Tematrio - Halloween

Passande nog handlar veckans Tematrio från Lyran om Halloween. Berätta om tre skrämmande bra romaner eller noveller!

Äsch, det får bli samma tema som förra veckan, han är ju ändå skräckens mästare (om jag får bestämma i alla fall), allas vår Stephen King. Här är hans, i mitt tycke, tre läskigaste romaner.

1. Jurtjyrkogården av Stephen King. Ett barn dör. Pappan hör talas om en kyrkogård, en väldigt speciellt en, där de begravna återuppstår. Nu är den visserligen till för husdjur i första hand, men... En riktigt otäck bok, speciellt om man har en liten djurkyrkogård vid tomtgränsen där familjens avlidna katter är begravna. Rys.

2. Staden som försvann (Salem's Lot) av Stephen King. En författare återvänder till sin barndoms stad för att konfrontera barndomens alla demoner. Föga anar han att han kommer att få tampas med riktiga demoner. Den handlar visserligen om vampyrer, men jag erkänner, vissa vampyrböcker är bra. Detta är en av dem.

3. Varsel av Stephen King. Misslyckad författare får ett nytt jobb, han ska vara tillsynsman på ett stort vinterstängt hotell. Han åker dit med sin familj, fru och son. Men de är inte ensamma... Den enda bok jag faktiskt sträckläst på riktigt.

Topp Tio kick-ass hjältinnor

I veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) gäller det att göra en lista över sina favorithjältinnor (eller kick-ass heroines på engelska). Tyvärr verkar jag har något slags brist på kvinnliga hjältar, i alla fall kick-ass, men här är de jag kom fram till.

1. Modesty Blaise (Peter O'Donnell) är ju visserligen en seriefigur, men faktum är att hon är min enda riktiga hjältinna och hon har varit så i runt 30 år. Jag slukade alla avsnitt jag kom över när jag var ung, numer läser jag aldrig om henne men i mitt minne är hon en evig hjältinna.

2. Ellen Elg i böckerna av Karin Alfredsson är en person som i alla fall jag måste se upp till. Inte alltid, för ibland gör hon dumma saker, men oftast slåss hon för kvinnors rätt runt om i världen.

3. Tjejerna i böckerna om Engelsfors av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren är unga och moderna hjältinnor som trots diverse motgångar och interna motsättningar alltid, till slut, kämpar för det goda.

4. Amy Harper Bellafonte, eller mer känd som Flickan från ingenstans i boken med samma namn av Justin Cronin, är bara en liten flicka, med ett ack så stort ansvar.

5. Idgie Threadgoode i Stekta gröna tomater av Fannie Flagg är en kvinna som alltid får mig att må bra och det hon gör är ett hjältedåd, även om det kanske inte är helt rätt.

6. Sjeherazade i Tusen och en natt som berättar sagor på ett så fantastiskt sätt och så länge att hon får nåd.

7. Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin av Stieg Larsson. Om inte hon är kick-ass så vet inte jag...

8. Betty Mahmoody är mamman i Inte utan min dotter och vare sig boken är sann eller ej så är hon en tvättäkta hjältinna.

9. Stephanie Harper i Tillbaka till Eden av Rosalind Miles gjorde stort intryck på mig när jag såg/läste denna. Kanske inte helt sympatiskt att leva för hämnd, men vissa människor gör sig faktiskt förtjänta av det.

10. Hermione i böckerna om Harry Potter av J K Rowlings behöver nog ingen presentation, men hjältinna är hon verkligen.

"Dewey Decimal" av Nathan Larson

Genre: Noir
Antal sidor: 240
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Dewey Decimal System
Översättare: Andreas Öberg
Utmärkelser: -
Serie: Dewey Decimal 1
Förlag: Voltaire Publishing
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 oktober 2012




Första meningen: Och så vaknar jag, kippar efter luft medan armarna slår mot de dunkla gestalterna som drar sig undan lika hastigt som jag vaknar ur min sömn.

Baksidetext
Influensapandemi, storskalig terrorattack och Wall Streets totala kollaps. New York är en skugga av sitt forna jag. Medan staden kämpar sig upp ur vrakresterna intar en namnlös man biblioteket på 42:nd street. En man med tvångssyndrom, en stor kärlek till litteratur och en komplicerad moralkod. Minnet sviktar och inte ens han själv känner till hemligheten om sitt eget mörka förflutna.

Hur mycket han än älskar ensamheten och sina böcker tvingas Dewey Decimal hanka sig fram som indrivare och muskelkraft till New Yorks mest hänsynslösa distriktsåklagare. När han kallas in till ett till synes simpelt uppdrag, kan Decimal inte säga nej.

Uppdraget exploderar till en blodig härva av våld, skiftande lojaliteter och gamla vendettor, och väcker frågan om hans begravda identitet till liv.

Min kommentar
Den här boken läste jag inom utmaningen Böcker om böcker, en bok som heter Dewey Decimal måste ju handla lite om böcker i alla fall. Det var emellertid inte riktigt så, utan den handlar mer om en psykotisk mördarmaskin med bacillskräck.

Dewey Decimal vet inte vem han är eller vad han heter, men eftersom han håller på med mastodontjobbet att systematisera alla böckerna på det stora biblioteket i New York (när han har tid och inte är ute på mördarstråt) så kallas han för Dewey Decimal. Det roliga är att Dewey har ett alldeles eget system, men hans går mer ut på att överleva i civilisationens rester. Han måste till exempel börja med bokstavstågen för att sedan byta till siffertågen när han nyttjar tunnelbanan, han måste alltid svänga vänster när han går eller kör bil. Om det inte är eftermiddag. Då inverteras reglerna. Dessutom måste han tvätta händerna i handsprit flera gånger varje dag och så har han också problem med minnet. Mitt i något kan han glömma vad det var han höll på med. Ibland blir det lite roligt, men mest är det väldigt svart humor.

