte gillar.

Genren är väl närmast spökhistoria, av gotisk sort. Om jag har förstått det rätt. Efter att ha försökt mig på gotisk skräck ett antal gånger så har jag nu insett att det är en genre som inte passar mig speciellt bra. Det blir inte heller bättre av att så mycket blir hängande i luften. När boken är slut så vet jag egentligen ingenting. Jag behöver verkligen inte ha alla svar, men jag vill definitivt veta frågan. Det beskriver nog bäst hur det känns efter att ha läst.

Språket passar inte mig alls. En tydlig indikation är att jag ofta måste läsa om meningar för att förstå vad det är som egentligen sägs. Det är osammanhängande, hoppigt och rörigt. Plötsligt kan det dyka upp meningar, ofta ett påstående, som varken har med det innan eller efter att göra. Helt slumpmässigt och gärna något som redan har konstaterats vid flera tillfällen. Det är på tok för tillkrånglat och ordrikt för mig. Det verkar ha varit för tillkrånglat även för författaren, eftersom så många, väldigt viktiga delar totalt har glömts bort.

Speciellt läskigt eller skrämmande upplever jag inte att det är. I början sitter Mikael mest och läser en massa gamla dokument. När det väl hettar till mot slutet så ägnas den mesta tiden åt att beskriva männen i kåporna. Allt som eventuellt hade kunnat vara läskigt försvinner i all övrig text.

Problemen med den här boken är så många att jag faktiskt inte vet var jag ska börja. Eller hur jag ska ta upp det. Är det för mycket med en punktlista? Nej, det är det väl inte? Vem uppskattar inte punktlistor? Det kan ju vara så att jag har missat något, men här är de:

[spoiler] • Vad var egentligen profetian? Det framgick väl inte? Det tjatades om den, men jag fick inte veta vad den var.
• Var det väldigt viktigt att lägenheten som Mikael bodde i var ärvd? Det nämndes jag vet inte hur många gånger.
• Fick Mikael ärva allt efter sin farbror Åke? Fick inte Åkes sambo/fru (oklart vilket) något alls? För att inte tala om Åkes dotter? En dotter som konsekvent genom hela boken (förutom vid två tillfällen, tror jag) omnämndes som "barnet". Otroligt störande. Och obehagligt.
• Vad hade "barnet" för sjukdom? Plötsligt, alldeles i slutet, så nämns denna sjukdom i en bisats.
• Vadå dölja Åkes inblandning? Han var ju död?
• Om Mikael var "skyddad" för att han inte var blodsarvinge, varför råkade då, till exempel, Sigge illa ut?
• Blodsarvinge förresten? Till Åke då? Var det alltså Åke som hade gjort något? Då hade ju 1700-talet inget alls med saken att göra. Då hade ju Mikael varit lika mycket blodsarvinge som Åke. Åke och Mikaels pappa var ju bröder.
• Verkligen skönt, och nödvändigt, att det påpekas att breven från Gustav skrevs innan han dog. När skulle de annars ha varit från?
• Flera försvinnanden och flera allvarliga skador, men polisen verkar inte bry sig nämnvärt.
• Vad är egentligen Silfver- (ja, med bindestrecket där) för märkligt efternamn? [/spoiler]

Det finns så mycket i Bödlarnas profetia som helt enkelt inte går ihop. Och hur underligt är det egentligen att ha en titel på en bok som är något man inte får veta? Det jag tar med mig från den här boken är Mikaels och Rebeckas relation. Den är fint beskriven och hade gärna fått ta mer plats.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 2,28 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Bödlarnas profetia: Mina skrivna ord, Deckarlogg och Boktanten

Ännu en ny bok

Det släpps ovanligt många intressanta böcker den här sommaren, tycker jag. Ibland hittar de hem till mig.