Vad det är som hänt och vilket år det är får man inte veta, i alla fall inte i klartext. Det verkar ha varit många saker nästan samtidigt, på Alla hjärtans dag; influensapandemi, terrorattack och fullständig ekonomisk kollaps. Någon som känner igen sig? Hur det står till i resten av USA och världen får man inte heller veta, men detta är ju tydligen första delen i en trilogi så det kanske kommer.

Språket är otroligt korthugget, till och med med punkter mitt i meningarna, vilket så klart störde mig alldeles ofantligt. Det kändes lite som att folk pratade med andan i halsen och jag blev lite stressad av det. Dewey Decimal är en hårdkokt amerikansk... ja, vad han nu är för något och det händer att det bara blir för mycket, men jag är ändå så pass nyfiken att jag kommer att läsa nästa bok i trilogin också.

Att genrebestämma den här boken är inte helt lätt och att jag kallat den noir är helt enkelt för att Nathan Larson kallas för en noirförfattare, men den kan med lätthet även kallas för dystopi och/eller post-apokalyps.

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dewey Decimal: Fru E, Kulturbloggen och Bibliotekstipset.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

En smakebit på søndag: Mörk jord

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Dagens smakebit kommer från en bok som jag länge varit otroligt nyfiken på efter att ha läst otaliga hyllningar bland bokbloggarna, Mörk jord av Belinda Bauer. Den handlar om en tolvårig pojke, Steven, som desperat försöker hitta sin mördade morbrors lik för att hans och hans familjs liv ska kunna återgå till det normala. Morbrodern blev mördad för 19 år sedan, när han var ungefär lika gammal som Steven är nu. En seriemördare med barn som specialitet har erkänt mord på sex andra barn och visat var han begravt dem. Tre år har Steven tillbringat ute på heden och grävt efter liket. I ren desperation skriver Steven till mördaren i fängelset och ber honom att berätta var kroppen finns.

Smakebiten är tagen från sida 114.

Det kunde ha slutat precis hur som helst, men för en gångs skull gick det som han ville. Lettie slappnade av, ett leende bredde ut sig över hennes ansikte och hon slog armarna om hans midja, medan han halvhjärtat vred på sig för att inte bli pussad på kinden.
     Den striden vann hon och de skrattade båda två och mormor vände sig mot vasken, men inte förrän Steven hade sett hur hennes ansikte också slappnade av då hon hörde hans skämt och för ett kort, välsignat ögonblick kom Steven ihåg varför han hållit på att gräva.
     För att få det här.
     För att få sådana här ögonblick - stunder när en påminnelse om att de en vacker dag skulle kunna bli en riktig familj igen, plötsligt trängde igenom skalet av smärta och vrede och fattigdom och gjorde honom lycklig och plågsamt sorgsen på samma gång.

"Dödergök" av Katarina Wennstam

Genre: Thriller
Antal sidor: 518
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Madeleine Edwards 2
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 12 oktober 2012





Första meningen: Skottet ekade i rummet, en kort sekund.

Baksidetext
I ett stillsamt radhusområde strax söder om Stockholm finner Maria Allende drömhuset för sin lilla familj. Tobias och Maria har länge letat efter hus med trädgård för tvååriga Alma att leka i, och det perfekta huset till överkomligt pris har inte varit lätt att hitta.

Men den sköra tillvaron i den nya bostaden sätts i gungning när den fasansfulla sanningen om husets tidigare ägare blir känd. Maria Allende börjar gräva i historien, men är inte beredd på den verklighet som döljer sig bakom fasaderna. Medan Maria blir alltmer besatt av undersökningen börjar hennes och Tobias förhållande att krackelera.

Samtidigt ställs åklagare Madeleine Edwards inför nya utmaningar, både i domstolen och hemma. Tonårsdottern Alexandra saknar sin hårt arbetande mamma, men ett märkligt dödsfall med kopplingar till hedersvåld kräver Madeleine Edwards fulla uppmärksamhet.

Min kommentar
Jag blev inte så imponerad av förra boken, Smuts, så kanske hade mina förväntningar sänkts inför denna för det här tyckte jag var riktigt bra. Tyvärr är ämnet fortfarande aktuellt, efter fyra år. Det finns oerhört mycket att säga om Dödergök och det är svårt att hålla det kort.

Det ena fallet handlar om ett självmord, som på grund av en del underliga omständigheter snart betraktas som ett mord. Det är en kurdisk yngling som hittas hängd och i samband med det så ägnas cirka fyra sidor åt att förklara att polisen inte alls reagerade rasistiskt, utan att det var vissa triggerord som satte igång misstankarna. Just de fyra sidorna får mig att reagera. Om man så noggrannt måste påpeka något så beror det på, i verkligheten, att det är tvärtom. När det gäller böcker så gissar jag att författaren är orolig för att hur läsaren ska tolka det hela. Själv blir jag bara irriterad. Jag förstod första gången.

En av huvudpersonerna, Maria, gör mig också omåttligt irriterad, hon är rejält egocentrisk och kräver att andra ska ta hänsyn till henne, men själv behöver hon inte fråga någon annan. Droppen kom när Maria tar med sig sin tvååriga dotter på fika med ett par vänner som hon ofta träffat för trevliga diskussioner. Då är det helt okej för Maria att göra det utan att fråga. Sedan blir hon arg när samtalet kommer in på obehagliga ämnen, för det tycker hon inte att dottern ska behöva höra. Det var ju ändå för att diskutera, precis som de brukar, de träffades för att fika.

Maria beter sig också lite underligt när hon upptäcker vad som tidigare hänt i huset. Personligen skulle inte jag heller gilla det, men därifrån till att låta det ta över hela ens liv är det en milsvid skillnad. I samband med Marias undersökningar så beter sig hennes man, Tobias, också väldigt knepigt. Samtidigt som man får veta att han tyckte att Maria var otroligt sexig, förr, när hon slogs för de svaga och diskuterade passionerat så blir han arg när hon inte vill släppa den här historien och när hon vill diskutera den.

Det märks kanske att jag, när jag läste denna, var arg och irriterad nästan hela tiden och då var ändå karaktärerna det som störde mig minst för de var mer nyanserade i den här boken, även om de flesta männen här fortfarande är svin. Men berättelsen gör mig så upprörd så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Det här med att polisen sluter leden när en av de egna ställer till det har man ju läst alltför ofta om för att inte tro på. Det går inte att berätta så mycket mer utan att avslöja vad det handlar om (även om det var ganska uppenbart från början) men här finns ett moraliskt dilemma som heter duga och inget är svart eller vitt.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dödergök: En bok om dagen, Bokbrus och enligt O.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 26 – 29 oktober

Helgens bokbloggsjerka är intressant och jag gissar att det kommer att bli många olika svar på den här.

Veckan uppgift är: Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Ja, jag betygsätter alltid böckerna jag läser. Personligen tycker jag det är en jättebra indikation på vad man egentligen tycker. Ibland händer det att jag skriver en hel del negativt om en bok, men det kan vara småsaker som inte påverkar det stora hela. Om jag då inte hade haft ett betyg så hade det kanske varit lätt att tro att jag inte alls gillade den. Givetvis blir det ibland tvärtom också, att en bok får sämre betyg trots att det finns massor av bra saker att säga, men kanske var det helt enkelt så att den inte passade mig.

Jag har inga som helst problem med att sätta betyg på böcker även om de är i olika genrer, eftersom det inte är genren jag sätter betyg på utan mer helhetskänslan. Inte heller gör det mig något om jag sätter en fullpoängare på en bok och sedan läser en som är ännu bättre, då är de värda full pott båda två för den första boken blir ju inte sämre av att jag läser en som är bättre.

Lite småflummigt kanske, men kanske går det att tyda ändå.

Kommande böcker november 2012

Kanske har bokförlagen hört alla nödrop från frustrerade bokbloggare om att det finns alltför många böcker och på tok för lite tid. I november släpps det inte många böcker som jag är nyfiken på. Kan det verkligen vara så? Eller har jag helt enkelt missat dem? Här är i alla fall de två jag hittade.

Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 272
Utgivningsdatum: 2012-11-02
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Cornelia Karlsson är elva år när hon hittar sin mamma död vid gasspisen. Det är då hon hör honom för första gången. Mannen som viskar i vinden och i gasen och i bruset från trafiken och som lovar att Cornelia ska bli hans drottning. Bara hon släpper in honom i människornas värld. Den Viskande Mannen vet att hon kan hjälpa honom med det. För Cornelia är speciell.

Cornelia Karlsson växer upp till MTV, med Nirvana och Madonna. Rastlös och ständigt på flykt från sig själv och från viskningarna bara hon kan höra. Men sakta inser hon att hon inte kan fly. Hon måste stå upp och kämpa för att inte gå under. Kanske stå upp för hela världen. Hon måste lära sig att förstå vem hon verkligen är och att använda sina gåvor.

I Jag såg henne idag i receptionen återvänder Anders Fager till det hemsökta Stockholm han skildrade i den kritikerrosade Samlade svenska kulter från 2011. En stad väldigt lik vår egen, men där monstrum och uråldriga gudar spelar ett spel vi ibland kan ana.

Jag såg henne idag i receptionen är en skräckhistoria, en berättelse om kärlek och om att växa upp i nittiotalets Stockholm. En resa som tar oss från exklusiva fester i Stockholm, till bunkrar under Berlin, till drottning Kristinas Rom.

Anders Fagers skräckböcker har jag aldrig läst, men oj, vad jag är nyfiken och sugen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Sandmannen av Lars Kepler
Genre: Kriminalroman
Serie: Joona Linna 4
Antal sidor: 518
Utgivningsdatum: 2012-11-05
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.

Jag har bara läst den första boken i serien, Hypnotisören, och den gillade jag. Del två och tre står redan i hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Den tomma stolen av J K Rowlings
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2012-11-15
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock.

Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ... Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Den tomma stolen är en tankeväckande och oupphörligt överraskande roman, fylld av svart humor.

Ja, denna dam eller bok behöver väl ingen som helst presentation.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Några nya vänner tjatar om att bli presenterade

För ungefär en månad sedan gjorde jag en beställning på AdLibris, som på grund av olika anledningar inte har blivit närmare presenterad här på bloggen. Böckerna i fråga börjar bli riktigt sura, för att inte säga deprimerade, till följd av detta (de vill så gärna vara med på bild) och så kan man ju inte ha det. Ledsna böcker vill jag inte ha i mina hyllor, så här kommer de.

Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson är femte delen om läkaren Ellen Elg, den utspelar sig i Pakistan och handlar om den hederrelaterade problematiken.

Mörk jord av Belinda Bauer har jag varit sugen på så länge att det inte är riktigt klokt. Den handlar om tolvårige Steven som tar kontakt med en seriemördare för att kunna hitta liket av sin mördade morbror. Ett mord som seriemördaren har erkänt.

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell är första delen i en trilogi. Vi reser tillbaka i tiden till det glada 80-talet och får uppleva hur samhället såg på homosexuella och HIV-smittade. Går som TV-serie också.

Svart himmel av Arnaldur Indriðason är åttonde delen om de isländska poliserna. Denna har bytt huvudperson och det är nu Sigurdur Óli som får ta hand om fallet med den ihjälslagna kvinnan som anklagats för utpressning. Erlendur är fortfarande puts väck.

Evig natt av Michelle Paver beskrivs som en arktisk spökroman och mer behövs inte för mig. Nu har jag dessutom hört talas om en blurb som lär finnas på en engelsk upplaga som säger "Jack London meets Stephen King"...

Tematrio - Kroppsdelar

Titelutmaningarna fortsätter och jag måste erkänna att de är riktigt kul. Uppgiften i veckans Tematrio från Lyran är: Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titeln!