Isländska författare är jag nog alltid nyfiken på. Ofta skriver de lika kargt som naturen är där. Storebror av Skúli Sigurðssons verkar innehålla väldigt många fler ord än vad en isländsk deckare vanligtvis gör (den har nästan dubbelt så många sidor), men jag blev ändå intresserad av den när jag gick igenom boksläppen för någon månad sedan. Plötsligt en dag så låg den där, i brevlådan. Tack till Modernista!

TV-serie: The watcher #1 (2022)

Titel: The watcher
Originaltitel: The watcher
Genre: Thriller
Skapad av: Ian Brennan, Ryan Murphy
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Naomi Watts, Bobby Cannavale, Mia Farrow, Jennifer Coolidge, Noma Dumezweni
Premiär: 2022-10-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix juli 2024





Handling
En familj lyckas hitta sitt drömhem i den lugna förorten. Efter att de har flyttat in upptäcker de att allt kanske inte var så idylliskt. Olycksbådande brev. Konstiga grannar. Skrämmande hot. De har ärvt en mardröm.

Min kommentar
Trots att det snart var dags för OS och det därmed inte skulle finnas tid för att titta på någon TV-serie så beslutade vi oss för att starta en ändå. Vi valde The watcher, som bara har sju avsnitt, och hann nästan hela säsongen. De två sista avsnitten fick vi klämma in i väntan på handboll ...

Den här serien ska baseras på verkliga händelser och naturligtvis så var jag tvungen att kolla upp det. Efter att vi sett klart. Det var egentligen inte speciellt mycket som var taget från verklighetens fall, men själva grundidén verkar ju vara riktig. Och, värst av allt, de skumma grannarna.

Jag har ingen aning om vad som kan ha hänt i det här samhället, som har gjort att alla knepiga/knäppa har samlats där. Till och med polisen beter sig underligt. Jag misstänkte nog alla, mer eller mindre och vid något tillfälle. Slutet är ju ... ja, inget slut i alla fall och det stämmer ju med verkligheten åtminstone.

Pappa Dean är ett riktigt psykfall, men samtidigt precis som jag uppfattar amerikaner. Man kan liksom inte gå runt och anklaga alla, utan grund, offentligt och tro att folk ska vara okej med det. Jag förstår att ingen vill hjälpa honom. Jennifer Coolidge är magnifik som mäklaren från helvetet. Jag hade aldrig anlitat henne. Oavsett hur mycket vän hon är. Mia Farrow gör sin Pearl otroligt bra. Hon är nog läskigast av alla. Och då finns det mååånga att välja på.

Min allra största invändning är nog ändå att jag inte alls förstår deras agerande. Vilken normal människa skulle liksom göra så? Och det är utan att jag tänker på det allra största problemet. De följer, så kallade, ledtrådar, som egentligen inte alls är några ledtrådar överhuvudtaget, men de bryr sig inte ett vitten om elefanten i rummet; tunneln. Först letar de inte ens efter den, trots att de har hört att den finns och någon bevisligen har tagit sig in i huset. När byggarna hittar tunneln så bryr de sig inte om att kolla vart den leder. Vem skrev egentligen den delen av manuset?

The watcher är lite läskig, men det kunde ha varit mer otäckt. Mycket av det förtas av karaktärernas (i första hand pappa Dean) mycket underliga beteende. Tydligen ska det bli en andra säsong. Vad den ska handla om vet jag inte, men jag känner mig rätt klar med de här människorna nu.



På Trakt.tv har serien 3,3 i genomsnitt (beräknat på 2,1k betyg).
På IMDb har serien 6,5 i genomsnitt (beräknat på 81k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Eldfödd (2022)

Titel: Eldfödd
Originaltitel: Firestarter
Genre: Skräck
Regissör: Keith Thomas
Manus: Stephen King (bok), Scott Teems
Skådespelare: Zac Efron, Ryan Kiera Armstrong, Sydney Lemmon, Michael Greyeyes, Gloria Reuben
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 94 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 juli 2024





Handling
I över ett decennium har föräldrarna Andy och Vicky varit på flykt och desperat hållit sin dotter Charlie gömd från en suspekt byrå som vill använda hennes unika förmåga till att skapa ett massförstörelsevapen. Men när Charlie fyller 11 år blir hennes krafter allt svårare att kontrollera. När en incident avslöjar var familjen befinner sig, sänds en mystisk agent ut för att hitta familjen och fånga Charlie en gång för alla.