Om ens favoritgenre är deckare/skräck så är detta en svår uppgift. Inte för att man inte hittar några titlar utan mer för att det finns en hel uppsjö. Alltså blir det återigen dags för mitt favorittema i temat...

1. Benrangel är en fantastisk kuslig bok om en författare som drabbades av skrivkramp när hans fru plötsligt dog. Han drömmer mardrömmar om sommarhuset, alltså beger han sig dit. Han dras in i en lokal konflikt och även i de spökerier som drabbat hans älskade sommarställe.

2. Drakens ögon är en av väldigt få böcker som jag inte gillat jättemycket, men det var längesedan jag läste den och kanske skulle jag tycka bättre om den nu. Det är lite mer åt fantasyhållet och handlar om tronarvingen Peter som anklagas för att ha dödat kungen. Peters bror, Thomas, styr riket tillsammans med en gammal bekant för oss som läser den här författaren, trollkarlen Flagg.

3. Hjärtan i Atlantis är kanske en något annorlunda bok, inte så mycket skräck men ändå otäck. Den handlar om många personer och sträcker sig över lång tid, 40 år. Den röda tråden är Bobby Garfield, som är 11 år när berättelsen börjar den magiska sommaren 1960 när han träffar Ted Brautigan. Som tror sig vara jagad av män i gula rockar.

Ja, ni som följer min blogg eller har samma favoritförfattare som jag vet ju redan vem som skrivit alla dessa tre böcker och för er andra kan jag berätta att det är ingen mindre än kungen Stephen King.

Topp Tio böcker för att få rätt Halloween-känsla

I veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) är ämnet passande nog böcker som ger en den rätta Halloween-känslan (om man nu firar Halloween), men skräck- och spökböcker passar ju även till Allhelgonahelgen. Det vimlar inte direkt av ny skräck på min lista, men faktum är att jag tycker det är jättesvårt att hitta ny OCH bra skräck. Här är i alla fall de tio jag gärna skulle läst nu när det är mörkt, grått och otäckt ute nästan dygnet runt.

1. Jurtjyrkogården av Stephen King. En riktigt otäck bok, speciellt om man har en liten djurkyrkogård vid tomtgränsen där familjens avlidna katter är begravna. Rys.

2. Staden som försvann (Salem's Lot) av Stephen King. Den handlar visserligen om vampyrer, men jag erkänner, vissa vampyrböcker är bra. Detta är en av dem.

3. Månhunger av Ramsey Campbell. Nu är det nästan 20 år sedan jag läste denna, men den dyker alltid upp när jag tänker på skräck. Måste nog snart läsa om den.

4. Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Läste den för bara några veckor sedan och jag blev alldeles lycklig i hela kroppen. En äkta, klassisk spökhistoria.

5. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Handlar också om vampyrer och är även den en av de som faktiskt är bra. Riktigt bra.

6. Mörkrädd av Andreas Roman. En hyfsat ny skräckroman. Som faktiskt skrämde mig ordentligt.

7. Varsel av Stephen King. Ja, han får mycket utrymme på den här listan, herr King, men är man skräckmästare så är man. Den enda bok jag faktiskt sträckläst på riktigt.

8. Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Vad det egentligen är för genre på den här kan jag faktiskt inte svara på, här finns vampyrer/zombies och en traditionell fantasyvandring. Riktigt otäckt är det också.

9. Kryptan av James Herbert. Det var evigheter sedan jag läste denna, men jag minns att den var bra och ryslig. Eftersom det är andra gången på en vecka som den här författaren dyker upp i mitt huvud så känner jag mig nu manad att hitta fler böcker av honom.

10. Nattens ögon av Dean Koontz. Mitt allra första möte med Koontz och den kom med ett hemligt bokpaket från bokklubben. Resten är historia kan man väl säga.

"Mörka strömmar" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Myrká
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: -
Serie: Erlendur Sveinsson 7
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 oktober 2012





Första meningen: Han klädde sig i svarta jeans, en vit skjorta och en bekväm kavaj, tog på sig ett par finskor han haft i tre år och tänkte på ställena i centrum som en av dem nämnt.

Baksidetext
Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bakåt i tiden till den yttersta orsaken.

En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.

Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.

Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen - hon är ju intresserad av all slags matlagning och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.

I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttande ned mot ett blygrått hav.

Min kommentar
I den här sjunde delen om de isländska poliserna så är Erlendur puts väck, han har stuckit österut för att finna svaret på gåtan om vad som hände hans lillebror, när han försvann i snöovädret för en evighet sedan. I stället är det Elínborg och hennes matlagning som står i fokus.

Det är väldigt uppfriskande att slippa den mörka, dystra Erlendur och hans ältande av lillebrors försvinnande. Elínborg är väl inte heller världens mest sympatiska och lättillgängliga människa, men det är i alla fall en avsevärd skillnad. Vi får lära känna Elínborg och hennes familj och kommer dem ganska nära inpå livet. Bland annat får vi veta det mesta om Elínborgs matlagning och det är faktiskt hennes matintresserade näsa som hjälper till att lösa fallet. Hennes familj verkar vara som familjer är mest, men till skillnad mot många litterära kvinnliga poliser så har hon en förstående man.

Språket är som vanligt kargt och lite minimalistiskt, inget onödigt sägs eller skrivs, alla ord betyder något. Det passar mig som handen i handsken. För att vi inte ska bli helt förvirrade av bytet av huvudkaraktär så dyker det upp ett gammalt fall som har med ett försvinnande att göra även här. Vad är det egentligen med Indriðason och försvinnanden? Eller är det något specifikt isländskt?

Vem som är den skyldige är inte solklart för mig förrän det faktiskt blir solklart även för Elínborg, det gillade jag. Och jag tyckte jättemycket om hennes klurande och sätt att tänka, men hennes förhörsmetoder hoppas jag verkligen inte är signifikativa för polisen, vare sig den isländska eller någon annan.

I slutet blir det en liten cliffhanger. Någon ringer Elínborg och säger att de hittat Erlendurs övergivna bil och de kan inte få tag på honom. Vad har egentligen hänt Erlendur?

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörka strömmar: Boksnoken, Bokbrus och hyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

En smakebit på søndag: Svart eko

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det här får bli en liten kortis. Igår åkte sambon in på sjukhus med gallblåseinflammation och det samma dag när vi skulle ha kalas för att fira hans födelsedag i torsdags. Så här kom det 20 ganska långväga gäster, eftersom vi inte hann ställa in alltihop. I dag är det meningen att han ska opereras, om inga andra mer akuta operationer går före, så jag ämnar vara på sjukhuset större delen av dagen.

Dagens smakebit är från Michael Connellys första bok om polisen Harry Bosch, Svart eko, som är en gammal Vietnamveteran och ägnade kriget åt att krypa runt i tunnlar för att hitta fienden. Jag har bara runt 50 sidor kvar och den har väl varit okej, förmodligen blir det en bok till om Harry Bosch för mig. En serie brukar få två chanser :) Smakbiten är från sida 309 och där förklarar Harry hur det kändes att krypa i dessa tunnlar.

"Det fanns inget namn på det, så vi hittade på ett. Det var mörkret, den där fuktiga tomheten man upplevde när man befann sig ensam nere i tunnlarna. Det kändes som om man var död och begravd där nere i mörkret. Men man levde. Och man var så in i helvete rädd. Ens andetag liksom ekade där i mörkret och var nog för att avslöja en. Det var vad man trodde i alla fall. Jag vet inte. Det är svårt att förklara. Det var bara som... ett svart eko."

Ny utmaning: Böcker om böcker

Nu när den nästan årslånga Nordiska utmaningen är klar så dök det väldigt lämpligt upp en ny, som jag efter lite funderande och grävande i bokhyllan bestämde mig för att hoppa på.

Det är Västmanländskans bokblogg som är kreatör och utmaningen går ut på att läsa böcker om böcker, en i månaden från och med bokmässan till världsbokdagen (oktober 2012-april 2012), alltså inte fler än sju böcker.

Det svåra är att hitta böckerna man ska läsa, men planen ser ut så här:
Dewey Decimal - Nathan Larson
Var är Jane Eyre - Jasper Fforde
Himmel över London - Håkan Nesser
Grand final i skojarbranschen - Kerstin Ekman
Boktjuven - Markus Zusak
Kritikern - Dean Koontz
Bläckhjärta - Cornelia Funke

De tre översta böckerna har jag redan hemma, de andra får jag köpa eller låna. Vilket det nu blir.

Som reserv har jag Kod 400 av Sophie Divry och Samlarna av David Baldacci, som är andra delen i Kamelklubben. Vilket betyder att jag skulle behöva läsa första delen först. Kanske byts någon av böckerna ovan ut mot någon som inte alls finns med i tankarna just nu.

Bokbloggsjerka 19 – 22 oktober

Helgens bokbloggsjerka är en lite klurig fråga.

Veckan uppgift är: Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Det väldigt korta svaret är: Nej.

Det längre, flummiga svaret är: Det är väl klart att jag inspirerats av människor, vare sig de är verkliga eller fiktiva, men inte på det sättet att jag handgripligen gjort något. Det handlar mer om psyket då, att jag inspireras av starka människor som går sin egen väg och inte bekymrar sig så mycket över vad andra tycker och tänker. En dåre fri av Beate Grimsrud var inspirerande på det sättet. Trots att huvudpersonen var psykiskt sjuk så gav hon aldrig upp utan fortsatte kämpa för sig och sitt liv.

Om man nu inte ska räkna bokbloggen till att ha skaffat sig en hobby. Det kan man väl säga att böckerna har inspirerat mig till.

Fullbordad utmaning #3

För nästan ett år sedan startade läsutmaningen Nordisk utmaning som ett slags förberedelse inför bokmässan i år. Självklart hoppade jag på den, även om jag nu faktiskt mest läser nordisk litteratur även i vanliga fall. Mitt mål var att, så mycket som möjligt, läsa utanför min bekvämlighetszon.

Utmaningen startades av Therese på Dantes bibliotek, men när hon tog en paus från bloggandet togs den över av Västmanländskans bokblogg.

Det här var en väldigt intressant utmaning och mitt personliga mål blev uppfyllt med råge. Av de elva böcker som blev lästa låg i alla fall tio utanför vad jag brukar läsa. Dessvärre blev det inte så lyckat rent läsmässigt.

Genomsnittsbetyget blev bara 3.13 och här fanns både dalar (en 1-poängare) och toppar (två 4.5-poängare), men speciellt många nya favoriter blev det inte.

Av författarna var sju män och bara fyra kvinnor, men det var inget jag tänkte på när jag valde böcker.

En bonuseffekt var att jag på sätt och vis återupptäckte biblioteket, fem av böckerna lånade jag där. Två av dem var dessutom e-böcker.

De böcker jag tyckte bäst om var Beate Grimsruds En dåre fri och Vi, de drunknade av Carsten Jensen.

Den jag tyckte absolut sämst om var Ole Korneliussens Saltstoden.

Klicka på bilderna för att komma till inläggen om de olika böckerna.

"Tusenskönor" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Fredrika Bergman 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 5 oktober 2012




Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor hade alltid varit hennes.

Baksidetext
Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.

Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.

I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.

Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.

Min kommentar
Det var nästan exakt ett år sedan jag läste den första delen, Askungar, och jag tyckte riktigt mycket om den. Ändå har det tagit så lång tid för mig att ta mig an del två. Nu är den i alla fall läst och även om jag inte tycker den är riktigt lika bra som del ett så är den fortfarande förbaskat spännande.