Min kommentar
Sommartid är det noll och intet att titta på på TV. Vi satt där en vanlig onsdagskväll och hittade ingen serie eller annat program som vi ville se. Trots att vi har typ varenda streamingtjänst. När jag tryckt in mig på Netflix så ser sambon Eldfödd. Jag säger att det ju är en film, men han tycker att vi visst kan titta på den ändå.

Mina förväntningar var låga. Rejält låga. Jag hade hört ganska mycket negativt om den och förstås sett filmsajternas betyg. Boken läste jag för över 35 år sedan. Originalfilmen var det också väldigt längesedan jag såg. Egentligen så kom jag bara ihåg grundhistorien. Jag hade inget alls att jämföra med. Det kan ha varit en fördel.

Det är väldigt svårt att tycka om Charlie. Hon verkar alldeles för förjust i att sätta eld på saker. Inklusive människor och djur. Jag tycker Charlie känns oerhört läskig. Hon skrämmer mig. Om det är meningen så är det bra gjort. Men då försvinner tyvärr hela offerkänslan. Som hon ju är. Hennes föräldrar är det inte heller lätt att gilla. Visst har karaktärerna en bakgrund, men de har inte direkt någon personlighet. De blir mer som superhjältar, förklädda till människor.

Allt det här sammantaget gör att jag aldrig blir engagerad. Jag bryr mig helt enkelt inte om att en elak myndighet utsätter oskyldiga människor för hemska experiment. Den enda som lyckas få mig att känna någon som helst empati är den gamla mannen på gården. Honom är det synd om. En aning B-filmskänsla får jag också när Charlie blir riktigt arg. Det blir liksom bara fjantigt. Inte läskigt.

Eldfödd är långtifrån så usel som filmsajternas betyg antyder. Det här är en typisk varken eller-film, en klassisk trea. Det finns ett upplägg för en fortsättning här, men det hoppas jag verkligen inte. Jag känner dock att jag nog vill se om originalet.


På Letterboxd hade den 1,7 i genomsnitt (beräknat på 33 289 betyg).
På IMDb hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Skära, skära havre

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den stora återträffsmiddagen som har legat blytungt över axlarna i flera veckor är nu avklarad. Det blev en succé och vi har rester i ungefär en vecka, skulle jag tro. Nu kan jag börja fundera på nästa händelse, som inte är tillnärmelsevis lika stor och jobbig, men ändå. Stresspåslagen duggar tätt här ett tag nu, men nu börjar semestern närma sig så jag har den som en liten morot.

Jag kände att jag behövde lite ljusare och gladare läsning innan jag ger mig på en tung tegelsten som står och väntar, så jag plockade fram Skära, skära havre av Annika Devert och Jessika Devert. Detta är fjärde delen i serien Sardinön. Det finns fem och så har det kommit en spin-off också.

Min smakebit är från sida 323 i e-boken:

Emelie stirrade på sms:et och när orden sjunkit in svor hon högt och alla fyra barnen stirrade på henne och Liv rynkade pannan.
    "Men mamma! Skräm inte Astrid!"
    Emelie såg på bebisen som inte brytt sig det minsta om hennes lilla utbrott men gjorde ändå en ursäktande min mot dem. I sitt huvud rabblade hon upp alla fula ord hon kunde men bet sig i läppen för att inte låta något slippa ut och på riktigt skrämma barnen. Hon förbannade sitt ex som lovat att vara på plats när kaklet kom. Men nu var han som bortblåst. Det var så typiskt! Just när hon kanske eventuellt började lita på honom så fuckade han upp igen.
    "Vad är det mamma?" frågade Liv och vaggade Astrid i famnen. "Hon börjar bli tung..." Emelie såg upp på barnen som fortfarande tvivlade på henne. Hon log och kände hur ilskan sakta rann av henne. Vad skulle hon göra åt kaklet nu? Det stod där det stod.