Det är en oerhört komplicerad historia som berättas för oss där trådarna sprids ut åt många olika håll. Det är så raffinerat att jag började fundera på om det verkligen skulle gå ihop på slutet. Nu när boken är utläst så undrar jag fortfarande litegrann om det verkligen gick ihop. Motiven är lite underliga och inte så trovärdiga och det är ännu lite oklart vem som hade vilket motiv. Det stör mig en aning att människorna som planerat alltihop så minutiöst plötsligt skulle bli så korkade att de vid två olika tillfällen sköt två olika människor med samma vapen. Så dum är inte ens jag. Och jag skulle gärna velat veta mer om den där identitetsstölden, bland annat hur man fick så många personer att plötsligt tappa minnet.

Trots att allt är så komplicerat så blir vissa bitar väldigt förutsägbara och läsaren får hela tiden veta mer än polisen, vilket gör att man tycker att de inte fattar någonting. Ganska orättvist att tänka så, men samtidigt hoppas jag att den "riktiga" polisen är lite mer ifrågasättande vad gäller vittnesmål och liknande, så de inte köper allt rätt av. Jag är tveksam, men jag hoppas.

Jag tycker det är en bra balans mellan polisarbete och privatliv, det känns inte onaturligt när man får information om respektive polis privata problem utan det passar på något sätt in i hela historien. Det finns en del att säga om de olika karaktärerna, men det tänker jag inte göra, bara att de känns väldigt äkta. De har både bra och dåliga sidor.

På nästan 400 sidor så var det egentligen bara ett enda ord som jag reagerade på och det var approcherat. Jag vet att det finns i SAOL, men det finns det många konstiga och inte så "verklighetstrogna" ord där. Jag tycker det mest låter som något man gör med mat... Vad är det för fel på kontaktat?

Nu ska jag försöka att inte låta så lång tid gå innan jag läser tredje delen, som självklart redan finns i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tusenskönor: En bok om dagen, Bokbrus och Lotten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio favoritförfattare i deckargenren

I veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar det om tio favoritförfattare inom en viss genre. Det här känns lite som upprepning av förra veckans lista för min del, men några andra författare har jag plockat in, för nu handlar det om deckare och inget annat. Och jag säger det igen, listan är utan inbördes ordning.

1. Roslund & Hellström. Deras serie om Ewert Grens är fantastisk och egentligen är nog poliserna att betrakta som sidofigurer för det handlar mer om varför än om vem.

2. Åsa Larsson. Om jag får välja deckardrottning i Sverige så väljer jag Åsa Larsson. Vilka fantastiska böcker hon skrivit om Rebecka Martinsson. Jag får alltid en obeskrivlig längtan till Norrland när jag läser hennes böcker.

3. Arne Dahl. Det är väl ingen överraskning för någon som läser min blogg att jag fullkomligt älskat böckerna om A-gruppen. Nu har jag läst alla och har bara andra delen i serien om Opcop kvar. Hoppas det snart kommer fler böcker.

4. Kristina Ohlsson. Den första boken jag läste om Fredrika Bergman, Askungar, var fantastiskt bra. Ändå dröjde det väldigt länge innan jag läste andra delen, Tusenskönor. Om den kommer det ett inlägg i morgon.

5. Håkan Nesser. De första böckerna jag läste var några i serien om Van Veeteren och jag blev egentligen inte helt såld förrän jag kom till den sista, Fallet G. Sedan började jag läsa serien om Gunnar Barbarotti och nu är jag nog fast.

6. Karin Fossum. Första gången jag träffade på Karin Fossum var genom ljudboken Älskade Poona. Tyvärr funkar det inte alls för mig att lyssna på ljudbok, men någonstans kände jag att det här var en bra bok, så jag köpte pappersversionen. Och fullkomligt slukade den. Det var bara att läsa hela serien om Konrad Sejer från början.

7. Mons Kallentoft. Det här är nog egentligen något som inte alls borde passa mig, jag brukar vara allergisk mot långa beskrivningar och det som kallas poetiskt språk. Men detta är bra. Riktigt bra. Böckerna om Malin Fors får mig verkligen att känna, kylan/värmen/regnet och vad det nu är för väder som avhandlas.

8. Tom Rob Smith. Detta är en ny stjärna på deckarhimlen och jag har visserligen bara läst hans första i serien om Leo Demidov, men den är årets hittills enda fullpoängare.

9. Jo Nesbø. Serien om Harry Hole är den bästa hårdkokta deckarserie jag läst.

10. Elly Griffiths. Böckerna om Ruth Galloway är så brittiska och Ruth själv är så vanlig och normal att man bara måste tycka om henne.

Tematrio - Tjocka släkten

Ännu en rolig titelutmaning! Uppgiften i veckans Tematrio från Lyran är: Berätta om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.

Det här såg rent hopplöst ut från början, men sedan började titlarna ploppa upp och till slut fick jag det inverterade problemt; för många att välja mellan. Till och med när jag försökte göra ett eget tema var det för många kvar. Det här blir helt enkelt en blandning.

1. Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen är den andra delen i Hammarbyserien och den är fortfarande oläst. En 16-åring hittas mördad på Finlandsfärjan, ett spädbarn och en död kvinna hittas vid ett joggingspår, en 3-åring vaknar upp i en lägenhet, övergiven. Det låter som att det är mycket som händer.

2. Maken av Dean Koontz är en av de senare böckerna som faktiskt är bra, åtminstone tyckte jag det när jag läste den för fyra år sedan. En man får meddelandet "Vi har din fru. Du får henne tillbaka för två miljoner kontant." Mannen är inte rik, han är bara en vanlig trädgårdsmästare. Hur långt går han för kärleken?

3. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman läste jag för bara ett litet tag sedan och här kan man nog faktiskt tala om kärlek vid första ögonkastet. Detta är första delen om Karin Adler och här hittas ett gammalt lik i en igenmurad matkällare. Hur hamnade det där? Och varför? Och vem är det?

En smakebit på søndag: Dewey Decimal

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser nu, Dewey Decimal av Nathan Larson, fick jag i julklapp förra året och jag har längtat ordentligt efter att läsa den, men på något sätt har den alltid blivit undanskuffad. Nu har det till slut faktiskt blivit dags att ta tag i den. Det är en postapokalyptisk berättelse som utspelar sig i New York, efter... ja, något har hänt, men det är inte riktigt klart vad. Det verkar handla både om en influensaepidemi, en terrorattack och total ekonomisk kollaps. Det här ska tydligen bli en trilogi.

Huvudpersonen är Dewey Decimal, eller det är i alla fall vad han kallar sig, som bor i det fina biblioteket och hankar sig fram med diverse indrivarjobb åt distriktsåklagaren. Dewey har problem med minnet och vet inte riktigt vem han är och vad som har hänt honom. Smakebiten är hämtad från sida 71.

Superinfluensan steg ner på jorden likt Guds gammaltestamentliga jävla vrede.
     H1N1? Floppade lika hårt som Ishtar. En våt fjärt, en misslyckad punchline, mycket väsen för ingenting.
     Avledde folks uppmärksamhet.
     Men stora stygga moder natur lär sig av sina misstag, gör förändringar och kommer tillbaka med nåt ännu värre. De insatta sa att om man kollade på superinfluensaviruset i mikroskop, så kunde man se den jäveln mutera rakt framför ögonen på en.
     Viruset var perfekt på alla sätt och vis. Och varenda enskilt exemplar var helt unikt, precis som snöflingor. I ständig förändring.
     Uppskattningsvis två miljoner nordamerikaner dog i pandemin. Trots all modern medicin, alla vaccinationer, etc.

Femton böcker: Något jag ser fram emot

Den underbara torsdag jag ser fram emot är sambons födelsedag nästa vecka. Vi har en liten tradition när någon fyller år, då vi går ut och äter. Det har vi gjort i över tio år och där vi bodde förut fanns det bara en restaurang (ett 30-tal pizzerior också, men de räknas faktiskt inte) så åtminstone jag hann tröttna lite på att gå till samma ställe. Nu har vi ju precis flyttat till en ny stad, vilket innebär att vi måste hitta en ny restaurang att gå till. Och här finns mängder att välja mellan, av alla sorter. Det ska bli oerhört uppfriskande!

Bokbloggsjerka 12 – 15 oktober [2 snabba frågor]

Helgens bokbloggsjerka har faktiskt två frågor, en ganska så aktuell och en... tja, för en boknörd är den väl alltid aktuell.

Veckan uppgift är: Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

På fråga ett svarar jag, precis som Annika, jag kunde knappt bry mig mindre om vem som får Nobelpriset i litteratur. Jag tycker de väljer väldigt konstigt nu mer, ju mer obskyr och okänd och ju mindre läst man är desto större chans är det att man får priset. Det låter kanske som en klyscha, men det var bättre förr :) De gamla Nobelpristagarna läste jag ofta och tyckte om, men de nya är bara konstiga.

På fråga två svarar jag 207 stycken böcker i bokhyllan är olästa (jag vill poängtera att endast 165 av dem är mina :)). Själva antalet stressar mig inte ett dugg. Det enda jag kan bli lite grinig över är att jag vet ju att där står mängder av underbara och bra böcker, men jag kan inte läsa mer än en i taget. Varje gång jag väljer ut en bok så väljer jag ju också bort alla de andra...

Läsplanering oktober 2012

Den här månaden blir det ett par nya serier som påbörjas, trots att jag nästan lovat att det inte ska bli fler förrän jag avslutat några gamla. Men fyra av böckerna jag tänkt läsa i oktober är faktiskt gamla serier.

Tusenskönor av Kristina Ohlsson. Andra delen om Fredrika Bergman och det är väldigt underligt att denna förblivit oläst så länge, jag som tyckte jättemycket om första delen. Denna är redan utläst.

Mörka strömmar av Arnaldur Indriðason. Sjunde delen om Erlendur Sveinsson, fast han lär inte vara med i denna. I stället är detta tydligen andra delen i en tetralogi som ingår i den stora helheten. Hyllvärmare. Denna är redan utläst.

Dödergök av Katarina Wennstam. Andra delen om åklagare Madeleine Edwards. Lite kryptisk baksidetext är det, men det verkar som att handlingen halkar in på hedersvåld. Hyllvärmare.

Dewey Decimal av Nathan Larson. Den här boken har jag längtat efter att läsa och nu ska jag verkligen göra det. Lite dystopi tror jag det ska vara och tydligen är det första delen i en trilogi. Lite kuriosa: Nathan Larson är gift med Nina Persson, sångerskan i gamla The Cardigans.

Svart eko av Michael Connelly. Lite skämmigt är det, men detta är faktiskt mitt första möte med en av världens mest kända deckarförfattare. Detta är första delen om Harry Bosch. Det ska bli spännande. Hyllvärmare och boktolva.

Jägarens hjärta av Deon Meyer. Då fortsätter vi serien om Thobela Mpayipheli och tydligen ska även Zatopek van Heerden figurera i den här boken. Tre på tre.

"Elva" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 338
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 30 september 2012





Första meningen: Ärade f.d. medlemmar av A-gruppen!

Baksidetext
Ett gäng poliser flyr samtidspesten i storstaden och söker sig ut på landet till en herrgård för att umgås och berätta historier, ungefär som i Boccaccios medeltida Decamerone. Men i takt med att berättelserna fortskrider börjar misstankarna vakna. Har de blivit ditlurade? Och i så fall varför? Det blir ett intensivt dygn som alltmer påminner om Agatha Christies Tio små negerpojkar...

Poliserna är nämligen tio, den sorgligen nedlagda A-gruppens före detta medlemmar, och deras berättelser formar ett finmaskigt nät av svårgripbara ledtrådar som så småningom borrar sig ner i historiens djup...