Bok: Hembiträdet av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Hembiträdet
Genre: Thriller
Antal sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The housemaid
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Hembiträdet 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2024




Första meningen: Om jag lämnar det här huset så blir det i handbojor.

Baksidetext
Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår – ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.

Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt – hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.

Varför beter sig Nina så bisarrt? Och varför går det bara att låsa vindsrummet från utsidan? När Millie faller för frestelsen att försöka ta reda på vad som egentligen pågår i huset tar allt en chockerande vändning. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel – men de vet inte vad Millie är kapabel till ...

Min kommentar
När jag höll på och läste Stephen Kings nya novellsamling så upptäckte jag, till min stora förtvivlan, att den ännu inte fanns som e-bok (kommer inte förrän 23 januari, nästa år). Eftersom jag pendlar med buss när jag tar mig till kontoret så var det omöjligt att läsa den tegelstenen utan avbrott. Alltså blev jag tvingad till så kallad slalomläsning. Valet föll på Hembiträdet, som väl måste betraktas som en snackis.

Min stora farhåga med den här slalomläsningen var att den skulle påverka läsningen av denna på ett negativt sätt. I alla fall var det det jag tänkte efter att ha haft med mig den på pendlingen första dagen. Det var nämligen svårt att lägga ifrån sig den, nästan omöjligt, när jag kom hem, men jag kom snabbt in i det igen när det var dags att pendla nästa gång. Som om jag aldrig hade lämnat, faktiskt.

Många tankar blir det under läsningen. Den första är nog: Vilket förfärligt ställe! Och varför i hela friden är Cecelia så odräglig? Sedan undrar jag ju så klart varför pappa inte säger ifrån och följdfrågan blir ju då om de kanske är är, typ, good cop, bad cop. Snart är det ganska uppenbart, ändå, vem som är galen. Eller i alla fall vem som inte är det. Det är dock det lilla i sammanhanget för det är betydligt värre än man kan tänka sig.

Först får man Millies synvinkel. Nästan två tredjedelar in så skiftar det till Ninas historia. Mot slutet skiftar de och ibland sker bytena snabbt. Vid ett tillfälle var det lite förvirrande vem som egentligen var "jag". Ganska länge är jag osäker på vad jag egentligen ska tro. Det finns hela tiden en osäkerhetsfaktor, man kan liksom aldrig vara säker. Jag tycker det är riktigt snyggt gjort att man inte fick all bakgrund direkt.

Rent generellt så gillar jag inte hämndtema. I vissa fall är den dock inte bara okej, utan nödvändig. Det är en djävulsk plan och rejält elak. Men förståelig. Och vilken affärsidé! Slutet ... jag vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom att jag högaktningsfullt struntar i om slutet är osannolikt. För lika osannolikt som det är, precis lika tillfredsställande är det. Nog sagt.

Hembiträdet är precis som jag vill ha en psykologisk thriller. Det är en krypande, obehaglig stämning. Som det ju alltid är när man inte vet vad man ska tro. Jag gillar att man inte får allt serverat, det krävs att man tänker lite själv. Glädjande nog så kommer en andra del om bara en vecka och tydligen ska det bli en trilogi. Det är nog bra om det slutar där för jag är osäker på om idén klarar fler än tre böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,33 i genomsnitt (beräknat på 1 364 285 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hembiträdet: Kulturbloggen, Västmanbok och En blogg för bokugglor