Min kommentar
Det här är då, eller skulle i alla fall vara, den elfte boken av tio i serien om A-gruppen. Faktum är att jag inte alls vet vad jag ska tycka om den, hur jag ska bedöma den eller vilket betyg jag ska sätta.

Hela boken går ut på att de olika medlemmarna i den gamla A-gruppen berättar en historia, som de fått order om att förbereda. Problemet är att de bara är tio, men det ska finnas elva berättelser. Det visar sig att alla de gamla poliserna har en författarådra av Guds nåde och deras historier är både spännande, humoristiska och insiktsfulla. En del av dem är rent otäcka. Det stör mig dock lite att dessa poliser, som tidigare varit de klyftigaste man kunde hitta och som ifrågasatt allt, plötsligt köper hela paketet utan att ens fundera nämnvärt på vem som bjudit in dem.

Om detta hade varit en kriminalroman, som det ju faktiskt säljs som, så tror jag nog att den hade fått en överkorsad dödskalle i betyg för någon deckare är det överhuvudtaget inte. Det enda mysteriet i boken är vem som i hela friden ligger bakom alltihop, vilken mastermind kan ha totat ihop inbjudan och planerat detta samkväm? Slutet är visserligen genialt, men snöpligt.

För mig är det något av en gåta varför Arne Dahl helt enkelt inte gav ut detta som en novellsamling, utan någon som helst koppling till A-gruppen. Novellerna är nämligen väldigt bra, precis som allt annat Arne Dahl skriver.

Jag har valt att inte göra min bedömning helt och hållet utifrån att det skulle vara en deckare, utan har gjort en liten "varken hackat eller malet"-bedömning. Om du ska läsa denna, läs den då som en novellsamling, inte något annat.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Elva: En stund på jorden, En full bokhylla och En tomtas tankar och funderingar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio favoritförfattare

I veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) är det en så kallad rewind som gäller, det vill säga man får välja fritt bland gamla uppslag. Jag tycker att mina favoritförfattare får alltför lite utrymme här på bloggen så här kommer tio av dem. Som vanligt är de helt utan inbördes ordning.

1. Stephen King (surprise!)

2. Dean Koontz

3. Jo Nesbø

4. Åsa Larsson

5. Arne Dahl

6. Karin Fossum

7. Karin Alfredsson

8. Amanda Hellberg

9. John Grisham

10. Dennis Lehane

Många här är ju favoriter jag haft i många herrans år (en del kanske mest på gamla meriter) och det verkar svårt att slå sig in på den här listan. Det räcker ju liksom inte med en bra bok, minst två får det ju vara i alla fall. Men, jag kan se att jag har olästa författare i hyllan med potentialen att lyckas med det konststycket och även några som jag bara läst en bok av.

Tematrio - Titelyrke

Ännu en rolig titelutmaning! Uppgiften i veckans Tematrio från Lyran är: Berätta om tre romaner/böcker/texter som innehåller ett yrke i titeln.

Det här kunde bli riktigt lätt, eftersom jag har mängder av deckare i hyllorna och de har ofta yrken i titeln. Men varför göra det lätt för sig... I stället blir det kanske ett par... annorlunda yrken. Eller ett i alla fall.

1. En komikers uppväxt var mitt första möte med Jonas Gardell som författare och jag blev inte besviken. Den handlar om tolvårige Juha, som är bra på att vara rolig, och hans familj, vänner och ovänner. Ett fantastiskt tidsdokument över 70-talet.

2. När jag var runt 17 år så gick det en serie på TV som hette Oäktingen och jag verkar vara den enda i hela världen som minns den. Jag blev så begeistrad av den här serien så när jag upptäckte att den byggde på böckerna i Kent-sagan av John Jakes så köpte jag allihop och slukade dem. Läkaren är den sjuttonde och sista delen i serien, som börjar i Frankrike på 1770-talet och fortsätter i USA under det amerikanska frihetskriget och senare även inbördeskriget. En släktkrönika helt enkelt.

3. Revolvermannen av Stephen King är första delen i serien om Det mörka tornet och handlar om Roland, den siste revolvermannen, och hans sökande efter mannen i svart som är den ende som kan besvara frågorna som Roland behöver svar på.

En smakebit på søndag: Mörka strömmar

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser nu är Arnaldur Indriðasons sjunde del om de isländska poliserna, med Erlendur Sveinsson i spetsen. I Mörka strömmar är dock Erlendur inte med, i förra boken, Frostnätter, stack han iväg till östra Island för att göra upp med sina barndomsspöken.

I den här boken är Erlendurs kollega, Elínborg, huvudperson. Och förutom att vara polis så lagar hon mat. Hon har till och med gett ut en kokbok. Eftersom jag själv är vansinnigt glad i matlagning så kommer min smakebit från ett avsnitt med mycket smak och doft på sida 44.

Det hade hänt ett par gånger att Elínborg hade grävt ner en tandoorigryta hemma i trädgården, men för det mesta ställde hon antingen in den i vanliga ugnen eller täckte den med träkol i en gammal utegrill hon hade. Men det var kryddblandningen som spelade den viktigaste rollen för smaklökarna. Elínborg rörde ner olika kryddor i olika proportioner i naturell yoghurt. Om hon ville få en rödaktig färg använde hon krossade annattofrön, och saffran om hon ville få en gul färgton. För det mesta brukade hon experimentera med en blandning av cayennepeppar, koriander, ingefära och vitlök, förutom garam masala som hon blandade till av rostad eller mald kardemumma, kummin, kanel, vitlök, svartpeppar och lite muskot. Hon hade provat sig fram med isländska kryddor i blandningarna också med bra resultat, hon använde till exempel islandstimjan, kvannerot, maskrosblad och libbsticka. Hon gned in köttet, oftast kyckling eller griskött, med marinaden, och lät det sedan ligga några timmar innan hon tog fram lergrytan.